Vilken dag ska man ”städa ut julen”?

Kort svar: Sedan 1600-talet är traditionen i Sverige att Knut (13 januari) kör julen ut, men det förekommer också att julen städas ut tidigare (då ofta kring trettonhelgen).

Julhelgen börjar med julafton och håller sedan på ytterligare två dagar – juldagen och annandag jul. Men traditionellt har julgran och julpynt fått stanna kvar i hemmen längre än så – till 13 januari.

På medeltiden var det 7 januari som var julens sista dag. Julen varade då bara över trettonhelgen och tog alltså slut 7 januari. Så är det fortfarande i stora delar av den västliga kristenheten och egentligen är det bara i Sverige, Finland och delar av Norge som julen varar fram till Knuts namndag – 13 januari.

Knut Lavard var, enligt traditionen, en dansk prins som mördad 7 januari eftersom hans fiender väntade till efter julefriden med att ta honom av daga. Han överfölls på väg hem från ett julgille. Sedermera blev Knut helgonförklarad och hans dödsdag firades. I svenska almanackor fram till 16- och 1700-talet var den  7 januari den dag som bar namnet Knut

Men någon gången under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet ändrar Knut dag från 7 januari till 13 januari. Julens avslutning hade förlängts en vecka, men namnet Knut var så intimt förknippat med julavslutningen (”Knut för julen ut!”) att det helt sonika fick följa med.

Att fira ut julen den 13 januari har alltså förekommit i Sverige sedan 1600-talet.  Dock är de flesta av traditionerna som förknippas med julgransplundring inte särskilt gamla. 

Vad gäller julgransplundringen har den sin bakgrund i att man tidigare hade ätbara pynt (bl.a. riktiga äpplen) i granen. Julgranen etablerade sig i Sverige i slutet av 1800-talet (även om den är känd bland överklassen ett drygt sekel tidigare) och därmed också sedan att plundra granen när julen var slut.Så här skriver Swahn (s. 105)

Med julgransseden och det ätbara pyntet kom även även plundringskalasen till vårt land från Tyskland under 1800-talets lopp. Termen ”julgransplundring” är tidigast känd i tryck i tidningen ”Husmodern” 1922

Här är Swahn dock fel ute. Ordet ”julgransplundring” förekommer åtminstone så tidigt som 1880 i Norrköpings Tidningar. När svenska tidningar under slutet av 1800-talet skriver om julgransplundringar är det faktiskt inte sällan att det är i början av januari som de förekommer, t.ex. i nedanstående annons där man har julgransplundring i Uppsala 1886.

Annons i Fyris 1886-12-31

Dock är julgransplundringar i hemmen i form av stora fester på avtagande och har så varit under längre tid. Bringeus skriver (s. 22)

Som familjesed är julgransplundringen uppenbarligen på avskrivning. Enligt Malmöundersökningen 1963 förekom den hos 29%, medan 47% uppgav att den brukades i deras barndomshem.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2018-12-09)

Källor

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner : årets fester och livets högtider Semic

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget

Julgran