Kort svar: Tredjedag påsk avskaffades som helgdag i Sverige 1772.

Lediga dagar är viktiga dagar i ett samhälle för att markera skillnaden mellan arbete och ledighet. Sverige – som varit dominerat av kristendomen sedan tidig medeltid – har genom historien främst haft helgdagar förknippade med den kristna religionen.

Den viktigaste högtiden inom kristendomen är påsken och de dagar som är förknippade därtill – från skärtorsdagen, via långfredagen över påskdagen till dagarna efter påsk. Av de senare är det numer bara annandag påsk som är helgdag i Sverige.

Utdrag ur Sverige kyrkolag 1686

Tidigare fanns det även tredje- och fjärdedag påsk (samt tredje- och fjärdedag jul) som var helgdagar i Sverige. Så var fallet i slutet av 1700-talet. Riksdagen och kungen ansåg att svensken i gemen hade för mycket ledig tid. Inte minde än en tredjedel av årets dagar var lediga dagar och detta kostade staten pengar:

Motiveringen till indragningen av dagarna var att antalet helgdagar ansågs vara alltför stort och att gudstjänsten de indragna dagarna var dåligt besökta då folk ägnade tiden till annat. Men mängden av dagar ansågs också leda till ekonomiskt produktionsbortfall, då arbete på söndagar och helgdagar var förbjudet.

Därför beslöt riksdagen 1772 att avskaffa en rad dagar som helgdagar – däribland tredjedag och fjärdedag påsk (och dito för jul och pingst) – i en reform som kommit att kallas ”den stora helgdagsdöden”.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-29)

Källor: ”Kyrkomötet – Gudstjänstutskottets betänkande 2006:4 – Ändringar i kyrkoordningen avseende allhelgonahelgen och jungfru Marie bebådelsedag”

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.