Kort svar: Första gången som filmen Ivanoe visades i svensk teve på nyår var 31 december 1982, första gången den visades på nyårsdagen var 1986.
Nyår i Sverige är förknippat med lite olika traditioner på nyårsafton (ex. fyrverkerier, nyårslöften och champagne) respektive nyårsdagen (pizza och diverse teve-program).
Ivanhoe är en brittisk TV-film som spelades in 1982 med bl.a. Anthony Andrews och Sam Neil i två av huvudrollerna. Första gången den visades på svensk teve var nyårsafton 1982 och redan efter första sändningen skrev en skribent att han ville SVT skulle ”göra nya Ivanhoe till en nyårsklassiker”.
De två följande åren (1983 och 1984) sändes Ivanhoe, men istället under julhelgen.
1986 är första gången som Ivanhoe visas på nyårsdagen. Notera att det också är nyårskonsert från Wien och backhoppning från Garmisch Partenkirchen.
Sedan sänds filmen på nyårsdagen i SVT 1988, 1992-2001 och nyårsdagen 2002 tog TV3 över sändningen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-09-04)
Kort svar:Första gången som nyår firades på Skansen var 1893 och 1894 hade man den första nyårsvakan.
Skansen grundades 1891 av Artur Hazelius i syfte att bevara svensk folkkultur. Men minst lika viktig har Skansen varit i skapandet av nya traditioner. Nationaldagsfirandet 6 juni tog sin början på Skansen 1893 och även för det moderna nyårsfirandet har Skansen stor betydelse.
Fram till 1800-talet var nyårsafton en, åtminstone i jämförelse med julen, ringa högtidsdag. Viktigare var nyårsvisiterna på nyårsdagen.
År 1893 hade Skansen sitt första nyårsfirande. Då kunde man både på nyårsafton och nyårsdagen stjärngossar sjunga i och utanför de olika landskapsstugorna, Lucia visades upp vid Bollnässtugan och gamla folkdanser med fiol spelades.
Den första annonserade nyårsvakan på Skansen hölls året därpå, 1894. Enligt annonser i SvD ringer man ut året 23.50 och vid tolvslaget var det fanfarerna ”Höga majestät vi alla” och ”Hör oss Svea” som hördes. På nyårsdagen 1894 kan man igen se stjärngossar och lucia på Skansen, som året före.
Under det att det gamla året ringes ut i Hålsjöstapelns klockor, föredrages Tenyssons af E. Fredin öfversatta dikt Nyårsklockan. Efter 12-slaget ljuda fanfarer, blåses från Hålsjöstapeln en koral och en fosterländska sång, hvarpå tåget under festmarsch återgår till Bredablick.
Redan ett drygt årtionde senare (1907) kallas Skansens nyårsvaka för ”gammal sed” och än idag, mer än hundra år senare, är det nyårsfirande på Skansen. Numera är det en ny skådespelare varje år som föredrar Nyårsklockorna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-12-19
Källor: Svenska Dagbladet 30 december 1893, 30 december 1894, 31 december 1895 samt 30 december 1907.
Kort svar: Nyårskort var förr en separat hälsning som delades ut vid nyårsvister och senare även skickades med post. Idag förekommer nyårskort nästan bara i kombination med julkort.
En nyårstradition som dock är känd sedan ett par hundra år tillbaka är nyårsvisiter och i spåren av dessa nyårskort. Nyårsvisiter är kända i Sverige sedan åtminstone 1700-talet. På nyårsdagen kunde man – från tidigt på morgonen – avlägga visiter hos de som stod över en på samhällsstegen. Regeln var att ju finare, desto tidigare skulle visiten avläggas.
Traditionen med nyårskort har sitt ursprung i de hälsningar som överlämnades i samband med nyårsvisiterna. Vid nyårsvisiterna var det oftast visitkort som överlämnades.
Nyårshälsning från Ernst Rolf 1932 (ur en film från SF 1941)
När postväsendet byggdes ut under 1800-talet blev det vanligare att man istället skickade nyårskorten som brev. Det första postsända nyårskortet skickades 1843 i England bara tre år efter frimärket hade introducerats. Dock dröjde det till slutet av 1800-talet innan nyårskorten ökade i volym.
Från 1860-talet och framåt förekommer det frekvent annonser för nyårskort i svenska dagtidningar. Det finns också en hel rad krönikörer som vid sekelskiftet menar att de ålderdomliga nyårsvisiterna istället ska ersättas med nyårskort eftersom det är enklare.
Det måste dock framhållas, att bruket att skicka nyårskort är starkt i avtagande. Brukas det emellertid inom en kår eller firma att skicka kort till kamrater och överordnade, så kan ni inte underlåta det, även om ni ej gillar bruket
Att skicka separata nyårskort är en tradition som successivt försvinner under 1900-talets andra hälft i spåren av att nyårsvisiterna också försvinner. Numera förekommer skriftliga nyårshälsningar nästan enbart kombinerade med julkort.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-12-31
Källor: Kättström Höök, Lena (2019) Gott nytt år! Drakar eldar och champange Nordiska museet
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Nyårsvisit betydde att man på nyårsdagen gjorde besök hos de som stod över en på samhällsstegen Nyårsvisiter slutade man med under första hälften av 1900-talet.
Före 1900-talet var nyårsfirandet inget storslaget. Nyårshelgen sågs mer eller mindre som en av flera juldagar vilka löpte till och med tjugondag Knut. Hur man firade berodde mycket på vilken samhällsklass man tillhörde och var i landet man bodde.
En tradition som fanns inom borgerligheten var att man på nyårsdagen avlade nyårsvisit. Det betydde att man, så tidigt som möjligt, på nyårsdagen besökte de som stod över en på samhällsstegen. Ju finare, desto tidigare skulle man besöka. Med sig på visiten skulle man ha en liten hälsning i form av ett visitkort eller liknande.
Visiterna kunde börja redan klocka fyra på morgon och vid sex-slaget sköt kungliga slottet sextiofyra kanonskott för att meddela att de kungligas audiens och nyårsmottagning påbörjats.
Under 1800-talet blev traditionen mer och mer ifrågasatt. Vid nyåret 1844 gjordes t.ex. försök att avskaffa nyårsvisiterna för att istället skänka pengarna för visitkorten till välgörande ändamål. Men visiterna fortsatte trots försöken.
Det var först under 1900-talet mitt som nyårsvisiterna minskade kraftigt, troligen som ett resultat av en ökad jämlikhet och idéer om klassamhällets avskaffande. I etikettboken Praktisk handbok i sättet att uppföra sig från 1933 skriver författaren att:
I Stockholm är nyårsvisiten som regel bortlagd. Har man skickat sitt umgänge nyårskort, behöver man inte göra nyårsvisit /../ Däremot är nyårsuppvaktning regel i landsorten. I residensstäder gå alla som umgås hos landshövdingens dit på visit på nyårsdagen och undfägnas med vin, glögg, tårta, kaffe, men dessutom göra yngre familjer uppvaktning hos sina överordnade, var och en inom sin kår, officerare hos överstens (ev. också andra officerare), lärarkåren hos rektorns, prästen hos biskopens, ingenjören hos disponentens, o. s. v.
Om den man ska uppvakta inte är hemma är etiketten, enligt ovan nämnda handbok, att man istället lämnar ett nyårskort.
Landsarkivariens nyårsvisit hos biskopsparet i Härnösand 1961.
Dock förekom det i mindre utsträckning att nyårsvisiter avlades fortfarande under förra seklet andra halva.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-12-31
Källor: Kättström Höök, Lena (2019) Gott nytt år! Drakar eldar och champange Nordiska museet
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Sändningarna från backhoppningen i Garmisch Partenkirchen på nyårsdagen började i svensk teve 1959 och har (med avbrott mellan 2006 och 2012) sänts varje nyårsdag sedan dess.
Svenskt nyårsdagsfirande förknippas (tillsammans med ätanade av pizza) med diverse teveprogram bl.a nyårskonserten från Wien, filmen Ivanhoe och backhoppning från Garmisch Partenkirchen.
Första gången en backhoppningstävling hölls i Garmisch Partenkirchen på nyårsdagen var redan 1921. Men första gången som svensk teve sände direkt var 1959 och det var den första direktsända idrottstävlingen i Sverige.
Därefter sände SVT nyårsbackhoppningen varje år fram till och med 2005 då de gjorde ett uppehåll p.g.a. dyra produktionskostnader. År 2012 återupptogs sändningarna.
Kort svar: Att nyårsdagen kallas ”stora pizzadagen” beror troligen på en smart marknadsföringskampanj från företaget Onlinepizza med början 2008.
Tillsammans med diverse teveprogram (nyårskonserten från Wien, backhoppning från Garmisch Partenkirchen och Ivanhoe) torde förtäring av pizza numer vara det som starkast förknippas med nyårsdagen. Tidningarna fylls varje nyårsdag av artiklar om hur svenskarna äter mängder av pizza dagen efter nyårsfirandet.
Bild: Skärmdump från Google med sökorden ”pizza, tradition, nyårsdagen”
Men hur länge har den här traditionen funnits? Det mesta tyder på att hela idén med att äta pizza på nyårsdagen (eller åtminstone att uppmärksamma det) började runt 2008.
Det har blivit tradition att äta pizza dagen efter nyårsafton. Så var det inte för tio år sedan, men det har blivit så därför att alla andra restauranger är stängda, säger krögaren Hamed Hemmat, som räknar med en 25-procentig ökning av omsättningen under nyårsdagen.
Nyårsdagen är årets stora pizzadag. Vi äter dubbelt så många pizzor som en vanlig söndag, som annars toppar veckostatistiken.
En ny rapport från Onlinepizza.se visar hur våra pizzavanor ser ut. I juletider väljer vi bort pizzan. Men när nyårsdagen kommer är suget alltså som störst.
Det finns sedan ett tydligt mönster. När de stora tidningarna och även bloggare de kommande åren (efter 2008) skriver om nyårsdagen som pizzadagen så är det nästan alltid Onlinepizza som används som en referens.
Redan i en intervju 15 januari 2008 (alltså ungefär samtidigt som den första artikeln i Sydsvenskan) säger grundarna av Onlinepizza att nyårsdagen är en av de dagar då de säljer bäst:
Entreprenörerna har nyss avverkat en av årets största pizzahelger, mellandagarna med nyårsdagen som höjdpunkt.
Det intressanta är att det nämns i förbigående och inte alls är det viktigaste i artikeln. Ett knappt år senare (december 2008) lanserades dock Pizzarapporten för första gången. Då nämner Onlinepizza att ”nyårsdagen är pizzaätarnas högtidsdag. Då fördubblas pizzakonsumtionen.”
Dock är det bara Metro (i den ovan refererade artikeln), av de stora tidningarna, som 2008 spinner vidare på att just nyårsdagen är en pizzadag. DN skriver om rapporten men nämner inget om nyårsdagen
Årets största pizzadag är Nyårsdagen, då äter vi tre gånger så mycket pizza som en genomsnittlig dag.
Nu (alltså årsskiftet 2009/2010) är det två tidningar (Smålandsposten och GT) som uppmärksammar rapporten och gör vinkeln att nyårsdagen är pizzadag.
Det stora genomslaget för rapporten och för idén att pizza är typisk mat att äta på nyårsdagen sker året därefter (2011). Då skriver Jnytt, Aftonbladet, NWT, Expressen och LT om nyårsdagen som pizzadag (och alla har kopplingen mellan nyårsdagen och pizza i rubriken) och samtliga hänvisar till Onlinepizzas rapport.
Kommande år blir det successivt fler och fler tidningar som gör en lättsam nyhet på nyårsdagen om hur mycket pizza svenskar äter på nyårsdagen. Norrbottens-kuriren skrev t.ex. 1 januari 2016:
Pizza på nyårsdagen är snart en lika väletablerad tradition som skinka på julafton och bubbel på nyårsafton.
Svenskarnas mattraditioner har på senare år gått bortom griljerad skinka på julbordet och champagne på nyårsafton till att nu även inkludera pizza på nyårsdagen; året mest populära pizzadag.
Traditioner måste tala till utövarna för att leva kvar, annars kommer de att dö ut. Det måste finnas tillräckligt många som tänker att det är skönt att äta pizza på nyårsdagen för att traditionen ska finnas kvar. Och det måste fylla någon slags funktion för de som utövar den. /../
Det är bra mat när man är bakfull, om man ska vara riktigt krass. Och så är det skönt att slippa laga maten själv. Många lägger ner mycket tid på sina nyårsmiddagar och är trötta dagen efter
Kort svar: Nio(tio efter 2019) personer har läst ”Nyårsklockan” i teve från Skansens nyårsfirande – Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Margareta Krock, Jan Malmsjö, Loa Falkman, Malena Ernman, Pernilla August, Krister Henriksson, Mikael Persbrandt och Lena Endre. Sofia Helin läser på nyårsafton 2020.
Ring out, wild bells, to the wild sky, The flying cloud, the frosty light: The year is dying in the night; Ring out, wild bells, and let him die.
I slutet av 1800-talet gjorde den svenske poeten Nils Edvard Fredin är fri översättning av Tennysons diktavsnitt. Så här valde Fredin att tolka det första stycket:
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten Mot rymdens norrskenssky och markens snö; Det gamla året lägger sig att dö… Ring själaringning över land och vatten!
Sedan slutet av 1970-talet har SVT sänt nyårsfirandet från Skansen. Där har olika skådespelare läst ”Ring klocka ring” i samband med tolvslaget. Efter att Jan Malmsjö läst tretton år i rad i början av seklet har nya personer läst varje år.
Georg Rydeberg 1977 – 1982
Jarl Kulle 1983 – 1996
Margaretha Krook 1997 – 2000
Jan Malmsjö 2001 – 2013
Loa Falkman – 2014
Malena Ernman – 2015
Pernilla August – 2016
Krister Henriksson – 2017
Mikael Persbrandt – 2018
Lena Endre – 2019
Sofia Helin – 20202
Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia.
Kort svar: Att avlägga nyårslöften vid tolvslaget om vad man ska göra under det kommande året är en tradition som kommit till Sverige från USA under andra hälften av 1900-talet.
Till skillnad från julfirandet (som har tusenåriga anor) är nyårsfirandet den 31 december en relativt nya företeelse i Sverige. Seden att ”vaka in det nya året” fanns i princip inte som tradition i det svenska bondesamhället. Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16):”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”.
De allra flesta av de traditioner som vi idag förknippar med nyårsfirande – skåla i champagne vid tolvslaget, fyrverkerier, Ring klocka ringfrån Skansen och även nyårslöften – är traditioner som vuxit fram under tiden efter andra världskriget.
Enligt folklivsforskaren Bengt af Klintberg kommer traditionen med nyårslöften ifrån USA där de är kända sedan mitten av 1700-talet. I likhet med en rad andra högtider som introducerats i Sverige under 1900-talet – t.ex. alla hjärtans dag, halloween och mors dag – var det i mitten av 1900-talet som ”nyårslöfte” började användas som begrepp i Sverige.
Det äldsta kända belägget för ordet ”nyårslöfte” är från en artikel i Aftonbladet i januari 1944:
Nyårslöften har förmodligen givits i normal mängd. Det ser man bland annat på det stora antalet nyårsförlovningar.
Dock hade själva idén att kring nyår utlova saker för det kommande året börjat spridas i diverse tidningar under mellankrigstiden:
Redan på 1920-talet och under hela 1930-talet skrev båda tidningarna om goda föresatser och beslut vid årsskiftet, men ordet ”nyårslöfte” hade ännu inte kommit i bruk.
En bit in på 2000-talet är begreppet ”nyårslöfte” väletablerat. Hur många svenskar som avger ett nyårslöfte finns det dock lite olika siffror på. Enligt en artikel i Metro är det ”en av åtta svenskar” som avger nyårslöfte, medan Svt hävdar att siffran är runt hälften.
Kort svar: Champagne är en lyxig dryck som länge förknippats med överklassens festande. Seden att skåla i champagne vid tolvslaget växte på allvar fram under 1900-talet.
Till skillnad från julfirandet (som har tusenåriga anor) är nyårsfirandet den 31 december en relativt nya företeelse i Sverige. Seden att ”vaka in det nya året” fanns i princip inte som tradition i det svenska bondesamhället.
Göran Hägg skriver i boken Nyår i Sverige (s. 16):”Firandet av det fullbordade kalenderåret är precis som födelsedagsfirande något som på allvar tar fart med urbanisering och ökad social kontroll”.
Det är alltså först under 1900-talet i samband med industrialisering och urbanisering som nyårsfirande som vi känner det idag börjar ta form.
Troligtvis har Skansen och deras nyårsfirande – som började 1893 – samt att radion blev allmän egendom betytt mycket för att sprida nyårsfirandet bland de breda folklagren. I radion kunde man från 1924 höra klockringning från olika kyrkor i landet.
De allra flesta av de traditioner som vi idag förknippar med nyårsfirande – nyårslöften, fyrverkerier, Ring klocka ring från Skansen och även att skåla i champagne vid tolvslaget – är traditioner som vuxit fram under tiden efter andra världskriget.
Men champagnen då?
Champagne är en dryck med en lång historia. Det vin som framställdes i regionen Champagne på 800-talet har dock får likheter med dagens. Det var först i slutet på 1600-talet som champagne slog igenom som dryck inom den franska överklassen.
Efter den franska revolutionen, blev det [champagne] en del av de sekulära ritualer som ersatte tidigare religiösa ritualer /…/ man kan döpa ett fartyg utan en präst, till exempel, genom att använda ”det heliga vattnet” champagne.
Efterfrågan på mousserande champagne ökade dock stadigt. 1800-talets snabbt växande medelklass ville ta efter överklassens dryckesvanor och hade också råd att då och då fira med champagne.
Vid förra sekelskiftet finns det ingenting som talar för att det skålades i champagne utanför en begränsad krets av rikare storstadsbor. Även om nyårsfirandet började växa fram även hos de bredare folklagren under början av 1900-talet var det oftast ett lugnare firande i hemmet som gällde. Göran Hägg menar att ”jublandet och serpentinerna nådde arbetarförorterna först under efterkrigstiden” (s. 22).
Nils-Arvid Bringéus är inne på samma spår:
Seden att önska gott nytt år genom att skåla med varandra förekom på 1930-talet endast i 47% av uppgiftslämnarnas hem i Malmö men hade 1963 stigit till 80%. Numer [2006] torde skålseden vara allmän.
Nyårsfirandet, som det har vuxit fram under 1900-talet, kan ses som en kontrast till det äldre julfirandet. Där julfirandet främst sker i hemmet med familjen sker nyårsfirandet med vänner (oftare i offentliga miljöer t.ex. klubbar eller restauranger).
Eftersom nyår inte, till skillnad från jul, har en flerhundraårig historia i Sverige har det varit lättare att knyta nya traditioner, t.ex. skålandet i champagne till det firandet.
Kort svar: Förr i tiden använde man bl.a. smält bly för att på nyårsafton spå hur det kommande året skulle bli. Om man gör det nu för tiden är det snarare tenn som används.
Om vi ser tillbaka på det gamla svenska bondesamhället (före industrialiseringen) så var nyåsafton inte en särskilt framträdande festkväll. Julen hade mycket större betydelse och det var först på 1500-talet som 1 januari ens blev officiell nyårsdag i hela Sverige. Sedan att vaka in det nya året var, för att citera Swahn (s. 96), ”tämligen okänd bland bönderna”.
Vad som däremot varit under lång tid varit förknippat med nyårshelgen är att spå hur det kommande året skulle bli. Hur man gjorde detta varierade men vanligt var att slå smält bly i vatten eller äggvita i kokande vatten. Utifrån de former som sedan bildades kunde man se vad som skulle komma att ske under det kommande året. Så här skriver lenaz.net om nutida seder i samma anda:
Numera använder man tenn eller stearin, som man smälter i en liten skopa på spisen eller över öppen eld. När det smälta hälls i kallt vatten stelnar det, och sen får man använda fantasin för att utläsa vad figuren föreställer. Ser den ut som ett kors betyder olycka och död, liknar den en krona eller ett fågelbo betyder det bröllop.
Flickorna smyger på pojkarnas nyårsvaka, och pojkarna skräms med smällare. Sedan vakar de in det nya året tillsammans och häller smält bly i kallt vatten för att spå om framtiden. Bosse somnar och vaknar inte för att hurra för det nya året 1929.
