Vilka figurer ska vara med i ett luciatåg?

Kort svar: Under 1900-talet har det vuxit fram en rik flora av figurer som följer lucian i luciatåget: bl.a. tärnor, stjärngossar, tomtar, pepparkaksgubbar, sockerbagare, råttor och Staffansgubbar. Vilka personer som förekommer beror vilket sammanhang luciatåget hålls i.

Luciatraditionen i Sverige går tillbaka till åtminstone 1700-talet då lussenatten (natten till den 13 december) var årets mörkaste natt. I västra Sverige fanns en tradition att lussa natten till 13 december. Då klädde man ut sig i gamla kläder till ”lussegubbar” eller ”lussebrudar” och gick runt bland gårdarna för att där få sig en sup. Denna tradition har dock föga med det moderna lussandet att göra.

En lucia med ljus i håret som kommer med mat finns belagd första gången 1764 av den skånske prästen Karl Fredrik Nyman som besökte Horns by norr om Skövde i Västergötland.

De första luciatågen – blandad kompott

Det äldsta belägget för ordet ”luciatåg” i KB:s tidning databas är från december 1894 där man skriver om ”luciafest” med bl.a. hälsningstal, lekar och ”fullständigt luciatåg av 22 personer”. Dock står det ingenting om som är med i tåget.

Varbergsposten 1894-12-14

År 1899 beskrivs dock lite mer i detalj vad som ingår i det årets luciatåg i Varberg:

många af flickorna kädda i hvitt, några av männen åter utklädda, en som svart kosack, en annan som eldröd tomtekonung, en tredje i ett fantasirikt mixtum-pixtum-kompositum

Det tidiga 1900-talens luciatåg – lucia, tärnor och stjärngossar

Luciadagen 1921 ordnas ett ”luciatåg med 100-tal tärnor”. Tärna är ett äldre ord för ”flicka” i synnerhet kopplad till någon som har tjänst hos en finare dam inom exempelvis hovet. Tärnor i ett luciatåg är de kvinnor som går efter lucian.

Fullskärmsinfångning 2016-12-05 221702.jpg
Annons i Svenska Dagbladet 1921-12-09

Det är också nu (1924 och 1928) som de två vanligaste texterna till luciasången (dels Sigrid Elmblads Sankta Lucia, ljusklara hägring, och Arvid Roséns Natten går tunga fjät) skrivs. Givetvis bör det finnas en koppling till att luciatågen blev allt vanligare.

Sitt moderna genombrott fick luciatåget 1927 då Stockholms Dagblad anordnade ett luciatåg i form av en kortege genom Stockholm. Så här beskrivs luciatåget 1927 i Svenska Dagbladet:

Det stora Luciatåget föregås av två härolder till häst samt två ridande fackelbärare, varefter följer ett 30-tal gossar i Staffanskostymer. Därpå följer ett 30-tal stjärngossar med kåpor luvor och lysande stjärnor, därefter kommer Luciabruden själv till häst, följd av en pager, som bära upp hästens schabrak. Efter bruden följa ett 10-tal Lussitärnor till häst samt den nationalklädda ungdomen, cirka 50 personer. Tåget avslutas med tvenne ridande fackelbärare  och upptager i allt en längd av omkring 100 meter.

Luciatåget 1927 bestod alltså dels av lucian själv, hennes tärnor, gossar i Staffanskostymer, stjärngossar, fackelbärare, en pager och nationalklädda ungdomar.

Fullskärmsinfångning 2016-12-05 223833.jpg
Svenska Dagbladet 1927-12-14

Redan på 1920-talet har alltså stjärngossarna etablerat sig som en del av luciatåget trots att de från början snarare var knutna till trettonhelgens stjärnspel så sent som i slutet av 1800-talet. Men efter att dessa försvann införlivades några av de delar som fanns i julspelen i lucitåget. Så här skriver Bringéus:

En sådan utveckling har underlättats av att stjärnsymboliken också knutits till advent och jul, kanske också av behovet att få manliga motsvarigheter till luciatärnorna.

Tomtenissar

Tomten har varit en del av främst julfirandet sedan slutet av 1800-talet. Jultomtens små medhjälpare – tomtenissar – har förekommit i luciatågen nästan från början, även om de inte finns med i de tidigaste officiella paraderna. Så här skriver Håkan Strömberg:

Tomtarna fanns alltså med i den moderna lucians hov nästan från början, och de blev kvar som ett inslag när tåget spreds över landet. När Uppsala hade sitt första offentliga luciatåg 1938 avslutades kortegen med tomtenissar som skötte pengainsamlingen.

Pepparkaksgubbar

Under andra hälften av 1900-talet börjar några nya figurer sakta smyga sin i i luciatåget. Den vanligaste nykomlingarna är pepparkaksgubbar (inte att förväxlas de pepparkakor bakade som gubbar).

Så här skriver Håkan Strömberg i boken Lucia:

När pepparkaksgubbarna dyker upp i luciaföljet är mer oklart än tomtarna. Det finns i vart fall inte med i karnevalstågen 1927-1928. /../ Det kan mycket väl ha börjat redan på 1940-talet, och senast på 1970-talet är de brunklädda gestalterna fast etablerade.

En startpunkt för pepparkaksgubbarna i luciatågen kan vara visan ”Tre Pepparkaksgubbar” som skrevs redan 1913 av Astrid Gullstrand och Alice Tegnér. Men den slog igenom stort när den kom ut i sångboken Nu ska vi sjunga 1943.

Det tidigaste belägget för pepparkaksgubbar i luciatåg som jag hittat är från 1952 då ett luciafirande på Hörselfrämjandets skola beskrivs:

Först kom lucior och stjärngossar, sedan kom tomtar och pepparkaksgubbar och till slut kom höstlöv i skir tarlatan och älvor med vingar.

Luciamorgon på TV1 lördagen 13 december 1975 hade;

tomtenissar, möss, pepparkaksgubbar, stjärngossar och så Lucia själv förstås med sina tärnor

Andra figurer som förekommer  i luciatågen är t.ex. sockerbagare, råttor och tomtar i luciatågen. 

Under 1980-talet lyfts också en diskussion om huruvida en lucia kan vara mörkhårig. Tidningen Bamse har 1984 en serie om hur en mörkhårig flicka inte får bli lucia men i slutet ändå  visar sig vara mest lämpad. Två år senare 1986 har SvD ett stort uppslag med rubriken ”Lucia med mörkt hår”.

Fullskärmsinfångning 2016-12-05 230332.jpg

Numer (slutet av 2010-talet) pågår inte sällan en diskussion om vilka figurer som bör förekomma i luciatåget. Håkan Strömberg sammanfattar:

Lucia [har] haft en lång rad följeslagare att dela scenen med. Alla har inte varit på plats samtidigt, och det finns inget som säger att några av dem ska ses som mer ”äkta” än andra. Både sammansättningen och vilken roll de har spelat har förändrats, liksom så mycket annat.

Jag tror att sammansättningen av luciatåget är mycket beroende på sammanhang. I vissa fall (t.ex. luciatåg i tv från kyrkor) förekommer ofta bara lucia, tärnor och stjärngossar medan det i andra sammanhang (ex. på förskolor eller i föreningar) förekommer en mer brokig skara av figurer,

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-12-13)

Källa: Varbergsposten 1899-12-12

Strömberg, Håkan (2017) Lucia – den svenskaste av alla traditioner. Carlssons

Vem var Staffan stalledräng och varför har han namnsdag på annandag jul?

Kort svar: Legenden Staffan stalledräng har sitt ursprung i historien om den första kristna martyren – St Stefanos. Eftersom hans dödsdag firas som andlig födelsedag och han var den första martyren firas hans dag (26 december) på dagen efter Jesus födelsedag (25 december)

En martyr är en person som dött för sin tro. Martyrskapet finns inom flera olika religioner däribland kristendomen. Den första kristna martyren heter enligt legenden Stefanos och han var en av ledarna för urförsamlingen. Som straff för att han predikat om Jesus som Kristus dömdes han till döden och stenades (enligt berättelsen i Apostlagärningarnas sjunde kapitel)

Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.

Stefanos blev också helgon och därmed är det hans dödsdag som högtidlighålls. då  det räknas som hans andliga födelsedag. Eftersom Stefanos är den första martyren föll det sig naturligt att han fick dagen efter frälsarens (Jesus) födelsedag som ju firas 25 december. Stefanos (eller Staffan/Stefan på svenska) firas alltså på annandag jul – 26 december.

St Stefanos blir Staffan stalledräng

I flera delar av nordvästra Europa (bl.a. England, Danmark och Sverige)  utvecklades under medeltiden nya legender om St Stefanos.

Stefanos kallas i Sverige för Staffan och han är i de nya legenderna stalledräng åt kung Herodes. Så här skriver Historiska musset:

En av legenderna berättar om hur Stefanus under julnatten får syn på Betlehemsstjärnan. Han förstår att det är ett tecken på att Judakonungen, som enligt profetiorna skall frälsa världen, är född. Stefanus berättar om sin upptäckt för Herodes. Denne vägrar tro på hans ord, om inte den stekta tupp som ligger på kungens frukostbord, stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Detta är förstås precis vad som händer. Kungen blir förskräckt över hur mäktig denne nyfödde kung måste vara som redan kan göra sådana under. Han beslutar sig för att döda barnet som hotar hans kungamakt. Stefanus själv tas tillfånga och stenas till döds utanför stadens murar.

Utifrån denna nya roll som Herodes stalledräng skrevs en mängd (över 300) medeltida ballader om Staffan. Dessa ballader sjöngs dels i samband med olika traditioner knutna till annandagen men också av stjärngossarna i deras julspel under perioden från tredjedag jul till trettondagen. När stjärngossarna flyttade över till luciatåget följde även Staffansvisorna med och i modern tid är det främst i luciatågen som Staffanvisan har överlevt.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-26)

Källor: Den svenska julboken (1993) av Jan-Öyvind Swahn och ”Staffan var en stalledräng” av Charlotte Hedenstierna-Jonson – Historiska Museet 2009-12-10

Varifrån kommer traditionen med stjärngossar?

Kort svar: Stjärngossar var från början del av julspel knutet till trettonhelgen, men under 1900-talet blev stjärngossarna istället en del av luciatåget.

Ingen vet egentligen när Jesus föddes och således inte heller när ”de tre vise männen” kom till honom. Men någon gång under kristendomens första århundraden la man juldagen den 25 december och tretton dagar därefter hamnade således trettondagen eller ”epifania” som den kallas i äldre tradition. I katolska och protestantiska kyrkor firas trettondag jul som den dag då de tre vise männen kom med guld, rökelse och myrra till det nyfödda Jesusbarnet.

Magi_(1)

I folklig tradition var trettonhelgen en helg då man spelade upp ett julspel som handlade om hur de tre vise männen kom till Jesus och hur Herodes jagade Josef och Maria till Egypten. Spelen uppfördes främst av pojkar vid latinskolorna och var ett sätt att tigga pengar antingen till dem själva eller till fester som hölls under trettonhelgen.

De första beläggen för den här typen av spel är från 1751 då Linnélärjungen P.J. Bergius skrev:

Tre vise män voro tre bonddrängar, vilka gingo omkring i julhelgen, men besynnerligen trettondedagsafton, klädda i vita skjorto. Dessa hade tvenne andra drängar i följe med sig. en av dessa skulle agera Josef och vara utklädd med en luden fårskinspäls, samt med en stor puckel på ryggen tillika en stav i handen. Den andra bar en lykta av papper som var gjord som en stjärna. Alla tiggde penningar.

I de äldsta stjärngossetågen förekom de tre vise männen. Senare har också en stjärnbärare, en pajas (Judas), Maria med Jesusbarnet, Josef en ängel och en rad statister tillkommit. Ängeln var alltid ensam och har i uppteckningar benämnts som ”sångängeln” eller ”sjungängeln”. Från Örgryte församling berättas från 1880-talet att ängeln var ”vitklädd med en krans av lingonris på huvudet”. Många menar att det var ifrån stjärngossetågens ängel som den moderna lucian växte fram.

Seden att driva runt och tigga pengar genom att spela upp scener ur Bibelns berättelser sågs förmodligen inte med blida ögon av kyrkan och det är, som Bringéus skriver:

betecknande att de äldsta uppgifterna om stjärngossarna möter i rättegångshandlingar och förbud.

Så här kunde det t.ex. stå i en rapport när man skulle förbjuda stjärngosseupptåg:

i förleden julhelg lupit kring om staden med en stjärna och apats med Kristi födelse och andra heliga verk, som plädgade i Guds församling predikas över.

Under pietismens framväxt bekämpades stjärngossarna och julspelen hårt och det gick sägner om hur farligt det var att delta i spelen.

Right_Livelihood_Award_2009-award_ceremony-31

Det dröjde dock till sekelskiftet 1900 innan spelen i princip hade utrotats. Istället införlivades några av de delar som fanns i julspelen i det moderna luciatåget som växte fram runt 1900-talets början. Så här skriver Bringéus:

En sådan utveckling har underlättats av att stjärnsymboliken också knutits till advent och jul, kanske också av behovet att få manliga motsvarigheter till luciatärnorna.

I Nås i Dalarna finns beskrivningar av ett stjärngossetåg 1910. Dock var det inte kring trettonhelgen som stjärngossarna nu visade upp sig utan just vid luciafirandet 13 december.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-01-07, uppdaterad 2015-01-05)

Källor:

Celander, Hilding (1950) Stjärngossar Nordiska Museet

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker