Varför slutade man fira mickelsmäss i Sverige?

Kort svar: Att man i Sverige slutade fira mickelsmäss beror på att vare sig fanns någon typisk maträtt eller något typiskt festelement som kunde leva vidare när Sverige gick från att vara ett jordbrukssamhälle till att bli ett industrisamhälle.

Många av de årligt återkommande festerna som firas i Sverige är fester som är rotade i den svensk historien och som på olika sätt är kopplade till jordbruket. Jul firades när det var lite att göra på gården och det var som mörkast, midsommar inföll när det var en lucka mellan sådd och skörd, mickelsmäss var inledningen på årets enda lediga vecka för allmogen och så vidare.

Om de äldre traditionerna ska leva vidare när ett land övergår från jordbruks- till bondesamhälle måste det finnas någonting som det går att hänga upp firandet på. Julen har en mängd element och maträtter – granen, klapparna, och skinkan. Så är det även med lucia (som har sin ljusdrottning), Mårten (som har sin gås), påsken  (med sina ägg).

Flyttlass

Att mickelsmäss förr var en stor festhelg bland allmogen beror på att dagen mellan 1723 och 1819 var lagstadgad flyttdag. I bondesamhället kunde tjänstefolk nämligen inte byta jobb hur som helst utan var två månader före Mikaeli tvungna att säga upp sig från sin nuvarande tjänst.

Eftersom skördearbetet skulle vara slutfört till 29 september passade dagen bra som flyttdag. Dessutom hade de anställda rätt till en veckas ledighet och man fick då ut sin årslön samt en peng inför det kommande anställningsåret. Swahn skriver:

Det var ingen tillfällighet att antalet marknader kulminerade under månaden kring Mickelsmäss – det var gott om pengar i omlopp.

Sedan fäbodväsendet upphört i och med jordbrukets mekanisering fanns inte varken de materiella förutsättningarna eller de mänskliga behoven av att fira mickelsmäss längre. En anledning till att mickelsmäss inte lyckats leva kvar har att göra med avsaknaden av en central maträtt eller centralt festmoment, menar Bringéus (med hänvisning till Tordis Dahlöf). Mickelsmäss var bara en tidpunkt och inte förknippad med någon särskild maträtt eller händelse – alltså försvann firandet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2020-09-28)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner, Ordalaget

Bringéus, Nils-Arvid (2006)  Årets festdagar, Carlsson Bokförlag

Vilken dag är den första höstdagen?

Kort svar: Meteorologiskt är den första höstdagen då det varaktigt är mellan 0 och 10 plusgrader. Enligt äldre folktro finns olika dagar som räknas som första vinterdagen, bl.a. Bartolomeus (24 augusti) och Mickelsmäss (29 september).

Traditionellt brukar vi räkna med fyra årstider i Sverige – vår, sommar, höst och vinter. Sverige som land och de högtider vi firar är i stor utsträckning präglat av övergångarna mellan dessa årstider.

Men eftersom Sverige är ett så avlångt land kommer årstiderna vid olika tidpunkter till olika delar av landet. SMHI använder den meteorologiska definitionen som är knuten till dygnsmedeltemperaturen (”sjunkande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader”) och då brukar hösten komma till Kiruna 16 augusti, till Stockholm 29 september och till Malmö 12 oktober.

1439721_11396259

När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Bartolomeusdagen (24 augusti)

En av de viktigaste av märkesdagarna under andra årshalvan är Bartolomeus den 24 augusti (även kallad Bartelsmäss). Enligt en årsindelning (i bondesamhället fanns det flera olika beroende på var i landet du befann dig) räknades Bartolomeusdagen som första höstdagen.

Till Bartolomeus skulle man också ha löken ha tagits upp och humlen skulle ha plockats, även bockarna skulle nu slaktas.

Att hösten nu börjar märks i andra minnesregler kopplade till Bartolomeus – de första flyttfåglarna började flyga söderut, det var sista metardagen (den första var Kristi himmelsfärdsdagen), vattnet blir kallare och det var först nu som man fick tända ljus på kvällen.

Mickelsmäss (29 september)

Ett vanligt sätt att dela in ett år är att dela det i fyra kvartal om tretton veckor var. Förr kallades en sådan period om tretton veckor för en räppa. Varje räppa började med en räppadag och dessa var juldagen (25 december), Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni) samt den helige Mikaels dag (29 september).

Den helige Mikaels dag infaller 29 september (sedan 1772 firas dagen dock närmast följande söndag) och markerade i det gamla bondesamhället sommarens slut. Dagen har i folkmun kallats mickelsmäss eller kärrmäss (en förvanskning av ordet kyrkomässa) och var länge en av årets största högtider.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-08-11)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Vilka är räppadagarna?

Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.

Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.

I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.

Slåtter

Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det  jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:

Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen

Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

När är mickelsmäss 2024?

Kort svar: Mickelsmäss infaller på den helige Mikaels dag – 29 september varje år. Dock flyttades den helige Mikaels dag (som ligger till grund för mickelsmäss) 1772 till närmast följande söndag.

Nu för tiden är det inte särskilt många svenskar som firar mickelsmäss den 29 september. När Sverige huvudsakligen var ett jordbrukarland – fram till 1900-talets början – var dock mickelsmäss en av årets viktigaste märkesdagar.

Att Mikael har namnsdag den 29 september beror på ärkeängeln Mikael. Enligt gammal kristen tradition firas han just detta datum. I svensk tradition har Mikaelidagen dessutom kommit att passa bra som en märkesdag för att inleda ett av fyra kvartal som året delats in i.

Guido_Reni_031

Varje kvartal (eller räppa som det också kallades) började med en räppadag och dessa var juldagen (25 december), Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars),midsommardagen (24 juni) samt den helige Mikaels dag (29 september).

Fram till kalenderreformen 1772 var Mikaelidagen 29 september helgdag, men den helige Mikaels dag flyttades till närmaste följande söndag (mellan 29 september och 5 oktober). Vissa år (som i år – 2013) så infaller den helige Mikaels dag på rätt datum – 29 september.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-09-18)

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

När börjar hösten?

Kort svar: Svaret på frågan när hösten börjar beror på vilken definition du använder. Enligt den meteorologiska är det höst när det är kallare än 10 grader men varmare än 0 i snitt medan den kalendarisk och astronomiska lägger höstens början i slutet av augusti eller september månad.

Övergången mellan olika tider på året ger ofta upphov till högtider och traditioner. I skiftet mellan mörker och ljus på vintern infaller både lucia och jul, när sommarhalvåret tar slut firas Halloween och i skiftet mellan ljus och mörker är det midsommar.

Brittsommar

Skiftet mellan sommar och höst har gett upphov till en rad olika traditioner – mickelsmäss, halloween och Mårten. Dock ligger dessa högtider vid olika tidpunkter av den anledningen att höstens början är olika beroende på vilka delar av landet liksom vilka definitioner som avses.

1. Meteorologisk höst

Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltemperaturen. Så här skriver SMHI:

Den meteorologiska definitionen av höst är att dygnsmedeltemperaturen ska vara sjunkande och ligga mellan 0 och 10 plusgrader.

2. Astronomisk höst

Ett andra sätt att definiera hösten på är med kopplingen till jordens rörelse kring solen.

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). När solen passerar himmelsekvatorn på väg söderut (vilket är 22 eller 23 september på norra halvklotet) inträffar höstdagjämningen. Så här skriver SMHI om detta datum:

Normalt ska då hösten ha kommit till Norrland, stora delar av Svealand och även det inre av Småland. Till västkusten och sydvästra Skåne anländer hösten normalt i först i mitten av oktober.

3. Kalendarisk höst

Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk höst. Även SMHI är inne på den linjen:

Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på både regn och blåst

När Sverige i huvudsak var ett bondesamhälle fanns det dessutom några olika märkesdagar som räknades som första höstdagen– bl.a. Bartolomeus 24 augusti och Mikaeldagen (mickelmäss) 29 september.

Källa: ”Höst” på smhi.se (läst 2013-09-13)

Skrivet av: Mattias Axelsson 2009-09-22 (uppdaterad 2013-09-13)

Varför firar man mickelsmäss?

Kort svar: Mickelsmäss är den folkliga benämning på den helige Mikaels dag 29 september och räknades förr som sommarens slut. I bondesamhället var mickelsmäss en av årets viktigaste festdagar. Mickelsmäss var nämligen inledningen på årets enda lediga vecka för allmogen.

Ett vanligt sätt att dela in ett år är att dela det i fyra kvartal om tretton veckor var. Förr kallades en sådan period om tretton veckor för en räppa. Varje räppa började med en räppadag och dessa var juldagen (25 december), Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni) samt den helige Mikaels dag (29 september).

Den helige Mikaels dag infaller 29 september (sedan 1772 firas dagen dock närmast följande söndag) och markerade i det gamla bondesamhället sommarens slut. Dagen har i folkmun kallats mickelsmäss eller kärrmäss (en förvanskning av ordet kyrkomässa) och var länge en av årets största högtider.

Eftersom Sverige är ett avlångt land med mycket olika förutsättningar för att driva jordbruk i norr respektive i söder har också en dag som mickelmäss firats olika i olika delar av landet. Så här skriver Swahn:

I området norr och den s.k. fäbodgränsen, som löpte från norra Bohuslän över de stora mellansvenska sjöarna till norra Uppland, var Mikaeli en tid då man tog hem sina djur från betet uppe i bodarna /../

Söderut, framför allt i södra Svealand och norra Götaland, var Mickelsmäss de stora skördekalasens tid. Nu skulle all gröda vara under tak och mickelsmässölet kunde bryggas lika starkt som julölet

Att mickelsmäss var en stor festhelg bland allmogen hänger samman med att mellan 1723 och 1819 var Mikaeli lagstadgad flyttdag. I bondesamhället kunde tjänstefolk nämligen inte byta jobb hur som helst utan var två månader före Mikaeli tvungna att säga upp sig från sin nuvarande tjänst. Eftersom skördearbetet skulle vara slutfört till 29 september passade dagen bra som flyttdag. Dessutom hade de anställda rätt till en veckas ledighet och man fick då ut sin årslön samt en peng inför det kommande anställningsåret. Och häri ligger förklaringen till att så många marknader hölls kring tiden för mickelsmäss. Swahn igen:

Det var ingen tillfällighet att antalet marknader kulminerade under månaden kring Mickelsmäss – det var gott om pengar i omlopp.

Eftersom Sverige 1753 införde ”den nya stilen” och elva dagar försvann från kalendern passade 29 september inte längre som flyttdag eftersom skördearbetet ofta inte var slutfört då. Istället bestämde riksdagen att 24 oktober skulle vara flyttdag. Många av traditionerna kring 29 september flyttade med till det nya datumet och så även namnet mickelsmäss i vissa fall.

Sedan fäbodväsendet upphört i och med jordbrukets mekanisering fanns inte varken de materiella förutsättningarna eller de mänskliga behoven av att fira mickelsmäss längre. En anledning till att mickelsmäss inte lyckats leva kvar har att göra med avsaknaden av en central maträtt eller centralt festmoment, menar Bringéus (med hänvisning till Tordis Dahlöf). Mårtensgås har sina gäss, lucia har sin ljusdrottning och påsken har t.ex. ägg och lamm. Mickelsmäss däremot var bara en tidpunkt och inte förknippad med någon särskild maträtt eller händelse.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-09-28, uppdaterad 2012-04-05)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner, Ordalaget

P:n Nilsson, Martin, (1936) Årets folkliga fester, Hugo Gebers förlag

Bringéus, Nils-Arvid (2006)  Årets festdagar, Carlsson Bokförlag