Kort svar: I dag betyder hetvägg oftast att äta en semla med varm mjölk och kryddor. Från början var hetvägg en översättning av tyska Heisswecken som betyder ”varma kilar”.
Hetvägg är ett av alla namn på det som de flesta idag kallar semla. Men varifrån kommer ordet hetvägg? Som så många av de svenska traditionerna är det från Tyskland.
Från medeltiden finns en rad belägg för att det i Tyskland, Danmark och Skåne åts något som på tyska kallades Heisswecken. Översätts till svenska blir det ”varma kilar”.
Wecken?
”Wecken” syftar på den form som bröden hade. De var alltså kors- eller kilformat (inte runda som nu) och formen skvallrar om att bröden hade en religiös betydelse under medeltiden. Så här skriver Harrison och Ulvros:
Korsformade bröd, eller bröd med kors som mönster, var vanliga och kan knytas samman med att bröd rent allmänt förknippades med fruktbarhet och det gudomliga.
Heiss?
Vad gäller förledet – ”heiss” – är det något mer oklart vad som åsyftas. En teori är att Heisswecken påminner om bröd som bakats utan jäst eller surdeg och därför snabbt blir oätliga om de inte äts varma. Heis i Heiswecken skulle alltså syfta på att man åt bröden varma. Bringeus menar dock att det inte är en förklaring som övertygar då skillnaderna mellan Heisswecken och bröd utan jäst eller surdeg är stora.
Vi vet att man åtminstone sedan 1600-talet har ätit bröden med varm mjölk eller smält, varmt smör. Således kan heiss istället syfta på att man åt bröden med varm mjölk.
Bringeus skriver:
Att fastlagsbröden ätits varma redan under medletiden antyder belägg för ordet ”Heisswecken” i en köksbok från ett hospital i Hamburg 1457. Den varma mjölken eller smöret har naturligtvis också bidragit till att göra bröden lättätna.
Hetvägg?
Till svenska språket översattes Heisswecken till hetvägg och finns belagt första gången 1689. Varför det blev just hetvägg (Wecken kan betyda både kil och vägg) är oklart.
När vi i dagligt tal använder hetvägg i svenskan är det främst att äta semla i en tallrik med varm mjölk kryddat med ex kanel som åsyftas.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2009-02-19)
Källor:
Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.
Harrison, Dick och Eva Helen Ulvros (2003) Historiebok för kakälskare Historiska Media
Öhrn, Mia (2006) Semlor Natur&Kultur