Kort svar: Sillen blir en del av påskmaten i slutet av 1920-talet och etablerar sig under åren därefter.
Till ”traditionell påskmat” räknas ägg och olika typer av fisk och senare har även t.ex. Janssons frestelse och påskmust tillkommit. Salt sill fanns med tidigt men dock inte den inlagda sillen.
Som en rätt på julbordet ska den inlagd sillen kommit via borgerligheten på 1800-talet, även om den blev allmänt uppmärksammad på de svenska julborden först under 1920-talet. Det är även då de första beläggen för olika typer av inlagd sill börjar dyka upp kring påsk. Ett menyförslag för påskafton 1926 i SvD har till lunch med:
Smör, bröd, ost, kryddsill med kokt potatis, njurstuvning i snäckor. Stuvad abborre i med kokt potatis. Savarin med aprikoser och grädde.
Även på påskdagens lunch fanns sill med 1926, då som ”inlagd sill”. Året därefter saknas sill helt i menyförslaget från SvD. Ett par år tidigare, 1923, saknas sillen när ”den rituella påskmaten” räknas upp i Dagens Nyheter. Då är det istället ägg, långfredagslax och påsklamm som finns med. Påsken 1928 är den tillbaka i förslaget till påskaftonssupé:
Smör, bröd, sill i oljesås, ansjovisgratin, god bräckkorv, skink- och njursauté, rädisor, ost, löskokta ägg. Kall kyckling med ärter, grönsallad och tomater i marinad samt varm sås.
Under det fortsatta 1930-talet får sillen en mer given plats i påskmaten. Då blir påskmaten också tydligare ett smörgåsbord med många olika smårätter. Påsken 1938 är ”sill och ansjovis i ett par former” med i annonser inför påsk. Sedan fortsätter den inlagda sillen vara en central rätt på påskbordet under resten av seklet och in på 2000-talet räknas som sill som en av de viktiga rätterna när svenska folket får välja.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-03-31
Källor:
Högtider och traditioner 