Kort svar: Kristusdagar är de dagar under kyrkoåret som firas till minne av händelser som går att knyta till Jesus – jul, nyårsdagen, trettondagen, skärtorsdagen, långfredagen, påsk, Kristi himmelsfärd samt Kristi förklaringsdag.
Kyrkoåret har under de senaste tusen året satt en oerhört stark prägel på det svenska högtidsåret och de helgdagar som firats på olika sätt. Av de dagar som är röda dagar numera är det bara två (första maj och nationaldagen) som inte har rötter i kristendomen.
De kyrkliga helgdagar kan kategoriseras i olika grupper – Mariadagar, apostladagar, helgondagar och Kristusdagar.
Mariadagarna är kopplade till Jesus mor jungfru Maria och de två som fortfarande finns med i den svenska almanackan är kyndelsmässodagen och bebådelsedagen.
De flesta helgondagarna försvann vid reformationen men det finns fortfarande spår i den svenska kalendern i form av t.ex. Luciadagen och Valborg.
Vilka är kristusdagarna?
Kristusdagarna är de viktigaste helgdagarna, de som går att härleda till någon aspekt av Jesus Kristus verksamhet. När 1571 års kyrkoordning beslutades var följande dagar att betrakta som ”Christdagar”
Nyårsdagen (då Jesus enligt kristen tradition omskars)
Trettondagen (då de tre vise männen besökte den nyfödde Jesus)
Skärtorsdagen (då Jesus åt den sista måltiden med sin lärjungar)
Merparten av Kristusdagarna har överlevt alla helgdagsreduktioner och är fortfarande idag helgdag i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-04-05
Källor: Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Den mat man åt på långfredagen har också sitt ursprung i att det är en dag till minne av Jesus lidande på korset. Richard Tellström:
Historiska påskrätter var annars salt fisk och av tradition serverades den på långfredagen, en kristen fastedag. Rätter var gravlax och salt sill men också salt laxrygg kunde servas med korint- eller kaprissås.
Den salta fisken skulle vara en påminnelse om att ”Jesus törst på korset”. Längre tillbaka i tiden åt man kokt fisk i olika soppformer, eftersom långfredagen fortfarande räknades som fastedag då inget kött fick spisas.
I en artikel från SvD 1922 beskrivs traditionen så här:
Det [är] mycket klokt att många personer ännu håller fast vid gammal tradition och till långfredagsmiddag äta stekt griljerad laxrygg med korint- eller kaprissås.
Kort svar: Att långfredagen och våffeldagen sammanfaller 2016 beror på att påskdagen är rörlig och infaller på en söndag (2016 den 27 mars) och att långfredagen också är rörlig. Årets långfredag infaller 25 mars vilket är samma som våffeldagen.
Således slumpar det sig så att 2016 infaller långfredagen och våffeldagen på samma dag – 25 mars. Det händer två gånger under 2000-talet, senaste gången 2005.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-14)
Källor: Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Bromma:ordalaget
påskdagen och pingstdagen, nyårsdagen, trettondedag jul, första maj, juldagen och annandag jul, /../ långfredagen, annandag påsk, Kristi himmelsfärdsdag, nationaldagen, midsommardagen och alla helgons dag
Långfredagen har inte alltid varit helgdag i Sverige. Fram till den stora kalenderreformen 1772 var det istället skärtorsdagen som var helgdag. Så här skriver Bringéus:
Visserligen gjorde reformatorerna Stilla veckan till en predikovecka men först genom kalenderreformen 1772 kom långfredagen att ersätta skärtorsdagen som helgdag. Under inverkan av pietismens och herrnhutismens passionsfromhet blev det snabbt en av kyrkoårets största helgdagar.
Att långfredagen inte var helgdag före 1772 råder det dock viss osäkerhet kring. Göran Malmstedt skriver i sin bok Helgdagsreduktionen:
Det bör understrykas att långfredagen inte räknades som helgdag i KO 1571. Uppenbarligen förändrades långfredagens ställning under 1600-talet och det förefaller som om den först då etablerades som arbetsfri helgdag.
Troligen var det i och med helgdagsreduktionen 1571 som långfredagen första gången blev av med sin status som röd dag.
Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.
Kort svar: Att långfredagen på engelska heter Good friday finns det ingen enhetlig förklaring till. En del menar att det kommer av en äldre betydelse av ordet good (holy) andra menar att det är God’s friday som åsyftas.
På engelska heter långfredagen ”Good friday” – ordagrant den den goda fredagen. En sådan direktöversättning sätter fingret på det märkliga med engelskans ord för långfredagen. Hur kan det vara en ”god fredag” när det handlar om Jesus lidande och död?
The origin of the term Good is not clear. Some say it is from ”God’s Friday” (Gottes Freitag); others maintain that it is from the German Gute Freitag, and not specially English.
Good Friday late 13c., from good in M.E. sense of ”holy,”
Det finns helt enkelt ingen konsensus kring ursprunget till ordet Good friday. En del menar alltså att ordet hänger samman med God och andra att ordet good förr betydde helig.
Ett argument emot den första förklaring skulle vara att Online Etymology Dictionary om ordet God skriver:
Kort svar: Långfredagen har fått sitt namn eftersom den enligt kristen tradition var den dag Jesus korsfästes. Fredagen var således en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset.
Då det redan hade blivit kväll – det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten (Mark 15:42)
Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. (Luk 23:54)
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten (Joh 19:31)
Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus (Matt 27:62)
Att det skulle ha varit på en fredag som Jesus korsfästes stämmer dock inte överens med två andra uppgifter från Bibeln. Nämligen 1) att Jesus låg skulle vara död i ”tre dagar och tre nätter” samt 2) att Jesus grav var tom ”i gryningen den första veckodagen”.
Skall Jesus varit död i tre dagar och tre nätter samt ha uppstått på en söndag är det svårt att få ihop det med att han korsfästes på en fredag. Olika teorier finns för att förklara denna motsägelse.
Att kalla fredagen i stilla veckan för långfredagen går tillbaka till 1200-talet. I Västgötalagen kallas dagen för ”langa freadagher”. Sammansättningen ”långfredag” finns däremot belagt i svenskan sedan åtminstone 1500-talet, ibland som långefredag eller långafredag. Att dagen kommit att kallas långfredag förklaras av Sven Bealter så här:
Hos oss kallas Christi lidandes dag Långfredag; eme dan den Fredagen varit lång och besvärlig för vår Frälsare, och Gudstiensten, tillika med Fastan, hölts då längre, än på andra dagar.
I många länder är långfredagen inget särskilt stor dag. Det har den dock varit i Sverige. Nils-Arvid Bringéus skriver:
Det kan mot bakgrund av det sentida långfredagsfirandet förefalla egendomligt att dagen i äldre tider knappast skilde sig från övriga vardagar,
Det var först i slutet av 1600-talet som dagen blev helgdag och därefter ökade dess betydelse successivt. Inge Löfström:
I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.
Kort svar: Förbudet mot ”offentliga tillställningar” såsom biografvisningar på långfredagen upphörde sommaren 1969.
Fredagen i stilla veckan heter på svenska långfredagen eftersom det var en lång och besvärlig dag för Jesus där han hängde på korset. Att långfredagen uppmärksammas inom kristendomen beror just på att det var den dagen som Jesus – enligt traditionen korsfästes och dog.
I somliga länder markeras långfredagen inte som en särskilt stor helgdag. Det var på grund av pietismens betonande av Jesu försoningsdöd som långfredagen fick en så dominerande roll i vår tradition.
Så här skriver Bringéus:
Visserligen gjorde reformatorerna Stilla veckan till en predikovecka men först genom kalenderreformen 1772 kom långfredagen att ersätta skärtorsdagen som helgdag. Under inverkan av pietismes och herrnhutismens passionsfromhet blev det snabbt en av kyrkoårets största helgdagar.
Eftersom långfredagen skulle vara en sorgens dag var det förbjudet med ”offentliga tillställningar” under långfredagen, t.ex. fick biografer fick inte ha öppet.
Förbudet införs och upphör
På flera ställen på internet kan man läsa att förbudet inte upphörde förrän 1973. Det är en uppgift som härrör från en äldre version av NE:s artikel om långfredagen. Bringeus skriver dock:
Fram till 1969 gällde förbudet mot anordnande av offentliga nöjestillställningar på långfredagen.
Och detta är den uppgift som stämmer. Förbudet upphörde att gälla den 1 juni 1969.
Historien bakom förbudet mot att anordna offentliga nöjestillställning på långfredagen går tillbaka åtminstone till 1700-talet. I en kunglig förordning från 1772 stadgas bl.a. att söndagar och helgdagar:
måtte användas i det vid deras stiftelse påsyftade ändamål, som är den Högstes lof och dyrkan.
Några år därefter (1786) utfärdade regeringen en förordning som direkt förbjöd nöjestillställningar på vissa kyrkliga helgdagar, däribland långfredagen. Förbudet förändrades något 1820 då följande femton dagar reglerades:
långfredag, påskafton, påskdag, juldag, julafton, pingstdag, pingstafton samt dertill alla böndagar och dagar före böndagarna.
Men förbudet ska enligt uppgift bara tillämpats vid två tillfällen. Så i slutet av seklet (1895) förändrade riksdagen återigen reglerna till att gälla:
att å juldagen, långfredagen, påskdagen och pingstdagen icke må offentligen uppföras skådespel, gifvas offentlig föreställning i lindansning, konstridning eller annat dylikt, eller hållas offentlig maskerad, bal, lekstuga, så kallad varitéföreställning eller andra sådana nöjen
Under kriget (1943) skärptes förbudet på så vis att förbudet inte bara gällde nöjestillställningar utan också offentliga tävlingar och idrottsevenemang. Dock undantogs pingstdagen från förbudet.
Förbudet mot att anordna offentliga tillställningar på juldagen, långfredagen och påskdagen reglerades från 1956 i Allmänna ordningsstadgan:
Å juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex på morgonen
må icke anordnas annan offentlig tillställning än konsert. Polismyndigheten
äger medgiva undantag för skådespel och liknande föreställning, vars
innehåll och syfte kan anses förenligt med högtidens helgd.
bingospel får anses som offentlig tillställning i allmänna ordningsstadgans mening till följd varav en anmälan om att anordna bingospel på långfredagen lämnades utan bifall på den grunden att enligt 10 § i nämnda stadga — i dess dåvarande lydelse — förbud rådde att anordna offentlig tillställning bl. a. på långfredagen
Under mitten av seklet började förbudet successivt att ifrågasättas mer och mer. Från år 1956 kunde länsstyrelsen göra undantag för filmer som inte avvek från ”det kristna idealet”.
Ur SvD 1969-04-21
Våren 1968 kom en socialdemokratisk motion att upphäva förbudet och trots motstånd ifrån bl.a. Moderaterna upphävdes förbudet 1969.
DN i april 1969.
Förbudet mot offentliga nöjestillställningar på långfredagen (samt juldagen och påskdagen) togs alltså bort 1969 och första gången som svenskar kunde dansa och gå på bio på långfredagen var 27 mars 1970. Så här rapporterade Sydsvenskan 1970:
På trottoaren utanför dansrestaurangen stod demonstranterna. ”Nej till nöjen på långfredag!” förkunnade ett plakat. Reportern frågade pingstpastorn Bo Hörnberg varför Jönköpings frikyrkor protesterade. – Jesus korsfästes på den här dagen. Vem dansar på en begravningsdag? svarade pastorn.
Skrivet av: Mattias Axelsson (2007-04-17, uppdaterad 2014-04-02)
Källor:
Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm
Kort svar: Påskriset kommer – enligt de flesta historiker – ur en kristen tradition att piska med björkris på långfredagen för att minnas Jesus lidande. Dock finns det de som menar att traditionen går tillbaka på förkristna bruk.
Påskris är idag, för de flesta, björkris pyntat med färgglada fjädrar som sätts fram under stilla veckan. Ursprungligen var dock påskris inget som man i första hand prydde husen med, utan något man använda för att piska varandra.
Dock var det först på 1600-talet om långfredag blev helgdag i Sverige. Före det så skiljde sig dagen inte mycket från andra dagar. Men från slutet av 1700-talet och en bra bit i på 1900-talet var långfredag en sorgens dag.
Ur långfredagens tema om lidande kan vi härleda påskriset. Förr så användes påskriset för den så kallade långfredagsrisningen. De äldsta uppgifter som finns kring långfredagsrisningen är från 1703 då den omtalas som ”en gammal sed” vilket gör att de flesta drar slutsatsen att påskrisning förekommit åtminstone på 1600-talet.
Risningen gick ut på att far i huset piskade upp barn och tjänstefolk för att påminna om Kristi lidande. Senare blev det en mer lekfull variant där rollern ombyttes och det snarare var barnen som piskade sina föräldrar.
Påskriset som dekoration började man sedan att användas i Stockholm och andra delar av östra Svealand på 1800-talet, men det var först under mellankrigstiden som det blev vanligt i resten av Sverige.
Uppenbart är att påskrisningen tolkats in i en kristen kontext, men frågan är om ursprunget är tidigare än kristendomen. Vera Forsberg skriver:
Bakom seden [påskrisning] ligger en uråldrig förkristen tradition att om våren slå varandra med ett grönskande ”livsspö” till lycka och frukstamhet.
Nils-Arvid Bringéus skriver å andra sidan:
Att sedan har sitt ursprung i den kyrkliga liturgin – och inte kan tolkas som ett slags livsspö – är uppenbart.
Den ena hypotesen säger att påskriset har förkristna rötter, medan den andra säger att det är i princip otänkbart.
Högtider och traditioner 
