Etikettarkiv: allhelgonadagen

Vilken dag är allhelgonaafton?

av

Kort svar: Allhelgonaafton betecknar dagen och kvällen före allhelgonadagen eller alla helgons dag.

Allhelgonadagen har uppmärksammats inom den kristna världen sedan 800-talet och till Sverige kom den med kristendomen på 1100-talet. Dagen före en helgdag får på svenska efterledet ”-afton” som till exempel i julafton, nyårsafton eller midsommarafton. Således är allhelgonaafton dagen före allhelgonadagen eller som det beskrivs i SAOB från 1898:

(numera bl. i historiskt arkaiserande stil) dagen före allhelgonadag. 

Det som komplicerar saken för svensk del är att allhelgonaafton kan användas om två olika datum och historiskt om ytterligare ett.

  • För det första så kan allhelgonaafton syfta på dagen före allhelgonadagen. Då allhelgonadagen alltid infaller 1 november så blir allhelgonaafton således 31 oktober. Det är för övrigt från detta som halloween (all hallows’ eve) kommer.
  • För det andra så kan allhelgonaafton syfta på fredagen som är före det svenska ”alla helgons dag”. Sedan 1953 infaller alla helgons dag (som är en röd dag) på den lördag som är mellan 31 oktober och 6 november, vilket innebär att allhelgonaafton då blir den fredag som infaller mellan 30 oktober och 5 november.
  • En tredje variant är allhelgonaafton historiskt kom att vara den lördag som kommer precis före den första söndagen i november. Orsaken till det var att kyrkan, efter 1772, kom att fira allhelgonadagen på just den första söndagen i november. Då blev allhelgonaafton lördagen precis före.

Ovanstående annons från Nya Wermlandsposten 1863 visar hur kyrkan använde begreppet ”allhelgonaafton” för att beskriva lördagen före den första söndagen i november.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-11-01

Litteratur:

”allhelgonaafton” SAOB

Hur länge har alla helgons dag funnits?

av

Kort svar: Allhelgonadagen eller alla helgons dag har firats den 1 november i katolska kyrkan sedan 800-talet. Till Sverige kom dagen med kristendomen på 1100-talet.

Firandet av helgon i dem katolska kyrkan har sitt ursprung i firandet av kristna martyrers dödsdag. Från 300-talet finns det belägg för att fester firats till minne av alla kristna martyrer på olika platser i den kristna världen oftast på datum nära påsk och pingst.

Troligen var det påven Bonifacius IV som på 600-talet bestämde att firandet av ”alla helgons dag” skulle vara ett bestämt datum för hela den kristna kyrkan och man valde då 13 maj. Hur och när dagen sedan flyttas från våren till hösten och 1 november är inte helt klarlagt. Vissa källor menar att det var påven Gregorius III som flyttade dagen på 700-talet, men de flesta menar att det skedde på 800-talet. Mats Rehnberg skriver:

Under påven Gregorius IV [påve 827-844, min anmärkning] överflyttades helgondagen till i november. Ludvig den fromme lät 835 införa högtiden i sitt välde.

Till Sverige kommer allhelgonadagen med kristendomen på 1100-talet och det första belägget finns i Vallentunakalendariet 1198. Under medeltiden firades allhelgonadagen bl.a. med gillen och den behöll sin status som självständig helgdag ända till 1772.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-10-09

Litteratur:

Ljusen på gravarna och andra ljusseder : nya traditioner under 1900-talet / av Mats Rehnberg (1965)

Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz

”Därför firar vi alla helgons dag” Populär Historia 2019-11-01

Hur firades alla helgons dag förr?

av

Kort svar: Under medeltiden var alla helgons dag en andra rangens helgdag och firades bl.a. med allhelgonagillen. Från 1800-talet finns exempel på hur allhelgonadagen var en festdag för ungdomar. Dessutom var dagen en viktig dag för att spå väder.

Allhelgonadagen 1 november finns inskriven i en av de äldsta svenska skriftliga källorna, Vallentunakalendariet från 1198. Vi vet alltså att dagen var en helgdag alltsedan kristendomen kom till Sverige. Då hade den uppmärksammats inom katolska kyrkan sedan 800-talet. Så här skriver Mats Rehnberg:

Den [allhelgonadagen] har räknats till andra klassens helger, alltså i betydelse kommit närmast efter jul, påsk och pingst. Under medeltiden återspeglades helgdagens betydelse genom förekomsten av allhelgonagillen på olika platser.

Ett gille är ett ”kalas av folklig karaktär” och just allhelgonagillen kunde man uppleva på flera olika platser runt om i landet. Katarina Harrison Lindbergh skriver att ”den [allhelgonadagen] verkar ändå ha varit betydelsefull i folkdjupet” och man passade även på att idka välgörenhet i anslutning till festandet.

Allhelgonadagen överlevde som självständig helgdag fram till 1772 då den försvann och istället flyttades det kyrkliga firandet till den första söndagen i november. Det finns längre fram i historien exempel på hur firandet av av allhelgonadagen kunde gå ganska vilt till. Ett exempel finns från1854 i Vilhelmina:

allhelgonadagen, häljamäss, var en mycket efterlängtad fest för ungdomen. Icke så att den firades som en kyrklig högtid, utan som en ungdomens helg. Kanske den största på året. /…/

Ett häljamässfirande skedde så, att ungdomarna i byn frågade någon bonde som hade ett stort kök om de fick ha häljamäss hos honom /…/

Flickorna samlade då in av ungdomarna som skulle vara med någon kron för vilken de köpte kaffe, socker och mjöl. Så slog de sig tillsammans och bakade det kaffebröd som behövdes. /…/

Varje pojke skulle dessutom ha med sig minst en liter brännvin och varje pojke och flicka fick bjuda med sig en pojke eller flicka från någon av de närliggande byarna.

Allhelgonadagen kallades också för korvkvällen eftersom årets slakt skulle vara färdig just då.

Från Härjedalen berättas det om firandet i slutet av 1800-talet:

Korvkvällen firades Allhelgonadagens kväll. Ett par dar före helgamäss klädde två av byns pojkar ut sig i och gick i alla går dar i byn och samlade ”smakkorv” av årets nyberedda korv som hängde på torkning i taket. På Allhelgonadagens kväll samlades så byns ungdom på ett överenskommet ställe för att avsmaka korven. Efteråt blev det förstås lekar och dans och annat ”tröt” hela kvällen.

Det finns också många exempel på hur att ungdomar på hösten gröpte ur foderbetor eller andra rotfrukter för att tillverka lyktor. Ungdomarna gick sedan runt i byarna för att skrämma folk med sin spökliknande lyktor. Dessa upptåg verkar dock inte vara knutet till någon särskild dag, såsom ljusfyllda pumpor och rovor kring Halloween.

Rovorna är upptagna och skall blastas av. Länsmuseet i Gävleborg.

Allhelgonadagen har också räknats som årets första vinterdag. Så här skriver Svensson om 1 november:

Från Hälsingland och långt ner i södra Sverige har Allhelgonadagen gällt som första vinterdagen. Till den dagen skulle allt utearbete obönhörligen ha upphört för året.

Under 1900-talet blir allhelgonadagen och sedan alla helgons dag istället den dag då man går till gravar och tänder ljus.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-10-09

Litteratur: Ljusen på gravarna och andra ljusseder : nya traditioner under 1900-talet / av Mats Rehnberg (1965)

Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz

”Därför firar vi alla helgons dag” Populär Historia 2019-11-01

”helgonmäss” SAOB

När började man fira alla helgons dag i Sverige? 

av

Kort svar: Det tidigaste belägget för allhelgonadagen i Sverige är från Vallentunakalendariet 1198.

Att ha en dag för att fira ”alla helgon” i början av november är en tradition som går tillbaka till åtminstone 800-talet och påven Gregorius IV. Tidigare hade en liknande dag funnits under våren. När Sverige blir kristet under 1100-talet följer den kristna kalendern med dess helgdagar med. Allhelgonadagen återfinns för svenskt vidkommande första gången i Vallentunakalendariet år 1198.

Så här skriver Mats Rehnberg:

Den [allhelgonadagen] har räknats till andra klassens helger, alltså i betydelse kommit närmast efter jul, påsk och pingst. Under medeltiden återspeglades helgdagens betydelse genom förekomsten av allhelgonagillen på olika platser.

Även om flertalet helgondagar försvann ur den svenska kalendern i och med reformationen så lyckades faktiskt allhelgonadagen behålla sin status som helgdag fram till 1772 då den avskaffades. Därefter var allhelgonadagen, 1 november, under mer en ett och ett halvt sekel en vanlig dag. Däremot uppmärksammades den första söndagen i november som alla helgons dag och det var till den dagen man knöt det kyrkliga firandet.

Sveriges statskalender / 1877 /

Det var först 1953 som man återgav dagen sin forna status som självständig röd dag, men då som ”alla helgons dag” och placerad på den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-10-09

Litteratur: Ljusen på gravarna och andra ljusseder : nya traditioner under 1900-talet / av Mats Rehnberg (1965)

Vad är helgamäss?

av

Kort svar: Helgmäss eller helgemäss är en alternativ benämning på alla helgons dag.

Det äldsta belägget i tidningstext för ordet ”halloween” är då Barometern 1894 skriver att 31 oktober kallas ”helgmässafton” i Sverige och ”halloween” på engelska. Dock ska det dröja ytterligare några årtionden innan det ges exempel på halloweenfiranden i Sverige.

Det andra ordet, ”helgmässafton”, hänger samman med att alla helgons dag också kallats för helgmäss i vissa delar av landet. Sedan medeltiden har allhelgonadagen 1 november varit en helgdag i Sverige. Under lång tid betraktades 1 november som vinterns första dag i Sverige. Dagen kallades för helgamäss i folkmun med lite olika stavning (ex. häljamäss) och firandet kunde gå nog så vilt till.

Den 31 oktober kunde också kallas för ”helgmässafton”.

Barometern 1894, de 31 oktober

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) uppdaterat 2021-10-31

Källa: Mors dag och eid-il-fitr av Gillis Herlitz

”helgonmäss” SAOB

Vilka dagar saknar namnsdag i den svenska almanackan?

av

Kort svar: Sex dagar saknar egen namnsdag i den svenska almanackan – nyårsdagen (1 januari), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie bebådelsedag (25 mars), Johannes döparens dag (24 juni), allhelgonadagen (1 november) och juldagen (25 december). Därtill saknar skottdagen som infaller vart fjärde år namnsdag.

De flesta dagar i den svenska almanackan har ett eller två namn på sitt datum (trettondagen är den enda som har tre namn). Bruket att fira namnsdagar kommer av den katolska traditionen att fira helgon på deras dödsdag. Därför har t.ex. Jakob namnsdag 25 juli, Olof namnsdag 29 juli och Klemens namnsdag 23 november.

Under 1700- och 1800-talet gjordes förändringar i den svenska almanackan. Som exempel kan nämnas att det dåvarande kronprinsparet 1827 ville att deras barn (om det blev en flicka) skulle heta Emma och då blev 23 juli namnsdag för just Emma. På samma sätt är det med Oscar den 1 december. Namnet fördes in i almanackan 1812 eftersom den nyvalde nyvalde svenske kronprinsen Karl Johans son hette just Oscar.

Vilka har namnsdag på trettondagen? | Högtider och traditioner
Utdrag ur almanacka i januari 1877.

Det finns dock sex dagar i almanackan som saknar namnsdag:

Dessutom saknar skottdagen 29 februari namnsdag.

Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia (2021-02-09)

Källa: ”Namnsdagar i Sverige” Institutet för språk och folkminnen (31 mars 2020)

Vilken är den första vinterdagen?

av

Kort svar: Meteorologiskt är den första vinterdagen då det varaktigt är noll grader eller lägre. Enligt äldre folktro finns olika dagar som räknas som första vinterdagen, bl.a. Calixtus (14 oktober), Allhelgonadagen (1 november) och Klemens (23 november).

Traditionellt brukar vi räkna med fyra årstider i Sverige – vår, sommar, höst och vinter. Sverige som land och de högtider vi firar är i stor utsträckning präglat av övergångarna mellan dessa årstider.

Men eftersom Sverige är ett så avlångt land kommer årstiderna vid olika tidpunkter till olika delar av landet. SMHI använder den meteorologiska definitionen (varaktigt är 0 grader eller lägre) och då brukar vintern ha kommit till Kiruna den 10 oktober, men till Malmö först den 7 januari.

Vinterlandskap

När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Calixtus (14 oktober)

Ett alternativ till att dela in året i fyra årstider är att dela in det i två halvår (ett sommar- och ett vinterhalvår). Sommarhalvåret löpte då från 14 april (Tibutriusdagen) till 13 oktober. Den 14 oktober var Calixtusdagen och då började vinterhalvåret.

Calixtusdagen fick sitt namn efter en påve på 200-talet. Ända fram till år 1901 var Calixtus med i alamanackan.

Simon och Judas (28 oktober)

En av flera apostladagar är Simon och Judas (28 oktober). Simon (ofta kallade Seloten eller Kananaios för att skilja honom från Simon Petrus) och Judas Taddeus (i svenska översättningen kallad Taddaios) är två av de lärjungar som räknas upp i Bibeln.

Eftersom Simon och Judas infaller i slutet av oktober har dagen på många ställen kommit att betraktas som en dag för att markera höstens övergång till vintern. Enligt ett ordstäv är det

när Simon och Judas vandrar till oss, så kommer de med vintern

Allhelgonadagen (1 november)

Allhelgonadagen (1 november) är en av de äldsta kristna helgdagarna som vi känner till i Sverige. Redan från 1100-talet, då kristendomen var ny i Sverige, finns noteringar i Vallentunakalendariet (1198) att allhelgonadagen är helgdag. Så här skriver Svensson om 1 november:

Från Hälsingland och långt ner i södra Sverige har Allhelgonadagen gällt som första vinterdagen. Till den dagen skulle allt utearbete obönhörligen ha upphört för året.

Klemens (23 november)

Klemens (23 november) har också fått sitt namn i almanackan från en påve. Och om dagen skriver Svensson:

Från olika landskap i södra Sverige omtalas, att vintern börjar den 23 november. Från Närke sägs det att om Klemens är mild, så blir vintern mild.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-21)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

När alla helgons dag 2024?

av

Kort svar: Alla helgons dag infaller 2024 lördagen den 2 november och det är då de flesta tänder ljus på gravar. Allhelgonadagen är dock alltid 1 november oavsett år.

En sak som kan vara konfunderande är att vi i den svenska kalendern har två allhelgonadagar – en allhelgonadagen och en alla helgons dag. Den förra infaller alltid 1 november och den senare är, sedan 1953, alltid på en lördag. 

Gravsten.

Att vi överhuvudtaget har en helgdag för att fira döda i början av november hänger samman med att flera äldre kulturer satt ett samband mellan naturens död vid sommarhalvårets slut (31 oktober) och högtidlighållandet av döda släktingars minne. På 800-talet valde påve Gregorius IV att instifta allhelgonadagen 1 november och även i Sverige vet vi att helgdagen firats sedan åtminstone 1100-talet.

Dock avskaffades allhelgonadagen som röd dag 1772, men namnet allhelgonadagen (i lite olika varianter) fick vara kvar på datumet 1 november. Det kyrkliga firandet la man den första söndagen i november. Under 1900-talets första hälft, i samband med att seden att smycka gravarna på alla helgons dag växte, så väcktes förslag flera gånger om att återinföra allhelgonadagen som röd dag, men först 1953 klubbades det att alla helgons dag är:

den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-6 november

Och det är denna lördag då de flesta tänder ljus på gravarna.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-13, uppdaterad 2021-01-06)

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween: festseder i förändring

Är alla helgons dag röd dag?

av

Kort svar: Allhelgonadagen (1 november) är inte en röd dag, däremot är alla helgons dag (lördagen i allhelgonaveckan) alltid en röd dag.

Allhelgonadagen (1 november)är en av de äldre kristna helgdagarna som vi känner till i Sverige. Redan från 1100-talet, då kristendomen var ny i Sverige, finns noteringar i Vallentunakalendariet (1198) att allhelgonadagen är helgdag. Allhelgonadagen räknas där till andra klassens helger (efter jul, påsk och pingst).

Även om helgon var något som reformationen gick hårt åt överlevde allhelgonadagen både 1500- och 1600-talets helgdagsreduktioner. Det var först vid ”den stora helgdöden” år 1772 som allhelgonadagen avskaffades som helgdag. Istället firade man den första söndagen i november som alla helgons dag.

Den 1 november fortsatte att kallas allhelgonadagen (med lite olika stavning) i almanackan men var alltså inte längre någon röd dag. Under första hälften av 1900-talet började det bli vanligare och vanligare att folk tände ljus på gravarna under allhelgonahelgen. Dessutom fanns det en snedfördelning av högtider under året, med för många helgdagar på våren och för få på hösten. Alltså så fanns det intresse att åter göra allhelgonadagen till helgdag.

Men istället för 1 november så blev det den lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november (lördagar var fortfarande arbetsdagar när beslutet togs 1953). Eftersom 1 november fortsatte kallas allhelgonadagen (men inte var helgdag) kallades den nya helgdagen för alla helgons dag.

Således är allhelgonadagen inte röd dag medan alla helgons dag är det.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2013-10-08), uppdaterad 2022-10-09

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.

Vad innebar kalenderreformen 1953?

av

Kort svar: Kalenderreformen 1953 innebar att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.

En genomgående trend från det att Sverige reformerades på 1500-talet är att antalet helgdagar successivt har minskat. Man brukar räkna med att uppemot en tredjedel av årets dagar var helt eller delvis arbetsfria i slutet av medeltiden. Så här skriver författarna till Det svenska jordbrukets historia:

I ärkestiften hade man förutom söndagarna 63 lediga dagar, varav i genomsnitt 7 inträffade på söndagar. Därtill kom de lokala helgonens dagar. /../ Detta innebar att omkring 100 dagar var lediga per år

I samband med reformationen avskaffades vissa helgdagar och vid helgdagsredutkionen 1772 avskaffades ytterligare ett dussintal helgdagar.

På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis nya behov av ledighet och helgdagar. Runt 1944 motionerade två folkpartistiska ledamöter om att en ny helgdag skulle införas på hösten och att den skulle läggas på en lördag. Lagutskottet föreslog utifrån detta en förutsättningslösa utredning.

Redan initialt fanns det förslag om att flytta jungfru Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag eller en måndag samt att flytta midsommardagen till en lördag. Orsaken var att det fanns ”önskemål om att arbetsveckorna måtte inte för mycket splittras”.

Under åren direkt efter andra världskriget fanns en rad olika förslag kring hur kalendern skulle reformeras. Ett av de mest konkreta är från 1949 då man föreslog att lördagen för mickelsmäss samt lördagen före allhelgonasöndagen skulle bli röda dagar.

SvD

Lördagen vid mickelsmäss blev aldrig en röd dag, däremot kom nya utredningar med nya förslag 1950. Då var alla helgons dag kvar som helgdag på lördagen, jungfru Marie bebådelsedag skulle flyttas till en söndag och midsommardagen flyttas till att alltid infalla på en lördag (20-26 juni).

Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagar – jungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen.

Reformen blev enligt följande:

  1. Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) blev av med sin helgdagsstatus. Istället flyttades Jungfru Marie bebådelsedag till närmaste söndag (22-28 mars). 25 mars har dock kvar namnet Marie bebådelsedag i almanackan men är ingen röd dag.
  2. Midsommardagen, som tidigare haft ett fast datum 24 juni, flyttades till närmast liggande lördag (20-26 juni). Avsikten var att skapa en dubbelhelg med två dagars ledighet.
  3. En dubbelhelg skapades också i november i och med att lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november blev röd dag och kallades ”alla helgons dag”. Allhelgondagen låg kvar den 1 november. Därför finns det två dagar i samband med allhelgona – Allhelgonadagen (1 november, ingen röd dag) och alla helgons dag (lördagen mellan 31 oktober och 6 november, röd dag).

Genom denna kalenderreform som antogs 1952 och började gälla 1953 flyttades en helgdag från våren till hösten i och med att Jungfru Marie bebådelsedag togs bort och alla helgons dag lades till. Dessutom blev midsommaraftonsfirandet alltid på en fredag.

0034.4
0039.5

Utdragen ovan ur almanackor från juni månad 1925 och 1955 visar hur kalenderreformen fick praktiskt genomslag. I juni 1925 inföll midsommardagen på onsdagen den 24 juni men 1955 (efter kalenderreformen) inföll midsommardagen på lördagen den 25 juni. Dock behöll ”den gamla midsommardagen” 24 juni namnet Johannes döparens dag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15, uppdaterad 2020-01-16)

Källa:

SvD 1944-06-03

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),

Det svenska jordbrukets historia