Kort svar: Första gången som ”Trolltyg i Tomteskogen” sändes i svensk teve var söndag 27 december kl. 15.40.
Trolltyg i Tomteskogen är en tecknad film från USA, med inspiration från den holländska boken Tomtar. Filmen hade premiär 1980 och har sänts vid flera tillfällen på svensk teve kring jul. Dock har den aldrig sänts regelbundet i bemärkelsen att den har sänts på samma dag eller tid återkommande.
Scen från Trolltyg i Tomteskogen
Premiären på svensk teve för Trolltyg i Tomteskogen var i TV1 i mellandagarna 1981, söndag 27 december kl. 15.40. Sen sändes filmen i repris två dagar senare – tisdag 29 december klockan 19.00.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-22
Kort svar:Trolltyg i Tomteskogen har sänts oregelbundet i svensk teve kring jul och nyår. Sammanlagt har den visats 12 gånger sedan premiären 1981.
Trolltyg i Tomteskogen är en tecknad film från USA, med inspiration från den holländska boken Tomtar. Filmen hade premiär 1980 och har sänts vid flera tillfällen på svensk teve kring jul.
Filmen Trolltyg i Tomteskogen har alltså aldrig varit en svensk teve-tradition i den bemärkelsen att den sänts på samma dag och tid återkommande. Istället har den visats fläckvis vid olika tidpunkter:
3 gånger på annandag jul (1982, 1989 och 2010)
2 gånger på juldagen (2011 och 2012)
1 gång på julafton, nyårsdagen, trettondagsafton samt 2 januari, 15 december och 27 respektive 29 december,
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-22
He spoke not a word, but went straight to his work, And filled all the stockings; then turned with a jerk,
Att detta inte på något sätt behöver förklaras i dikten tyder på att julstrumporna i den anglosaxiska världen var etablerad som tradition i början av 1800-talet. Det skulle dock dröja ytterligare nästan hundra år innan julstrumpan kom till Sverige.
I en svensk beskrivning av julen i England 1906 finns ”christmas stockings” med som ett exempel på engelskt julfirande som skiljer sig från det svenska, tillsammans med bl.a. plumpudding och mistel. Ett drygt årtionde därefter, inför julen 1920, annonserar Buttericks om ”engelska julstrumpor” till försäljning i butik.
Annons för Buttericks 1920
Julstrumpan lanseras alltså i Sverige runt år 1920 och därmed ”bruket /../ att hänga upp en strumpa med en liten julgåva på julaftonsmorgonen, främst till barnen”.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2023-12-20)
Kort svar: Annonser för rödbetssallad som en av många rätter till julmaten börjar dyka upp på 1940-talet. Sedan dröjer det till slutet av 1970-talet innan rödbetssalladen börjar etablera sig som julmat.
En rätt som kallas ”rödbetssallad” går att hitta på sent 1600-tal och kunde innehålla ”kokta rödbetor ofta kål, kanske potatis och kunde ätas i kombination med exempelvis strömming.” Den moderna rödbetssalladen är oftare en majonnäs- och crème fraichebaserad röra som t.ex. äts på en köttbullsmacka eller för den delen till julbordet.
När och hur nya rätter introduceras på julbordet går aldrig att säga med exakthet. Enskilda familjer kan ha ätit rätter som julmat långt innan rätterna blir ”julmat”. För att det ska ske krävs det att tillräckligt många tidningar, kokböcker eller Köksalmanckor har med rätten på sina förslag på julmat.
Rödbetssallad
Vad gäller rödbetssalladen så finns det med i butikers annonser för julmat redan på 1940-talet, men då är den en i raden av saker man kan köpa till jul. Jag har i mina efterforskningar inte hittat några belägg för att en tidning eller en kokbok före slutet på 1970-talet haft med rödbetssallad som en huvudsaklig rätt på julbordet.
Ett tidigt belägg för rödbetssallad som specifik julmat är en artikel i SvD 1979:
Här [på bageriet Kringlan] kan vi också få en utmärkt jultallrik för 25 kr med sill, lök, rödbetssallad, sylta, ägg och kaviar, pastej med gurka och gelé, skinka, rödkål och ost och paprika.
När rödbetssalladen under 1980-talet blir mer frekvent förekommande i texter om julmaten är det inte sällan med hänvisning till att man bör äta mer grönt till jul.
De enda grönsaker som fanns att tillgå vid juletid var rotfrukter och kål – och mycket riktigt vad återfinner vi på julbordet om inte rödbetssallad med eller utan sill samt röd-, brun- och långkål.
Den sallad som skribenten syftar på ”med sill” är sillsallad som är en äldre rätt på julbordet, men att hon nämner rödbetssallad tyder på att den börjat synas på julborden under sent 1970-tal. Numera är rödbetssallad en etablerad del av det svenska julbordet även om den sällan räknas bland de populäraste rätterna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-10
Kort svar: De äldsta beläggen för en julbock i Sverige är från 1600-talet.
En av många olika figurer i den svenska jultraditionen är julbocken. Julbockens rötter går att söka tillbaka till medeltiden även om det är först under 1600-talet som han gör sin verkliga entré. Som julklappsutdelare kan vi spåra hans rötter till 1800-talet, men idag är julbocken enbart kvar som ett prydnadsföremål.
Rötterna till dagens julbock kan spåras till medeltiden då han var en figur som hängde samman med helgonet Sankt Nikolaus som delade ut gåvor på sin dag, 6 december. Så här skriver religionshistorikern Tommy Kuusela:
Nikolaus tänktes dela ut gåvor på sin dag och hade i sitt sällskap en till bock utstyrd person. Denna bockfigur höll han bunden i ett rep. Denna bock var en symbol för Djävulen.
Med reformationen försvann inte bara en rad helgdagar utan också de helgon som firades och därmed var Nikolaus ute ur bilden, men bocken fick vara kvar. För under 1600-talet förekom bocken som en figur i de ungdomsupptåg som gick från gård till gård för att samla in pengar, dels till behövande och dels till sig själva i syfte att ha fest. Den här typen av ungdomsupptåg med en bock i följet kunde förekomma vid flera tillfällen runt jul: under lussenatten och Tomasmäss till tjugondedag Knut, men vanligast var troligen annandag jul.
Julbockens utseende kunde variera. Så här skriver Tommy Kuusela:
Julbocken kunde se ut på många olika sätt. Ofta var det en eller flera personer som täckta av ett djurskinn styr en stång eller kvast på vilken är fäst ett get- eller bockhuvud med en rörlig käft. /../ Oavsett hur maskeringen gick till var det viktigt att den skulle få horn. Det kunde vara allt från verkliga djurhorn till sådana som var snidade av trä, korvar, yxor, potatishackor, grenar och slevar som fick fungera som bockhorn.
Att man använde julbocken på detta sätt ledde till förbud för julbocken i en rad städer. I december 1786 gjorde borgmästaren i Kungälv en skrivelse där han starkt ifrågasatte traditionen med julbock. Samma sak skedde i Stockholm 1721 och i Karlskrona 1754.
Men trots försöken att på laglig väg försöka stoppa julbocken så levde traditionen vidare åtminstone in på 1800-talet. Under detta sekel får julbocken också rollen som julklappsutdelare. Första gången vi har belägg för att julbocken slänger in julklappar i ett hus är på en herrgård i Alingsås 1807.
Som julklappsutdelare konkurrerades dock julbocken ut av jultomten kring förra sekelskiftet och idag lever julbocken kvar enbart som halmprydnad.
Familj med julbock
Traditionen med bocken som halmprydnad går också tillbaka till 1600-talet:
Troligen var det redan under 1600-talet som bocken fick stå modell för halmflätning och för pepparkaks- och vetebullsutformning. Bocken kunde även tillverkas av trä som under julnatten ställdes framför en stuga.
Sedan 1966 har också Gävle haft en mycket stor julbock i halm som vid flera tillfällen brunnit ner.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) – 2023-12-10
Enligt uppgifter ska Viktor Rydbergha skrivit ner texten till dikten i samband med en promenad. Rydberg gick runt i Slottsskogen tillsammans med redaktören för Göteborgs Handels- och SjöfartstidningS.A. Hedlund. Plötsligt bad Rydberg Hedlund att stanna till, och på en pappersbit skrev han ner diktens samtliga verser mot Hedlunds rygg.
Dikten publicerades sedan i Ny illustrerad tidning, nr 8 1881, som utgavs den 19 februari samma år. För att rita den bistra tomten tog man Jenny Nyström till hjälp. Hon hade tidigare illustrerat Rydbergs bok Lille Viggs äfventyr på julafton. Den här gången ritade hon dock tomten mer mänsklig och hade sin far som förebild.
Så här lyder den inledande versen:
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-12-02
Kort svar: Staffansritten eller att ”rida Staffan” innebar att byns ungdomar på annandagen red med hästarna till en vattenkälla och därefter red runt och tiggde mat och dryck.
Annandag jul har långt tillbaka i tiden varit en dag med stort fokus på gårdens hästar. Eftersom allt arbete låg nere på gården under julhelgen så behövde hästarna rastas och således utvecklades en tradition att byns unga män just på annandag jul red ikapp med sina hästar till en nordrinnande vattenkälla. Om hästarna fick dricka därur så skulle de hålla sig friska och starka under året.
Helgonet som sin martyrdag på annandagen är Stefanos eller Staffan Stalledräng som han kommit att kallas i svensk tradition. Staffans roll som stalledräng, beskriven bl.a. i Staffansvisan, passade också som hand i handske med dagens aktiviteter. Ridningen fick namnet ”Staffansritt/Staffansridning” eller ”att rida Staffan”.
Staffansritt
Staffansritten är en mycket gammal sed och kan enligt Jan-Öjvind Swahn härledes tillbaka till tidig medeltid och ska då ha varit en import från kontinenten. På tyska kallas annandag jul för ”der grosse Pferdetag” (den stora hästdagen).
Men det var givetvis inte ridandet till källan som var det viktiga för de unga männen. När detta var avklarat kunde man fokusera sig på huvuduppgiften, att rida runt bland gårdarna och via sånger tigga till sig en bit att äta och en sup att dricka. Gåvorna samlade man sedan och hade på kvällen helgens första ungdomsgille, inte sällan kallat staffansgille eller staffansöl.
Under 1800-talet försvinner staffansritterna successivt men visan om Staffan Stalledräng lever vidare i de moderna luciatågen med början under förra seklets första årtionden. Det ska dock noteras att i de tidigaste luciatågen från 1927 så förekommer ”ett 30-tal gossar i Staffanskostymer /och/ ett 30-tal stjärngossar”. Senare försvinner dock Staffanskostymerna och stjärngossarna blir de som för Staffanstraditionen vidare
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-29
Litteratur:
Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker
Kort svar: Historiskt var skyltsöndagen den söndag som låg närmast före julafton då butikerna julskyltade. Senare har skyltsöndag kommit att betyda den söndag då butiker börjar med julskyltning.
Julen är utan konkurrens den viktigaste högtiden för svensk handeln. Det ska köpas julklappar, julmat, julpynt och annat som hör julen till. Således pågår julhandeln nu i flera veckor, ibland till och med i flera månader före julhelgen.
Till julhandeln har det historiskt funnits en tradition med ”skyltsöndag”. När ordet börjar att användas i slutet på 1800-talet syftar den enbart på söndagen precis före julhelgen. Som i det första skriftliga belägget från Sundsvalls Tidning 1891:
Söndagen före jul är hufvudstaden den egentliga s.k. ”skyltsöndagen”, då köpmännen i upplysta fönster exponerar sina smakfullaste artiklar och allmänheten i stora massor driver fram och åter på gatorna för att taga all härligheten i skärskådan.
Det skulle dock inte dröja särskilt länge innan skyltsöndagen flyttades längre och längre bort från söndagen innan julafton. Redan under 1910-talet beklagade sig skribenter om att ”intresset för de gamla traditionella skyltsöndagarna tycker tyvärr år efter år slappas allt mer”. Och orsaken till detta skulle vara ”att skyltsöndagarna nu [1913] blifvit fler än förr”.
Det skribenten syftade på var att antalet skyltsöndagar hade ökat från en till tre under det tidiga 1900-talet. Och så fortsatte det under så gott som hela första halvan av 1900-talet. Tre söndagar före julhelgen startade julskyltningen med den första skyltsöndagen.
År 1951 beslutade sig dock Stockholms köpmannaförbund att 1951 års ”stora skyltsöndag /../ blir redan den 2 december”, som då var första advent och fyra söndagar före jul. Under det fortsatta 1950-talet försöker vissa butiker ha skyltsöndag redan första advent medan andra (särskilt NK) håller hårt på traditionen att den ska vara tre söndagar före jul.
Skyltsöndag 1965 vid Domus varuhus i Luleå
Inför julen 1962 skriver SvD att ”för några år sedan var andra adventssöndagen skyltsöndag” och sedan beklagar man sig över att många affärsmän numera börjar julskylta redan vid domsöndagen (alltså helgen före första advent). Den här förskjutningen gör att NK flyttar sin skyltsöndag till första advent i början av 1960-talet.
Under de sista decennierna på 1900-talet tappar fenomenet skyltsöndag mer och mer av betydelse och numera är det endast ett fåtal butiker, däribland NK, som fortfarande har skyltsöndag och den brukar infalla i mitten av november.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-11-19
Kort svar: Julsången som Karl-Bertil Jonssons sjunger tillsammans med diversearbetarna på ölkaféet heter ”Julvisan” och är skriven av Zacharias Topelius.
När Karl-Bertil Jonsson på julaftonskvällen är färdig med sin turné som tomte och lägger det sista paketet ”bland flaskorna framför de sorgsnaste diversearbetarna på ölkaféet” så börjar han sjunga en melodi som diversearbetarna på kaféet stämmer upp. Texten lyder:
Nu så kommer julen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär. Han i salen träder med så hjärtligt sinn och i högtidskläder dansa barnen in.
Högtider och traditioner 