Kort svar: Ett bildägg är ett påskägg med målningar på utsidan som man fyller med godis.
Ägget är den mat som flest svenskar anser vara oumbärlig till påskbordet. Men ägget finns också i form av målade och ihåliga ägg, ofta tillverkade i hårt papper, som man fyller med smågodis på påskafton. Dessa godisägg kallas i butiken ibland för ”bildägg” för att skilja dem från andra typer av påskägg.
Ordet ”bildägg” finns belagt i tidningstext från sent 1960-tal. Exemplet nedan är från Dagens Nyheter påsken 1970:
I början av 2020-talet verkar det enbart vara Ica av de större matvarubutikerna som använder ordet bildägg om denna typ av påskägg.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-04-07
Kort svar: Traditionen att dela ut påskägg fyllda med godis varierar och i vissa delar av landet är det på skärtorsdagen man gör det och i andra delar är det på påskafton.
Sötsaker i påskägg finns belagt sedan mitten av 1800-talet. I en artikel i GP från 1866 skriver man:
Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i
Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg, exempelvis bildägg, för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet. Och då var det på påskafton som sötsakerna delades ut.
Under slutet av 1930-talet introducerades sen smågodis i Sverige. Några årtionden dessförinnan så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.
Men förutom påskharen så finns ytterligare en figur som sammankopplas med god – påskkärringen. Påskkärringen har utvecklats till en tradition där barn klär ut sig till häxor och går runt i bostadsområdet och tigger godis.
Vilken dagar som används för att gå påskkärring är olika, men klart knutet till olika delar av landet. Att gå påskkärring på påskafton är tydligt knutet till västra Sverige medan skärtorsdagen förekommer på andra platser.
Så vilken dag barnen ska få påskägg med godis kan alltså variera. Etnologen Anna Burstedt säger så här:
Om man kopplar påskägget till brytandet av den 40 dagar långa fastan så är den stora festdagen på påskafton och den dag då man dukar upp och äter bland annat de många ägg som värps. Kopplar man påskägget däremot mer till påskkärringarna som kommer på skärtorsdagen, som att det är något de ska få i gåva för att inte göra ”häxbus” så blir det så klart på skärtorsdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2016-03-25, uppdaterad 2022-04-07)
Kort svar: Godis till påsk har funnits åtminstone sedan 1800-talet, men troligen fick det ett bredare genomslag med smågodiset under mellankrigstiden.
Svenskar äter mest lösgodis av alla folk i världen och runt påsk äter vi alldeles extra mycket – närmare ett kilo per person under påskhelgen. Godiset läggs inte sällan i ett påskägg av bildäggstypen.
Lösgodiset började växa fram som koncept under mellankrigstiden. Så här skriver godisföretaget Aroma på sin hemsida:
I slutet av trettiotalet blev smågodiset all populärare. Kolorna var fortfarande storsäljare, men så småningom blev även geléprodukterna något för var mans mun.
Måltidsforskaren Rickard Tellström är också inne på mellankrigstiden
Att äta godis till påsk kan vi datera till mellankrigstiden, och seden att gömma och hitta ägg med godis kan ha uppstått ungefär samtidig
Men när man studerar tidningsarkiven går det att hitta äldre belägg än så. Ordet ”påskgodis” börjar inte användas förrän på 1960-talet, men det beror nog snarast på att det tar tid för ordet godis att etableras i det formella språket. På 1930-talet finns det gott om belägg för ex kombinationen ”påsk-konfekt”.
SvD 1929-03-27
Redan på 1800-talet finns det exempel på hur godis eller konfekt som det kallas fylls i ägg och säljs till påsk.
Svenska Dagbladet 1899-03-30
Det äldsta belägget som vi hittat är GP 31 mars 1866 som skriver:
Ty i afton är det Påskafton, och en gammal sed fodrar att i then nattene skola de små ha påskägg med ”pullor” i
Pullor i citatet syftar på [socker]pullor, alltså sockergryn eller små bitar av socker. Det är inte smågodis som vi tänker oss det idag. Men redan 1866 kallades alltså bruket att ge barn sötsaker i påskägg för ”gammal sed” vilket indikerar att traditionen går tillbaka åtminstone till första halva av 1800-talet.
Smågodis som vi känner det idag, med bl.a. gröna grodor, geléhallon och sega råttor kommer till Sverige under 1930-talet. Några årtionden innan industrin kring smågodiset började blomstra så hade påskharen introducerats i Sverige. Den kom från Tyskland i början av 1900-talet och dess roll i påskfirandet kan till viss del liknas vid jultomtens roll i julfirandet. På samma sätt som jultomten blivit en gåvogivare var det påskharen som delade ut påskägg.
Vi kan alltså konstatera att sötsaker i påskägg till barnen finns belagt sedan åtminstone mitten av 1800-talet, men eventuellt är det så att det är under mellankrigstiden som seden att fylla påskägg med smågodis och gömma dem i trädgården letar sig tillbaka till mellankrigstiden (ungefär samtidigt som smågodiset).
Skrivet av Mattias Axelsson (2014-04-18, uppdaterad 2022-04-07).
Högtider och traditioner 