Vad är ”halvsnödagen”?

Kort svar: ”Halvsnödagen” är troligen en nutida benämning på främst 25 januari då halva mängden snö för vintern ska ha fallit.

Under förkristen tid delade man i norra Europa in året i två halvor. En som varade mellan Tiburtius (14 april) och Calixtus (14 oktober) samt en halva som varade tvärtom. Vinterhalvåret började alltså 14 oktober och slutade 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari. Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:

På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.

Andra traditioner berättar om t.ex. Henrikdagen (19 januari), Pauli omvändelse (25 januari) och kyndelsmässodagen (2 februari) som den dag då halva vintern har gått. Sigfrid Svensson skriver i Bondens år:

I övre Sverige är i övrigt Paulusdagen (25 januari, min anm.) den första dagen på året, då man tänkt sig att vintern skulle vara halvgången. Då vänder sig björnen i sitt ide och lika mycket snö skall falla efter som före Paulus.

Under 2010-talet har Paulusdagen 25 januari börjat att kallas för ”halvsnödagen”.

Bild
Från TV4 2019-01-25

Till exempel så skriver Lena Mellander Fogelberg 2013 i boken 365 dagar:

25 januari
Halvsnödagen
Enligt folktron ska hälften av vinterns snö ha fallit fram till denna dag

Föreställningen att halva vintern var gången den 25 januari har förekommit längre tillbaka, särskilt i norra Sverige. Däremot är begreppet ”halvsnödagen” (så vitt jag kan belägga) inte äldre än tidigt 2010-tal. Sökningar i KB:s tidningsdatabas ger inga belägg tidigare än 2013. Ett av de äldsta beläggen är faktiskt en post på Twitter:

Året dessförinnan (2011) postade signaturen Sara en post om Temadagar på sin blogg där halvsnödagen nämns, vilket kan vara det tidigaste belägget för ordet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-01-25

Källor:

Bondens år (1978) av Sigfrid Svensson

Folktrons år (1996) av Ebbe Schön

365 – Hela årets traditioner, folktro och nya tema dagar (2013) av Lena Mellander Fogelberg

Vilka var ”oxveckorna” förr?

Kort svar: Även om uttrycket ”oxveckorna” numera enbart brukar syfta på de slitsamma veckorna efter jul- och nyårshelgen användes det förr både om de helgfattiga veckorna under hösten och om de dito under januari och februari.

En oxvecka är en vecka som präglas av tungt arbete, gärna en vecka som föregåtts av ledighet och fest. Svensk Ordbok definierar det som:

tung arbets­vecka särsk. om veckorna efter en längre ledighet i sam­band med större helger

Det äldsta belägget för ordet ”oxvecka” i KB:s tidningsdatabas är från början av juli 1880. Där står det under rubriken ”Brefstump från Sannahed” daterat 29 juni 1880 att en ”lång ‘oxvecka’ står för handen” eftersom midsommarhelgen är överstökad. Här syftar alltså ”oxvecka” på perioden efter midsommarhelgen.

Nerike 1880-07-03

Under slutet av 1800-talet används uttrycket ”oxveckorna” växelvis om veckorna efter jul (exempelvis i Enköpings Tidning 30 januari 1884) och växelvis om veckorna under och efter sommaren. I Blekinge Läns Tidning 16 augusti 1893 skriver:

Oxveckorna benämner folkhumorn de nu stundande veckorna, då vårsädesskörden och höstsådden stöta tillsammans. Dessa veckor äro de mest viktiga på hela året.

Nedanstående bild från Helsingen dan före julafton 1899 är ett annat exempel på hur veckorna efter jul också kunde räknas till oxveckorna.

Helsingen 1899-12-23

Under 1900-talet används begreppet ”oxveckorna” fortsatt både om veckorna efter jul och om de gråa och trista veckorna under hösten. I SvD 21 januari 1937 skriver signaturer Eth. K:

Oxveckorna har börjat och det är bara att traska vidare in på det nya året. Oxveckorna? Det är vad som kommer efter julhelgen, långa grå veckor utan helgdagar.

I en annons från november 1944 använder Konsum ”oxveckorna” om höstveckorna före december. Man vill lyfta fram Mårten och Fars Dag som exempel på fester att lysa upp i mörkret med.

SvD 1944-11-09

En vers från luciadagen 1948 visar också på att ”oxveckorna” här är veckorna före jul, inte efter.

SvD 1948-12-13

Även in på 1970-talet använder skribenter oxveckor om slitsamma veckor på hösten även om det mer och mer börjar luta över åt att syfta på veckor som ”sträcker sig över hela tiden från jul till påsk” som i dikten av Majken Johansson SvD februari 1970.

När SvD 1983 får en språkfråga om just ordet ”oxveckor” så svarar signaturen B.M så här:

Oxvecka (eller särskilt plural oxveckorna) är numera ett ganska spritt ord. /../ Det används inte sällan om de långa helgfria arbetsperioderna under året, t.ex. tiden mellan nyår och påsk och tiden efter sommarsemestern.

Det är först på 1990-talet som det blir så gott som allenarådande att enbart benämna perioden efter jul- och nyårshelgen som ”oxveckorna” även om enstaka exempel på andra bruk förekommer.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-01-05

Källor: oxvecka” Svensk Ordbok (läst 2020-01-05)

Tidningen Nerike 1880-07-03

Blekinge Läns Tidning 1893-08-16

Helsingen 1899-12-23

En sån Bagatell” SvD 1937-01-21

SvD 1944-11-09

SvD 1948-12-13

Oxveckorna” SvD 1970-02-22

Vad är Klemensdagen (23 november)?

Kort svar: Klemens har fått sitt namn efter påven Clemens I och har räknats som första vinterdagen i vissa landskap och första dagen för svinslakt i andra.

Klemens har namnsdag 23 november. Namnet kommer av påven Clemens I – en av de tidigaste påvarna runt 100 e.Kr. Från olika landskap i södra Sverige finns det berättelser att vintern börjar på Klemensdagen.

Under medeltiden var Klemensdagen helgdag i vissa stift, dock inte generellt i hela landet. Dessutom har Klemens räknats som årets första vinterdag i södra Sverige. Och om dagen skriver Sigfrid Svensson:

Från olika landskap i södra Sverige omtalas, att vintern börjar den 23 november. Från Närke sägs det att om Klemens är mild, så blir vintern mild.

I Småland kunde man börja med svinslakten 23 november och den skulle vara klar till Tomasdagen (21 december).

Fotokälla: Västergötlands museum

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) (2020-11-23)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

När är vintersolståndet 2021?

Kort svar: Vintersolståndet 2021 inträffar exakt klockan 16:58 den 21 december (svensk tid).

Solen rör sig som bekant skenbart  över himlavalvet från öster till väster under en dag. Under ett år rör sig solen också vertikalt på himlavalvet. Under sommaren står solen högt på himlen (långa dagar) och på vintern står den lågt (långa nätter).

Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet) respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet)  – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.

kara_image6

Den exakta tidpunkt (på minuten) då solen står som allra lägst på himlen kallas alltså för vintersolståndet. Vintersolståndet infaller alltid 21 eller 22 december. Så här skriver SMHI:

En bra tumregel är att vintersolståndet infaller mitt på dagen den 21 december om det är skottår. Påföljande år infaller vintersolståndet på kvällen den 21 och ännu nästa år mitt i natten mellan den 21 och 22. Det fjärde och sista året i skottårscykeln infaller vintersolståndet på morgonen den 22.

Skulle mönstret hålla i sig så skulle vintersolståndet året därefter infalla mitt på dagen den 22 december. Men då är det återigen skottår och allt förskjuts ett dygn bakåt i kalendern. Det är alltså återigen vintersolstånd mitt på dagen den 21 december och vi är tillbaka där vi började.

Skrivet av Mattias Axelsson 2015-11-23, uppdaterad 2021-01-06

Källa: 

”Sommarsolstånd och vintersolstånd” smhi.se 2011-11-23

Årets längsta natt kommer tidigt i år” smhi.se 2016-12-19

Vilken är den första vinterdagen?

Kort svar: Meteorologiskt är den första vinterdagen då det varaktigt är noll grader eller lägre. Enligt äldre folktro finns olika dagar som räknas som första vinterdagen, bl.a. Calixtus (14 oktober), Allhelgonadagen (1 november) och Klemens (23 november).

Traditionellt brukar vi räkna med fyra årstider i Sverige – vår, sommar, höst och vinter. Sverige som land och de högtider vi firar är i stor utsträckning präglat av övergångarna mellan dessa årstider.

Men eftersom Sverige är ett så avlångt land kommer årstiderna vid olika tidpunkter till olika delar av landet. SMHI använder den meteorologiska definitionen (varaktigt är 0 grader eller lägre) och då brukar vintern ha kommit till Kiruna den 10 oktober, men till Malmö först den 7 januari.

Vinterlandskap

När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Calixtus (14 oktober)

Ett alternativ till att dela in året i fyra årstider är att dela in det i två halvår (ett sommar- och ett vinterhalvår). Sommarhalvåret löpte då från 14 april (Tibutriusdagen) till 13 oktober. Den 14 oktober var Calixtusdagen och då började vinterhalvåret.

Calixtusdagen fick sitt namn efter en påve på 200-talet. Ända fram till år 1901 var Calixtus med i alamanackan.

Simon och Judas (28 oktober)

En av flera apostladagar är Simon och Judas (28 oktober). Simon (ofta kallade Seloten eller Kananaios för att skilja honom från Simon Petrus) och Judas Taddeus (i svenska översättningen kallad Taddaios) är två av de lärjungar som räknas upp i Bibeln.

Eftersom Simon och Judas infaller i slutet av oktober har dagen på många ställen kommit att betraktas som en dag för att markera höstens övergång till vintern. Enligt ett ordstäv är det

när Simon och Judas vandrar till oss, så kommer de med vintern

Allhelgonadagen (1 november)

Allhelgonadagen (1 november) är en av de äldsta kristna helgdagarna som vi känner till i Sverige. Redan från 1100-talet, då kristendomen var ny i Sverige, finns noteringar i Vallentunakalendariet (1198) att allhelgonadagen är helgdag. Så här skriver Svensson om 1 november:

Från Hälsingland och långt ner i södra Sverige har Allhelgonadagen gällt som första vinterdagen. Till den dagen skulle allt utearbete obönhörligen ha upphört för året.

Klemens (23 november)

Klemens (23 november) har också fått sitt namn i almanackan från en påve. Och om dagen skriver Svensson:

Från olika landskap i södra Sverige omtalas, att vintern börjar den 23 november. Från Närke sägs det att om Klemens är mild, så blir vintern mild.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-21)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Vad är vintersolståndet?

Kort svar: Vintersolståndet är en tidpunkt när solen står som lägst på norra halvklotet. Vintersolståndet inträffar 20 eller 21 december svensk tid.

Solen har en central betydelse för vår kalender och för de högtider som firas. Vid två tillfällen står solen som högst (sommarsolståndet)respektive som lägst på himmeln (vintersolståndet)  – och vid dessa tidpunkter firar vi i Sverige midsommar respektive jul.

För att förstå vad vintersolståndet är måste man veta hur jorden och solen förhåller sig till varandra och vad det har för betydelse. Som bekant rör sig jorden i en bana runt solen (ett år)  samtidigt som jorden rör sig runt sin egen axel (ett dygn).

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination och för solens del varierar det på ett ungefär mellan 23 grader norr om himmelsekvatorn och 23 grader söder om himmelsekvatorn under ett år.

När solens når sin lägsta deklination (c.a. S.23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

kara_image6

Vad bilder visar är de olika banor som solen tar över himlavalvet beroende på om det är juni eller december på norra halvklotet. Runt den 21 december står solen alltså som lägst och det är då vintersolståndet inträffar.

Källa: Nautica – Folkuniversitet

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-12-09)

Vilket datum är vintersolståndet 2011?

Kort svar: Vintersolståndet 2011 inträffar (svensk tid) den 22 december kl. 06.30.

Sett från oss verkar det som om solen rör sig ett varv runt jorden på ett dygn. Varje morgon går solen upp i öst och ner i väst. Men tidpunkten för solens upp- och nedgång varierar märkbart under året. På vintern går den upp senare och ner tidigare än på sommaren. Dessa förändringar beror på att jorden lutar 23,5 grader och roterar runt solen.

Solens (och alla andra himlakroppars) placering i förhållande till himmelsekvatorn kallas deklination. Solens placering varierar på ett ungefär mellan N23 och S23 under ett år. När solens når sin lägsta deklination (c.a. S23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

År 2010 når solen sin lägsta deklination kl. 06.30 natten till den 22 december svensk tid. Och därefter går vi mot ljusare tider.

Källa: Naval Oceanography Portal

När är vintersolståndet 2010?

Kort svar: Vintersolståndet 2010 inträffar (svensk tid) den 22 december kl. 00.38.

Sett från oss verkar det som om solen rör sig ett varv runt jorden på ett dygn. Varje morgon går solen upp i öst och ner i väst. Men tidpunkten för solens upp- och nedgång varierar märkbart under året. På vintern går den upp senare och ner tidigare än på sommaren. Dessa förändringar beror på att jorden lutar 23,5 grader och roterar runt solen.

Solens (och alla andra himlakroppars) placering i förhållande till himmelsekvatorn kallas deklination. Solens placering varierar på ett ungefär mellan N23 och S23 under ett år. När solens når sin lägsta deklination (c.a. S23) betyder det att solens står som allra lägst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som vintersolståndet inträffar.

År 2010 når solen sin lägsta deklination kl. 00.38 natten till den 22 december svensk tid. Och därefter går vi mot ljusare tider.

Men betyder det att 22 december också är årets längsta natt? Egentligen inte eftersom solens deklinationen förändras ytterst lite från dygn till dygn, så mellan den 17 och 26 december är solens deklination 23,4 grader och förändringen i nattens längd är inte mätbar på minutnivå.

Natten till 19 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 20 december- 17 timmar och 27 minuter
Natten till 21 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 22 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 23 december – 17 timmar och 28 minuter
Natten till 24 december – 17 timmar och 28 minuter

Så nätterna kring vintersolståndet är i princip lika långa.

Läs även andra bloggare om , , ,

– 17 timmar och 28 minuter

När är det midvinter?

Kort svar: Midvinter har historiskt varit den tidpunkten då vintern är som kallast eller mitten på vintern (inte att blanda samman med vintersolståndet, då det är som mörkast)

Vintersolståndet infaller runt 21 december och är den tidpunkt då solen står som lägst på norra halvklotet. Detta betyder också att dagarna kring vintersolståndet är de kortaste och nätterna de längsta på året.

Vinterlandskap

Numer brukar många använda vintersolståndet synonymt med begreppet midvinter. Göran Stålbom kritiserar i boken Vintersolståndet sammanblandningen:

Man kan notera att forskare alltför sällan brytt sig om att skilja midvinter från vintersolståndet. /../ Vintersolståndet är det tillfälle då dagen är som kortast och natten är som längst. Vintersolståndet inträffar den 21 eller 22 december, och då är det /../ ibland mer höstlikt än vinterlikt.

Midvinter är något helt annat. Man brukar mena det tillfälle under året då det är som kallast. Midvintern är mitten på vintern , och inträffar någon gång i januari eller februari.

Under förkristen tid delade människor i norra Europa in året i två halvor som varade mellan Tiburtius (14 april) respektive Calixtus (14 oktober). Vinterhalvåret varade alltså mellan 14 oktober och 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari.

Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:

På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.

Andra traditioner berättar om t.ex. Henrikdagen (19 januari), Pauli omvändelse (25 januari) och kyndelsmässodagen (2 februari) som midvinter.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-02-04 (uppdaterad 2013-12-28)

Källor: 

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel