Vilka veckor är ”oxveckorna”?

Kort svar: Oxveckorna syftar numera på de veckor som kommer efter trettonhelgen och den längre ledighet som många haft under jul- och nyårshelgen.

Om man söker på ordet ”oxveckor” i äldre tidningar så finner man belägg för att ordet använts både syftandes på de helgfattiga veckorna under hösten och om de dito under januari och februari.

Källa: Digital Museum

Även om ordböckerna definierar ”oxvecka” lite lösare som en ”tung arbets­vecka särsk. om veckorna efter en längre ledighet i sam­band med större helger” så är bruket numera i princip uteslutande att använda ”oxveckorna” som t.ex. Institutet för språk och folkminnen:

En annan benämning som ofta används i januari är oxveckorna. /../ För många både då och nu är tiden efter jul just en sådan slitig tid med långt till nästa extra ledighet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-01-05

Källor: oxvecka” Svensk Ordbok (läst 2020-01-05)

Torsmånad och oxveckor” Institutet för språk och folkminnen 2020-01-07

Vilka var ”oxveckorna” förr?

Kort svar: Även om uttrycket ”oxveckorna” numera enbart brukar syfta på de slitsamma veckorna efter jul- och nyårshelgen användes det förr både om de helgfattiga veckorna under hösten och om de dito under januari och februari.

En oxvecka är en vecka som präglas av tungt arbete, gärna en vecka som föregåtts av ledighet och fest. Svensk Ordbok definierar det som:

tung arbets­vecka särsk. om veckorna efter en längre ledighet i sam­band med större helger

Det äldsta belägget för ordet ”oxvecka” i KB:s tidningsdatabas är från början av juli 1880. Där står det under rubriken ”Brefstump från Sannahed” daterat 29 juni 1880 att en ”lång ‘oxvecka’ står för handen” eftersom midsommarhelgen är överstökad. Här syftar alltså ”oxvecka” på perioden efter midsommarhelgen.

Nerike 1880-07-03

Under slutet av 1800-talet används uttrycket ”oxveckorna” växelvis om veckorna efter jul (exempelvis i Enköpings Tidning 30 januari 1884) och växelvis om veckorna under och efter sommaren. I Blekinge Läns Tidning 16 augusti 1893 skriver:

Oxveckorna benämner folkhumorn de nu stundande veckorna, då vårsädesskörden och höstsådden stöta tillsammans. Dessa veckor äro de mest viktiga på hela året.

Nedanstående bild från Helsingen dan före julafton 1899 är ett annat exempel på hur veckorna efter jul också kunde räknas till oxveckorna.

Helsingen 1899-12-23

Under 1900-talet används begreppet ”oxveckorna” fortsatt både om veckorna efter jul och om de gråa och trista veckorna under hösten. I SvD 21 januari 1937 skriver signaturer Eth. K:

Oxveckorna har börjat och det är bara att traska vidare in på det nya året. Oxveckorna? Det är vad som kommer efter julhelgen, långa grå veckor utan helgdagar.

I en annons från november 1944 använder Konsum ”oxveckorna” om höstveckorna före december. Man vill lyfta fram Mårten och Fars Dag som exempel på fester att lysa upp i mörkret med.

SvD 1944-11-09

En vers från luciadagen 1948 visar också på att ”oxveckorna” här är veckorna före jul, inte efter.

SvD 1948-12-13

Även in på 1970-talet använder skribenter oxveckor om slitsamma veckor på hösten även om det mer och mer börjar luta över åt att syfta på veckor som ”sträcker sig över hela tiden från jul till påsk” som i dikten av Majken Johansson SvD februari 1970.

När SvD 1983 får en språkfråga om just ordet ”oxveckor” så svarar signaturen B.M så här:

Oxvecka (eller särskilt plural oxveckorna) är numera ett ganska spritt ord. /../ Det används inte sällan om de långa helgfria arbetsperioderna under året, t.ex. tiden mellan nyår och påsk och tiden efter sommarsemestern.

Det är först på 1990-talet som det blir så gott som allenarådande att enbart benämna perioden efter jul- och nyårshelgen som ”oxveckorna” även om enstaka exempel på andra bruk förekommer.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-01-05

Källor: oxvecka” Svensk Ordbok (läst 2020-01-05)

Tidningen Nerike 1880-07-03

Blekinge Läns Tidning 1893-08-16

Helsingen 1899-12-23

En sån Bagatell” SvD 1937-01-21

SvD 1944-11-09

SvD 1948-12-13

Oxveckorna” SvD 1970-02-22

När börjar hösten?

Kort svar: Svaret på frågan när hösten börjar beror på vilken definition du använder. Enligt den meteorologiska är det höst när det är kallare än 10 grader men varmare än 0 i snitt medan den kalendarisk och astronomiska lägger höstens början i slutet av augusti eller september månad.

Övergången mellan olika tider på året ger ofta upphov till högtider och traditioner. I skiftet mellan mörker och ljus på vintern infaller både lucia och jul, när sommarhalvåret tar slut firas Halloween och i skiftet mellan ljus och mörker är det midsommar.

Brittsommar

Skiftet mellan sommar och höst har gett upphov till en rad olika traditioner – mickelsmäss, halloween och Mårten. Dock ligger dessa högtider vid olika tidpunkter av den anledningen att höstens början är olika beroende på vilka delar av landet liksom vilka definitioner som avses.

1. Meteorologisk höst

Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltemperaturen. Så här skriver SMHI:

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader.

2. Astronomisk höst

Ett andra sätt att definiera hösten på är med kopplingen till jordens rörelse kring solen.

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). När solen passerar himmelsekvatorn på väg söderut (vilket är 22 eller 23 september på norra halvklotet) inträffar höstdagjämningen. Så här skriver SMHI om detta datum:

Normalt ska då hösten ha kommit till Norrland, stora delar av Svealand och även det inre av Småland. Till västkusten och sydvästra Skåne anländer hösten normalt i först i mitten av oktober.

3. Kalendarisk höst

Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk höst. Även SMHI är inne på den linjen:

Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på både regn och blåst

När Sverige i huvudsak var ett bondesamhälle fanns det dessutom några olika märkesdagar som räknades som första höstdagen– bl.a. Bartolomeus 24 augusti och Mikaeldagen (mickelmäss) 29 september.

Källa: ”Höst” på smhi.se (läst 2013-09-13)

Skrivet av: Mattias Axelsson 2009-09-22 (uppdaterad 2013-09-13)

Varför firas de döda i början på november?

Kort svar: Att många kulturer har traditioner som firar de döda just i skiftet oktober/november beror på att det varit en markering för övergången mellan sommar och vinter samt att ”naturen dör” ungefär nu, vilket gör att det passar sig att fira de döda.

Allhelgonadagen infaller 1 november. I Sverige är (sedan 1953) alla helgons dag på lördagen i den veckan och det är då man tänder ljus på gravarna och minns de döda. Men varför är det just i början på november som vi firar och minns döda vänner och släktingar?

Det är inte bara i Sverige som början på november är en dag att minnas de döda. På 700-talet valde påve Gregorius III instifta allhelgonadagen 1 november och även i Sverige vet vi att helgdagen firats sedan åtminstone 1100-talet. Dock är det först på 1900-talet som seden att tända gravljus har börjat.

fall-1072821_1280.jpg

Ett annat känt exempel är Halloween som delvis har sitt ursprung i den keltiska festen för dödsguden Samhain just 31 oktober. I Mexico firas Dia de los muertos (De dödas dag) – vilket är en blandning av indianska och katolska traditioner – 1 november.

I Sverige har 1 november under lång tid setts som vinterns första dag. Och när vintern kom så var det att se till så att alla praktiska göromål som slakten, båtupptagning, bärgning av hö och så vidare var klart. I folkmun kallades dagen för häljamäss (helgamäss) och det var främst en fest för ungdomarna. Man åt korv, lekte, dansade och stojade.

Även på de brittiska öarna delade man upp året i ett sommar- och ett vinterhalvår som började 1 novembver.  Och i brytningstider (som ex. sommarhalvår och vinterhalvår) uppkommer så gott som alltid olika former av firande.

Att det på de flesta håll är olika former av dödstema har med all säkerhet den naturliga förklaringen att naturen håller på att dö. Träden avlövas, växter förmultnar och djuren går i ide. När naturen dör blir det också naturligt att fira de släktingar som är döda.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-10-28, uppdaterad 2012-10-07)

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet