Kort svar: Påskbrasor användes dels för att skrämma påskkärringarna som var på väg tillbaka från häxsabbaten på Blåkulla och dels för att röja undan sly och annat som fanns kvar från från vintern.
Historiskt har det förekommit årseldar i Sverige vid en rad högtider: midsommareldar, Peregrinus (16 maj), Kristi himmelsfärdsdagen, valborgsmässoafton samt givetvis påskafton.
Påskbrasa i Uddevalla 1955. Arne Andersson/Bohusläns museum
Påskeldar (även kallad påskbrasa eller påskefyr) har förekommit i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, dock inte i hela landet. Ejdestam skriver att påskeldarna i huvudsak är ett västsvenskt fenomen:
Gränsen inåt landet [för påskeldarnas utbredning] sträcker sig sålunda från nordöstligaste Skåne, går genom sydvästra Närke samt följer därefter Värmlands östgräns norrut.
Att man eldade brasor just på påskhelgen går, precis som påsksmällare, tillbaka på den äldre tron på påskkärringar och deras häxsabbat på Blåkulla under påskhelgen:
Syftet [med påskeldarna] har varit att skrämma bort påskkäringarna, som denna dag [påskafton] antogs återvända från Blåkulla. Även påsksmällare kom väl till pass för detta ändamål.
Därtill fanns med stor sannolikhet även en praktisk orsak – på gårdarna fanns det vid vårens ankomst mycket sly och liknande som behövde röjas undan vilket gjorde att en stor påskeld passade sig bra.
På 2020-talet har påskeldarna minskat i popularitet även om de fortfarande förekommer i t.ex. Göteborgs skärgård där rena ”grankrig” utspelar sig.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2024-03-30
Litteratur:
Därför har vi påskbrasor | slakthistoria.se
Ejdestam, Julius (1944) Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige, Skrifter Utgivna Genom. Landsmåls -och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B. ; 2