Kategoriarkiv: midsommar

Hur länge har vi firat midsommar i Sverige?

av

Kort svar: Vi vet inte hur länge midsommar har firats i Sverige, men troligen går det långt tillbaka i tiden då det är den ljusaste tiden på året.

Midsommarhelgen infaller sedan 1953 alltid på just en helg, innan dess så var midsommardagen alltid på Johannes döparens dag den 24 juni. Att man alls firar midsommar i Sverige beror dels på närheten till sommarsolståndet och dels så inföll midsommar vid en tidpunkt på året då man i jordbruket hade ganska lite att göra.

Kopplingen mellan midsommar och det kristna helgonet Johannes döparen gjorde först i och med kristendomens ankomst under den tidiga medeltiden. Men som Institutet för språk och folkminnen skriver:

Vi vet att midsommar firats i Norden sedan medeltiden, men att uppmärksamma solens högsta läge på himlavalvet har antagligen äldre rötter än så.

Att man skriver ”antagligen” är viktigt i sammanhanget, just för att skriftliga källor från förkristna midsommarfirande helt saknas. Nordiska museet går så långt att de kallar påståendet om förkristet midsommarfirande för ”spekulativt”.

Det är inte känt huruvida midsommarfirandet var spritt under förkristen tid eller skulle haft en motsvarighet i en påstådd festlighet kring sommarstolståndet. Midsommarfirandets eventuella förkristna kopplingar är med andra ord spekulativa och källor saknas.

Mai Fossenius är inne på samma linje i sin avhandling från 1951:

Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligten även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.

Att försöka svara på frågan om hur midsommar firades före kristendomen och därmed skriftliga källor kom blir alltså med nödvändighet ett stort mått av gissningar. I tidningen Populär Historia spekulerar man t.ex. i att det förekom rituell öldrickning och blot under vikingatiden.

Det är sannolikt att man på något sätt firade sommarsolståndet, och att gissa att högtiden hade med fruktbarhet att göra ligger nära till hands. Där­emot vet vi inget om hur festen gick till, bortsett från en enstaka antydning i medeltida källor om rituell öldrickning och blot under vikingatiden.

En sak som vi vet med tämligen stor säkerhet är att midsommarstången och sillen med potatisen inte var del av det förkristna firandet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-06-07

Källor: ”Midsommar” Institutet för språk och folkminnen 2020-11-18

”Midsommarafton” Nordiska museet

”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2020-06-18

Fossenius, Mai (1951) Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie Lund:Gleerup

När började vi äta jordgubbar på midsommarafton i Sverige?

av

Kort svar: Jordgubbar började bli en del av midsommaraftonens måltid på 1920-talet, men det var först under mitten av 1900-talet som jordgubbarna blev en självklar del av midsommarmåltiden.

Jordgubben är ett resultat av växtförädling under mitten av 1700-talet. Dock förekommer ordet ”jordgubbe” tidigare i svenska skrifter, men då är det smultron som åsyftas. Till Sverige kom den moderna jordgubben under slutet av 1700-talet, men det skulle dröja ytterligare drygt hundra år innan den blev en given del av midsommarmaten.

”85 liter jordgubbar på givmild kolonilott”, Uppsala 1944

Ett tidigt belägg där man föreslår jordgubbar som efterrätt till midsommar, detta är dock på midsommardagen, är 1923.

Jordgubbar med tjockt vispad grädde är ju en idealisk midsommarefterrätt. Men är middagen lätt /../ så är en färsk krusbärstårta med gul pösig vaniljsås någonting som ej är att förakta.

1925 annonserade NK i SvD om midsommarmiddagen och där förekom jordgubbar. Notera dock att sillen och potatisen lyser med sin frånvaro.

Samma år (1925) skriver SvD om tre huvudingredienser som stockholmarna ej vill sakna på sitt midsommarbord och det är ”färsk lax, färsk potatis och jordgubbar”. Sedan återkommer jordgubbar då och då när det ska föreslås vilken mat som ska ätas på midsommarafton. Dock är det inte den enda efterrätten som föreslås, 1927 är det t.ex. ”äppelpaj” som NK har som föreslag som efterrätt till midsommarmiddagen.

Under 1930-talet blir jordgubbar mer och mer den dominerande efterrätten på midsommarbordet. När Norrmalms livsmedel i en annons inför midsommar 1937 ska beskriva ”helgens traditionella middag” så är det ”kall inkokt lax med dill, majonnäs, färsk potatis och till dessert jordgubbar”. Dock ska det påpekas att det förekom mängder av annonser om midsommarmat under 1930-talet där jordgubbarna helt saknades.

Inför midsommar 1945 fick jordgubbar vara med bland de ”fem stora” ihop med färskpotatis, matjessill, kyckling och lax.

I en text i SvD 1950 var jordgubbar ”något man måste ha till midsommar”. Och sedan mitten av 1900-talet är jordgubbar ett etablerat och givet inslag på det svenska midsommarbordet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-06-07

(Tack till Peter Olausson för hjälp med research)

Källor: ”Hur länge har vi haft jordgubbar?” SvD 2016-02-02

SvD 1923-06-23

SvD 1925-06-23

SvD 1927-06-19

SvD 1937-06-22

SvD 1950-06-23

Vad är midsommareldar?

av

Kort svar: Midsommareldar är eldar som förr antändes på midsommarafton, särskilt i de f.d. danska och norska landskapen.

Kring många svenska högtider finns eller har det funnits traditioner med att tända stora eldar. Numera är det främst valborgsmässoeldarna och i mindre skala på västkusten påskeldar som förekommer, men tidigare har det funnits tradition att elda på Peregrinus (16 maj), Kristi himmelsfärdsdagen, Tykodagarna samt på midsommarafton.

I Olaus Magnus Historien om de Nordiska folken (1555) skrivs det att

på den helige Johannes döparens afton … plägar allt folk utan åtskillnad till kön och ålder samlas i skaror på städernas torg eller ute på fria fältet, för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas.

Vad gäller utbredning av traditionen att elda på midsommar skriver Ejdestam (s. 185)

Midsommareldar tändes omkring mitten av 1800-talet någorlunda allmänt endast i Skåne, utom den nordligaste delen, samt i södra och mellersta delarna av Bohuslän.

Därtill kan man hitta sporadiska belägg i t.ex. Blekinge, Jämtland, Härjedalen, Småland och Dalsland. Att tända eldar på midsommar är en sed som finns i de flesta delar av Europa, t.ex. i våra grannländer Norge och Danmark, men också i delar av Asien och Afrika.

Även om midsommareldar förekom in på 1900-talet så är det numera en så gott som utdöd som tradition i Sverige.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-06-25

Källor: Ejdestam, Julius (1944) Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige, Skrifter Utgivna Genom. Landsmåls -och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B. ; 2

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Har midsommar varit på samma datum varje år?

av

Kort svar: Fram till 1953 firades midsommarafton alltid den 23 juni och midsommardagen alltid 24 juni.

Midsommar är en högtid som firas i Sverige och har firats långt tillbaka i tiden när det är som ljusast, alltså i anslutning till sommarsolståndet. Sommarsolståndet infaller vid en exakt tidpunkt, ofta 21 juni men ibland 20 juni (som t.ex. 2020 den 20 juni). Midsommarafton infaller dock, sedan 1953, alltid på en fredag.

Före 1953 var midsommardagen samma dag som Johannes döparens dag, alltså 24 juni men i samband med en större översyn av den svenska kalendern flyttades datumet och blev rörligt. Det som hände var att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.

Att just 24 juni alltid var midsommardag före 1953 beror på att det var Johannes döparens födelsedag, på samma sätt som Jesus födelsedag blev juldagen 25 december.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-06-09

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),

När började man äta färskpotatis till midsommar i Sverige?

av

Kort svar: Färskpotatis har man ätit som midsommarmat ungefär sedan sekelskiftet 1900.

Den mat som tydligast förknippas med midsommarafton är sill, kokt färskpotatis och gräddfil. Det har funnits färskpotatis till försäljning i Sverige sedan mitten av 1800-talet.

Färskpotatisen är den första potatisen som skördas under året och förr räknades det som ett stort slöseri att äta detta. Jan-Öjvind Swahn skriver:

Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet.

Men vid sekelskiftet 1900 ska den första färskpotatisen ha lanserats vid midsommar:

Enligt Lars Möller var det hans morfar som var först i Sverige med att skörda potatis till midsommar. Morfadern försökte sälja nymodigheten till traktens hotellägare. Dessa var till en början skeptiska till de späda knölarna. Men gästerna gillade dem. Nästa midsommar, år 1899, slogs hotellen om färskpotatisen. En svensk midsommarklassiker var född.

Om man läser i tidningarnas arkiv så är det just kring sekelskiftet 1900 som annonser för färsk potatis till midsommar börjar dyka upp.

Östgötabladet 1904-06-23

Dock var färskpotatis och sill absolut inte den givna midsommarmaten förrän en bra bit in på 1900-talet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap)  (2021-06-07, uppdaterad 2022-05-12)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

”100-årigt potatispris står sig” Svenska Dagbladet 2007-06-22

Hur länge har vi ätit gräddfil på midsommar i Sverige?

av

Kort svar: Gräddfilen lanserades i Sverige av Mjölkcentralen 1952.

Äldre tiders midsommarmat innehöll en rad olika mjölkrätter – t.ex. Johannesfil, filbunke nyystad ost och mjölkvälling. Anledningen var att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar:

hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran. [Swahn 2000, s. 53]

Under mitten av 1900-talet var det istället ”sill och potatis” som blev typisk midsommarmat. Mjölkcentralen (det som senare blev Arla) lanserade 1952 gräddfilen som den första förädlade mjölkprodukten:

Produkten var bolagets sommarnyhet för året och den gjorde succé. Med sin slogan ”Gräddfil – en läckerhet” syntes förpackningen inom kort på många svenska matbord.

Till en början lanserades gräddfilen som en ren sommarprodukt, inte minst lämplig till matjessillen på midsommar.

Annons i SvD 1952-07-26

Gräddfilen är alltså ett relativt sent inslag på det svenska midsommarbordet, men är samtidigt arvtagare till äldre tiders mjölkbaserade midsommarmat.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-16

Källor: ”Gräddfil” arla.se

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Wall, Tora ”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2009-05-21

Varför äter vi gräddfil till sill och potatis på midsommar?

av

Kort svar: Att vi äter gräddfil till midsommar beror på att det förr var vid den tiden som korna började mjölka igen.

Till sillen på midsommar ska det serveras gräddfil anser 88 procent av de tillfrågade i en undersökning. Dessutom kan man se att försäljningen av gräddfil ökar med över 300 procent runt midsommar.

Just gräddfilen är äldre som midsommarmat än både den inlagda sillen och färskpotatisen – eller egentligen olika typer av mjölkmat (gräddfil som sådan kom inte förrän på 1950-talet). Så här beskrivs ”Johannesfil” i kokboken Iniököket:

På Johanne [alltså midsommar] måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man. Värdinnorna i byn förde därför ”johannefil” dvs. mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko.

Att man ville äta olika typer av mjölkmat till midsommar beror på att, precis som med färskpotatisen idag, var att det under vinter och vår hade saknats färsk mjölk eftersom korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar:

hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran. [Swahn 2000, s. 53]

Mjölkmaten har sedan levt kvar på de moderna midsommarborden i form av gräddfil.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-11

Källor:

”Potatisen viktigast på midsommarbordet” svt.se 2010-06-21

”Inte mycket nytt under midsommarsolen” Ica 2016-06-21

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Wall, Tora ”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2009-05-21

Varför äter vi färskpotatis till midsommar?

av

Kort svar: Färskpotatis (eller nypotatis) har vi ätit till midsommar sedan tidigt 1900-tal och anledningen till att man äter det just då är att man kan skörda årets första potatis i juni (alltså kring midsommar).

Av maten på midsommar är det färskpotatisen som är det viktigaste för de flesta svenska, 97 procent uppger enligt en undersökning att färskpotatis ”ska finnas på bordet när midsommaren firas”.

Färskpotatis är den första potatisen av årets skörd. Förr räknades det som ett stort slöseri att äta av de först skördade potatisarna. Jan-Öjvind Swahn skriver:

Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet.

Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status. Enligt en artikel i SvD ska den första färskpotatisen till midsommar ha börjat säljas år 1898 i Skåne.

Men med ökad industrialisering och urbanisering skedde också en välståndsökning under mitten av 1900-talet. Att äta av den första potatisen räknades inte längre som slöseri utan som en delikatess.

Ungefär samtidigt som firandet centrerades till en helg slutade sill och färskpotatis att vara vardagsmat. Andra världskriget var över sedan flera år tillbaka och plötsligt hade svenskarna råd att äta annat på vardagarna. Sill och potatis blev i stället något unikt som man kopplade till sommarfirande.

Det var 1953 som midsommarafton började att alltid infalla på en fredag och då hade också färskpotatisen gått från att ha varit något som man absolut inte kunde med att äta till att istället blir en delikatess.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-11

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

”100-årigt potatispris står sig” Svenska Dagbladet 2007-06-22

Wall, Tora ”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2009-05-21

Vad äter man på midsommar i Sverige?

av

Kort svar: På midsommar äter de flesta svenskar sill av olika slag, färskpotatis och gräddfil.

Midsommarens mat skiljer sig i stor utsträckning ifrån påskens och julens mat. Där julens mat är en överdådig köttorgie med skinka, prinskorvar, köttbullar, revbensspjäll och så vidare och påskens mat inte ligger långt efter så är midsommarens mat mer sparsmakad.

Färskpotatis

Enligt en undersökning så är det färskpotatisen som är det viktigaste inslaget på midsommarbordet:

97,6 procent av de tillfrågade svarar att färskpotatis ska finnas på bordet när midsommaren firas,

Sill

Även sillen är ett givet inslag på mångas midsommarfirande. Enligt ovan nämnda undersökning var det 92,4 procent som ville ha ”sill eller strömming, eller eventuellt ansjovis”.

Sill

Sillen har en given plats även på påsk och jul men midsommar är ändå sillens huvudhögtid.

19 procent av all sill i ICA-butiker säljs under vecka 24 och 25. Just midsommarveckan sticker ut från andra veckor under året då försäljningen går upp med nästan 600 procent jämfört med en vanlig sommarvecka. 

Det finns olika sorters sill och de har olika popularitet i olika grupper. Senapssill och skärgårdssill är populärast bland yngre, medan smörgåssillen och matjessillen går hem mer hos de äldre. Mest populär är matjessillen som står för närmare hälften av all sill som säljs under veckan kring midsommar.

Gräddfil

Det äldsta inslaget i det svenska midsommarmaten är faktiskt gräddfilen eller ”Johannesfil” som det har kallats. Även andra typer av mjölkmat (ex. nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord. Gräddfilen introducerades på 1950-talet och blev det som ersatte äldre tiders varianter av mjölkmat på midsommarbordet.

Inte mindre än 88 procent anser att det ska vara gräddfil till sillen. Dessutom kan man se att försäljningen av gräddfil ökar med över 300 procent under midsommar.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-03-11

Källor:

”Potatisen viktigast på midsommarbordet” svt.se 2010-06-21

”Inte mycket nytt under midsommarsolen” Ica 2016-06-21

När ändrades midsommarafton till att alltid infalla på en fredag?

av

Kort svar: Att midsommarafton alltid skulle inträffa på en fredag beslutades av riksdagen 1952 och den första midsommarafton som berördes var midsommarafton 1953.

Midsommar (till skillnad från midvinter) infaller i anslutning till solståndet – alltså när det är som ljusast på året. Vi kan med stor säkerhet anta att detta på olika sätt har firats långt tillbaka i tiden om än inte på samma sätt som vi firar idag (med midsommarstång , snaps och sill).

Eftersom kyrkan haft ett avgörande inflytande på kalenderns dagar är ”den riktiga midsommardagen” den 24 juli. Det var på det datumet man valde att lägga firandet av Johannes döparens födelse. Johannes döparen föddes enligt Bibeln sex månader före Jesus. Därför firas hans dag 24 juni (sex månader före 25 december). Att det är 24 juni och inte 25 beror på den romerska kalendern.

Under hundratals år var det 24 juni, oavsett veckodag, som var midsommardagen (en röd dag). På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis i Sverige nya behov av ledighet och helgdagar. Normalarbetsveckan var fram till sextiotalet att man arbetade även på lördagar (ofta halvdag). Dessutom fanns det ett överskott på lediga dagar under våren gentemot hösten. 

Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagar – jungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen. Midsommardagen flyttades från 24 juni till lördagen som infaller mellan 20 och 26 juni.

Avsikten med reformen beskrevs i SvD 18 januari 1951:

Man avser med dessa ändringar att få en jämnare och lämpligare fördelning under året av helgdagarna samt minska den splittring av arbetsveckorna, som vissa av de fristående helgdagarna nu medför.

Fredagen den 19 juni 1953 inföll alltså midsommarafton för första gången på ett annat datum än 23 juni och midsommardagen dagen efter (lördag 20 juni) var första midsommardagen på ett annat datum än 24 juni.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-16

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),

SvD 18 januari 1951, s. 4