Kort svar: Inför julen 2003 lanserade Blossa sin första årgångsglögg som då hade smaken ”Pomerans”.
Glögg är varmt och kryddat vin tillrätt med socker och ibland någon form sprit. Själva ordet ”ordet ”glögg” kommer av glödga som betyder just ”värma upp”. Att man kryddade vinet dels för att dölja dålig smak och dels för att det ansågs hälsobringande är känt sedan antiken. Dock dyker uttrycket ”glödgat vin” upp i skriven form på svenska första gången i början av 1600-talet.
Blossa är ett varumärke för glögg som numera ägs av statliga finska Altia och det är den glögg som säljer mest i Sverige. Till julen 2003 lanserade Blossa konceptet ”årgångsglögg”. Varje år kommer det en ny smak av deras glögg och den säljs bara under just den säsongen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-09-22
Kort svar: Sjusovardagen infaller alltid 27 juli, men är sedan 1901 inte en dag i svenska almanackor.
En sjusovare är en ”person som sover länge på morgonen”. Ordet kommer från en legend om sju kristna män som under en förföljelse blev inmurade i en grotta och där glömdes bort i två sekel. På 400-talet ska de ha kommit ut efter att ha sovit i över tvåhundra år.
Helgondagen för dessa sju män infaller den 27 juli och dagen var utmärkt i svenska almanackor som ”7 sofvare” fram till 1901. Dessutom fanns skrockfulla föreställningar om dagen som t.ex. att den som sov länge på sjusovardagen skulle sova i sju månader eller att om det regnade på dagen skulle det regna de kommande sju veckorna.
Att folk skulle sova bort dagen var liksom ihållande regn något som en bonde i skördetid, vilket det ju är i slutet av juli, inte ville se.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-07-27
Kopplingen mellan midsommar och det kristna helgonet Johannes döparen gjorde först i och med kristendomens ankomst under den tidiga medeltiden. Men som Institutet för språk och folkminnen skriver:
Vi vet att midsommar firats i Norden sedan medeltiden, men att uppmärksamma solens högsta läge på himlavalvet har antagligen äldre rötter än så.
Att man skriver ”antagligen” är viktigt i sammanhanget, just för att skriftliga källor från förkristna midsommarfirande helt saknas. Nordiska museet går så långt att de kallar påståendet om förkristet midsommarfirande för ”spekulativt”.
Det är inte känt huruvida midsommarfirandet var spritt under förkristen tid eller skulle haft en motsvarighet i en påstådd festlighet kring sommarstolståndet. Midsommarfirandets eventuella förkristna kopplingar är med andra ord spekulativa och källor saknas.
Mai Fossenius är inne på samma linje i sin avhandling från 1951:
Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligten även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.
Att försöka svara på frågan om hur midsommar firades före kristendomen och därmed skriftliga källor kom blir alltså med nödvändighet ett stort mått av gissningar. I tidningen Populär Historia spekulerar man t.ex. i att det förekom rituell öldrickning och blot under vikingatiden.
Det är sannolikt att man på något sätt firade sommarsolståndet, och att gissa att högtiden hade med fruktbarhet att göra ligger nära till hands. Däremot vet vi inget om hur festen gick till, bortsett från en enstaka antydning i medeltida källor om rituell öldrickning och blot under vikingatiden.
Kort svar: Jordgubbar började bli en del av midsommaraftonens måltid på 1920-talet, men det var först under mitten av 1900-talet som jordgubbarna blev en självklar del av midsommarmåltiden.
Jordgubben är ett resultat av växtförädling under mitten av 1700-talet. Dock förekommer ordet ”jordgubbe” tidigare i svenska skrifter, men då är det smultron som åsyftas. Till Sverige kom den moderna jordgubben under slutet av 1700-talet, men det skulle dröja ytterligare drygt hundra år innan den blev en given del av midsommarmaten.
”85 liter jordgubbar på givmild kolonilott”, Uppsala 1944
Ett tidigt belägg där man föreslår jordgubbar som efterrätt till midsommar, detta är dock på midsommardagen, är 1923.
Jordgubbar med tjockt vispad grädde är ju en idealisk midsommarefterrätt. Men är middagen lätt /../ så är en färsk krusbärstårta med gul pösig vaniljsås någonting som ej är att förakta.
1925 annonserade NK i SvD om midsommarmiddagen och där förekom jordgubbar. Notera dock att sillen och potatisen lyser med sin frånvaro.
Samma år (1925) skriver SvD om tre huvudingredienser som stockholmarna ej vill sakna på sitt midsommarbord och det är ”färsk lax, färsk potatis och jordgubbar”. Sedan återkommer jordgubbar då och då när det ska föreslås vilken mat som ska ätas på midsommarafton. Dock är det inte den enda efterrätten som föreslås, 1927 är det t.ex. ”äppelpaj” som NK har som föreslag som efterrätt till midsommarmiddagen.
Under 1930-talet blir jordgubbar mer och mer den dominerande efterrätten på midsommarbordet. När Norrmalms livsmedel i en annons inför midsommar 1937 ska beskriva ”helgens traditionella middag” så är det ”kall inkokt lax med dill, majonnäs, färsk potatis och till dessert jordgubbar”. Dock ska det påpekas att det förekom mängder av annonser om midsommarmat under 1930-talet där jordgubbarna helt saknades.
Inför midsommar 1945 fick jordgubbar vara med bland de ”fem stora” ihop med färskpotatis, matjessill, kyckling och lax.
I en text i SvD 1950 var jordgubbar ”något man måste ha till midsommar”. Och sedan mitten av 1900-talet är jordgubbar ett etablerat och givet inslag på det svenska midsommarbordet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-06-07
Klipp Skansen. Nationalfest 6.6.1894. ”Nationalfesten å Skansen den 6 juni.”
År 1893 skulle Skansen, som hade öppnat två år tidigare, ha en vårfest under några dagar (onsdag 31 maj till söndag 4 juni). När den planerade invigningen skulle genomföras 31 maj öste dock regnet ner över landets huvudstad. SvD rapporterade så här:
Man har anmodat oss meddela, att till följd af det hela gårdagen ihållande regnet, hvilket lagt stora hinder i vägen för ståndens inredning och andra viktiga anordningar, har det ansetts nödvändigt att till nästa vackra dag uppskjuta öppnandet av Skansens vårfest.
Vårfesten fick därför skjutas fram och startade istället 1 juni. Arthur Hazelius, Skansens grundare, valde då att istället försöka få en hejdundrande avslutning. Istället för att avsluta på söndagen 4 juni som man planerat förlängdes festen till tisdag 6 juni. I annonsen skrev man:
Vårfestens sista dag och på samma gång stor nationalfest till firande av våra historiska minnen i morgon tisdag den 6 juni (Gustafsdagen).
Så här beskrevs nationalfesten dagen efter i SvD:
[Stockholmarna] strömmade i tusental dit ut till Skansens höjder, der i skötet af den härligaste natur med bilderna får vårt lands alla trakter, strödda rundt om i parken, verkligen allt förenade sig att ge festen den vackraste och värdigaste pregel den kunde få.
Sverige saknar en nationaldag, men man har på senaste år som sådan föreslagit 6 juni
Att det just var 6 juni som föreslogs som nationaldag beror på att Artur Hazelius, Nordiska museets och Skansens skapare, lagt fram detta datum juni som förslag. Egentligen var det en slump som gjorde att man tog fasta på just detta datum.
Skansen skulle ha en stor vårfest 1893. Dock ösregnade det när festen skulle ha sin början och hela evenemanget flyttade fram en dag och avslutades därmed 6 juni. Avslutningen blev då en ”stor nationalfest till firande av våra historiska minnen”.
Svd 1893-06-05
Att man också började kalla 6 juni för ”svenska flaggans dag” skulle det dock dröja ytterligare år för. Faktum är att första gången som en dag kallas ”svenska flaggans dag” är 1 november 1905 då unionen med Norge upplöstes, men det är inget varaktigt. Istället är det till 6 juni 1916 som det börjar planeras för större festligheter. Så här står det i SvD 1916:
Till en verklig svensk nationaldag som skall kunna firas af alla och envar i vårt land, är det meningen att från och med i år göra den 6 juni. Dagen skall hädanefter kallas för och hedras som den svenska flaggans dag.
Den första svenska flaggans dag, den 6 juni 1916, firades med flaggning runt om i landets städer och på de flesta regementen. På Stockholms stadion hyllades den svenska flaggans bl.a. i närvaro av det svenska kungaparet och på Skansen hade man en militärkonsert. Under följande år hade man firandet av svenska flaggans dag i Stockholm först på Stadion på dagen och på Skansen när kvällen kom.
Under mellankrigstiden och särskilt efter andra världskriget så koncentrerades firandet till Stadion, men blev också mindre i omfattning. Den dåliga publikuppslutningen gjorde att man 1963 valde att förlägga hela firandet till Skansen.
Kort svar: Det första officiella mors dags-firandet i USA hölls den 10 maj 1908.
Initiativet till mors dags-firandet i USA togs av lärarinnan Anna Jarvis i början av 1900-talet. Den 10 maj 1908 firades en gudstjänst med fokus på det fjärde budet och moderskärlek i St Andrew’s Methodist Church i Grafton, West Virginia. Jarvis själv pyntade kyrkan och delade ut vita nejlikor till alla besökare. Dagen (10 maj) valdes eftersom det var Jarvis mammas dödsdag (eller rättare sagt den söndag som låg närmast hennes mammas dödsdag – 9 maj 1905).
Jarvis drev sedan en kampanj för att får Mors dag till att bli en amerikansk nationell helgdag. Delstaten West Virginia utropade Mors dag som helgdag 1910, och resten av delstaterna följde sedan snabbt efter
Den 10 maj 1913 antog den amerikanska kongressen en resolution som uppmanade alla federala regeringstjänstemän att bära en vit nejlika dagen därpå för att hedra Mors dag. I maj året därefter antog kongressen en lag som gjorde andra söndagen i maj till Mors dag. President Woodrow Wilson förklarade sedan den 10 maj som den första nationella mors dag i USA.
Därefter har mors dag alltid firats den andra söndagen i maj i USA. Till Sverige kom sedan dagen 1919 men då valde man sista söndagen i maj.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-05-29
Litteratur:
Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.
Kort svar: Trefaldighetssöndagen eller heliga trefaldighets dag infaller söndagen efter pingstdagen vilket innebär att den kan vara från 17 maj till 20 juni.
När pingstdagen har varit är de söndagar som direkt förknippas med påskens berättelser över och nästföljande söndag kallas för trefaldighetssöndagen. Med trefaldighetssöndagen inleds det som kallas trefaldighetstiden som löper hela veckan till domsöndagen som är söndagen direkt före första advent.
Så här förklarar Svenska kyrkan trefaldighetstiden:
Trefaldighetstiden är veckorna mellan pingst och domssöndagen i november. Trefaldighetstiden handlar om att lära känna Gud och växa som människa. /../ På Heliga trefaldighets dag firar vi treenigheten, att Gud är en men samtidigt tre: Gud, Jesus och den heliga anden.
Eftersom trefaldighetssöndagen är beroende av pingstdagen som i sin tur är beroende av påskdagen så kan trefaldighetssöndagen infalla som tidigast den 17 maj och som senast 20 juni, alltså 56 dagar efter påskdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-05-26
Kort svar: I vissa delar av landet räknades Urbanusdagen den 25 maj som den första sommardagen.
I den svenska traditionen finns det gott om dagar som på olika sätt markerar övergången mellan olika årstider. Det finns t.ex. flera dagar som räknas som ”första sommardagen”. En av dessa är 25 maj som sedan 1901 har Urban som namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. Att det var just Urbanus beror på påven Urban I blev helgonförklarad just detta datum.
I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):
Urban, Vilhelmina och Beda, de tre skola sommaren leda
När sommaren började så skulle man vara färdig med allt vårbruk, t.ex. skriver man 1881 att ”nästa onsdag är Urbanusdagen då såningen bör vara verkställd”.
Källor: Nya Wermlandstidningen1881-05-24
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Kort svar: Att anordna gökotta på Kristi himmelsfärdsdagen är en tradition som går tillbaka till slutet av 1800-talet.
En gökotta är en ”tidig picknick en vårmorgon” som genomförs någon gång efter gökdagen. Ordet gökotta började användas 1869, men då var det olika dagar på våren t.ex. trefaldighetssöndagen som man syftade på.
Första gången som det anordnades gökotta på Kristi himmelsfärdsdagen var, åtminstone vad jag funnit i arkiven, torsdagen 3 juni 1886 i bl.a. Arboga, Eksjö och Motala.
Så här skriver Nordiska museet om gökottans utveckling:
Arbetarsympatisörer uppmanades via annonser i dagstidningar att ta med utflyktskorgar till en gökotta vid Liljeholmen. I själva verket var gökottan ett politiskt möte. August Palm, känd för sin uppfinningsrikedom, lyckades på detta sätt kringgå förbudet mot politiska möten som i praktiken rådde i staden.
Under 1900-talet anslöt sig övriga folkrörelser, som frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen, till traditionen att anordna gökotta på Kristi himmelsfärdsdagen. För nykterhetsrörelsen passade det utmärkt då man från 1920-talet började fira folknykterhetens dag på samma datum.
Även idag förekommer gökottor, bl.a. inom Svenska kyrkan regi. Så här beskrivs det av Folkrörelsearkivet för Uppsala län:
I våra dagar innebär gökotta helt enkelt en picknick i det gröna en tidig vårmorgon, i kristna sammanhang hålls dock ofta gudstjänst.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-05-25
Högtider och traditioner 