En, av många, detaljer som indikerar att sagan utspelar sig på just 1940-talet är den taxeringskalender som Karl-Bertil använder sig av för att ta reda på exakt hur hög taxerad inkomst t.ex. H.K. Bergdahl (så att hans paket med morbror Arturs tändstickstavla av Bodens fästning kan ges till en fattig på någon av stadens ölkaféer). Taxeringskalendern som Karl-Bertil använder, och som tillhör hans far Tyko, är från 1942.
Ur filmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-29
Källor: Filmen ”Sagan om Karl-Bertil Jonsson julafton” svt.se
På julaftonskvällen (efter att familjen Jonsson doppat i grytan och tittat på Julnygammalt i hemmet) åker Karl-Bertil taxi till ”de eländiga slumkvarter som fanns i huvudstaden på den tiden då den här sagan utspelar sig”. Där delar han ut paket till ensamma åldringar, till trasiga gatuvandrare och till ”de sorgsnaste diversearbetarna på ölkaféet”.
I boken finns inget namn på Ölkaféet men i filmen skymtar ett namn i bakgrunden – Café Småland. Enligt texten i fönstret serverar man ”pilsner & smörgåsar”.
Det är här Karl-Bertil ihop med ölgubbarna sjunger Nu så kommer julen och det är också här som ”en brusig man i keps” öppnar paketet med Jean-Paul SartresLes Mots från 1964.
Tyvärr är det svårt att hitta om det alls har funnits något Café Småland i verkligheten i Stockholm.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-28
Det förekommer två centrala adresser i anslutning till berättelsen, en i boken och en i filmen. I boken uppges att byrådirektör H.K Bergdahl bor på Oscarsvägen 30 (det är alltså dit Tyko och Karl-Bertil åker för att få reda på att det var en tändstickstavla av Bodens fästning som Bergdahl blivit av med). I filmen förekommer en rad olika adresser i Stockholm och Lidingö när Karl-Bertil går igenom paketen i sin postsäck. Mest av intresse är nog hans egen fars adress: ”Stjärnvägen 18, Stockholm”
Det finns dock ingen Stjärnvägen 18 i Stockholm, dock en på Lidingö, men det får nog förklaras som en av många anakronismer i filmen. w
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-28
Dels så sägs det i filmen vid flera tillfällen att den utspelar sig i ”landets huvudstad”, dels så framkommer det i boken att Karl-Bertil jobbar på ”ett av postkontoren i landets huvudstad” och att taxichauffören kör honom till ”de eländiga slumkvarter som fanns i huvudstaden på den tiden då den här sagan utspelar sig”.
En annan indikation att serien utspelar sig i Stockholm är de två caféerna som förekommer i filmen – Rialto och Småland.
Café Rialto låg i verkligheten ihop med biografen med samma namn i hörnet av Sveavägen och Odengatan i Stockholm. Café Småland – där Karl-Bertil ihop med ölgubbarna sjunger Nu så kommer julen – är dock inte lika självklar att placera i någon stad.
Kort svar: Byrådirektör H.K. Bergdahl blir av med en tändstickstavla föreställandes Bodens fästning.
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton som sänts på kvällen varje julafton varje år sedan 1975 handlar om hur den unga Karl-Bertil Jonsson (med röst av Per Andrén) ”stjäl från de rika och ger till de fattiga”. I praktiken handlar det om hur han tar julklappar avsedda för rika människor (bl.a. hans egen far Tyko Johnsson) och ger dem till fattiga.
När Karl-Bertils föräldrar – mitt under julaftonsfilmen Lilla helgonet från 1944 – får reda på vad Karl-Bertil gjort blir faderns rasande och modern förtvivlad. På juldagen tar Tyko med sig Karl-Bertil och sin taxeringskalender – för 1942 – för att tvinga Karl-Bertil att be om ursäkt.
När de kommer till det första stoppet – byrådirektör H.K. Bergdahl (röst Åke Fridell) på Djursholm – får de veta att den julklapp som Karl-Bertil troligen tog från dem var ”morbror Arturs tändstickstavla med Bodens fästning på”.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-12-28
Kort svar: Rösten som Tyko Johnsson i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” görs av Toivo Pawlo.
När Tage Danielssons berättelseSagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skulle animeras till SVT inför julen 1975 behövdes skådespelare som gjorde rösterna till de olika karaktärerna. Från början var det tänkt att sagan skulle bli en spelfilm med riktiga skådespelare, men eftersom det hade blivit för dyrt valde man istället en tecknad film med röstskådespelare.
Scen från filmen
Som den glöggfryntlige fadern – Tyko Johnsson – valde man att ta en etablerade skådespelare (till skillnad från Per Andrén som gjorde Karl-Bertil) – Toivo Pawlo. Pawlo var 1975 en av Sveriges mest framburna skådespelare och hade tidigare samarbetat med Tage Danielsson i Mannen som slutade röka (Hugo Alighieri). Han skulle sedan också göra berättarrösten i filmen Picassos äventyr 1978.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-12-19
Kort svar: Rösterna i ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton görs av Per Andrén (Karl-Bertil Johnsson), Toivo Pawlo (Tyko Johnsson), Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder), Åke Fridell (Byrådirektör H.K. Bergdahl) och Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Sedan 1975 sänds Sagan om Karl-Bertil Jonssons julaftoni teve på julafton för första gången. Från början var det tänkt att sagan skulle bli en spelfilm med riktiga skådespelare, men eftersom det hade blivit för dyrt valde man istället en tecknad film med röstskådespelare.
Förutom Per Andrén så var det etablerade skådespelare som fick göra röst. Pawlo skulle t.ex. komma att göra speakerrösten åt Picassos äventyr. Att just Andrén fick rollen beror på egen utsago att hans faster arbetade på Utbildningsradion med barnprogrammet Klotet tillsammans med Tage Danielsson och i lunchrummet frågade Danielsson:
Är det någon som känner någon som har en kille i målbrottet? Jag skulle behöva en röst till ett projekt.
Andréns moster tipsade om honom och han fick rollen, den enda skådespelarinsats han gjort.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-21
Från början var det tänkt att sagan skulle bli en spelfilm med riktiga skådespelare. Eftersom det hade blivit för dyrt valde man istället en tecknad film med röstskådespelare. Förutom Tage Danielsson, som läser texten, förekommer fem ytterligare röster: Per Andrén (Karl-Bertil Johnsson), Toivo Pawlo (Tyko Johnsson), Marianne Stjernqvist (Karl-Bertils ömma moder), Åke Fridell (Byrådirektör H.K. Bergdahl) och Catrin Westerlund (Fru Bergdahl).
Byrådirektör H.K. Bergdahl förekommer vid ett par tillfällen i Sagan. Först när Karl-Bertil går igenom faderns taxeringskalender från 1942 där det står att Bergdahl är direktör och bor på Djursholm. Enligt berättelsen har han en taxerad årsinkomst på 67.500 kronor (det motsvara 1.384.038 kronor 2018).
I boken (som kom 1964) står det att Bergdahl bor på Oscarsvägen 30. Dock finns det ingen väg som heter så i Djursholm. Däremot finns det en Oskarsvägen 30 på Lidingö. Men det går troligen att sortera in under avdelningen anakronismer och dylikt som filmen är känd för.
H.K. Bergdahl återkommer sedan i slutet när Tyko och Karl-Bertil åker runt för att Karl-Bertil ska be om ursäkt. Då får vi reda på att Bergdahl är byrådirektör, har mahognyport och husa (som öppnar dörren). På porten står det ”H.H.K Bergdahl” och det extra H-et står för ”Herr”.
När Tyko och Karl-Bertil kommer in spelar Bergdahl biljard med sin mor och det visar sig också att han är gift och att han eller hans fru har en morbror som heter Artur (det är dennes tändstickstavla med Bodens fästning på Karl-Bertil stulit).
Därtill är det från H.K. Bergdahl som Karl-Bertil får den flaggirlang som innehåller en hakkorsflagga. Flaggan var Tysklands officiella flagg från 1935 till 1945 då nazisterna styrde landet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-12-19
Förutom att pappa Tyko Johnsson somnar till filmen Lilla helgonet från 1944 så står teven på i bakgrunden under själva julfirandet i hemmet på Stjärnvägen 18. Det som då sänds är Julnygammalt med Bosse Larsson.
Julnygammalt sändes första gången julen 1972 och så här står det i tablån:
Bosse Larsson bjuder på kända tongångar och julens glada ledar tillsammans med Bröderna Lindqvist och många, många fler.
Sedan blev Julnygammalt ett stående inslag på jularna fram till och med 1992. En rolig detalj är att första gången som Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton sändes på teve (1975) så sändes Julnygammalt precis före.
Sagan är ursprungligen skriven av Tage Danielsson1964. Tidigare under året publicerades Danielssons bok Sagor för barn över 18 år. Där är Karl-Bertil-sagan inte med, men till julen 1964 fick han i uppdrag av förlaget Wahlström och Widstrand att skriva en en text som kunde användas som julhälsning. Så här beskriver Tage det hela:
Det var så att 1964, tror jag de var, gav jag ut en bok som hette ”Sagor för barn över 18 år”. Karl-Bertil ingår inte i den samlingen. Men min bokförläggare Per Gerdin, bad mig skriva en saga till. Han skulle ha den till sin julskrift.
Den som sedan skulle få i uppdrag att göra sagan för teve blev tecknaren Per Åhlin. Så här skriver Skånska Dagbladet:
Per Åhlin kom först i kontakt med sagan om Karl-Bertil Jonsson när han ombads att göra ett par illustrationer till den i samband med att den 1964 skulle skickas som en julhälsning från förlaget Wahlström & Widstrand.
De teckningar som Per Åhlin gjorde av sagan 1964 har väldigt få likheter med de teckningar som senare blev filmen på teve.
Tio år senare fick Tage Danielsson frågan från teve om han kunde göra en film av sagan. Den ursprungliga planen var en riktig film med skådespelare, något som inte blev av pga för höga kostnader. Istället gick frågan till Per Åhlin om han kunde animera en film.
När Per Åhlin skulle börja animera så var ljudet till filmen redan inspelade – bl.a. sången som sjungs på ölcafeét och andra klassiska repliker inlästa av t.ex. Per Andrén som gjorde rösten till Karl-Bertil. Så här kommenterade Per Åhlin själv detta.
I regel börjar man med att regissören gör storyboarden och har en idé om tempo och regi redan då, sedan spelar man in ljudet. Nu gjorde vi tvärtom, men det funkade det också
Filmen blev klar på nio månader och hade premiär på julafton 1975. I DN 1975 presenteras filmen så här:
Tage Danielsson läser men ibland kommer det alldeles levande röster.
En rolig detalj är att precis innan Karl-Bertil Jonssons julafton (som programmet heter i teve-form) sändes 19.05 den 24 december 1975 så visades Julnygammalt med Bosse Larsson, troligen samma program som familjen Jonsson tittar på under julafton i filmen.
Det är en medveten lek med anakronismer, att en sak eller händelse eller företeelse dyker upp i en annan tidsepok, som Per Åhlin gillar att använda i sina animerade filmer.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-12-25, uppdaterad 2020-12-29)
