Kort svar: Övergången från normaltid till sommartid sker den sista söndagen i mars i och med att man kl. 02.00 flyttar fram klockan en timme till 03.00. År 2023 blir det söndagen 26 mars.
Sverige har haft normaltid sedan 1879 då hela landet fick samma tid. Orsaken till detta var främst behovet av en enhetlig tid när resande med järnväg ökade. Under några månader 1916 infördes sommartid på prov, men pga. kraftig kritik återkom sommartiden inte förrän 1980.
Vid båda tillfällena som sommartiden infördes var en bidragande orsak att spara energi, 1916 i samband med första världskriget och 1980 i samband med oljekrisen. Den första söndagen i april 1980, som var 6 april och påskdagen detta år, ställde svenskarna kollektivt om klockan en timme. Sedan rådde sommartid fram till sista söndagen i september, 28 september.
Redan följande år, 1981, flyttade man sommartidens införande en vecka till den sista söndagen i mars och sedan dess har sommartid i Sverige alltid börjar kl. 02.00 den sista söndagen i mars.
Annons för sommartid 1981
År 2001 utfärdades i EU i ett direktiv om sommartid som fastställer att alla medlemsländer är skyldiga att byta till sommartid sista söndagen i mars.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-03-24
Kort svar: Sommartid infördes i Sverige 15 maj 1916 genom ett beslut av regeringen den 12 maj.
Svensk normaltiden infördes den 1 januari 1879, vilket gjorde att alla byar och städer i landet fick samma tid. En viktig orsak till införandet av normaltid var att järnvägsresandet hade ökat och att det därmed fanns ett behov av en standardiserad svensk tid som gällde för hela landet.
Under det pågående första världskriget beslutade Tyskland i april 1916 att man skulle flytta fram klockan en timme under sommaren för att på så sätt spara energi. Därefter följde bl.a. Österrike, Frankrike och Nederländerna med på tidsomställningståget. Sverige och Norge var till en början avvaktande. SvD skrev i april 1916:
I de skandinaviska länderna ställde man sig som bekant åtminstone i Sverige och Norge till att börja med mycket skeptisk gent emot de förmenta fördelarna af reformens genomförande detta naturligtvis närmast med tanke på de ljusa nordiska sommarnätterna.
Men den svenska regeringen skulle ändra sig och hastigt, så snabbt att de danska och norska kollegorna inte ens var med på tåget, så fattade man den 12 maj 1916 beslut om att tillfälligt införa sommartid. Så den 13 maj 1916 kunde man ändå läsa i svenska tidningar att:
Sommartid nu beslutad. Att gälla 15 maj-30 september. Kl. 11 på kvällen den 14 dennes flyttas klockan fram en timme.
Så på natten mellan den 14 och 15 maj så flyttade klockan fram en timme och det blev därmed ljusare på kvällarna under sommaren 1916. Övergången var försiggick ”utan större olägenheter” om man får tro samtida rapporter, även om visst besvär i kommunikationerna förekom.
Kort svar: När sommartid infördes permanent i Sverige 1980 var argumentet att spara energi i samband med oljekrisen
Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879, vilket gjorde att alla byar och städer i landet fick samma tid. En viktig orsak till införandet av normaltid var att järnvägsresandet hade ökat och att det därmed fanns ett behov av en standardiserad svensk tid som gällde för hela landet.
Under några få månader 1916, när första världskriget rasade, införde Sverige tillsammans med en rad andra europiska länder sommartid. Mellan den 15 maj och 30 september 1916 flyttade man klockan en timme framåt. Bönderna i Sverige var dock mycket kritiska eftersom de påstod att övergången från sommar- till normaltid störde produktionen eftersom djuren blev stressade.
En av orsakerna till att man ville flytta klockan 1916 var för att spara energi. Tanken var att svenskarna skulle förbruka mindre energi på de ljusare kvällar (vilket det blir vid sommartid eftersom klockan ställs fram). Samma argument fanns med när Sverige på nytt införde sommartid 1980. Då hade oljekrisen i samband med revolutionen i Iran 1979 tvingat fram krav på energibesparingar.
Rent praktiskt började processen med att Östtyskland under sent 1970-tal diskuterade att börja med sommartid. Förbundsdagen i Västtyskland godkände då en lag som gav regeringen fullmakt att införa sommartid. Regeringen sa dock att den inte skulle införa sommartid om inte Östtyskland också gjorde det. Man ville inte förstärka Tysklands delning och särskilda problem skulle uppstå för Västberlin. SvD skrev:
Att Europa gått över till sommartid beror på en kedjereaktion som utlöstes av att Östtyskland bestämde sig för att införa sommartid. När östtyskarna gick över måste västtyskarna göra likadant. Och västtyskarna drog med sig österrikare och danskar som drog med sig norrmännen osv.
Den första söndagen i april 1980, som var 6 april och påskdagen detta år, ställde svenskarna kollektivt om klockan en timme. Sedan rådde sommartid fram till sista söndagen i september, 28 september. Året därefter var det istället sista söndagen i mars som var dagen för sommartidens införande vilket det varit sedan dess. När Sverige gick med i EU 1995 så förlängdes sommartiden till den sista söndagen i oktober.
Alltsedan sommartid infördes i Sverige har det varit debatt om dess existens. Argumenten mot tidsomställningen handlar dels om att det är krångligt men också om att det ska finnas hälsoargument emot att vrida om klockan två gånger per år. På EU-nivå har man försökt avskaffa tidsomställningen men ännu finns inget gemensamt beslut om detta.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-03-24
Fredagen efter Kristi himmelsfärdsdag är ingen röd dag eller någon helgdagsafton. Huruvida du är ledig på fredagen efter Kristi himmelsfärdsdagen är helt beroende på vilket kollektivavtal du har. Så här skriver fackförbundet Unionen:
Det är vanligast med normal arbetstid under dag före röd dag samt på klämdagar, men det finns något enstaka kollektivavtal som ger arbetstagare rätt till ledighet på klämdagen samt halvdag dag före röd dag. Ofta är det lokala fackklubbar som har förhandlat fram sådana förmåner som gäller just den arbetsplatsen.
Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.
Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.
I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.
Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:
Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen
Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.
Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)
Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Högtider och traditioner 