Kort svar: På långfredagen åt man traditionellt salt fisk eftersom det var en fastedag och saltet skulle påminna om Jesus lidande på korset.

Långfredagen är den dag då Jesus avrättas på korset enligt kristen tradition. Namnet långfredag kommer av att det ska vara en lång dag präglad av allvar och stillhet. Fram till 1969 var t.ex. offentliga nöjestillställningar förbjudna i Sverige.

Den mat man åt på långfredagen har också sitt ursprung i att det är en dag till minne av Jesus lidande på korset. Richard Tellström:

Historiska påskrätter var annars salt fisk och av tradition serverades den på långfredagen, en kristen fastedag. Rätter var gravlax och salt sill men också salt laxrygg kunde servas med korint- eller kaprissås.

Den salta fisken skulle vara en påminnelse om att ”Jesus törst på korset”. Längre tillbaka i tiden åt man kokt fisk i olika soppformer, eftersom långfredagen fortfarande räknades som fastedag då inget kött fick spisas.

I en artikel från SvD 1922 beskrivs traditionen så här:

Det [är] mycket klokt att många personer ännu håller fast vid gammal tradition och till långfredagsmiddag äta stekt griljerad laxrygg med korint- eller kaprissås.

Att det blev just lax hänger också samman med att fisken var tillgänglig att fiska på våren, när förråden började tömmas efter en lång vinter och lång tid gått sedan senaste skörden.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-03-31

Källor: ”Påskens mat förr och nu” av Richard Tellström (2018-03-16)

”Från torg, hallar och bodar” SvD 1922-04-15