Kort svar: ”Halvsnödagen” är troligen en nutida benämning på främst 25 januari då halva mängden snö för vintern ska ha fallit.
Under förkristen tid delade man i norra Europa in året i två halvor. En som varade mellan Tiburtius (14 april) och Calixtus (14 oktober) samt en halva som varade tvärtom. Vinterhalvåret började alltså 14 oktober och slutade 13 april. Mitt på vintern (midvintern) inföll då 14 januari. Så här skriver Ebbe Schön i boken Folktrons år:
På Snorres tid ansågs midvinternatten /../ infalla mellan den 13 och 14 januari.
Andra traditioner berättar om t.ex. Henriksdagen (19 januari), Pauli omvändelse (25 januari) och kyndelsmässodagen (2 februari) som den dag då halva vintern har gått. Sigfrid Svensson skriver i Bondens år:
I övre Sverige är i övrigt Paulusdagen (25 januari, min anm.) den första dagen på året, då man tänkt sig att vintern skulle vara halvgången. Då vänder sig björnen i sitt ide och lika mycket snö skall falla efter som före Paulus.
Under 2010-talet har Paulusdagen 25 januari börjat att kallas för ”halvsnödagen”.
Till exempel så skriver Lena Mellander Fogelberg 2013 i boken 365 dagar:
25 januari
Halvsnödagen
Enligt folktron ska hälften av vinterns snö ha fallit fram till denna dag
Föreställningen att halva vintern var gången den 25 januari har förekommit längre tillbaka, särskilt i norra Sverige. Däremot är begreppet ”halvsnödagen” (så vitt jag kan belägga) inte äldre än tidigt 2010-tal. Sökningar i KB:s tidningsdatabas ger inga belägg tidigare än 2013. Ett av de äldsta beläggen är faktiskt en post på Twitter:
Året dessförinnan (2011) postade signaturen Sara en post om Temadagar på sin blogg där halvsnödagen nämns, vilket kan vara det tidigaste belägget för ordet.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-01-25
Källor:
Bondens år (1978) av Sigfrid Svensson
Folktrons år (1996) av Ebbe Schön
365 – Hela årets traditioner, folktro och nya tema dagar (2013) av Lena Mellander Fogelberg
Högtider och traditioner 