Kort svar: Mickelsmäss är den folkliga benämning på den helige Mikaels dag 29 september och räknades förr som sommarens slut. I bondesamhället var mickelsmäss en av årets viktigaste festdagar. Mickelsmäss var nämligen inledningen på årets enda lediga vecka för allmogen.

Ett vanligt sätt att dela in ett år är att dela det i fyra kvartal om tretton veckor var. Förr kallades en sådan period om tretton veckor för en räppa. Varje räppa började med en räppadag och dessa var juldagen (25 december), Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni) samt den helige Mikaels dag (29 september).

Den helige Mikaels dag infaller 29 september (sedan 1772 firas dagen dock närmast följande söndag) och markerade i det gamla bondesamhället sommarens slut. Dagen har i folkmun kallats mickelsmäss eller kärrmäss (en förvanskning av ordet kyrkomässa) och var länge en av årets största högtider.

Eftersom Sverige är ett avlångt land med mycket olika förutsättningar för att driva jordbruk i norr respektive i söder har också en dag som mickelmäss firats olika i olika delar av landet. Så här skriver Swahn:

I området norr och den s.k. fäbodgränsen, som löpte från norra Bohuslän över de stora mellansvenska sjöarna till norra Uppland, var Mikaeli en tid då man tog hem sina djur från betet uppe i bodarna /../

Söderut, framför allt i södra Svealand och norra Götaland, var Mickelsmäss de stora skördekalasens tid. Nu skulle all gröda vara under tak och mickelsmässölet kunde bryggas lika starkt som julölet

Att mickelsmäss var en stor festhelg bland allmogen hänger samman med att mellan 1723 och 1819 var Mikaeli lagstadgad flyttdag. I bondesamhället kunde tjänstefolk nämligen inte byta jobb hur som helst utan var två månader före Mikaeli tvungna att säga upp sig från sin nuvarande tjänst. Eftersom skördearbetet skulle vara slutfört till 29 september passade dagen bra som flyttdag. Dessutom hade de anställda rätt till en veckas ledighet och man fick då ut sin årslön samt en peng inför det kommande anställningsåret. Och häri ligger förklaringen till att så många marknader hölls kring tiden för mickelsmäss. Swahn igen:

Det var ingen tillfällighet att antalet marknader kulminerade under månaden kring Mickelsmäss – det var gott om pengar i omlopp.

Eftersom Sverige 1753 införde ”den nya stilen” och elva dagar försvann från kalendern passade 29 september inte längre som flyttdag eftersom skördearbetet ofta inte var slutfört då. Istället bestämde riksdagen att 24 oktober skulle vara flyttdag. Många av traditionerna kring 29 september flyttade med till det nya datumet och så även namnet mickelsmäss i vissa fall.

Sedan fäbodväsendet upphört i och med jordbrukets mekanisering fanns inte varken de materiella förutsättningarna eller de mänskliga behoven av att fira mickelsmäss längre. En anledning till att mickelsmäss inte lyckats leva kvar har att göra med avsaknaden av en central maträtt eller centralt festmoment, menar Bringéus (med hänvisning till Tordis Dahlöf). Mårtensgås har sina gäss, lucia har sin ljusdrottning och påsken har t.ex. ägg och lamm. Mickelsmäss däremot var bara en tidpunkt och inte förknippad med någon särskild maträtt eller händelse.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-09-28, uppdaterad 2012-04-05)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner, Ordalaget

P:n Nilsson, Martin, (1936) Årets folkliga fester, Hugo Gebers förlag

Bringéus, Nils-Arvid (2006)  Årets festdagar, Carlsson Bokförlag