Kort svar: Det finns olika hypoteser kring barfotaspringningen på Vårfrudagen – en handlar om att man gjorde det för att slippa sjukdomar under året och en annan menar att det var en kvarleva från medeltida botriter.

Vårfrudagen (eller egentligen jungfru Marie bebådelsedag) infaller den 25 mars – nio månader före Jesu födelse (25 december). Vårfrudagen är en av räppadagarna och har i vissa landskap setts som inledning på våren.

Till Vårfrudagen har det knutits en rad olika seder: tranbrev, trangodis och den som fortfarande lever kvar – våfflorna. En tradition som nästan helt försvunnit är barfotaspringningen på Vårfrudagen (eller ibland på Vårfrudagsafton eller tranafton som den också kallas). Bringéus skriver:

Seden innebar att någon eller några av familjemedlemmarna sprang barfota runt huset eller gårdsplanen, runt fähuset eller gödselstacken.

Varför man sprang barfota finns det olika hypoteser kring. Bengt af Klintberg menar att det handlade om en markering för att våren var kommen. Genom att ta av sig på fötterna och springa hälsade man våren välkommen. Det fanns också en del magi kopplat till dagen, eftersom det var vårens första dag. Att springa barfota skulle ge hälsa och god skörd under det kommande året.

John Granlund menar å sin sida att barfotapsringningen snarare ska tolkas som en kvarleva av en medeltida botrit – man kan jämföra med att äta eller stryka aska under askonsdagen.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2017-03-25)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm