Kort svar: ”Judas med pungen” var en av de gestalter som förekom i äldre tiders jul- och trettondagsspel. Judas uppgift var att samla in mat och dryck som ersättning för skådespelet.
Ett vanligt inslag i äldre tiders julfirande var att utklädda ungdomar gick från gård till gård och framförde bibliska berättelser som skådespel. Dessa stjärngossetåg förekom under hela julhelgen och kulminerade med trettondagsspelen som kunde bli så livliga att man från kyrkligt håll till och med ville förbjuda dem.
I dessa upptåg förekom flera olika gestalter såsom stjärngossar, Josef och Maria med barn, Herodes med sin betjänt, tre konungar (alltså de tre vise männen där en av dem svartmålad i ansiktet), en ängel, stjärnbäraren eller stjärnknekten samt inte minst Judas med pungen.
Foto: Skansen, sent 1800-tal
”Judas med pungen” syftade givetvis på Judas som är den av lärjungarna som förråder Jesus för trettio silverpenningar enligt Bibelns berättelser. Judas uppdrag i trettondagsspelen var att samla in pengar eller mat och dryck som gårdsfolket gav till ungdomarna för deras upptåg. Så här beskrivs det från 1800-talet:
Och Judas med pungen träder dristeligt fram. Han begär en penning allt uti sin pung!
Judas med pungen gick alltid sist i tåget och var var klädd i trasor, sotad och med stav i handen. Inte sällan bar han en skrämmande mask för ansiktet och hade en liten säck i handen för att samla in pengar.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-06
Kort svar: Trettondagsspel eller stjärngossespel var ungdomstupptåg som ofta förlades till trettonhelgen då ungdomar gick från gård till gård och spelade upp scener från Bibeln mot ersättning i form av mat och dryck.
Religiöst har trettondagen under lång tid varit en dag då man inom kristendomen firar de tre vise männens ankomst till det nyfödda Jesus-barnet. Eftersom julen tagit slut i så gott som hela den kristna världen heter 6 januari ”epifania” på de flesta språk, men i Sverige har vi valt att kalla den för trettondagen eftersom julen här tar slut först på tjugondag Knut.
Eftersom tjugondag Knut aldrig varit en helgdag i Sverige så var trettondagen den sista helgdagen i julfirandet och därmed sista tillfället då man kunde ha olika typer av gillen och fester. Detta utnyttjades särskilt av ungdomar som hade trettonhelgen som en stor festhelg.
Att utklädda ungdomar drog runt i byarna var dock inget exklusivt för trettonhelgen utan var något som förekom från lucia, över jul- och nyårshelgen och sedan avslutades vid trettonhelgen. Så här skriver Institutet för språk och folkminnen:
Till festerna behövdes mat och dryck som kunde samlas in genom stjärngossetåg där bibliska scener gestaltades och framfördes under mer eller mindre busiga och skräniga former. De här dramatiseringarna var inspirerade av de stämningsfulla stjärnspel som förekom i katolska länder.
Ett typiskt stjärngossespel kunde, förutom stjärngossarna, bestå av Josef och Maria med barn, Herodes med sin betjänt, tre konungar (alltså de tre vise männen där en av dem svartmålad i ansiktet), en ängel, stjärnbäraren eller stjärnknekten samt Judas med pungen. Judas med pungen var insamlaren av gåvor i sällskapet.
”Stjärngossar med trettondagsstjärnan”. Ca 1900. Foto: Skansen.
Traditionen att använde sig av Bibelns berättelser för att driva runt och tigga pengar sågs inte med blida ögon av kyrkan och det är, som Bringéus skriver:
betecknande att de äldsta uppgifterna om stjärngossarna möter i rättegångshandlingar och förbud.
Så här kunde det t.ex. stå i en rapport när man skulle förbjuda stjärngosseupptåg:
i förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk, som plädgade i Guds församling predikas över.
Trettondagsspelen levde vidare in på sent 1800-tal då de togs upp av Skansen, men därefter försvann de successivt ur det folkliga medvetandet. När luciatågen sen blev populära på 1920-talet fick stjärngossarna där en ny roll och är därmed fortfarande en rest av de gamla trettondagsspelen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-06
Kort svar:Att det var just guld, rökelse och myrra som de vise männen hade med sig beror troligen på att den som skrev Matteusevangeliet ville ge en symbolik att Jesus var en kung.
Att det var just dessa tre gåvor beror förmodligen på propaganda. Matteusevangeliet är skrivet i slutet av de första århundradet och är en religiös propagandaskrift. De tre gåvorna bör alltså tillfogats för att understryka Jesus plats som Guds son och Kungars kung.
Guld – en klassisk symbol för kungar och makt. Guldet är den ädlaste av metaller. Dessutom är guldet en metall som består i eld,
Rökelse – används vid tillbedjan i många olika religioner. Rökelsen stiger mot himlen och kan vara en symbol för Jesus kontakt med Fadern i himlen.
Myrra – en form av kåda som luktar gott. Den används bl.a. vid kröningsceremonier, men också vid balsamering. Därför skulle myrran kunna symbolisera Jesus död (och uppståndelse).
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-12-19)
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: “Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” /…/ De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
Det står ingenting om hur många de ”österländska stjärntydarna” var eller att de skulle ha besökt Jesus i stallet. Att man kallar dem för ”de tre vise männen” beror på att det är tre gåvor som överlämnas – guld, rökelse och myrra.
Varför det just var dessa tre gåvor som författaren till texten valde är inte säkert, men det finns såklart olika hypoteser. Matteusevangeliet är troligen skrivet i slutet av de första århundradet och är en religiös propagandaskrift. De tre gåvorna bör alltså tillfogats för att understryka Jesus plats som Guds son och Kungars kung.
Guld – en klassisk symbol för kungar och makt. Guldet är den ädlaste av metaller. Dessutom är guldet en metall som består i eld,
Rökelse används vid tillbedjan i många olika religioner. Rökelsen stiger mot himlen och kan vara en symbol för Jesus kontakt med Fadern i himlen.
Myrra är en form av kåda som luktar gott. Den används bl.a. vid kröningsceremonier, men också vid balsamering. Därför skulle myrran kunna symbolisera Jesus död (och uppståndelse).
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-12-19)
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
Leonaert Bramer [Public domain], via Wikimedia Commons
Först ett par sekel efter Jesus födelse började det utvecklas en myt kring de vise männen. Så här skriver katolik.nu:
Från 500-talet blev deras namn först ”Thaddadia, Melchior och Balytona”. Sedan 700-talet heter de: ”Caspar, Melchior och Balthasar”
I den svenska almanackan det den 6 januari tidigare bara stått ”trettondagen”.
Januari 1877
Det var först 1993 som två av de vise männen – Baltsar och Kapser – fick sin namnsdag den 6 januari och 2001 las också Melker dit. Således är 6 januari det enda datum i den svenska almanackan som har tre namnsdagar.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-01-03)
Källa: af Klintberg, Bengt: Namnen i almanackan, Norstedts ordbok, Stockholm, 2001
Kort svar: Nej, de tre vise männen besökte aldrig Jesus i något stall utan kom förmodligen till Jesus ett bra tag efter hans födelse.
En vanlig gestaltning av den kristna julberättelsen är den man kan se i julkrubban där Josef och Maria, i ett stall, står böjda över Jesusbarnet i en krubba med dels herdar och deras djur (ofta oxe och åsna) och dels de tre vise männen som betraktare. Men hur, med verkligheten överensstämmande, är den här gestaltningen egentligen?
Leonaert Bramer [Public domain], via Wikimedia Commons
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid
kom några österländska stjärntydare till Jerusalem
och frågade: “Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett
hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
/…/
Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg,
och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem,
tills den slutligen stannade över den plats där barnet var.
När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje.
De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans
mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor
och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.
Det handlar alltså inte om mer än ett par meningar information om de som kommit att kallas ”de tre vise männen”. Från detta stycke text har det senare utvecklats en rik flora legender och gestaltningar – t.ex. julkrubban där de tre vise männen samtidigt som herdarna kommer till Jesus i stallet med sina gåvor.
Men om man läser texten i Matteus så finns det inga referenser till något stall eller någon krubba, detta förekommer bara i Lukasevangeliet. Istället står det att ”de gick in i huset”. Dessutom är den resa som de österländska stjärntydarna genomfört – först från Babylonien till Jerusalem och sedan från Jerusalem till Betlehem – så pass lång att de förmodligen kom till Betlehem flera veckor, kanske månader, efter själva födelsen.
Det rimliga är alltså, om man ska använda Nya Testamentets texter som källa, att anta att de tre vise männen inte är samtida med herdarna och själva födseln utan att de dyker upp senare. I kristen tradition firar man deras ankomst på trettondagen snarare än på själva juldagen.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-12-27)
Källor:
Modéus, Martin (2000) Tradition och liv Verbum Förlag
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag
Sedan firandet av Jesus födelsedag flyttats till 25 december blev 6 januari istället den dag då västkyrkan firar de tre vise männens ankomsttill Betlehem och det nyfödda Jesusbarnet. Trettondagen (eller epifania som den tidigare hette) är en av den kristna kyrkans allra äldsta högtidsdagar. När kristendomen kom till Sverige på 1100-talet var dagen självklart med i den nya kalender som infördes.
Genom århundradena har många helgdagar (t.e.x alla apostladagar, alla helgondagar och alla tredje- respektive fjärdedagar) försvunnit från kalendern, men trettondagen har funnits kvar.
Att trettondagen eller trettondedag jul fått ordningsnumret 13 beror på att juldagen räknats som förstedag jul (ett begrepp som aldrig slagit igenom i Sverige). Däremot talar man på andra språk om ”Julens tolv dagar” och då blir 6 januari just den trettonde dagen eller trettondagen och är alltså röd dag.
Skriver av Mattias Axelsson (2015-01-05, uppdaterad 2021-12-27)
Kort svar: Ja, trettondagen (6 januari) är alltid en röd dag och har varit så i Sverige sedan vi blev kristna i början av medeltiden.
Helgdagar är dagar som skiljer sig från vardagar i den bemärkelsen att man ofta är ledig och att de vardagliga rutinerna bryts. I alla samhällen har någon form av vilodag och återkommande helgdagar funnits. Vilka de har varit och när de har infallit har såklart varierat.
Med den nya religionen kom en ny kalender, och att lära känna denna var rentav en praktisk förutsättning för att bli en sann kristen /../ det vållade större svårigheter än själva bytet av gudar och religion
Trettondagen (eller epifania som den tidigare hette) är en av den kristna kyrkans allra äldsta högtidsdagar. När kristendomen kom till Sverige på 1100-talet var dagen självklart med i den nya kalender som infördes.
Genom århundradena har många helgdagar (t.e.x alla apostladagar, alla helgondagar och alla tredje- respektive fjärdedagar) försvunnit från kalendern, men trettondagen har funnits kvar.
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, även när de inte infaller på en söndag, långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och allahelgons dag.
Trettondedag jul eller trettondagen (6 januari) är således en röd dag och därmed en ledig dag för de allra flesta.
Kort svar: En stjärngosse är en utklädd figur som under luciatågen går efter lucian ikädd lång vit skjorta och en strutliknande huvudbonad.
Lucitågen började bli populära under de första årtiondena av 1900-talet. Redan från början fanns, förutom lucian, tärnor och stjärngossar med i tågen. En stjärngosse beskrivs av Svensk Ordbok på följande sätt:
pojke som under lucia- eller julfirande uppträder i lång vit skjorta och en strutliknande huvudbonad
Stjärngossarna är dock äldre än själva luciatågen och dyker upp redan i äldre tiders trettondagsspel. Trettonsdagsspelen var ungdomstupptåg som ofta förlades till trettonhelgen då ungdomar gick från gård till gård och spelade upp scener från Bibeln mot ersättning i form av mat och dryck.
Stjärngossar och Judas med pungen, Skansen.
Att ungdomar som klätt ut sig med olika mundering drog runt mellan gårdarna var dock inte något som förekom enbart under trettonhelgen. Det hela pågick från lucia, över jul- och nyårshelgen och sedan avslutades det hela vid trettonhelgen. Så här skriver Institutet för språk och folkminnen:
Till festerna behövdes mat och dryck som kunde samlas in genom stjärngossetåg där bibliska scener gestaltades och framfördes under mer eller mindre busiga och skräniga former. De här dramatiseringarna var inspirerade av de stämningsfulla stjärnspel som förekom i katolska länder.
I spelen förekom bl.a. Josef och Maria med barn, Herodes med sin betjänt, tre konungar (alltså de tre vise männen där en av dem svartmålad i ansiktet), en ängel, stjärnbäraren eller stjärnknekten, Judas med pungen och stjärngossarna.
SAOB skriver att stjärngosse är ett ord som förr användes:
om var och en av de (ursprungligen vanligen 5—6) manliga deltagarna i ett (ursprungligen på trettondagsaftonen uppfört, i senare tid med staffanssjungning o. luciaspel sammanblandat) spel (trettondagsspelet, stjärngossespelet), ursprungligen symboliserande de tre vise männens uppvaktning av den nyfödde Jesus
Trettondagsspelen levde vidare in på sent 1800-tal då de togs upp av Skansen, men därefter försvann de successivt ur det folkliga medvetandet. När luciatågen sen blev populära på 1920-talet fick stjärngossarna där en ny roll och är därmed fortfarande en rest av de gamla trettondagsspelen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-01-10
Kort svar: Epifania är en kristen högtid, förlagd till den 6 januari, som firas till minne av Jesus uppenbarelsen som Guds son genom dopet.
Epifania är ett grekiskt ord som betyder ”uppenbarelse” och ordet används för att benämna en fest som hålls den 6 januari, både inom den västliga och den östliga kyrkan även om det sker på olika sätt och av olika anledningar. Epifania är en av de allra äldsta kristna högtiderna som vi känner till. Så här skriver Marin P:n Nilsson (1936)
Vi känna dock en fest, på vilken Kristi födelse firades, som är äldre än den kristna julen, epifaniafesten, festen för Guds uppenbarelse för människorna, som det grekiska ordet betyder, en högtid, vilken ännu med bleknad glans står kvar i vår kyrkokalender som de heliga konungarnas dag. (s. 118)
Epifania är alltså äldre än själva julfirandet. Eftersom de tidigaste kristna inte alls la någon vikt vid födelsedagar (som ansågs vara hedniskt firande) var det istället andra delar av Jesus liv som kom att högtidlighållas. Förutom den självklara påsken och de högtider som är knutna dit finns firandet av hur Gud blir blir människa genom Jesus belagt i äldre skrifter (åtminstone så tidigt som mitten av 100-talet).
Jesus dop
När kristna firade epifania under de första århundradena var det en rad olika skeenden ur Jesus som fanns med – hans födelse, de tre vise männens besök, dopet i floden Jordan och miraklet vid bröllopet i Kanaan. Enligt de flesta kyrkohistoriker var det främst dopet som var i centrum för epifaniafirandet.
I Östkyrkan, både hos de ortodoxa och hos de orientaliska kristna, är firandet av vår Herres Jesu Kristi dop i Jordan av ännu större vikt liturgiskt än firandet av hans födelse i Betlehem.
Inom den ortodoxa kyrkan är det främst Jesus dop i floden Jordan som ger ramarna för epifaniafirandet den 6 januari (som är den 19 januari eftersom man använder den julianska kalendern). Så här skriver grekisk-ortodoxa kyrkan i USA:
About the beginning of our Lord’s thirtieth year, John the Forerunner, who was some six months older than Our Saviour according to the flesh, and had lived in the wilderness since his childhood, received a command from God and came into the parts of the Jordan, preaching the baptism of repentance unto the remission of sins.
För många ortodoxa kristna är epifaniafirandet en av de viktigaste högtiderna på året.
I Östkyrkan påbörjas jul också med firandet av Jesu Kristi födelse, som man skulle vänta sig, men firandet når sin kulmen i firandet av Jesu dop, som kallas just ”epifania” eller ”theofania”, och vilket betyder ”uppenbarelse”.
Inom den västerländska kyrkan (katolska och de olika protestantiska, dock inte den anglikanska) har epifaniadagen inte alls den betydelse det tidigare haft. I Sverige heter 6 januari sedan längre trettondagen och Hellige tre kongers dag på norska/danska.
Sedan firandet av Jesus födelsedag flyttats till 25 december blev 6 januari istället den dag då västkyrkan firar de tre vise männens ankomst till Betlehem och det nyfödda Jesusbarnet. Tanken med detta är att man firar att Jesus uppenbarades för den icke-judiska delen av världen genom de tre vise männens besök. Namnet epifania lever dock kvar på flera språk (ex. spanska, franska och engelska) även i länder där den ursprungliga anledningen (dopet) har fått stå tillbaka för de tre vise männen.
Högtider och traditioner 