Kort svar: Olsmässan (eller Olsmäss) är den folkliga benämningen på Olof den heliges dag 29 juli. Vid Olsmäss började maten ofta tryta i det gamla bondesamhället och de magra veckorna i slutet av juli kallades för Olskroken eller Olsmässokroken.
Före industrisamhällets genombrott var den absoluta majoriteten av svenskarna lantbrukare i någon form. Bondens år var regelbundet och beroendet av naturen stort. För att hålla reda på när man skulle så, skörda och så vidare använda man ofta de olika märkesdagar som införts i och med kristnandet av Sverige under 1100-talet.

Under sommaren växte det på åkrarna i väntan på att ”lien skulle gå i säden” och det var dags att skörda. De förråd av mat som fanns började ofta tryta samtidigt som värmen och luftfuktighet i samband med rötmånaden ofta skämde den mat som fanns. Slutet på juli månad var ofta synonymt med matbrist och hunger i de hushåll som levde på gränsen. En märkesdag som förknippas just med detta är Olofsdagen (också kallade Olsmäss eller Olosmäss) den 29 juli. Så här skriver Ebbe Schön (s. 91):
Tiden kring Olofsdagen, den 29 juli, kallade för ”Olsmässokroken” och kännetecknades inte sällan av hunger och elände, mitt i den blommande sommaren.
Namnet kommer av den norske kungen Olav den helige som dog på detta datum år 1030. Han var kung av Norge och blev det första nordiska helgonet. Fram till reformationen var Olofsdagen en av alla helgdagar som firades i Sverige, men den avskaffades under 1500-talet. I Norge firas dock Olsmäss fortfarande:
Olsokfeiringen er på frammarsj i dagens Norge, også i byströk, men spesielt i hytte- og seterströkene i fjellområdet og fjellbygdene.
Även efter att Olofsdagen status som helgdag avskaffades i Sverige fortsatte det att vara en viktig minnesdag. Säden som fanns från tidigare års skörd började ofta tryta i slutet av juli och många bönder ville, av traditionella skäl, inte börja årets skörd förrän Larsmäss den 10 augusti. Att stå utan säd var ett fattigdomstecken och inget bönderna ville visa. Schön igen (s. 92):
Den som hade slut på säd ville inte gärna visa det. Han undvek att dunka med slagorna på logen utan tog istället några nekar och bankade dem tyst mot loggolvet så att han fick säd till ett mindre bak. Om grannarna hörde slagorna begrep de att den gamla säden var slut och sa:
– Nu låter den stackarn hungerklockorna gå!
Eller också:
– Nu ringer han för Olle!
I vissa trakter, särskilt före kalenderreformen 1753, var Olofsdagen märkesdag för att markera skarven mellan två odlingsår. Uttrycket ”Bär Erik ax så ger Olof kaka” innebar att den säd (ax) som såtts runt Ersmäss (Eriksdagen) den 18 maj skulle kunna skördas och bakas (ge kaka) kring Olofsdagen 29 juli. Så här skriver dock Swahn (s. 31):
Det kunde stämma före 1753, när man opererade bor 11 dagar ur februari, så att almanackan blev rättvisande igen. Sen dess torde det inte bakas särskilt många kakor av årets skörd på Olofsdagen.
Skrivet av Mattias Axelsson (2013-07-28)
Källor:
Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma
Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget: Bromma
Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf
Olsmäss firas faktiskt fortfarande på några ställen i Sverige, bl a i Härjedalen, åtminstone i Sveg (egen erfarenhet), samt i Åseda i Småland. På Färöarna är det ett ordentligt olsmässfirande ”Olavsöka”.
Pingback: I Olsmässokroken…. | Hedniska Tankar