Kort svar: Våfflor har funnits i Sverige sedan 1600-talet men det är först på 1800-talet som våfflor börjar förknippas med jungfru Marie bebådelsedag 25 mars.
Våfflor med grädde och sylt är sedan länge förknippat med våffeldagen den 25 mars. Våfflor har funnits i Sverige sedan 1600-talet men det är först på 1800-talet som våfflor börjar förknippas med just 25 mars.
Institutet för språk och folkminnen skriver:
Exakt när våfflorna kom in i bilden [25 mars] är svårt att avgöra men det rör sig åtminstone om 1800-tal, och fortfarande idag passar många på att äta våfflor på just Våffeldagen.
Att äta våfflor på Våffeldagen 25 mars är känt sedan åtminstone 1867 då det beskrivs så här i boken Bohusläns historia och beskrifning:
Vaffredag, eller Våffledag, Vårfrudag, Marie bebådelsedag, är i Bohuslän en termin för afflyttning och tillträde af egendomar. Våfflor äro ett slags bakverk, som anses uteslutande tillhöra denna högtid
Här finns också en antydan till att våfflorna anknyts till dagen utifrån hur namnet Vårfrudagen förvanskats till Vaffredag och Våffledag. År 1869 skriver Tidning För Wenersborgs Stad en text där man menar att man har ”förvridit” namnet på Vår fru alltså Marie bebådelsedag till
”Vafferdagen” eller i finare termer ”Voffeldagen”
Några årtionden därefter skriver Göteborgs handels- och sjöfartstidning att:
Vårfrudagen, [är] på en del trakter förvrängd till Varferdagen, Våflerdagen m.fl. till och med Våffeldagen, hvilket senare namn medfört seden på en del trakter att på denna dag äta våfflor.
Den språkliga kopplingen mellan våfflor och vårfrudagen är alltså åtminstone sedan andra halvan av 1800-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia (2021-02-09)
Kort svar: Den 24 mars, kvällen för jungfru Marie bebådelsedag, kallades ibland för tranafton då man menade att tranorna kom med ljuset och från detta datum skulle man lägga sig i dagsljus (innearbete med tända lampor var alltså inte okej).
Jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars är en av fyra räppadagar och alltså en tydlig markering i det jordbruksarbetsår som följde naturens rytm. När vårfrudagen var inne skulle, åtminstone i södra Sverige, vinterarbetet (som att hugga i skogen eller spinna och väva inomhus) vara avklarat och vårarbetet började.
Eftersom naturen vaknade och den jordbrukande befolkningen var tvungna att anpassa sig därefter var det viktigt att utnyttja dygnets ljusa timmar maximalt. Därför skulle man från och med nu gå och lägga sig tidigare så att man orkade upp när solen gick upp. Enligt ett ordstäv ”bär tranan ljus i säng”. Tranan är alltså en fågel som kommit att associeras till jungfru Marie bebådelsedag.
Schön förklarar uttrycket ”tranan bär ljus i säng” så här:
Man menade att tranan kom hit just kvällen före vårfrudagen, och hon förde med sig tillräckligt med ljus för att man skulle kunna se att gå till sängs. Om tranan upptäckte att att ljus brann på en gård, så ställde hon till med sjukdomar och ”ohäll” på det stället.
Att koppla just tranan till vårfrudagen (som jungfru Marie bebådelsedag också kallas) är en tradition som förekommit främst i Sydostsverige. På Kalmar läns museum kan man läsa:
Den 25 mars är mer känd i våra trakter som Tran(e)dagen. Det är en sed som har en mycket lokal prägel och förknippas med sydöstra Småland, Öland och Blekinge. När tranan kommer förebådar den vårens ankomst och dagen har då blivit så pass lång att det är ljust när man går till sängs. Därför brukar man säga att ”tranan bär ljus i säng”
Runt Värmland och Dalsland brukade barnen på före vårfrudagen gå runt och dela ut tranbrev, men teckningar av tranor (”vårens budbärare”). Kopplingen till tranan som vårtecken har gjort att kvällen före våfrudagen ibland kallats just för tranafton.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-21
Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. I Lukasevangeliets första kapitel berättas det om händelsen:
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Datumet för denna bebådelse (som betyder ”bringa budskap om, lämna underrättelse om”) är lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.
Den 25 mars är lämpligt som bebådelsedag av fler skäl än att det faller nio månader före december. Genom att lägga bebådelsedagen 25 mars sammanföll den sånär med vårdagjämningen (cirka 21 mars). I många kulturer (t.ex. den förkristna i Skandinavien) firade man vårdagjämningen med olika typer av fruktbarhetsriter och vad kan då passa bättre än att fira att jungfru Maria befruktats för att föda Jesus.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-15
Källor:
Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm: LT Förlag
Topelius, Christer (1989) En årsrunda. 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar Tidens förlag
Kort svar: Jungfru Marie bebådelsedag är egentligen alltid 25 mars. Men 2018 är jungfru Marie bebådelsedag söndagen 18 mars och Marie bebådelsedag söndag 25 mars (som också råkar vara palmsöndagen).
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
År 2018 är påsken tidig och då råkar söndagen 25 mars också vara palmsöndagen då då flyttas Jungfru Marie bebådelsedag till söndagen innan palmsöndagen. År 2018 är alltså jungfru Marie bebådelsedag söndagen 18 mars och Marie bebådelsedag söndag 25 mars.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-10)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Det finns olika hypoteser kring barfotaspringningen på Vårfrudagen – en handlar om att man gjorde det för att slippa sjukdomar under året och en annan menar att det var en kvarleva från medeltida botriter.
Till Vårfrudagen har det knutits en rad olika seder – den som fortfarande lever kvar tydligast är våfflorna. En som nästan helt försvunnit är barfotaspringningen på Vårfrudagen (eller ibland på Vårfrudagsafton eller tranafton som den också kallas). Bringéus skriver:
Seden innebar att någon eller några av familjemedlemmarna sprang barfota runt huset eller gårdsplanen, runt fähuset eller gödselstacken.
Varför man sprang barfota finns det olika hypoteser kring. Bengt af Klintberg menar att det handlade om en markering för att våren var kommen. Genom att ta av sig på fötterna och springa hälsade man våren välkommen. Det fanns också en del magi kopplat till dagen, eftersom det var vårens första dag. Att springa barfota skulle ge hälsa och god skörd under det kommande året.
John Granlund menar å sin sida att barfotapsringningen snarare ska tolkas som en kvarleva av en medeltida botrit – man kan jämföra med att äta eller stryka aska under askonsdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-03-25)
Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Att jungfru Marie bebådelsedag är så tidigt som 13 mars i almanackan 2016 beror på att påskdagen också är tidig, vilket gör att man flyttar bebådelsedagen bakåt i almanackan.
Vissa år (som t.ex. 2016) är påsken så tidig att påskdagen infaller mellan nämnda datum. Påskdagen 2016 infaller 27 mars och då flyttas jungfru Marie bebådelsedag till söndagen två veckor tidigare, eftersom söndagen precis före påskdagen är palmsöndagen. Således infaller jungfru Marie bebådelsedag 2016 söndagen den 13 mars, men Marie bebådelsedag(och våffeldagen) är fortfarande 25 mars.
Kort svar: Våffeldagen 25 mars heter som den gör eftersom et är den dag man äter våfflor.
Våffeldagen infaller den 25 mars – alltså samma dag som jungfru Marie bebådelsedag. Att det är så är såklart ingen slump – snarare tvärtom. Bebådelsedagen kallades i folkmun för ”Vår Fru-dagen” (eftersom jungfru Maria kallades Vår Fru). Enligt bl.a. Jan-Öyvind Swhan så beror det på en språklig detalj:
Vårfrudagen förvanskades i många mellansvenska dialekter till Vafferdagen, ty i de delar av Sverige där man använde s.k. tjocka l och r var det lätt att glida över från Vafferdagen till Vaffeldagen, och vaffel var en äldre form av ordet våffla och därmed var en bestående matassociation bildad.
Kort svar: Jungfru Marie bebådelsedag är egentligen 25 mars, men i Svenska kyrkan firas dagen på den söndag som infaller 22–28 mars (om det inte sammanfaller med palmsöndagen eller påskdagen). Och 2021 är palmsöndagen 28 mars alltså är jungfru Marie bebådelsedag 21 mars 2021.
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.
Datumet för händelsen firas lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.
Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.
Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.
I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.
Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:
Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen
Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)
Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
