Kort svar: Långfredagen har fått sitt namn eftersom den enligt kristen tradition var den dag Jesus korsfästes. Fredagen var således en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset.

Fredagen före påskdagen kallas långfredagen i Sverige (Good Friday på engelska, Karfreitag på tyska, Vendredi Saint på franska och Viernes Santo på spanska). Enligt kristen tradition var det på fredagen som Jesus avrättades på korset. Samtliga evangelier berättar  att Jesus korsfästes dagen före sabbaten. Dagen har genom historien präglats av stort allvar och maten har varit därefter. I Bibeln kan man läs:

Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten (Mark 15:42)

Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. (Luk 23:54)

Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten (Joh 19:31)

Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus (Matt 27:62)

Att det skulle ha varit på en fredag som Jesus korsfästes stämmer dock inte överens med två andra uppgifter från Bibeln. Nämligen 1) att Jesus låg skulle vara död i ”tre dagar och tre nätter” samt 2) att Jesus grav var tom ”i gryningen den första veckodagen”.

Skall Jesus varit död i tre dagar och tre nätter samt ha uppstått på en söndag är det svårt att få ihop det med att han korsfästes på en fredag. Olika teorier finns för att förklara denna motsägelse.

Att kalla fredagen i stilla veckan för långfredagen går tillbaka till 1200-talet. I Västgötalagen kallas dagen för ”langa freadagher”. Sammansättningen ”långfredag” finns däremot belagt i svenskan sedan åtminstone 1500-talet, ibland som långefredag eller långafredag. Att dagen kommit att kallas långfredag förklaras av Sven Bealter så här:

Hos oss kallas Christi lidandes dag Långfredag; eme­ dan den Fredagen varit lång och besvärlig för vår Frälsare, och Gudstiensten, tillika med Fas­tan, hölts då längre, än på andra dagar.

I många länder är långfredagen inget särskilt stor dag. Det har den dock varit i Sverige. Nils-Arvid Bringéus skriver:

Det kan mot bakgrund av det sentida långfredagsfirandet förefalla egendomligt att dagen i äldre tider knappast skilde sig från övriga vardagar,

Det var först i slutet av 1600-talet som dagen blev helgdag och därefter ökade dess betydelse successivt. Inge Löfström:

I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.

Först 1969 togs förbudet mot offentliga nöjestillställningar på långfredagen bort.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2009-04-05, uppdaterad 2021-03-31)

Källor:

Löfström, Inge (1985) Påsken i tro och tradition

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar

Bælter, Sven (1762) Historiska anmärkningar om kyrcko-ceremonierna (citerad på Faktoider)

”långfredag” Svensk ordbok