Kort svar: Bartolomeusdagen den 24 augusti (till minne av aposteln Bartolomeus) har i delar av landet räknats som höstens första dag. På Bartelsmäss skulle slåttern vara klar och man skulle ha skördat så mycket att det skulle räcka till utsäde för nästa år.

Före industrisamhällets genombrott var den absoluta majoriteten av svenskarna lantbrukare i någon form. Bondens år var regelbundet och beroendet av naturen stort. För att hålla reda på när man skulle så, skörda och så vidare använda man ofta de olika märkesdagar som införts i och med kristnandet av Sverige under 1100-talet. Några av de kristna helgdagar som infördes var apostladagarna (runt elva till antalet) och de har alla haft betydelse som märkesdagar för skörd och vädertydor.

En av de viktigaste av märkesdagarna under andra årshalvan är Bartolomeus den 24 augusti (även kallad Bartelsmäss). Enligt en årsindelning (i bondesamhället fanns det flera olika beroende på var i landet du befann dig) räknades Bartolomeusdagen som första höstdagen.

Bartolomeusdagen (24 augusti) räknades som första höstdagen

Sommar och tidig höst innebar förr bråda tider för bönderna. Slåttern som hade påbörjats under sommaren (efter midsommar) skulle nu vara färdig. Ända upp i Norrland ville man ha så mycket skörd i ladorna att det skulle räcka till utsäde för nästa år. Detta eftersom det efter Bartolomeus fanns risk för frost.

Till Bartolomeus skulle man också ha löken ha tagits upp och humlen skulle ha plockats, även bockarna skulle nu slaktas. Från Halland berättas:

I battlemäss ti,
ska en slakta bagge å bi

Att hösten nu börjar märks i andra minnesregler kopplade till Bartolomeus – de första flyttfåglarna började flyga söderut, det var sista metardagen, vattnet blir kallare och det var först nu som man fick tända ljus på kvällen.

Skrivet av Mattias Axelsson (2014-08-09)

Källa: Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag