Vad är bullmåndagen?

Kort svar: Bullmåndagen eller bullamåndagen är en sydsvensk benämning på måndagen i fastlagen, dagen före fettisdagen.

Fastlagen är de tre dagar som ligger för påskfastan och då man ska förbereda sig inför den försakelse som fastan innebär.

Fastlagssöndagen inleder fastlagen och fettisdagen avslutar, däremellan ligger en måndag som har lite olika namn – blåmåndagen (ett namn har överförts till stilla veckan) och bullmåndagen är de två vanligaste. Enligt ne.se är bullmåndagen:

en sydsvensk benämning på måndagen i fastlagen, dagen före fettisdagen.

Benämning bullmåndag eller bullamåndag är en rest från den tid då landskapen i södra Sverige var danska. I Skåne är det av tradition måndagen som är den stora festdagen. I sin bok Matkultur i Skåne skriver Nils-Arvid Bringéus:

Fastlagsmåndagen [var] den egentliga festdagen i den skånska fastlagen. Det var en fridag både för landsbygdens tjänstefolk och städernas hantverkare.

Under måndagen ordnades fastlagsgillen och då serverades det fastlagsbullar. Då var det brukligt att drängarna köpte bullar till pigorna.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-13

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1981) Matkultur i Skåne

Källa: ”bullmåndag” ne.se

Vad är fastlagsris?

Kort svar: Fastlagsris var från början en tradition att på skoj piska varandra under fastlagen. Under 1800-talet började man pynta riset och under 2000-talet har det nästan försvunnit.

Förutom att äta fläsk och fastlagsbullar har riset varit en tradition förknippat med fastlagen sedan åtminstone 1600-talet. Fastlagsriset var oftast av björk och traditionen bjöd att man på skämt piskade varandra med det under själva fastlagen. Nordisk familjebok från 1907 beskriver det som en sed som då fortfarande förekom:

Fastlagsris, späda grenar, vanligen af björk, med hvilka man numera på lek under fastlagen (särskildt
fettisdagen) piskar hvarandra.

En artikel i Svenska Dagbladet från 1901 beskriver det istället fastlagsris som något:

man sätter här och där på bordet vid middagsbjudningar sedan man placerat några röda, blå och gula fjädrar i toppen

Under förra seklets första årtionden användes ”fastlagsris” omväxlande för ris man hade som prydnad och ris som man använde för att skämtsamt slå på varandra. När Els Beskow 1909 skulle illustrera fettisdagen var det barn som hade fjäderprydda ris i händerna, troligen på väg för att risa någon.

Fastlagsriset fortsatte vara en del av den svenska traditionen under stora delar av 1900-talet och det är egentligen först under slutet av seklet som fastlagsriset börjar försvinna och ersättes med påskriset. Enligt Swahn började man runt huvudstaden med påskris eftersom:

de i stockholmstrakten vanliga, inomhusdrivna och odekorerade påskrisen övertog fastlagsrisens pynt i form av mångfärgat dun.

Under hela 1900-talet finns det gott om annonser och artiklar i SvD om fastlagsris.

SvD 1966-02-19

Fastlagsris förekommer fortfarande på enstaka platser men numera är det ganska sällsynt. En torghandlare i Stockholm säger till SvD 2009:

Förr var det fastlagsris över halva torget, nu är det annat som gäller.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-10

Källor: SvD 1901-02-21

SvD 2009-04-09

fastlagsris” ur Nordisk familjebok (1907)

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Bromma : Ordalaget

När kom den första vaniljsemlan?

Kort svar: Det äldsta belägget för en semla med vaniljkräm som fyllning som jag funnit är från fettisdagen 1951.

En ”traditionell semla” är sedan mitten av 1900-talet en bulle som fyllts med mandelmassa, med vispgrädde ovanpå och florsocker på toppen. Förutom den traditionella semlan så finns det en hel rad nyare varianter av semlan, t.ex. semmelwrapen från 2015.

En variant som däremot har funnits nästan lika länge som vispgrädden och florsockret är vaniljsemlan – alltså att man byter ut (eller kompletterar) fyllningen av mandelmassa mot vaniljkräm. Redan fettisdagen 1951 föreslog SvD under rubriken ”Dagens mat” att man efter fiskfilén med tyrolersås kunde är ”semlor fyllda med vaniljkräm”:

Fyll bullarna som omväxling med med mandelmassa, med vaniljkräm eller med inkråmet uppblött i mjölk och med hackad mandel och socker.

Semlor med vaniljkräm återkommer sedan den andra fettisdagen samma år eftersom man åt semlor under samtliga tisdagar i fastan. Vaniljsemla kan också syfta på en semla där man byter ut vispgrädden mot vaniljkräm.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-09

Källor: SvD 1951-02-06 samt SvD 1951-02-20

Hur länge har fettisdagen kallats för semmeldagen?

Kort svar: Fettisdagen har kallats för semmeldagen eller olika varianter av detta namn sedan början av 1900-talet.

Semlor – också kallat fettisdagsbullar eller fastlagsbullar – är något som starkt förknippas med fettisdagen (alltså tisdagen precis före påskfastan) även om det funnits en tradition att äta semlor på alla tisdagar under fastan.

Namnet ”fettisdag” går flera hundra år tillbaka i tiden. Enligt Saob är det belagt sedan 1594, men min gissning är att det går tillbaka på katolsk tid, alltså medeltiden. Att kalla dagen för ”semmeldagen” är däremot betydligt mer sentida.

Varianten ”semledagen” finns belagd i tryckt text 1915 då Aftonbladet skriver om ”den första semledagen”. Stavningen ”semmeldagen” finns däremot inte i tidningstext förrän 1939. Ett samtida exempel är DN 1 april 1947 om ”den rätta semmeldagen” som då alltså var den sista fettisdagen.

Numera har varianten ”semmeldagen” ersatt ”semledagen” som alternativ benämning på fettisdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-08

Källa: Saob – uppslagsord ”semla

När började vi äta våfflor på jungfru Marie bebådelsedag 25 mars i Sverige?

Kort svar: Våfflor har funnits i Sverige sedan 1600-talet men det är först på 1800-talet som våfflor börjar förknippas med jungfru Marie bebådelsedag 25 mars.

Våfflor med grädde och sylt är sedan länge förknippat med våffeldagen den 25 mars. Våfflor har funnits i Sverige sedan 1600-talet men det är först på 1800-talet som våfflor börjar förknippas med just 25 mars.

Institutet för språk och folkminnen skriver:

Exakt när våfflorna kom in i bilden [25 mars] är svårt att avgöra men det rör sig åtminstone om 1800-tal, och fortfarande idag passar många på att äta våfflor på just Våffeldagen. 

Att äta våfflor på Våffeldagen 25 mars är känt sedan åtminstone 1867 då det beskrivs så här i boken Bohusläns historia och beskrifning:

Vaffredag, eller Våffledag, Vårfrudag, Marie bebådelsedag, är i Bohuslän en termin för afflyttning och tillträde af egendomar. Våfflor äro ett slags bakverk, som anses uteslutande tillhöra denna högtid

Här finns också en antydan till att våfflorna anknyts till dagen utifrån hur namnet Vårfrudagen förvanskats till Vaffredag och Våffledag. År 1869 skriver Tidning För Wenersborgs Stad en text där man menar att man har ”förvridit” namnet på Vår fru alltså Marie bebådelsedag till

”Vafferdagen” eller i finare termer ”Voffeldagen”

Några årtionden därefter skriver Göteborgs handels- och sjöfartstidning att:

Vårfrudagen, [är] på en del trakter förvrängd till Varferdagen, Våflerdagen m.fl. till och med Våffeldagen, hvilket senare namn medfört seden på en del trakter att på denna dag äta våfflor.

Den språkliga kopplingen mellan våfflor och vårfrudagen är alltså åtminstone sedan andra halvan av 1800-talet.

Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia (2021-02-09)

Källor: Bohusläns historia och beskrifning (1867)

Tidning För Wenersborgs Stad (1869-04-02)

Göteborgs handels- och sjöfartstidning (1897-03-29)

Vad är fläsksöndagen?

Kort svar: Fläsksöndagen är ett annat namn på fastlagssöndagen – alltså söndagen sju veckor före påskdagen.

Fastlagen är de tre dagarna närmast före den kristna påskfastan som inleds med askonsdagen fyrtiosex dagar före påskhelgen. Under fastlagen ska man festa och äta god mat, till skillnad för fastan.

Fastlagen inleds med fastlagssöndagen som följs av bullmåndagen och fettisdagen. Fastlagssöndagen benämns ibland också för fläsksöndagen eller köttsöndagen eftersom en tradition som starkt förknippas med fastlagen är just ätandet av fläsk.

Så här skriver Institutet för språk och folkminne:

[Under] den katolska fastlagen /passade man på/ att äta mycket och gott dagarna innan fastan inleddes. För att stå sig över fastan skulle man nu passa på att äta ”vitmat” som fisk, fläsk, ägg, mjölkprodukter och bröd bakat på fint vetemjöl.

Att det var så stort fokus på fläsk och ägg beror på att den maten inte ingick i fastematen. Så efter fettisdagen fick man (förutom på söndagarna) inte äta vare sig fläsk eller ägg.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-02-20) 

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Fastlagssöndagen” Institutet för språk och folkminnen 23 februari 2020

När började man använda florsocker till semlor i Sverige?

Kort svar: Florsocker som garnering på semlans lock började troligen användas under 1930-talet.

Semlan eller fettisdagsbullen eller fastlagsbullen har förändrats vid ett flertal tillfällen från det att den började ätas i Sverige. Mandelmassa tillkom på 1800-talet, vispgrädde under locket i början av 1900-talet och under 2000-talets början har nya varianter som semmelwrapen tillkommit.

Det senaste tillskottet på den ”traditionella semlan” torde florsockret vara. Florsocker förekommer förvisso i Iduns kokbok redan 1911 men då som en ingrediens för att förlänga hållbarheten i mandelmassan.

I Prinsessornas kokbok från 1930-talet finns ett recept på semlor där det står att:

Semlorna siktas över med vanilj- eller florsocker och läggs upp på en servett.

Det äldsta belägget i SvD för florsocker som en garnering ovanpå locket är från 1938.

Annons SvD 1938-03-01

I ovanstående annons från första fettisdagen 1938 står det att semlorna ”översiktas med florsocker”. Att det fettisdagen 1938 kallas ”första” beror på att samtliga tisdagar under fastan räknades som fettisdagar då man fick äta semlor.

Florsocker omnämns också i kokboken Vardagsmat med helgdagssmak från 1939: ”För utseendets skull sikta lite florsocker över bullarna.” Även Stora kokboken från 1940 skriver i slutet av receptet: ”Lägg på locken och pudra till sist över litet florsocker”.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-08

Källor: Prinsessornas kokbok

Axelsson, Mattias (2011) Semla och samhälle – En studie om semlans förändring 1895-1955 opublicerad b-uppsats i historia.

Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.

Öhrn, Mia (2006) Semlor Natur&Kultur

Hur många julöl fanns det i Sverige under 1980-talet?

Kort svar: Utbudet av julöl av starkölstyp var oerhört begränsat i Sverige under 1980-talet då Systembolaget bara sålde en officiell julöl.

Julöl är den äldsta svenska jultraditionen vi känner till. När tillverkningen av öl industrialiserades under slutet av 1800-talet tillverkade många bryggerier både sitt eget julöl och sitt eget påsköl. Vid sekelskiftet 1900 fanns det en rad olika julöl som salufördes, men förra seklets olika restriktioner i form av bl.a. ”öl på recept” och Systembolaget gjorde att antalet julöl succesivt minskade.

Orsaken till det begränsade utbudet av julöl var Systembolagets regler att bryggerier bara fick ha ett visst antal sorter i butik och om man ville lägga till en julöl så var man tvungen att ta bort någon annan sort. Under 1980-talet hade Systembolaget endast en (1) officiell julöl av starkölstyp – Falcon julbrygd klass III och artiklar från tiden visar att utbudet av julöl är väldigt begränsat. 

Av svagare öl – t.ex. folköl och lättöl – fanns det under 1980-talet ett betydligt större utbud och det förekom också att restauranger sålde egna varianter av julöl.

Det är först på 1990-talet som utbudet av julöl exploderar – 1996 fanns det 37 sorters julöl på Systembolaget.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-09

Källor: Blir aldrig lika bra” SvD 1977-01-04

Det ska vara en porter i jul” SvD 1987-12-04

Mörk brygd ny tradition på julborden” SvD 1996-12-15

När har fastlagssöndagen och alla hjärtans dag infallit samma dag?

Kort svar: Alla hjärtans dag och fastlagssöndagen har infallit på samma datum (14 februari) vid en handfull tillfällen – 1999, 2010 och 2021.

Alla hjärtans dag uppmärksammades första gången i Sverige 1956, men då var det skottdagen (24 februari) som av NK kallades ”alla hjärtans dag”. Därefter blev 14 februari alla hjärtans dag, även i Sverige.

Eftersom fastlagssöndagen infaller exakt sju veckor före påskdagen kan den infalla som tidigast 1 februari och som senast 7 mars. Det betyder att fastlagssöndagen vissa år infaller just 14 februari, alltså samma datum som alla hjärtans dag. För att det ska ske måste påskdagen vara den 4 april.

Almanacka februari 1999.

Sedan alla hjärtans dag introducerades i Sverige så har påskdagen infallit just 4 april vid tre tillfällen: 1999, 2010 och 2021. Det betyder att under dessa tre år inföll alla hjärtans dag och fastlagssöndagen på samma datum, den 14 februari. Nästa gång det händer är år 2083.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-08

Källa: Easter dates.

Vad är ”sista fettisdagen”?

Kort svar: Sista fettisdagen var en benämning på den sista tisdagen under fastan (alltså tisdagen i stilla veckan).

Den kristna påskfastan pågår i 40 dagar – från askonsdagen till påskafton. De tre dagarna före påskfastan (fastlagssöndagen, bullmåndagen och fettisdagen) kallas för fastlagen och det är då man festar på fläskmat och semlor.

Men under förra seklet förekom det att man åt bruna bönor och fläsk med semla även under de kommande tisdagarna fram till påsk. Därmed blev tisdagen före påsk också ”sista fettisdagen”.

Bild
Annons i SvD 1911-04-10

”Sista fettisdagen” är alltså samma dag som tisdagen i stilla veckan, vilken även kallas ”vita tisdagen”. Stilla veckan är veckan som infaller precis innan påskdagen.