Vem var Knut som har namnsdag 13 januari?

Kort svar: Knut som har namnsdag 13 januari var en prins som mördades 7 januari 1131. Under slutet av 1600-talet flyttades hans helgondag till 13 januari.

Den 13 januari bär i den svenska almanackan namnet ”Knut”, men också ”Tjugondedag jul”. Det är den dagen som anses vara den sista riktiga juldagen, nu tar julen slut. Men vem var egentligen Knut?

Knut Lavard var, enligt traditionen, en dansk prins som mördades den 7 januari eftersom hans fiender väntade till efter julefriden med att ta honom av daga. Han överfölls på väg hem från en julfest. Sedermera blev Knut helgonförklarad och hans dödsdag firades. Knut var, tillsammans med Erik den helige och Olof, ett av de populäraste helgonen under den nordiska medeltiden.

De tre nordiska helgonkungarna Erik (med svärd), Olof (med yxa och riksäpple) och Knut (med lans).

I Danmark och Norge är det fortfarande 7 januari som är Knuts helgondag och så var det i svenska almanackor fram till slutet av 1600-talet. Det var också då som julen avslutades. Men av någon anledning flyttade man i Sverige Knuts dag till den 13 januari under det sena 1600-talet, kanske för att förlänga julfirandet.

Förr i tiden firades tjugondag Knut mer omfattande än de enklare julgransplundringar som förekommer idag.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-01-12

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Hur firade man tjugondag Knut förr i tiden?

Kort svar: Tjugondag Knut (13 februari) firades förr med stora fester då den sista julmaten åts upp.

Från åtminstone 1600-talets slut blev Knutdagen den 13 januari julens sista dag. Det finns olika förklaringar till varför man flyttade julens slut en ungefärlig vecka, men från och med då blev det vanligt med fester för att avsluta julen.

Numera förekommer det julgransplundringar på tjugondag Knut även om det inte sällan är redan på trettondagen som julen försvinner från svenska hem. Förr i tiden uppmärksammades tjugondag Knut betydligt mer och festerna var livligare. Så här skriver Ebbe Schön:

Förr var Knutdagen framför allt den dag då gillena avslutades, och då blev det ofta en hejdundrande fest.

Så här beskrivs traditionen 1852:

Ända till denna dag [13 januari] – seden iakttages ännu på de flesta ställen i landsorterna – står julbordet med öfverlefvorna af maten qvar. Det afdukas nu, men den s.k. julkusen eller förnämsta kakan gömmes noga för det vidskepliga bruket vid såsningstiden.

Enligt traditionen skulle all mat och dryck som fanns kvar från julfirande förtäras på tjugondag Knut. I Bohuslän fanns följande talesätt:

Slut på jula och slut på ljusa och slut på brännvin’t i alle husa

Att ”köra ut julen” skedde också rent bokstavligt när mor i huset efter att maten var uppäten öppnade alla dörrar och därefter for runt med en sopkvast och skrek – ”Ut Knut! Nu är julen slut”. Under 1800-talet finns det många exempel på hur det även anordnas offentliga fester i form av t.ex. tjugondag Knuts-baler.

Att ha julgransplundring är en tradition som går att härleda till det sena 1800-talet. även om ordet initialt även beskriver tillställningar som anordnas även före julafton.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-01-12

Källor: Gotlands Läns tidning 1852-01-23

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic

Schön, Ebbe (1993) Julen förr i tiden Natur och Kultur

När är det midvinter?

Kort svar: Midvinter har historiskt varit den tidpunkten då vintern är som kallast eller mitten på vintern (inte att blanda samman med vintersolståndet, då det är som mörkast)

Vintersolståndet infaller runt 21 december och är den tidpunkt då solen står som lägst på norra halvklotet. Detta betyder också att dagarna kring vintersolståndet är de kortaste och nätterna de längsta på året.

Vinterlandskap

Numer brukar många använda vintersolståndet synonymt med begreppet midvinter. Göran Stålbom kritiserar i boken Vintersolståndet sammanblandningen:

Man kan notera att forskare alltför sällan brytt sig om att skilja midvinter från vintersolståndet. /../ Vintersolståndet är det tillfälle då dagen är som kortast och natten är som längst. Vintersolståndet inträffar den 21 eller 22 december, och då är det /../ ibland mer höstlikt än vinterlikt.

Midvinter är något helt annat. Man brukar mena det tillfälle under året då det är som kallast. Midvintern är mitten på vintern , och inträffar någon gång i januari eller februari.

Under förkristen tid delade människor i norra Europa in året i två halvor som varade mellan Tiburtius (14 april) respektive Calixtus (14 oktober). Vinterhalvåret varade alltså mellan 14 oktober och 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari.

Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:

På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.

Andra traditioner berättar om t.ex. Henriksdagen – 19 januariPauli omvändelse – 25 januari (numera ibland kallat halvsnödagen) och kyndelsmässodagen – 2 februari som midvinter.

Skrivet av Mattias Axelsson 2007-02-04 (uppdaterad 2013-12-28)

Källor: 

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Stålbom, Göran (1994) Vintersolståndet – Om jul, jord och äring i folklig tradition Fabel