Kort svar: Sedan slutet 1600-talet är traditionen i Sverige att Knut (13 januari) kör julen ut, men det förekommer också att julen städas ut tidigare (då ofta kring trettonhelgen).

Julhelgen börjar med julafton och håller sedan på ytterligare två dagar – juldagen och annandag jul. Men traditionellt har julgran och julpynt fått stanna kvar i hemmen längre än så – till 13 januari.

På medeltiden var det 7 januari som var julens sista dag. Julen varade då bara över trettonhelgen och tog alltså slut 7 januari. Så är det fortfarande i stora delar av den västliga kristenheten och egentligen är det bara i Sverige, Finland och delar av Norge som julen varar fram till Knuts namnsdag – 13 januari.

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrade Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Att fira ut julen den 13 januari har alltså förekommit i Sverige sedan 1600-talet.  Dock är de flesta av traditionerna som förknippas med julgransplundring inte särskilt gamla. Ordet ”julgransplundring” går inte att belägga tidigare än det sena 1800-talet.

Dock är julgransplundringar i hemmen i form av stora fester på avtagande och har så varit under längre tid. Bringéus skriver i sin bok från 2006 (s. 22)

Som familjesed är julgransplundringen uppenbarligen på avskrivning. Enligt Malmöundersökningen 1963 förekom den hos 29%, medan 47% uppgav att den brukades i deras barndomshem.

Om man ser hur och när svenskar idag, under 2020-talet, avslutar sina jular så är det frekvent förekommande att man kastar ut julpynt redan vid trettonhelgen.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2022-01-21)

Källor: 

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget