Kort svar: Dymmelveckan är en benämning på för veckan före påskhelgen.
Påskens förberedelsetid är lång och kan sägas börja redan vid fastlagen, sju veckor före påsken. Den sista veckan, som börjar med palmsöndagen och fortsätter med bl.a. dymmelonsdagen och skärtorsdagen, kan kallas lite olika saker. Vanligast är nog ”stilla veckan” men också ”påskveckan” förekommer, även om det sistnämnda snarare syftar på veckan efter påsk.
En mer ålderdomlig benämning på veckan är ”dymmelveckan”. Att kalla veckan för dymmelveckan går att belägga till svensk medeltid då den kallades ”dymbilvika”. Dymmel syftar på den träkläpp eller träplugg som man satte i kyrkklockan för att den inte skulle låta under just dymmelveckan.
Uttrycket ”stilla veckan” är något som enligt ne.se går tillbaka till ”senare hälften av 1800-talet”. Men redan 1839 finns det belägg för ”stilla veckan” i tidningen Skånska Posten veckan och därefter finns det ytterligare en handfull tidningsbelägg från mitten av 1800-talet.
Att kallas veckan för ”stilla veckan” är något som man gjort i Sverige ”sedan senare hälften av 1800-talet” enligt ne.se. Men redan 1839 så kallar en skribent i Skånska Posten veckan för ”stilla veckan” och sedan finns det ytterligare en handfull tidningsbelägg från mitten av 1800-talet.
Det är dock så att merparten av beläggen är, precis som NE skriver, från andra halvan av 1800-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-04-11
Kort svar: Påskveckan är i kyrklig tradition den vecka som börjar på påskdagen och alltså infaller efter påskhelgen. Men i dagligt tal är påskveckan den vecka som infaller före påskhelgen.
Att använda benämningen ”påskveckan” för veckan före påsk är dock något som sanktioneras av de olika svenska ordböckerna från Svenska Akademin:
påskveckan veckan närmast före påskhelgen (SAOL, 2015)
veckan närmast före påsk (SO, 2021)
om veckan närmast före påsk (räknad fr. o. m. palmsöndagen t. o. m. påskaftonen, stundom fr. o. m. måndagen före påsk t. o. m. påskdagen); (SAOB, 1955)
Svenska kyrkan skriver däremot:
Alla dagar från skärtorsdagen fram till annandag påsk kallas i folkmun för ”påsken”. Men det är egentligen påskdagen, den dag då Jesus uppstod, som inleder påskveckan.
Och så här skriver Institutet för språk och folkminnen
I dagligt tal kallas veckan innan påsk även för påskveckan, men i den kyrkliga kalendern är påskveckan den som ligger efter påsk och inleds med påskdagen.
Slutsatsen blir alltså att ”påskveckan” i strikt kyrklig mening är som börjar på påskdagen och sedan fortlöper veckan efter påsk, men i dagligt tal så är påskveckan benämning på veckan före påsk.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-04-11
Onsdagen i stilla veckan kallas för dymmelonsdagen. Namnet dymmelonsdag kommer av att man virade in kyrkklockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.
Dymmelonsdagens datum är beroende av påskens datum. När påsken är sen så är dymmelonsdagen sen. Dymmelonsdagen kan infalla som tidigast 18 mars och som senast 21 april (vilket den kommer att göra ex 2038)
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-03-31
Eftersom påsken är en rörlig högtid som följer månen så kommer även skärtorsdagen att infalla på olika dagar från år till år. Det tidigaste som skärtorsdagen kan infalla är torsdag 19 mars och det senaste är 22 april.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-02-10)
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag
Långfredagen har inte alltid varit helgdag i Sverige. Fram till den stora kalenderreformen 1772 var det istället skärtorsdagen som var helgdag. Så här skriver Bringéus:
Visserligen gjorde reformatorerna Stilla veckan till en predikovecka men först genom kalenderreformen 1772 kom långfredagen att ersätta skärtorsdagen som helgdag. Under inverkan av pietismens och herrnhutismens passionsfromhet blev det snabbt en av kyrkoårets största helgdagar.
Att långfredagen inte var helgdag före 1772 råder det dock viss osäkerhet kring. Göran Malmstedt skriver i sin bok Helgdagsreduktionen:
Det bör understrykas att långfredagen inte räknades som helgdag i KO 1571. Uppenbarligen förändrades långfredagens ställning under 1600-talet och det förefaller som om den först då etablerades som arbetsfri helgdag.
Troligen var det i och med helgdagsreduktionen 1571 som långfredagen första gången blev av med sin status som röd dag.
Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Kort svar: Dymmelonsdagen markerade att påskfastan gick in i sitt allvarligaste skede. Många föreställningar var förknippade med dagen, bl.a. fick man inte hugga ved eller låna ut saker. På vissa ställen förekom skottlossning i syfte att skrämma häxorna.
När dymmelonsdagen (ska inte förväxlas med askonsdagen) börjar så går fastan (som ju började på askonsdagen) in i ett allvarligare skede. Under katolsk tid, när fastan togs på större allvar i Sverige, så lades allt arbete ner på dymmelonsdagen för att ligga nere till och med påskafton.
Namnet dymmelonsdag kommer av att man virade in kyrkklockornas metallkläppar i tyg eller ersatte dem med trästavar. Troligtvis härstammar ordet dymmel från det fornordiska dymbil som betyder stum (jämför med engelskans dumb). Dymmel lever kvar i vissa dialekter i just orden dymbel eller dymling, som båda betyder träplugg.
Att klockorna tystnade på dymmelonsdagen fick till följd att det uppkom en föreställning att påskkärringarna samlades i klocktornen för sin blåkullafärd. Bringéus citerar en äldre text (1840-talet):
Tre blåkullaresande kvinnor [voro] i klockstapeln. De voro nakna och skulle piska kyrkan. När prostens drängar kommo och ringde förste [gång] förlorade de sin makt och ringdes från stapeln, men de kom ej längre
Att blåkullafärden inleddes på dymmelonsdagen går igen i att det förekom skottlossning i syfte att skrämma häxor och troll. Anledningen till att dymmelonsdagen förknippades med blåkullafärden beror troligen på att skärtorsdagen till och med 1772 var helgdag.
Eftersom dymmelonsdagen är inledningen på den allvarligaste tiden kring påsk var det också strängt förbjudet att låna ut saker fram till påskdagen. Föreställningen var att det som lånades ut kunde användas till trolleri. Vidare fanns det förbud mot att hugga ved. Schön skriver:
Det var farligt att hugga ved: ”Dymmeln” kunde komma i trät så att veden fort ruttnade och blev omöjlig att elda. Eller också blev den hård och svårkluven. Yxorna kunde bli slöa och obrukbara.
Måndagen och tisdagen före påsk har traditionellt inte några särskilda namn utan de har fått sina namn från måndagen och tisdagen i fastlagen. Därför kallas måndagen för ”blå måndag” och tisdagen kallas för ”vita tisdagen”. Så här förklarar Schön:
På ”svarte måndag” skulle skorstenarna sotas, så att de blev vita och fina på vite tisdag, berättas från Bohuslän. Och i Värmland skulle på tisdagen de nyslaktade grisarnas fötter kokas och ätas. Men benen bar man till svinhuset, ett efter ett, för att grisarna skulle bli riktigt stora och feta till hösten.
Under 1900-talet förekom det att den sista tisdagen i fastan, alltså tisdagen under stilla veckan, kallades för ”sista fettisdagen”.
Kort svar: Palmsöndagen är söndagen en vecka före påskdagen och den infaller således alltid på en söndag men på olika datum (15 mars-18 april). Palmsöndagen 2024 infaller söndagen den 24 mars.
Söndagen som inleder ”stilla vecken” heter palmsöndagen efter berättelserna i Nya testamentet där det berättas om hur Jesus red in i Jerusalem och möttes av människor som viftade med palmkvistar.
Högtider och traditioner 