Kort svar: Från början av 1800-talet var det 24 oktober som räknades som flyttdag.
Numera flyttar en genomsnittlig svensk elva gånger under hela sitt liv. Om vi backar två hundra år i den svenska historien var det inte ovanligt att vissa grupper, t.ex. pigor, drängar, statare och smeder flyttade så gott som varje år. Det berodde inte sällan på att man bytte arbetsgivare, men kunde också bero på byta av bostad.
Det svenska samhället var betydligt mer reglerat förr. För att resa inom Sverige var man fram till 1860 tvungen att ha ett inrikespass och flyttandet var organiserat kring en specifik dag. Så här skriver radioprogrammet Släktband:
Den som skulle flytta måste göra det på en särskild dag, den så kallade fardagen. Från 1700-talets början och långt in på 1900-talet fylldes gator och vägar av flyttlass på kärror och vagnar denna dag.
Fram till 1700-talets början låg fardagen eller flyttdagen på olika datum. Men från 1723 bestämde man att fardagen skulle vara densamma över hela landet. Det innebar att alla kontrakt, såväl för arrendatorer, för anställningar som för hyra av lägenhet skrev med samma slutdatum.

Mickelmäss (29 september) var länge flyttdag, men då den avskaffades som helgdag 1772 flyttade man först fardagen till närmaste söndag och från 1819 till den 24 oktober.
Det var verka vara en udda dag, men i själva verket hade man en vecka på sig att genomföra flytten. Det var en slags semester utan lön, så den dagen brukade med tiden kallas för ”slankveckan”
Stockholm hade dock, troligen p.g.a. sin stora befolkning, två flyttdagar. Dels den som övriga landet hade och dels den 24 april på våren.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2022-10-25)
Litteratur:
”Flytt varje år” sverigesradio.se (2011-11-21)
”Vinterbröllop – en gammal svensk tradition” scb.se (2017-07-13)