Vilka är räppadagarna?

Kort svar: Räppadagarna är fyra dagar (ofta jungfru Marie bebådelsedag, midsommardagen, mickelsmäss och juldagen) som användes i Götaland för att dela in året i fyra delar (räppor) om cirka tre månader.

Att dela in tiden i olika enheter har människor gjort så långt tillbaka i tiden som vi har källmaterial. Det finns något djupt mänskligt i att vilja strukturera den kaotiska tillvaro som ett liv innebär. För detta ändamål har vi uppfunnit sekel, år, månader, dagar, timmar och så vidare. Dessa enheter har genom århundraden gett en känsla av sammanhang och kontinuitet.

I Norden är de fyra årstiderna tydliga och ännu tydligare var de när majoriteten av människorna jobbade inom jordbruket. Ett år följde en rytm som var tydligt kopplad till årsbruket och de olika saker som behövdes göras. Det skulle sås på våren, det skulle skördas på sommaren, det skulle slaktas på hösten och så vidare.

Slåtter

Som en hjälp för att ha koll på dagarna delade man i delar av Götaland in året i fyra ”räppor” eller ”trettingar”. Varje räppa omfattade cirka tretton veckor och räknades baklänges från respektive räppadag. Oftast var det  jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni), mickelsmäss (29 september) och juldagen (25 december) som var räppadagar. Vårräppan räknades alltså baklänges från midsommardagen till och med jungfru Marie bebådelsedag. Trettonde vårräppan blev således första veckan efter bebådelsedagen. Så här förklarar Institutet för språk och folkminne:

Året delades tidigare in i fyra kvartal som kallades för räppar eller trettingar, det var trettonveckorsperioder som utgick från de fyra räppadagarna. Det kvartal som sträckte sig fram till midsommardagen kallades för vårfrudagsräppen och inleddes på vårfrudagen

Räpporna och räkningen var starkt knutna till olika sysslor i jordbruket som skörd och slåtter och liknande. När Sverige 1753 bytte från den julianska till den gregorianska kalendern flyttades alla märkesdagar elva dagar bakåt vilket ställdes till det för bönderna. Den smidiga lösningen var att man behöll de gamla dagarna fast på nya datum – t.ex. så var 5 juli länge kallad för ”gamla midsommardagen” och 5 april blev ”gamla Marie bebådelsedag”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2015-02-19)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Vilka dagar är ”Mariadagar”?

Kort svar: Mariadagar kallas de festdagar inom kristendomen som är till minne av Jesus moder – jungfru Maria. De största Mariadagarna har i Sverige varit bebådelsedagen (25 mars), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie besökelsedag (2 juli) Marie himelsfärdsdag (15 augusti) och Marie födelses dag (8 september).

Förutom Jesus själv är hans moder – Maria – den person som haft störst betydelse för utvecklingen av helgdagar och fester inom kristendomen. Det finns närmare trettio Mariadagar inom kristen tradition. De firas dock med i olika grad – i Sverige är det jungfru Marie bebådelsedag och kyndelsmässodagen som fortfarande har någon betydelse. Eftersom dessa två ursprungligen räknats som Kristusfester har de överlevt reformationen. Under medeltiden var mellan fem och sex Mariadagar helgdagar i Sverige, idag är det ingen. Så här skriver Malmstedt:

I Uppsala stift innehöll kyrkoåret under senmedeltiden sex Mariadagar som var festa fori. Det var Marie kyrkogång, bebådelse, besökelse, himmelsfärd, födelse och obefläckade avlelse som man högtidlighöll på dessa dagar.

Marie kyrkogångsdag (kyndelsmässodagen) – 2 februari

Den första Mariadagen under året infaller den 2 februari. Att kristna firar kyndelsmässodagen beror att det i Biblen berättas om att jungfru Maria – fyrtio dagar efter att hon fött Jesus – gick till templet med sin nyfödde son för att rena sig. Enligt reglerna i 3 Mosebok 12 skulle en nyförlöst kvinna vänta fyrtio dagar innan hon kunde gå i templet igen. Det var först då hon var ren.

200px-Meister_der_Pollinger_Tafeln_001

Kyrkogångsdagen kallas också kyndelsmässodagen efter ett gammalt svenskt ord för ljus. Och ljus är och har alltid varit frekvent förekommande på de gudstjänster som hålls den 2 februari. Vid ”den stora helgdöden” 1772 blev kyndelsmässodagen av med sin helgstatus och flyttades till närmaste söndag.

Marie bebådelsedag – 25 mars

Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. Datumet för denna bebådelse (som betyder ”bringa budskap om, lämna underrättelse om”) är lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.

Sedan Sverige blev kristet på 1100-talet har jungfru Marie bebådelsedag funnits med som helgdag i de svenska kalendrarna. Det var först vid kalenderreformen 1953 som riksdagen beslutade att stryka bebådelsedagen som separat helgdag. Anledningen var att man ville flytta en helgdag från våren till hösten (det blev alla helgons dag som fick helgstatus).

Marie besökelsedag – 2 juli

Under sommaren – den 2 juli – infaller jungfru Marie besökelsedag. Dagen firas till minne av Marias besök hos Elistabeth (Johannes döparens mor) såsom det beskrivs i Lukas 1:36. Till skillnad från ovan nämnda Mariadagar är besökelsedagen en fest med ursprung i medeltiden. Det var först år 1389 som påven Urban VI la till besökelsedagen som en helgdag i den katolska kalendern.

I Sverige fick besökelsedagen behålla sin helgdagsstatus vid de första reduktionerna av helgdagar. I den kyrkoordning som antogs 1572 stadgas det vilka dagar som ska vara helgdagar och tre Mariadagar får vara kvar:

Sedhan tree wårfru dagar, som äro Kyndermessa, Marie bebodelse som faller j Longfastonne, och Visitationis, thet är Marie besökelse,

Det var först i och med ”den stora helgdöden” 1772 som Marie besökelsedag tillsammans, med en hel rad andra helgdagar, drogs in.

Marie himmelsfärd (15 augusti)

En av de viktigaste och äldsta Mariadagarna är Marie himmelsfärd den 15 augusti. Även om himmelsfärden gjordes till dogm av av påve Pius XII först 1969 har dagen firats inom kristenheten sedan åtminstone 400-talet. Det som firas är att jungfru Maria togs upp till himlen både med kropp och själ.

Palma_il_Vecchio_-_Assumption_of_Mary_-_WGA16930

Marie himmelsfärd  var alltså helgdag i Sverige under medeltiden, men var en av många dagar som togs bort i och med reformationen och den nya kyrkoordningen 1572.

Marie födelse (Morsmässa) – 8 september

Den 8 september hette i svenska almanackor fram till 1620 Marie födelsedag, men bytte sedan namn till Morsmässa. Jungfru Marie födelse finns inte omnämnt i något av de fyra evangelierna i Bibeln, den äldsta texten där Marie födelse finns med är Jakobs protoevangelium från slutet av 100-talet.

Att fira Marie födelse den 8 september går tillbaka till 500-talet och ska ha sitt ursprung runt nuvarande Syrien och Palestina. Efter konciliet Efesus år 431 växte en stark Mariakult fram där.

Fullskärmsinfångning 2014-08-08 002620
Sveriges statskalender 1881 (september månad)

Marie födelse var en av de Mariadagar som försvann som självständig helgdag i och med reformationen.

Marie obefläckade avlelse – 8 december

Jungfru Marie obefläckade avlelse är inte en kristen idé om att jungfru Maria också kom till genom en jungfrufödsel (likt sin son Jesus). Den obefläckade avlelsen handlar om att Maria anses fötts utan arvsynd. Katolik.nu förklarar:

Det betyder helt enkelt, att hon från början befann sig i nådens tillstånd och delade Guds liv och var fri från de syndiga begär som ansatt den mänskliga naturen efter syndafallet.

På samma sätt som det är nio månader mellan Marie bebådelse (25 mars) och Jesus födelse (25 december) är det alltså nio månader mellan att Marias föräldrar hade sex (8 december) tills det att hon föddes (8 september).

Enligt vissa källor ska den 8 december ha varit en helgdag i svenska stift, medan andra hävdar att det inte är fallet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-08)

Källor: 

Malmstedt, Göran (1994) Helgdagsreduktionen. Övergången från ett medeltida till ett modernt år i Sverige 1500-1800 Avhandling vid Historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm: LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda. 75 helger, högtider och gamla bemärkelsedagar Tidens förlag

Nordisk Familjebok (1886), uppslagsord: ”Mariafester

Vilken dag är första vårdagen i Sverige?

Kort svar: Eftersom Sverige är ett avlångt land har den första vårdagen varierat mycket mellan södra, mellersta och norra Sverige – ofta nämns Mattiasdagen (24 februari) Gregoriusdagen (12/13 mars) och jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) som den första vårdagen.

Det finns få platser i världen som kan tävla med Norden om att erbjuda möjlighet att bedriva jordbruk så långt norrut. Ingen annanstans på jorden har det funnits en jordbrukande befolkning så långt norrut – på samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Uppdelningen i tydliga årstider blir alltså mer påtaglig och våren blir mer efterlängtad ju längre norrut du kommer.

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av vår att dygnsmedeltemperaturen är stabilt över noll grader. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

blommor

”Peter Katt” – 22 februari

Peter Katt är en folklig benämning på 22 februari som är en minnesdag för Petrus upphöjelse till biskop av Rom. Dagen heter Petri Cathedra men fick det folkliga namnet ”Peter Katt”. Så här skriver Svensson:

Från olika landskap i södra och mellersta Sverige omtalas Peter Katt som första vårdagen. Till vårtecknen hörde, att isarna började att murkna och bli osäkra, vilket har uttryckts så, att Peter Katt kastar den heta stenen i sjön.

Mattias – 24 februari

Även  Mattiasdagen (24 februari) kallas den första vårdagen och även Mattias sades ”kasta stenar i sjön”.  Sigfrid Svensson skriver (s. 94):

Framförallt i östra Götaland är det ofta Mattias, som sägs kasta den heta stenen i sjön, ett talesätt som i en enstaka äldre uppteckning även är känt från Jämtland.

Uttrycket ”kasta den heta stenen i sjön” innebär att isarna börjar smälta (eftersom det först sker kring stenar som skjuter upp ur vattnet.

Is som smälter

Gregorius – 13 mars (före 1882 12 mars)

Gregoriusdagen var en viktig märkesdag. Man trodde att det väder som var på Gregorius skulle följa nästkommande fyra veckor. I vissa delar av landet räknades dagen som första vårdagen och i Bohuslän skulle man ”vidta åtgärder för att bli kvitt vinterns loppor”.

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag) – 25 mars

Vårfrudagen (jungfru Marie bebådelsedag2) den 25 mars har väl egentligen aldrig varit den ”första vårdagen” men har ändå stor betydelse för våren. Däremot har vårfrudagen varit första dagen på ett nytt näringsår och en av fyra ”räppadagar”. Traditionellt delades jordbruksåret in i fyra ”räppor” (mellan vårfrudagen, midsommardagen, Mickelsmäss och juldagen).

Särskilt i de norra delarna av Sverige har våren förknippats med vårfrudagen och i Dalarna och Medelpad skulle alla vinterkörslor vara undanstökade.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-13)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Varför är det två jungfru Marie bebådelsedag i den svenska almanackan?

Kort svar: Att det oftast finns två bebådelsedagar (en jungfru Marie bebådelsedag och en Marie bebådelsedag) beror på att riksdagen 1952 beslutade att 25 mars (den ”riktiga” bebådelsedagen) inte längre skulle vara helgdag. Därför flyttades det kyrkliga firandet till närmaste söndag (förutsatt att denna söndag inte är på palmsöndagen eller påsksöndagen då Marie bebådelsedag istället firas söndagen före palmsöndagen).

Jungfru Marie bebådelsedag är den högtidsdag som man inom kristendomen firar till minne av att jungfru Maria fick veta att hon var gravid med Jesus. I Lukasevangeliets första kapitel berättas det om händelsen:

Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus.

Datumet för denna bebådelse (som betyder ”bringa budskap om, lämna underrättelse om”) är lämpligt nog nio månader före Jesus födelsedag (25 december). Eftersom jungfru Maria rimligen var havande i nio månader och enligt traditionen föddes Jesus 25 december blir datumet för bebådelsedagen 25 mars.

Sedan Sverige blev kristet på 1100-talet har jungfru Marie bebådelsedag funnits med som helgdag i de svenska kalendrarna. Det var först vid kalenderreformen 1953 som riksdagen beslutade att stryka bebådelsedagen som separat helgdag. Anledningen var att man ville flytta en helgdag från våren till hösten (det blev alla helgons dag som fick helgstatus).

Så sedan 1953 är jungfru Marie bebådelsedag den 25 mars ingen helgdag. Dock kallas den ”Marie bebådelsedag” och det är denna dag som kallas våffeldagen. Kyrkan firar jungfru Marie bebådelsedag på den söndag som infaller mellan 22 och 28 mars. Därför är det ofta två stycken Marie bebådelsedag i almanackan.

Fullskärmsinfångning 2013-02-15 204420

Om det skulle vara så att nämnda söndag råkar sammanfall med palmsöndagen eller påskdagen (vilket den gör 2013) flyttas firandet av jungfru Marie bebådelsedag till söndagen före palmsöndagen. Detta betyder att de år då påsken infaller tidigt (som t.ex. 2008) infaller också jungfru Marie bebådelsedag mycket tidigare än 25 mars. År 2008 inföll jungfru Marie bebådelsedag redan 9 mars.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15)

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Vad innebar kalenderreformen 1953?

Kort svar: Kalenderreformen 1953 innebar att man flyttade Marie bebådelsedag från 25 mars till närmaste söndag, midsommardagen från 24 juni till närmaste lördag och lördagen närmast allhelgonadagen (31 oktober-6 november) blev helgdag och kallades alla helgons dag.

En genomgående trend från det att Sverige reformerades på 1500-talet är att antalet helgdagar successivt har minskat. Man brukar räkna med att uppemot en tredjedel av årets dagar var helt eller delvis arbetsfria i slutet av medeltiden. Så här skriver författarna till Det svenska jordbrukets historia:

I ärkestiften hade man förutom söndagarna 63 lediga dagar, varav i genomsnitt 7 inträffade på söndagar. Därtill kom de lokala helgonens dagar. /../ Detta innebar att omkring 100 dagar var lediga per år

I samband med reformationen avskaffades vissa helgdagar och vid helgdagsredutkionen 1772 avskaffades ytterligare ett dussintal helgdagar.

På grund av industrialiseringen och urbaniseringen i början av 1900-talet väcktes delvis nya behov av ledighet och helgdagar. Runt 1944 motionerade två folkpartistiska ledamöter om att en ny helgdag skulle införas på hösten och att den skulle läggas på en lördag. Lagutskottet föreslog utifrån detta en förutsättningslösa utredning.

Redan initialt fanns det förslag om att flytta jungfru Marie bebådelsedag och Kristi himmelsfärdsdag till en lördag eller en måndag samt att flytta midsommardagen till en lördag. Orsaken var att det fanns ”önskemål om att arbetsveckorna måtte inte för mycket splittras”.

Under åren direkt efter andra världskriget fanns en rad olika förslag kring hur kalendern skulle reformeras. Ett av de mest konkreta är från 1949 då man föreslog att lördagen för mickelsmäss samt lördagen före allhelgonasöndagen skulle bli röda dagar.

SvD

Lördagen vid mickelsmäss blev aldrig en röd dag, däremot kom nya utredningar med nya förslag 1950. Då var alla helgons dag kvar som helgdag på lördagen, jungfru Marie bebådelsedag skulle flyttas till en söndag och midsommardagen flyttas till att alltid infalla på en lördag (20-26 juni).

Onsdagen den 13 februari 1952 röstade riksdagen därför igenom en lag som ändrade på tre av årets helgdagarjungfru Marie bebådelsedag, alla helgons dag och midsommardagen.

Reformen blev enligt följande:

  1. Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars) blev av med sin helgdagsstatus. Istället flyttades Jungfru Marie bebådelsedag till närmaste söndag (22-28 mars). 25 mars har dock kvar namnet Marie bebådelsedag i almanackan men är ingen röd dag.
  2. Midsommardagen, som tidigare haft ett fast datum 24 juni, flyttades till närmast liggande lördag (20-26 juni). Avsikten var att skapa en dubbelhelg med två dagars ledighet.
  3. En dubbelhelg skapades också i november i och med att lördagen som infaller mellan 31 oktober och 6 november blev röd dag och kallades ”alla helgons dag”. Allhelgondagen låg kvar den 1 november. Därför finns det två dagar i samband med allhelgona – Allhelgonadagen (1 november, ingen röd dag) och alla helgons dag (lördagen mellan 31 oktober och 6 november, röd dag).

Genom denna kalenderreform som antogs 1952 och började gälla 1953 flyttades en helgdag från våren till hösten i och med att Jungfru Marie bebådelsedag togs bort och alla helgons dag lades till. Dessutom blev midsommaraftonsfirandet alltid på en fredag.

0034.4
0039.5

Utdragen ovan ur almanackor från juni månad 1925 och 1955 visar hur kalenderreformen fick praktiskt genomslag. I juni 1925 inföll midsommardagen på onsdagen den 24 juni men 1955 (efter kalenderreformen) inföll midsommardagen på lördagen den 25 juni. Dock behöll ”den gamla midsommardagen” 24 juni namnet Johannes döparens dag.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-02-15, uppdaterad 2020-01-16)

Källa:

SvD 1944-06-03

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm (s. 162-163),

Det svenska jordbrukets historia

Vilket datum är våffeldagen 2009?

Kort svar: Våffeldagen 2009 är 25 mars.

Våffeldagen infaller (nästan alltid) under stilla veckan eller under fasteperioden som pågår 46 dagar innan påsk. Eftersom påskens datum är rörligt så är det många som tror att våffeldagens datum också är rörligt, men så är inte fallet.

Våffeldagen har fått sitt namn av ett slarvigt uttal av vårfrudagen, alltså Jungfru Marie bebådelsedag. Säger du vårfrudagen snabbt blir det lätt våfferdagen och i de delar av landet där man talar med tjocka r och l är det lätt att glida över i våffeldagen.

Jungfru Marie bebådelsedag är alltid 25 mars (nio månader före firandet av Jesus födelse – 25 december). Enligt traditionen var det då som jungfru Maria fick veta att hon var havande med Jesus. Att man valde just 25 mars har samband med att våren börjar och då tedde det sig logiskt att fira tillblivelsen av Jesus just denna dag  eftersom vi går mot ljusare tider (jmfr Jesus som “världens ljus“)

Sedan 1953 är 25 mars inte längre någon röd dag i den svenska almanackan. Istället är det den söndag som infaller närmast 25 mars (i år – 2009 – 22 mars) som bör namnet Jungfru Marie bebådelsedag. Den 25 mars bär istället namnet Marie bebådelsedag och det är då man enligt traditionen skall äta våfflor.

Läs även andra bloggare om , , ,

Varför heter det Jungfru Marie och inte Jungfru Marias bebådelsedag?

Den 25 mars är det ”riktiga” Jungfru Marie bebådelsedag (i folkmun kallad vårfrudagen och Våffeldagen). Maria var Jesus mamma och bebådelsedagen har fått sitt namn eftersom det var dagen då hon hon fick budskapet att hon var havande med Jesus.

Målning av Paolo de Matteis

Målning av Paolo de Matteis

Alltså borde dagen heta Jungfru Marias bebådelsedag och inte Jungfru Marie bebådelsedag. Men så här skriver Språkrådet:

Formen Marie är en lätt försvenskad form av den latinska genitivformen Mariæ.

Och så här skriver DN:s språkvårdare Catharina Grünbaum:

Den latinska genitivformen av Maria är Mariae, i medeltidslatinet uttalat /mari:e/.
På svenska har det blivit Marie, och det möter vi i en rad namn som anknyter till den heliga jungfrun: Marie sänghalm, det vill säga gulmåra, Jungfru Marie nycklar, Jungfru Marie hand, ett par orkidéarter.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-15