Etikettarkiv: påskfirande

Hur länge har vi ätit påskskinka i Sverige?

av

Kort svar: Före 1800-talet var rimmad skinka något man åt under vårens högtider (ex. påsk). Modern ”påskskinka” lanserades i Sverige under mitten av 1900-talet.

Fläskkött har funnits i det svenska köket i flera tusen år. I det gamla bondesamhället slaktades grisarna i oktober och december för att sedan saltas in så att det skulle räcka till nästa slakt. En eller ett par grisar sparades dock till lucia då de slaktades för att man skulle få färskt kött till julfirandet.

Man skulle kunna tro att julskinkan är en rest från detta, men som Ebbe Schön skriver (s. 16):

Julskinkan har dock inte så värst gamla anor. I regel åt man andra delar av grisen vid jul – skinkan brukade man salta ner och spara till våren.

Att äta skinka är alltså traditionellt (före mitten av 1800-talet) inte något som förknippats med jul utan snarare med vårens högtider. Mathistorikern Richard Tellström menar att de rimmad (alltså saltad) skinka var något som man i Sverige åt främst på vårkanten och sommaren. Det var skinkorna som saltades in i samband med luciaslakten som man åt då.

Den absolut viktigaste högtiden under våren sedan Sverige kristnats var givetvis påsken. Under fyrtio dagar före påskhelgen var det dessutom under katolsk tid fasta, vilket gjorde att både kött och ägg var otillåten mat. Därför är det inte en orimlig tanke att den rimmade skinkan förr var en del av påskens måltid.

Modern påskskinka

Under slutet av 1800-talet, i samband med nationalromantikens försök att återuppliva en gammal svensk bondekultur, blev den kokta julskinkan vanlig på julborden, däremot inte på påskborden. Tellström menar att:

påskskinka, en rimmad skinka (ibland lättrökt) till påskfirandet och såld under namnet ”påskskinka”, först uppträder på 1940-talet med blir vanligt förekommande först under 1960-talets andra hälft.

Dagen Nyheter 8 april 1941

Det finns annonser från 1930-talet där det står att ”rökt skinka – fin påskmat” även om det inte uttryckligen kallas för påskskinka. Begreppet påskskinka lanseras på 1940-talet.

Frekvensen av annonser ökar sedan tydligt under 1960-talet. Dock är påskskinkan inte en rätt som ens har nått i närheten samma popularitet som julskinkan, som påskmat är det ägg, sill och lax som dominerar. Även om man inom dagligvaruhandeln försökt lansera både advents- och helgskinka under lång tid.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-13

Källor:

e-postintervju med Richard Tellström

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner Semic : Sundbyberg

Swahn, Jan-Öjvind (2017) Matens historia. Från A till Ö. Ordalaget förlag _ Bromma

SvD 1931-03-28

SvD 1936-04-09

Vad är påskris?

av

Kort svar: Påskris är späda björkkvistar som man inför påskhelgen pyntar med färgglada fjädrar.

Efter julen är påsken den högtid som svenskarna pyntar mest inför. Men till skillnad från julens ofta överdådiga pyntande med granar, tomtar, adventsljusstakar och annat så påskens pynt mer sparsmakat.

Något som runt hälften av de tillfrågade i undersökningar pyntar med är påskris. Påskriset har gamla anor i Sverige, men tidigare snarast i form av ris som man antingen under fastlagen eller på långfredagen använde för att minnas Jesus lidande.

Den äldre traditionen med fastlagsris ersattes av påskriset. Enligt Swahn började man runt huvudstaden med påskris eftersom:

de i stockholmstrakten vanliga, inomhusdrivna och odekorerade påskrisen övertog fastlagsrisens pynt i form av mångfärgat dun.

Numera är påskris inget annat just björkris som dekoreras med färglada fjädrar och som man pyntar med från stilla veckan och framåt.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2020-02-20)

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Bromma:Ordalaget

När är påsken 2020?

av

Kort svar: Påskdagen 2020 infaller söndagen den 12 april och påskaftonen är på lördagen 11 april.

Påsken är kristendomens viktigaste högtid – när Jesus död och uppståndelse firas. Till skillnad från julen då Jesus födelse firas så infaller påsken på olika datum varje år.

Datumet för påsken utgår från två saker:

  1. Vårdagjämningen (fast egentligen inte den astronomiska)
  2. Fullmånen (fast inte heller där den astronomiska)

Ska man vara korrekt så infaller påskdagen den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som kommer på eller efter den kalendariska vårdagjämningen (som är bestämd till 21 mars).

År 2020 är påskfullmånen onsdagen den 8 april och den första söndagen därefter är 12 april – således är påskdagen 12 april.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-04)

Källor: 

Lodén, Lars Olof (1968) Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen Bonnier: Stockholm

”Varför kan inte påsken stå still?” av Lars Nystedt i SvD 2002-03-30

Vilken dag får barnen påskägg med påskgodis?

av

Kort svar: Traditionen att dela ut påskägg fyllda med godis varierar och i vissa delar av landet är det på skärtorsdagen man gör det och i andra delar är det på påskafton.

Sötsaker i påskägg finns belagt sedan mitten av 1800-talet. I en artikel i GP från 1866 skriver man:

Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i

Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg, exempelvis bildägg, för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet. Och då var det på påskafton som sötsakerna delades ut.

Under slutet av 1930-talet introducerades sen smågodis i Sverige. Några årtionden dessförinnan så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.

Men förutom påskharen så finns ytterligare en figur som sammankopplas med god – påskkärringen. Påskkärringen har utvecklats till en tradition där barn klär ut sig till häxor och går runt i bostadsområdet och tigger godis.

Vilken dagar som används för att gå påskkärring är  olika, men klart knutet till olika delar av landet. Att gå påskkärring på påskafton är tydligt knutet till västra Sverige medan skärtorsdagen förekommer på andra platser.

Så vilken dag barnen ska få påskägg med godis kan alltså variera. Etnologen Anna Burstedt säger så här:

Om man kopplar påskägget till brytandet av den 40 dagar långa fastan så är den stora festdagen på påskafton och den dag då man dukar upp och äter bland annat de många ägg som värps. Kopplar man påskägget däremot mer till påskkärringarna som kommer på skärtorsdagen, som att det är något de ska få i gåva för att inte göra ”häxbus” så blir det så klart på skärtorsdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-25, uppdaterad 2022-04-07)

Källor: ”Haren och äggen står för liv och födelse” Sydsvenska Dagbladet 2011-03-15

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

GP 1866-03-31

När började vi med påskgodis i Sverige?

av

Kort svar: Godis till påsk har funnits åtminstone sedan 1800-talet, men troligen fick det ett bredare genomslag med smågodiset under mellankrigstiden.

Svenskar äter mest lösgodis av alla folk i världen och runt påsk äter vi alldeles extra mycket – närmare ett kilo per person under påskhelgen. Godiset läggs inte sällan i ett påskägg av bildäggstypen.

Lösgodiset började växa fram som koncept under mellankrigstiden. Så här skriver godisföretaget Aroma på sin hemsida:

I slutet av trettiotalet blev smågodiset all populärare. Kolorna var fortfarande storsäljare, men så småningom blev även geléprodukterna något för var mans mun.

Måltidsforskaren Rickard Tellström är också inne på mellankrigstiden

Att äta godis till påsk kan vi datera till mellankrigstiden, och seden att gömma och hitta ägg med godis kan ha uppstått ungefär samtidig

Men när man studerar tidningsarkiven går det att hitta äldre belägg än så. Ordet ”påskgodis” börjar inte användas förrän på 1960-talet, men det beror nog snarast på att det tar tid för ordet godis att etableras i det formella språket. På 1930-talet finns det gott om belägg för ex kombinationen ”påsk-konfekt”.

SvD 1929-03-27

Redan på 1800-talet finns det exempel på hur godis eller konfekt som det kallas fylls i ägg och säljs till påsk.

Bild
Svenska Dagbladet 1899-03-30

Det äldsta belägget som vi hittat är GP 31 mars 1866 som skriver:

Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i

Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet.

Smågodis som vi känner det idag, med bl.a. gröna grodor, geléhallon och sega råttor kommer till Sverige under 1930-talet. Några årtionden innan industrin kring smågodiset började blomstra så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.

Vi kan alltså konstatera att sötsaker i påskägg till barnen finns belagt sedan åtminstone mitten av 1800-talet, men eventuellt är det så att det är under mellankrigstiden som seden att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården letar sig tillbaka till mellankrigstiden (ungefär samtidigt som smågodiset).

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-18, uppdaterad 2022-04-07).

Stort tack till Peter ”Faktoider” Olausson för hjälp med grävandet

Källor:  ”Vår historia” aroma.se (läst 2014-04-18)

”Det svenska påskbordet” svd.se (2014-04-18)

SvD 1929-03-27

SvD 1899-03-30

GP 1866-03-31

Vilken dag åkte påskkärringarna till Blåkulla?

av

Kort svar: Resor som häxor gjorde till Blåkulla förlades ofta till skärtorsdagen eller till påskafton – därav namnet påskkärringar. Även dymmelonsdagen förekom som avresedag.

Att tro på övernaturliga fenomen som tomtar och troll och liknade har förekommit i våra samhällen så långt tillbaka som vi har källmaterial (och förmodligen innan dess). Och människor som besuttit övernaturliga förmågor var inte sällan illa sedda. Men i samband med reformationen i slutet av 1500-talet började en ny form av anklagelser växa fram – vissa kvinnor anklagades för att ha ingått pakt med Djävulen, de var häxor.

Påskkärring

Under 1660- och 1670-talet utspelade sig ”häxprocesserna” i Sverige och ett hundratal kvinnor fick sätta livet till eftersom de anklagats för att ingått pakt med Djävulen. Den vanligaste berättelsen handlade om att häxorna rest till häxsabbaten som hölls på Blåkulla (ofta identifierat som ön Jungfrun utanför Kalmar, men också andra platser förekommer). Fredrik Skott skriver följande om tidpunkten för häxornas avres:

Resan till och från Blåkulla troddes stundom äga rum på skärtorsdagen och/eller påskaftonen, vilket medförde att blåkullafararna senare särskilt i de västsvenska landskapen och Östergötland kallades för påskkäringar

Ebbe Schön menar att tidpunkten för avresan kunde vara något tidigare:

Påskkärringarna brukade flyga iväg på dymmelonsdagen och komma igen sent på påskaftonen. Hos Fan fick de festa om grundligt.

Även Bringéus menar att dymmelonsdagen är den dag då ”resan till Blåkulla anträddes”. Förklaringen till att både dymmelonsdagen och skärtorsdagen förekommer torde vara att skärtorsdagen fram till 1772 var helgdag och dymmelonsdagen då var en helgdagsafton.

Någon gång under 1800-talet (eller kanske till och med tidigare) växte det fram en tradition att klä ut sig med de olika attribut som förknippades med häxorna. Att klä ut sig till påskkärring var främst något som barn och ungdomar gjorde. Klädseln kunder variera, men Skott skriver:

Ofta berättas att de försökt att efterlikna »äkta» häxor/påskkäringar och därmed klätt ut sig till äldre bondkvinnor med långa kjolar och huvuddukar. För att undvika att bli igenkända var de ibland målade på pannan, kinden och hakan eller sotade i ansiktet.

Att ”gå påskkärring” gjorde barn på skärtorsdagen eller påskafton, det varierar vilken del av landet man kom ifrån.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-16)

Källor: 

Skott, Fredrik ”Först ska vi till Blåkulla och sen ska vi till McDonald’s” Påskkäringar i Sverige 1850—2000 Svenska landsmål och svenskt folkliv 2002

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

 

Hur firar svenskar påskafton?

av

Kort svar: Genomsnittssvensken firar påsk med familjen genom att äta fyra ägg, ge bort och äta påskgodis samt pynta med påskris.

Påsk har firats i Sverige sedan kristendomen kom hit runt 1100-talet. Sättet som den firats på har förändrats genom århundradena och idag, drygt tusen år senare, är mycket lite av det religiösa inslaget kvar. Men påsken är en högtid som präglas av mat och fest.

Vilken mat äter svenskarna på påsk?

Den absolut viktigaste och vanligaste maträtten på svenskarnas påskbord är ägg. Drygt hälften av de tillfrågade uppgav att ägg var viktigast på påskbordet. Därefter följer sill (16%), lax (7%) och Janssons frestelse (6%). Påsklamm är det bara 6% som äter. Den populäraste drycken är påskmust, därefter följer påsköl och snaps.

Påskmat

Genomsnittssvensken äter under påsken 4,1 ägg (jämfört med c.a. två ägg en normal helg). Det vanligaste sättet att konsumera äggen är  med topping av t.ex. majonnäs och räkor vilket 74% av de tillfrågade säger att de gör.

Vad gör svenskarna på påsk?

Att fira påsken med familjen är det vanligaste (70% av de tillfrågade gör det) och det är också det som uppfattas som viktigast. Bara 5% anser att religiösa delar är det viktigaste och det är bara 7% som går i kyrkan under påskhelgen.

Av de traditioner som finns kring påsk är det två som uppmärksammas i större skala – gå påskkärring och äta godis. Vad gäller påskkärringar skrivs i Svenska Äggs undersökning:

Traditionen att klä ut sig till påskkärring är stark i Sverige. Sex av tio svenskar brukar få besök av påskkärringar under påskhelgen. Flest besök får de äldre, 66 procent av de äldre brukar få besök av
påskkärringar medan endast hälften av 80-talisterna uppger att de får sådana besök.

Påskgodis i påskägg ger ungefär hälften av de tillfrågade (50% respektive 57%) av de tillfrågade bort under påskhelgen och ungefär lika många pyntar med påskris.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-24)

Källor: 

Äggkonsumtion och äggtraditioner – påsken 2012

Påsken – en riktig mathelg – Svensk Handel

När började vi dricka påsköl i Sverige?

av

Kort svar: Påsköl har bryggts i Sverige sedan slutet av 1800-talet. Det började dock säljas på Systembolaget först 1991.

Att dricka öl i samband med högtider (t.ex. julöl) är något som förekommit i Norden under lång tid. Olav Trygvasson var en norsk kung som levde på 1200-talet och om honom skrivs i de isländska kungasagorna:

Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.

Det finns alltså belägg så långt tillbaka som till medeltiden att det druckits öl i samband med årshögtiderna. Påsken skiljer sig dock från julen på så vis att det, trots att det är kyrkans viktigaste högtid, aldrig varit en stor mat- och dryckeshögtid i Sverige. Orsaken till det är givetvis att påsken infaller på våren då det är ett drygt halvår sedan förra skörden och nästan lika lång tid till nästa skörd. Förråden var allt annat än välfyllda.

Mathistorikern Richard Tellström menar att:

Om man i självhushållets dagar haft mer rejält med spannmål kvar till påsk så sparades det heller till den viktiga höskörden, slåttern, i början på juli och så gjorde man ett slåtteröl som tack till alla som hjälpt till i höskörden

När den industriella bryggningen av öl sköt fart under andra halvan av 1800-talet började bryggerierna både brygga ”julöl” och ”påsköl”. Under 1880-talet förekommer det flitigt med annonser för ”påsköl” i svenska tidningar.

Annons i Borås Tidning 1884-04-10

Även in på första halvan på 1900-talet annonserar olika bryggerier om ”påsköl” inför påskhelgen.

Annons i SvD 1927-04-12

Under första halvan av 1900-talet reglerades försäljningen av alkohol kraftigt i Sverige och starköl kunde bara köpas mot recept fram till och med motbokens avskaffande 1955. Det dystra utbudet av öl i allmänhet och påsk- och julöl i synnerhet kan också förklaras med Systembolagets monopol. Under 1980-talet fanns t.ex. bara ett (1) julöl i Systembolagets sortiment. Påsköl saknades helt under dessa år.

Inför påsken 1991 skulle svenskarna för första gången på flera decennier få smaka på påsköl. Så här rapporterade SvD:

Svenskarna ska för första gången få dricka Påske Bryg, det kopparröda danska starköl som kommer varje år några veckor före påsk. Men för säkerhets skull blir det första svenska ölet svagt, bara 4,5 volymprocent alkohol mot 6,5-7 i det danska.

Under 1990-talet släppte fler och fler bryggerier sina egna påsköl och 1996 bryggde Carlsberg för första gången sin påskbrygd enligt danskt originalrecept och kom då upp i en alkoholhalt på 7,9 procent. Mellan 2005 och 2010 fördubblades försäljningen. Numera brygger många svenska bryggerier, särskilt de mindre bryggerierna, sina egna påsköl och påsköl är näst efter påskmust den populäraste drycken till påsk.

Recension i SvD 2011-04-15

Sedan sekelskiftet 2000 är det återigen möjligt att inhandla påsköl på Systembolaget på påskafton då det räknas som en lördag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-23, kraftigt uppdaterad 2021-02-08)

Källa: e-postintervju med Richard Tellström

annonser i SvD och Borås Tidning

Var i Sverige eldar man påskbrasa?

av

Kort svar: Historiskt har påskbrasor främst förekommit i västra Sverige (Västergötland, Bohuslän, Halland, södra Värmland och västra Småland). Under 2000-talet har påskbrasorna minskat i omfattning men förekommer fortfarande i delar av västra Sverige (Bohuslän, Halland och Göteborgsområdet).

Att elda i samband med årshögtider är inget ovanligt i Sverige. Fenomenet årseldar har grundligt undersökts av etnologen Julius Ejdestam i boken Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige. Ejdestam skriver om valborgsmässoeldar, midsommareldar, Peregrinuseldarna, eldar i samband med Kristi himmelsfärd samt påskeldar.

Påskeldar (även kallad påskbrasa eller påskfyr) har förekommit i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet, dock inte i hela landet. Ejdestam menar att påskeldarna i huvudsak är ett västsvenskt fenomen. Han skriver (s. 191)

Gränsen inåt landet [för påskeldarnas utbredning] sträcker sig sålunda från nordöstligaste Skåne, går genom sydvästra Närke samt följer därefter Värmlands östgräns norrut.

Med Ejdestams beskrivning som grund har Nils-Arvid Bringéus konstruerat följande karta för att visa utbredning av påskeldar i slutet av 1800-talet. Häri finns också utbredningen av valborgsmässoeldar före 1870 som en jämförelse.

Eldar vid påsk och valborgmässa.

Påskeldarna tändes framför allt på påskaftonskvällen. I vissa fall, i Bohuslän, skedde tändningen på påskdagen.

Påskeldar under 2000-talet

Valborgsmässoeldarna utbredning från Uppsalaområdet utöver landet verkar ha medfört att påskeldar blivit mindre vanliga de senaste årtiondena. I Falkenbergs-Posten kan man läsa följande:

Påskbrasan för en tynande tillvaro i Falkenberg nu för tiden. Nu eldar på sin höjd en och annan villaägare för att slippa en tur till tippen. Annat var det förr.

Även i andra delar av Halland verkar traditionen att elda på påskafton vara på utdöende. Dock lever traditionen med påskeldar och därmed grankrig vidare i Öckerö kommun

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-03-01, uppdaterad 2023-04-06)

Källor: Ejdestam, Julius (1944) Årseldarnas samband med boskapsskötsel och åkerbruk i Sverige, Skrifter Utgivna Genom. Landsmåls -och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. B. ; 2

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Hur länge har påskkärringar funnits?

av

Kort svar: Ingen vet med säkerhet hur gammal seden att gå påskkärring är, men förmodligen har den börjat på senare delen av 1700-talet i de västra landskapen.

En ofta spridd uppgift, även i seriös litteratur om svenska högtider, är att traditionen ”gå påskkärring” är en relativt ny sed som man kan spåra till 1900-talet och Stockholms villakvarter. Men det är snarare så att traditionen går att spåra tillbaka till slutet av 1700-talet.

Uppenbart är att påskkärringarna har sitt ursprung i 1600-talets tro på häxor och häxfärder till Blåkulla. Eftersom färden till Blåkulla genomfördes kring påsk (antingen skärtorsdagen eller påskafton) kallades häxorna för påskkärringar, särskilt i de västsvenska landskapen och i Östergötland.

Det tidigaste skriftliga belägget för ordet påskkärring är från Erik Wilhelms Svenskt och fransyskt lexicon. 1-2 (1807) men forskaren Fredrik Skott anser att ordet ”med största sannolikhet förekom /../ även tidigare”.

Äldre folkminnesuppteckningar kan användas för att visa att seden med påskkärringar var väl så spridd inte bara i västsvenska städer utan också på den omkringliggande landsbygden under 1800-talets andra hälft.

De landskap där påskkärringar finns belagda är främst Bohuslän, Dalsland, Värmland och delar av Västergötland och då är det i stort sett bara på påskaftonens kväll som man ”gick påskkärring”. I och med att seden var spridd redan under 1800-talet finns det skäl att tro att den är betydligt äldre än så. Så här skriver Skott:

Det finns anledningen att tro att upptåget var utbrett åtminstone i Västsverige i början av 1800-talet. Nils-Petrus Öhman skriver t.ex. i sin skildring av seden i Karlstad och Åmål vid mitten av 1800-talet att den ”lär ha mycket gamla anor”. Även i folkminnesmaterialet finns indikationer om att seden funnits i flera landskap i början av 1800-talet.

Flera personer som är födda mellan 1840 och 1870 har berättat att seden med påskkärringar är ”gammal”, ”före min tid” och ”vanlig på mina föräldrars tid”. Även i domstolsprotokoll från början av 1800-talet finns antydningar om påskkärringar. Böter skulle utdömas till de som

wid Påsktiden bruka upptåg med utklädning och hwarjehanda andra oskickligheter.

Således är det tämligen säker att påskkärringar fanns redan i början av 1800-talet och att seden då var spridd åtminstone i stora delar av västra Sverige. Skott menar också att ”seden kan ha uppstått redan på 1700-talet”, men att belägg saknas i dagsläget.

Under 1900-talets första hälft spreds sedan seden med påskkärringarna från västra Sverige till Stockholm. Flera belägg finns från Stockholmstrakten kring 1900-talets början och i mitten av 1900-talet fanns påskkärringar i samtliga svenska landskap.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2008-03-18 (uppdaterad: 2022-01-31)

Källor: 

Skott, Fredrik ”Först ska vi till Blåkulla och sen ska vi till McDonald’s” Påskkäringar i Sverige 1850—2000 Svenska landsmål och svenskt folkliv 2002