Kort svar: Legenden Staffan stalledräng har sitt ursprung i historien om den första kristna martyren – St Stefanos. Eftersom hans dödsdag firas som andlig födelsedag och han var den första martyren firas hans dag (26 december) på dagen efter Jesus födelsedag (25 december)

En martyr är en person som dött för sin tro. Martyrskapet finns inom flera olika religioner däribland kristendomen. Den första kristna martyren heter enligt legenden Stefanos och han var en av ledarna för urförsamlingen. Som straff för att han predikat om Jesus som Kristus dömdes han till döden och stenades (enligt berättelsen i Apostlagärningarnas sjunde kapitel)

Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.

Stefanos blev också helgon och därmed är det hans dödsdag som högtidlighålls. då  det räknas som hans andliga födelsedag. Eftersom Stefanos är den första martyren föll det sig naturligt att han fick dagen efter frälsarens (Jesus) födelsedag som ju firas 25 december. Stefanos (eller Staffan/Stefan på svenska) firas alltså på annandag jul – 26 december.

St Stefanos blir Staffan stalledräng

I flera delar av nordvästra Europa (bl.a. England, Danmark och Sverige)  utvecklades under medeltiden nya legender om St Stefanos.

Stefanos kallas i Sverige för Staffan och han är i de nya legenderna stalledräng åt kung Herodes. Så här skriver Historiska musset:

En av legenderna berättar om hur Stefanus under julnatten får syn på Betlehemsstjärnan. Han förstår att det är ett tecken på att Judakonungen, som enligt profetiorna skall frälsa världen, är född. Stefanus berättar om sin upptäckt för Herodes. Denne vägrar tro på hans ord, om inte den stekta tupp som ligger på kungens frukostbord, stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Detta är förstås precis vad som händer. Kungen blir förskräckt över hur mäktig denne nyfödde kung måste vara som redan kan göra sådana under. Han beslutar sig för att döda barnet som hotar hans kungamakt. Stefanus själv tas tillfånga och stenas till döds utanför stadens murar.

Utifrån denna nya roll som Herodes stalledräng skrevs en mängd (över 300) medeltida ballader om Staffan. Dessa ballader sjöngs dels i samband med olika traditioner knutna till annandagen men också av stjärngossarna i deras julspel under perioden från tredjedag jul till trettondagen. När stjärngossarna flyttade över till luciatåget följde även Staffansvisorna med och i modern tid är det främst i luciatågen som Staffanvisan har överlevt.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-26)

Källor: Den svenska julboken (1993) av Jan-Öyvind Swahn och ”Staffan var en stalledräng” av Charlotte Hedenstierna-Jonson – Historiska Museet 2009-12-10