Kort svar: Första gången som 5 maj omnämns som internationella kebabdagen i Sverige är på en Facebook-sidan 2012.
Under det senaste årtiondet har fler och fler dagar fått olika teman, gärna kopplade till mat – bl.a. kardemummabullens dag (15 maj) och chokladbollens dag (11 maj). Sedan tidigare har bl.a. ostkakans dag (14 november) och kanelbullens dag (4 oktober) funnits. Drivande i den här processen har sidan temadagar.se varit. Om dagen finns där är sannolikheten stor att den kommer att få spridning i massmedia och på sociala medier. Troligen är det så det gått till när 5 maj blev ”internationella kebabdagen”.
Först ska det dock påpekas att 5 maj inte är något internationellt datum för att firar kebaben. Det finns i olika länder olika dagar som kebab uppmärksammas och utifrån vad jag hittat så är det bara i Sverige som 5 maj kallas ”internationella kebabdagen”.
Första gången som 5 maj uppmärksammas som internationella kebabdagen är 2012 på en Facebook-sida med just namnet ”internationella kebabdagen”. Sidan startades i november 2011 av en kille som heter Peirao Faraj. Att han valde 5 maj beror på att det var hans födelsedag. Efter att sidan startats tar temadagar.se upp ”internationella kebabdagen” i sin kalender 2013 och därefter skriver bl.a. Aftonbladet om dagen i en uppräkning av olika dagar.
Efter att dagen fått sin plats i Temadagars kalender får den återkommande uppmärksamhet i massmedia och sociala medier.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-05-05
I samband med reformationen beslutades att man skulle avskaffa flertalet av helgdagarna. Det var 1571 års kyrkoordning som formellt avskaffade bl.a. alla helgondagar. Enligt Göran Malmstedts gedigna genomgång i boken Helgdagsreduktionen: övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 är det följande dagar som avskaffas:
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-04-05
Källor: Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Kort svar: Senapssill som begrepp introducerades i Sverige 1932, men olika typer av sillinläggningar i senap förekom under tidigt 1900-tal.
Den inlagda sillen har sin givna plats på de tre stora högtidsmatborden (jul, påsk och midsommar) båda som klara sillar t.ex. matjessill och röror som t.ex. currysill eller senapssill.
Isabelle Fredborg gör på Swedish Spoon en utmärkt genomgång av senapssillens historia där hon konstaterar att senapssås fanns till sillen under slutet av 1800-talet och att det i ”Iduns hjälpreda från 1899 (s 91) må sillen vara inlagd, men senapen tillsätts själva inläggningslagen, och inte som en senare sås.”
En sill som kallas ”senapssill” möter vi första gången 1932 i tidningsannonser för Bullens senapssill ”smörgåsbordets delikatess”.
Under 1930-talet kommer fler och fler annonser för olika märken av senapssill och när Tore Wretman 1968 lanserade sin kokbok Svensk husmanskost fanns ”Senapssill” tillsammans med bl.a. glasmästarsill, kryddsill och skånsk kryddsill. Senapssåsen som skall hällas över sillarna innehåller:
Sill var länge vardagsmat i de svenska hushållen och det var först med lägre pris på ättika och socker under senare delen av 1800-talet som inläggningar som löksill letade in som festmat. Till en början var den inlagda sillen och tidigare kryddsill en given del av det brännvinsbord som senare blev smörgåsbord.
Under första halvan av 1900-tal introducerades en rad nya sillinläggningar – tomatsillen på sent 1920-tal, senapssillen årtiondet därefter och 1-2-3-lagen strax efter andra världskriget.
Det äldsta belägget för ”currysill” jag har hittat är från Bonniers kokbok från 1960. Där finns recept ”currysill” under rubriken ”Smörgåsbord” tillsammans med bl.a. glasmästarsill, senapssill, vårsill, sill à la russe och spicken sill. Förutom sill ska man ha:
1-2 hårdkokta ägg 1/2 finhackad gul lök 2-3 kokta potatisar 1-1 1/2 dal majonnäs 1/2 – 1 tsk curry
Ett annat ungefär samtida belägg är från Dagens Nyheter 1962. På hösten samlades Saltsillföreningen på Operakällaren och då serverades:
Denna uppräkning är första gången som currysill finns omnämnd i tidningstext. Året därefter (1963) finns ett recept på ”sill i currysås” i Husmoderns köksalmanacka och under sextiotalet förekommer recept på just currysill året om i olika tidningar.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-18
Källa: e-postintervju med Richard Tellström samt DN 1962-09-27 och Bonniers kokbok från 1960.
Många olika bakverk har de senaste åren fått sina egna dagar i kalendern – så även kardemummabullen. En kardemummabulle får sin särart dels genom formen och dels genom kryddningen.
Kardemummabullens dag initierades 2015 som en Facebook-sida. Det var den 22 januari som en anonym användare skrev: ”Jag har den stora glädjen att meddela att det nu instiftats en Kardemummabullens dag (kanelbullar i all ära, men nog är systerbullen Kardemumma värd en egen dag den också!)”
Kardemummabullens dag 15 maj har inte alls fått samma genomslag som kanelbullens dag 4 oktober. Gör man en sökning på Google får den senare c.a. 321.000 sökträffar medan den förra bara får 4.920 träffar.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-05-14
Kort svar: Enligt en notis i GT från 1952 ska de ha utdelats böter för semlor som såldes för tidigt. Exakt vilka regler som gällt är osäkert, men orsakerna till förbudet är troligen restriktioner efter andra världskriget.
En notis från GT 23 januari 1952 som cirkulerar på nätet sedan ett antal år tillbaka påstår att en Malmöbagare fick böter för att han sålde fastlagsbullar för tidigt. Exakt hur och varför dessa regler fanns är inte helt enkelt att reda ut.
Under andra världskriget hade jordbruksproduktionen och importmöjligheterna minskat, vilket ledde till brist på många varor. Därför hade vi ett system där Jordbruksnämnden reglerade priserna på jordbruksvaror och fiske i Sverige. Tidningen ATL har pratat med Jordbruksverket och konstaterar följande:
När det gäller semlor kan man tänka sig att både grädde och marsipan kunde vara varor som det rådde stor knapphet på. Möjligen även socker och mjöl.
Nedanstående notis från Svenska Dagbladet samma år (1952) som notisen i GT är ett exempel på prisregleringen av semlor:
Dels finns det en tid då semlorna får säljas (28 januari – 30 april) och det finns reglering hur mycket fyllda (2 öre för stora och 1 öre för små) respektive ofyllda semlor (kaffebrödspriser plus 1 öre).
Att bagarna från Malmö fick böter har alltså inte med några religiösa eller moraliska aspekter på semlor före fettisdagen att göra. Att äta semlor och sälja dem tidigare än fettisdagen förekom utan tvekan under första halvan av förra seklet. Åtminstone 1950-talet har det klagats på att försäljningen av semlor ”tjuvstartar”. Sedan 1970- och 1980-talet är det ett väl etablerat faktum att semlor börjar säljas i början av januari. Även Mia Öhrn skriver om detta:
Harriet som står i butiken på Dalpojken berättar att de har börjat med semlor på annandagen ända sedan 1960-talet. Nu för tiden är det sällan kunderna blir upprörda över detta angrepp på traditionerna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-14
Kanelbullens historia är ganska outforskad. Den verkar vara en typisk bageriprodukt som uppstår på 1920-talet.
Så här skriver Dagens Nyheter:
Efter första världskrigets ransoneringar blev 1920-talet en sötsaksfest, och en ny söt, våg kom efter andra världskriget. Och det är först då kanelbullen slår igenom ordentligt.
Och det stämmer att genomslaget kom då, men kanelbullar har funnits – åtminstone på västkusten – sedan mitten av 1800-talet. Det äldsta belägget i KB:s tidningsdatabas. är Åmåls veckoblad i december 1857 där det annonseras att:
Bröd finnes af alla sorter, hvaribland vörtbröd, saffrans och kanelbullar.
Inför julen 1868 annonseras det i Göteborgs-Posten om:
Julbröd, såsom Vörtbröd, Kranskakor, Sukat, The- och Kanelbullar samt The- och Kaffebröd
Kanel är ju en klassisk julkrydda så det är inte så konstigt att kanelbullen initialt var ett julbröd.
Genomslaget för kanelbullen även i Stockholm är på 1920-talet. Det tidigaste belägget för ordet ”kanelbulle” i SvD:s och DN:s arkiv är ifrån 1925. Onsdag 12 maj var den föreslagna lunch-matsedeln ”Smör, bröd, ost, sillsallad. Lunchstuvning. Kaffe och te, kanelbullar.”
SvD 1926-05-08.
Mellan 1926 och 1928 återkommer kanelbullar flera gånger som förslag i veckomatsedeln, men efter december 1928 dröjer den ända till efter andra världskriget som ordet ”kanelbulle” återkommer i SvD. I DN är det först 1941 som ordet ”kanelbulle” förekommer.
Första gången som kanelbullens dag omnämns i SvD är faktiskt året efter dagen lanserats. Det är i en notis från 2000 som man skriver om dagen:
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-10-03)
Kort svar: Det traditionella svaret är att semlor ska ätas på fettisdagen, men redan i mitten av 1900-talet förekom det att man sålde och åt semlor eller fettisdagsbullar tidigare än så.
Traditionellt har semlor kopplats till dagarna i fastlagen och särskilt fettisdagen (dagen precis före fastan). Under mitten av 1900-talet gick semlan från att ha varit en bulle som ”serverades som efterrätt till en middag av bönor och fläsk som serverades på tisdagarna” (Öhrn, 2006) till att bli en gräddbakelse som åts eller köptes på konditorierna. Semlan åts alltså på samtliga tisdagar – från den första till den sista – under fastan.
Men trenden under andra halvan av 1900-talet har snarare varit att semlor finns till försäljning tidigare och tidigare. Bringéus skriver till exempel:
Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.
Just övergången från efterrätt som bakades hemma till bakelse som köptes på konditorierna har tydligt påverkat när semlorna börjar konsumeras.
Bakgrunden är att staten sedan kriget reglerat priser och innehåll på t.ex. bröd. Dessa regleringar fanns kvar flera år efter att kriget tog slut.
I januari 1951 kan man läsa om ”Nya normalpriser” för bl.a. semlor. För 1951 gäller att semlor som säljs från 19 januari kostar 28 öre om det är semlor med ”3 hg fett och med mandelmassa i hel bit”
SvD 19/1 1951
För året därefter gällde att försäljningen kunde börja 28 januari.
SvD 28/1 1952
Men att pris och försäljning av semlor regleras betyder alltså inte att semlor bara såldes på fettisdagen. Den 12 januari 1956 rapporterar DN att försäljningen av semlor redan ”tjuvstartat” i Helsingborg.
DN 1956-01-12
Två år senare (1958) skriver DN igen om hur man i Skåne börjat sälja semlor redan i januari. Men redan före 1950-talet hade man börjat sälja semlor innan fettisdagen.
År 1935 var påsken väldigt sen (påskdagen inföll så sent som 21 april) vilket innebär att fettisdagen inte inföll förrän tisdag 5 mars. På Idag-sidan i SvD stod det den 27 februari 1935 – alltså en vecka före fettisdagen:
Det är så långt till påsken i år, att man börjar ta ut fastlagen i förskott. Det vill säga fettisdagsbullarna. Det är inte fettisdag förrän i nästa vecka, men redan igår började semlorna rada upp sig i bullbordens fönster, sprickfärdiga av vispgrädde och mandelmassa. Det är bestämt första gången man tjuvstartar med fastan.
Men utifrån det jag hittat i olika tidningsarkiv är det framförallt på 1950-talet som semlor börjar säljas tidigare och tidigare.
Men de yngre har inte samma fasta förankring för sina traditioner. /../ För vad är det egentligen för roligt med fastan om fastlagsrisen pryder hemmen månader i förväg? Vart tar tjusningen med den första fettisdagen vägen om man får äta sig mätt på semlor redan på lördagen innan och sedan på spridda veckodagar fastan igenom?
År 1965 skrev en författare att ”varför ta ut den lilla bullen så långt i förskott, i år tror jag man började försäljningen redan strax efter trettone”. Semlorna började alltså säljas i butik redan vid trettondagen (6 januari).
Ur Svd 1965-03-09
I en jobbannons från 1979 kan man läsa att Skogaholms bageri söker extra personal fr.o.m. vecka 2 för tillverkning av just semlor.
Den 13 januari 1982 konstateras i DN att semlor gör sin premiär redan i januari.
DN 13/1 1982
Och i januari 1984 är det återigen en stort uppslagen artikel om att försäljningen av semlor tjuvstartar ”som vanligt.
DN 10/1 1984.
Den tydliga trenden är att det alltsedan åtminstone 1950-talet har klagats på att försäljningen av semlor ”tjuvstartar”. Sedan på 1970- och 1980-talet är det ett väl etablerat faktum att semlor börjar säljas i början av januari.
Även Mia Öhrn skriver liknande.
Harriet som står i butiken på Dalpojken berättar att de har börjat med semlor på annandagen ända sedan 1960-talet. Nu för tiden är det sällan kunderna blir upprörda över detta angrepp på traditionerna.
En dag som börjat uppmärksammas under de senaste åren är den första torsdagen i mars eller ”fössta tossdan i mass” som den mer populärt kallas. ”Fössta tossdan i mass” beskrivs så här på facebook-sida:
Fössta Tossdan i Mass firas tack vare en ur dialektsynpunkt sällsynt lämplig kombination av ord innehållande det kontroversiella ljudet ”rs”.
Det är alltså framförallt det småländska sättet att uttala ”rs” som gjort att just första torsdagen i mars passat bra. Men hur och när startade allt detta?
Facebook-sidan ”Fössta Tossdan i Mass” är troligen ursprunget till hela idén. Det första inlägget från sidan är daterat till februari 2010 och det är det tidigaste belägget jag (och andra som undersökt saken) hittat. Det intressanta är att detta första inlägget har 0 interaktioner – det är alltså ingen som uppmärksammat det.
Enligt en intervju med småländska Barometernvar det Jonas Svenningson – smålänning som flyttat till Stockholm som skapat sidan.
Det är ju rent trams på många sätt, men det är samtidigt roligt för många hajar till och fattar direkt vad det handlar om.
Om man ska följa utvecklingen under åren som följer efter sidans skapande 2010 kan man titta på hur många likes inläggen respektive år får och där kan man se en tydlig trend.
2010 – 6 likes
2011 – 56 likes
2012 – 276 likes
2013 – 681 likes
2014 – 1472 likes
2015 – 1960 likes
2016 – 2178 likes
Efter 2016 verkar Facebook-sidan minskat sin aktivitet, men då har begreppen ”fössta tossdan i mass” och ”massipantårta” redan vara etablerade.
Om vi istället tittar på ungefär hur många texter på nätet som skrivits i mars varje år ger det följande resultat:
Under 2017 och 2018 har traditionen fått ytterligare spridning, men är fortfarande främst ett fenomen för smålänningar (i Småland och i exil). Kopplingen till ett bakverk – i detta fall ”massipantåta” gör att traditionen troligen kommer att fortleva ett bra tag till.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-01-04)
Kort svar: Halloween firas 31 oktober för att markera övergången från sommar- till vinterhalvåret. Halloween betyder ungefär ”Allhelgonaafton” och dagen efter (1 november) är Allhelgonadagen.
I alla tider och i alla kulturer har det funnits ett behov av att dela in och markera året på olika sätt. Olika märkesdagar finns i samband med årets ljusaste och mörkaste dagar, vid övergångar mellan olika årstider och i andra typer av brytpunkter.
Firandet av halloween har sitt ursprung på Irland, även om det är tveksamt att dra direkt paralleller mellan våra tiders firandet och det förkristna på Irland. Så här skriver Encyclopedia Britannica om det irländska förkristna firandet:
Under Samhain-festivalen trodde man att de dödas själar återvände till sina hem, och de som hade dött under året ansågs resa till ”the otherworld”
Festen Samhain var en av fyra kvartalsfester och firades då naturen dog och sommarhalvåret gick över till vinterhalvår. Precis som andra fester vid brytningstider (ex. valborg och midsommar) var natten mellan oktober och november fylld av demoner, spöken och andra övernaturliga krafter som fanns i den irländska traditionen.
Irland kristnades på 400-talet, men festen Samhain fortsatte att firas. Irländska emigranter tog med sig sederna när de flyttade till USA på 1840-talet. Och i USA blandades de irländska halloweentraditonerna med redan existerande traditioner. Till exempel firade mexikanska invandrare De dödas dag (Dios de los muertos) samma dag och engelsmän firade Guy Fawkes day några dagar senare. Dessutom hade spanjorer, tyskar, holländare och alla andra sina respektive sätt att fira de döda.
Det går alltså inte att dra en rak linje från det irländska firandet till dagen halloweentradition. Så här skriver Herlitz:
De flesta som behandlat Halloween har förenklat påstått att det var irländarna som kom till USA /../ som hade med sig firandet. Det är förmodligen en förenkling av den komplexa bilden av sammanblandningen av alla kolonisatörers förhållningssätt till en fest för de döda.
Datumet är dock detsamma. Att det är just 31 oktober beror alltså ursprungligen på att det firades som sommarhalvårets sista dag.
När kristna kyrkan, efter känt mönster från ex. julfirandet, på 700-talet ville komma åt det ”hedniska” firandet runt oktober/november flyttade de dagen då helgonen firas valde till 1 november eftersom det av tradition var en dag då folk firade de död. Dagen kallades Allhelgonadagen i Sverige (och har firats sedan 1100-talet).
Högtider och traditioner 
