Fettisdagsgubbar från Alfta socken i Hälsingland någon gång i början av 1900-talet
Ordet fastlag kommer från lågtyskan och förklaras så här av Institutet för språk och folkminnen
fastlag har vi fått från lågtyska vastel-avent, ordagrant ’faste-afton’. Lågtyska avent motsvarar tyska abend, som blivit afton i svenskan.
I skrift finns ordet ”fastlag” belagt i svenskan sedan 1400-talet, men det har alldeles säkert använts sedan kristendomen kommer till Sverige i början av medeltiden.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-02-07
Litteratur:
”Fastlagssöndagen” Institutet för språk och folkminnen (läst 2023-02-07)
Kort svar: Februari har fått sitt namn efter en reningsfest – Februa – som hölls i mitten av månaden i det tidiga Romarriket.
Till skillnad från veckodagarna – vilka till det mesta fått namn av nordiska gudar – har årets månader i den svenska kalendern fått behålla sina ursprungliga romerska namn. De romerska namnen kom till Sverige i och med införandet av kristendomen runt 1100-talet – även om äldre namn på månaderna kunder leva kvar i folkspråk och kalendrar långt in på 1800-talet.
Ett år den tid som det tar för jorden att passera ett helt varv runt solen. Ett dygn är den tid det tar för jorden att snurra ett varv runt sin egen axel. På ett år går det 365 dygn, 5 timmar, 49 minuter och 12 sekunder. Detta innebär att det vid något tillfälle (cirka vart fjärde år) behöver läggas till ett dygn för att det astronomiska och det kalendariska året ska komma i fas. Och sedan den julianska kalenderns införande 45 fvt har det varit till februari som skottdagen lagts till.
Vad betyder februari?
Romarriket hade tidigt ett år bestående av tio månader på sammanlagt 304 dagar. Året började med Martius (alltså nuvarande mars) och den tionde och därmed sista månaden var december. Att tiden mellan sista december och första mars inte hade några namn förklaras så här av Lars Olof Lodén:
Enligt en fantasifull förklaring skulle den tid som förflöt mellan slutet av December och början av Martius vara att betrakta som ”död” och alltså inte behöva innehålla några namngivna månader.
Så småningom tillkom två månader – Ianuarius och Februarius – men året började fortfarande med Martius.
Namnet Februarius kommer av en reningsfest med namnet Februa (efter latinets februum som betyder rening) som hölls i mitten av månaden. Februa inkorporerades senare med lupercalierna men namnet på månades levde kvar och togs in i svenskan i och med kristendomen.
Den moderna svenska formen [av februari] är, liksom vid januari, juni, juli, augusti, egentligen genitiv singularis av det latinska ordet (med sammandragning av ii)
En alternativ benämning på februari är ”göjemånad” vilket var en benämning på februari som fanns i flera kalendrar in på 1800-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-02-01)
Källor: Lodén, Lars Olof (1968) Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen Bonnier: Stockholm
Traditionen att ge varandra gåvor runt julhelgen kom till Sverige (och främst i de övre samhällsklasserna) under 1700-talet. Något bredare genomslag bland vanligt folk fick den inte förrän efter andra världskriget då den allmänna levnadsstandarden ökade och fler kunde köpa julklappar att dela ut på julaftonens kväll. Och sedan 1988 har Handelns Utredningsinstitutockså lanserat ”årets julklapp”.
Enligt en äldre tradition skulle man kasta in gåvan i fönstret. Så här står det i Saob:
Benämningen beror på att den /../ uppkomna seden att utdela julklappar /../ anknutits till det gamla folkliga bruket att under julen efter klappning på dörren (l. fönstret) kasta in halmfigurer o. skämtgåvor i ”stugan”
Kort svar: ”Lusse” i lussekatt är en alternativ benämning på ”lucia” och ”katt” kommer av att bakverken tidigare kallades djävulskatter eftersom de i Tyskland serverades av djävulen och katten sedan lång tid tillbaka förknippades med just djävulen.
Under luciafirandet är det vanligt att man fikar med kaffe och en eller flera lussekatter. Lussekatterna är likna givna till lucia som semlorna är på fettisdagen.
Dels finns det de (bl.a. C.W. von Sydow och Jan-Öyvind Swahn) som förklarar lucians utseende med att det kommer från den tyska Kinken-Jes (en en vitklädd kvinna med ljuskrans kring håret). och dels finns de (bl.a. Hilding Celander och Nils-Arvid Bringéus) som menar att den lucia vi idag ser skrida fram är ett lån från stjärngossetågens ängel.
Om man följer den första skolan (att lucian har med Kinken-Jes att göra) blir lussekatternas namn logisk. Swahn skriver:
[Lussekatterna] hade sin motsvarighet redan i de kakor som Sankt Nikolaus delade ut till snälla och flitiga barn, och när hans roll övertogs av Kinken Jes fortsatte denne med bullarna. Av någon anledning fick de i plattysk tradition namne ”duiveskatter”, d.v.s. ”djävulskatter”.
Att helgonet Sankt Nikolaus inte fick vara kvar utan ersattes av ”Kindchen Jesus” eller ”Kinken Jes” berodde såklart på reformationen och dess avståndstagande från helgondyrkan. Djävulsfiguren som Sankt Nikolaus haft med sig levde vidare dock vidare och kom ibland i form av en katt – en djävulskatt. Och därav namnet på brödet.
Ett av de tidigaste beläggen av ”dövelskatt” i skrift är från slutet av 1800-talet. I Nordisk familjebok från 1910 står det:
I sydvästra Sverige bakas till Lucia ett särskildt kultbröd kalladt ”dövelskatt”
Det moderna luciafirandet börjar växa fram i Sverige under slutet av 1800-talet och det är också då så saffran börjar användas som julkrydda (även om det i t.ex. Göteborg har bakats lussekatter utan saffran). Att dövelskatten bytte namn till lussekatt beror på att ”lusse” eller ”lussi” är ett alternativt prefix istället för ”lucia” – t.ex. ”lussebrud”, ”lussemäss” och ”lussevaka”.
Enligt flera källor på nätet syftar förledet ”lusse-” på Lucifer (alltså Djävulen). Men då ordet ”lussekatt” finns belagt först i slutet på 1800-talet och är härlett på samma sätt som t.ex. ”lussebrud” är det föga troligt att det syftar just på Lucifer. Dock har Lucia och Lucifer en gemensam rot i det latinska ordet ”lux” som betyder ”ljus”.
Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-01)
Källor: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bokförlaget Bra Böcker
Kort svar: Att långfredagen på engelska heter Good friday finns det ingen enhetlig förklaring till. En del menar att det kommer av en äldre betydelse av ordet good (holy) andra menar att det är God’s friday som åsyftas.
På engelska heter långfredagen ”Good friday” – ordagrant den den goda fredagen. En sådan direktöversättning sätter fingret på det märkliga med engelskans ord för långfredagen. Hur kan det vara en ”god fredag” när det handlar om Jesus lidande och död?
The origin of the term Good is not clear. Some say it is from ”God’s Friday” (Gottes Freitag); others maintain that it is from the German Gute Freitag, and not specially English.
Good Friday late 13c., from good in M.E. sense of ”holy,”
Det finns helt enkelt ingen konsensus kring ursprunget till ordet Good friday. En del menar alltså att ordet hänger samman med God och andra att ordet good förr betydde helig.
Ett argument emot den första förklaring skulle vara att Online Etymology Dictionary om ordet God skriver:
Kort svar: Långfredagen har fått sitt namn eftersom den enligt kristen tradition var den dag Jesus korsfästes. Fredagen var således en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset.
Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten (Mark 15:42)
Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. (Luk 23:54)
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten (Joh 19:31)
Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus (Matt 27:62)
Att det skulle ha varit på en fredag som Jesus korsfästes stämmer dock inte överens med två andra uppgifter från Bibeln. Nämligen 1) att Jesus låg skulle vara död i ”tre dagar och tre nätter” samt 2) att Jesus grav var tom ”i gryningen den första veckodagen”.
Skall Jesus varit död i tre dagar och tre nätter samt ha uppstått på en söndag är det svårt att få ihop det med att han korsfästes på en fredag. Olika teorier finns för att förklara denna motsägelse.
Att kalla fredagen i stilla veckan för långfredagen går tillbaka till 1200-talet. I Västgötalagen kallas dagen för ”langa freadagher”. Sammansättningen ”långfredag” finns däremot belagt i svenskan sedan åtminstone 1500-talet, ibland som långefredag eller långafredag. Att dagen kommit att kallas långfredag förklaras av Sven Bealter så här:
Hos oss kallas Christi lidandes dag Långfredag; eme dan den Fredagen varit lång och besvärlig för vår Frälsare, och Gudstiensten, tillika med Fastan, hölts då längre, än på andra dagar.
I många länder är långfredagen inget särskilt stor dag. Det har den dock varit i Sverige. Nils-Arvid Bringéus skriver:
Det kan mot bakgrund av det sentida långfredagsfirandet förefalla egendomligt att dagen i äldre tider knappast skilde sig från övriga vardagar,
Det var först i slutet av 1600-talet som dagen blev helgdag och därefter ökade dess betydelse successivt. Inge Löfström:
I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.
Kort svar: Semla kommer av latinets simila (det fina mjölet). Att semla slagit ut andra benämningar på bakverket beror troligtvis på att konditorierna på så vis kan sälja semlan under en längre period än bara fastlagen eller fettisdagen.
Ordet ”semla” kommer från latinets ”simila” och tyskans ”semel”, som betyder fint vetemjöl. Det fina vetemjölet var det som användes när man bakade fastlagsbullarna som skulle ätas under fastlagsfirandet. Det fina vetemjölet var något som annars bara användes undantagsvis i det gamla bondesamhället.
Angående namnet så påpekar Nordiska Museet att ”från 1800-talets mitt är den vanligaste beteckningen på hetvägg fettisdagsbulle eller fastlagsbulle. I dag kallas fettisdagsbullar vanligtvis för semlor.”
Att ordet ”semla” konkurrerat ut de övriga orden förklarar Nils-Arvid Bringéus med konditoriernas ökade roll i tillverkningen av semlor. Undersökningar pekar tydligt på att under förra seklet första hälft sjönk andelen svenskar som bakade sina egna semlor drastiskt, samtidigt som konsumtionen av konditoribakade semlor ökade.
Eftersom den fanns en stor efterfrågan på semlor ville konditorierna så klart sälja mer och genom att istället för fettisdags- eller fastlagsbulle använda ordet semla frikopplades bakverket från själva fastlagen eller fettisdagen. Genom att använda ordet semla kunde konditorierna alltså sälja fler semlor under längre tid. Så här skriver Bringéus:
Utan tvekan är det genom bageriernas och konditoriernas marknadsföring som beteteckningen ”semla” blivit allt vanligare även i de delar av landet där ordet saknar tradition.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2009-02-16, uppdaterad 2023-02-03)
Källa: Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Norstedts 1977.
Kort svar: Ingen vet med exakthet vad ordet jul betyder. I sin ursprungliga användning användes jul som en benämning på en längre tidsperiod kring vintersolståndet.
Till skillnad från t.ex. engelskan Christmas eller franskans Noël eller tyskans Weihnachten så har det svenska ordet jul inget som helst samband med det kristna bidraget till julfirandet – Jesus födelse. Istället är ordet jul ett mycket gammalt ord som kan härledas tusentals år tillbaka i Skandinavien.
Östgoterna hade på 300-talet ordet fruma jiuleis som ord för månaden november. I Bedas krönika från 700-talet omnämns en högtid i december och januari som kallas geola. Ett liknande ord – ýlir – finns i isländskan och betecknar månaderna kring vintersolståndet.
Man har kommit med så vitt skilda förslag som ”snöstormarnas tid”, ”glädjefest”, ”festernas fest”, ”magi”, ”trolldom” med mer. Inget av detta torde på språkhistorisk grund kunna godtas.
Britt-Marie Näsström skriver:
Lika svårt är det att tolka ordet jul, som av vissa antas komma av hjul, som skall illustrerar att året vänder mot ljusare dagar som ett hjul. En annan och enligt min mening bättre tolkning är att det helt enkelt betyder fest.
Ett argument som talar för Näsströms förslag är att vi lånat ut ordet jul till finskan. Dels som joula(för jul) men också förmodligen till ordet juhlasom betyder fest. Det fornnordiska ordet jul har alltså i finskan dels fått ge namn på högtiden jul och dels till ordet fest.
Det tråkiga svaret på frågan om ordet juls betydelse är tyvärr att vi inte vet med säkerhet vad ordet betyder. De enda två saker vi vet är att:
ordet är förkristet och det har länge, om än inte alltid, varit kopplat till en midvinterfest.
Halloween är en sammandragning av de tre engelska orden ”All Hallows’ even”.
”All” betyder ”Alla”.
”Hallow” betyder ”att göra helig” eller helga
”Even” är i sammanhanget kortform för evening, alltså kväll.
Således betyder Halloween – Alla heligas kväll. Och Halloween firas ju 31 oktober – kvällen före Allhelgonadagen eller på engelska All Saints eller All Hallows. Ett svensk översättning av Halloween skulle då kunna vara allhelgonaafton.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2008-10-27
Högtider och traditioner 