Kort svar: År 1700 var första året då den gregorianska kalendern inte hade skottår när den julianska hade det. För de länder som infört (eller som i Sveriges fall höll på att införa) den gregorianska kalendern var det inte ett skottår.
Ett skottår är ett år med en extra dag i februari. Skottår finns till för att astronomin och kalendern ska ligga i fas, då jordens bana runt solen tar några timmar längre tid än ett kalenderår (mellan 5 och 7 timmar längre beroende på hur man räknar). Då lägger man till en extra dag i februari vart fjärde år – eller inte riktigt och det är här det börjar bli komplicerat.
Runt år 46 fvt infördes under Julius Caesars regim en ny kalender som hade skottår vart fjärde år. Även om den julianska kalendern var avsevärt mycket bättre än de tidigare romerska var den behäftad med ett fel som fick stor betydelse – noggrannheten i uppskattningen av hur långt året skulle vara.
Det julianska året (med ett skottår vart fjärde år) var i snitt 365,25 dagar. Det astronomiska året är 365,2422 dagar. Detta gör en skillnad på 11 minuter och 14 sekunder per år, vilket kan tyckas lite. På 128 år växer dock felet till ett helt dygn.
Felet i kalendern blir problematiskt t.ex. i förhållande till solstånden och dagjämningspunkterna. Vårdagjämningen inföll 24 mars när den julianska kalendern skapades. Ett drygt sekel senare var vårdagjämningen den 23 mars och så rullade det på för varje århundrade som gick och vid medeltidens slut var felet uppe i elva dagar.
Under 1500-talets andra hälft utmanades den julianska kalendern på allvar av den kalender som kommit att kallas den gregorianska, av sin upphovsman Gregorius XIII. Det som skiljer den gregorianska kalendern från den julianska är reglerna för vilka år som är skottår. I den julianska var ju vart fjärde år skottår, utan undantag. Men i den gregorianska kalendern så
hoppade [man] över skottdagarna varje jämnt hundratal år om hundratalssiffran inte är jämnt delbar med fyra
Åren 1700, 1800, 1900 och 2100 är alltså inte skottår, men år 1600 och år 2000 är skottår i den gregorianska kalendern.
De första länderna att införa den gregorianska kalendern var de katolska, ex. Spanien, Italien, Portugal och Österrike. Det skedde i oktober 1582. Torsdagen den 4 oktober 1582 följdes i dessa länder av den 15 oktober 1582.

Kalander från 1582 som visar oktober månad.
Och eftersom skillnaden mellan den julianska och den gregorianska kalendern handlar om vilka sekelskiftesår som var skott år så blev år 1700 centralt eftersom det var ett skottår i den julianska kalendern men inte i den gregorianska. Flera länder, som t.ex. stater i nuvarande Tyskland och Schweiz, införde den gregorianska kalendern i och med år 1700 och uteslöt skottdagen det året.
Sverige och skottår år 1700?
Sverige valde en annan väg. Tanken var att övergången från den gamla till den nya stilen skulle ske gradvis. Detta skulle ske genom att den svenska kalendern skulle utesluta skottår de följande fyrtio åren. På så vis kunde man på ett knappt halvsekel komma i fas med de extra elva dagar som den gregorianska kalendern låg före den svenska.
År 1700 gick detta enligt beräkningarna och skottår uteslöts. Men sedan blev det fel. Både år 1704 och 1708 hade man tänkt utesluta skottår för att gradvis komma i fas. Av olika skäl (t.ex. att krig och att Karl XII befanns sig utomlands stor del av tiden) så glömdes de nya reglerna bort både år 1704 och 1708.
Mellan åren 1700 och 1712 hade Sverige alltså en helt egen kalender (julianska kalendern minus en dag) som varken låg i fas med den julianska eller den gregorianska kalendern, något som blev väldigt svårt rent praktiskt. Ifrån Turkiet hade kung Karl XII begränsade möjligheter att styra Sverige. Lodén skriver:
Det lär i alla fall i god tid före utgivandet av 1712 års almanacka ha anlänt ett kungligt brev från lyxhotellet i Bender, innehållande en befallning att återinföra den gamla stilen i Sverige.
Och 1712 valde Sverige att återigen införa den julianska kalendern genom att efter den 29 februari 1712 lägga in en extra dag – den 30 februari. År 1712 innehöll alltså 367 dagar, vilket är helt unikt i modern tid.

Kalenderblad från svensk almanacka – februari 1712 (notera 30 februari)
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-15)
Källa:
Lodén, Lars Olof (1968) Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen Bonnier: Stockholm