Kort svar: Den inlagda sillen var en del av borgerlighetens smörgåsbord under 1800-talet och letade sig sedan under början av förra seklet in på julborden.

Inlagd sill i olika smaker (t.ex. löksill, senapssill och currysill) är en viktig del av det svenska julbordet – i de flesta undersökningar hamnar sillen på andra eller tredje plats.

Genom den svenska historien har saltad sill varit vardagsmat för allmogen och inget som särskilt förknippats med festmat. Det är först med brännvinsborden och de därefter följande smörgåsborden under 1800-talet som den inlagda och kryddade sillen går från att vara allmogens basmat till att bli borgerlighetens festmat. Ökad tillgång på socker och ättika till inläggningarna bidrog till rättens popularitet.

Äldre tiders julmat (alltså före 1900-talet) kunde skilja sig mycket mellan olika delar av landet och mellan olika samhällsklasser – rika borgare i Stockholm åt inte samma sorts julmat som torpare i mörkaste Småland. Men under första hälften av 1900-talet förändrades julbordet. Så här skriver författarna till boken Det svenska julbordet:

Av allt att döma var det under 1900-talets tre första decennier som julaftonens äldre måltidsmönster började förändras, samtidigt som antalet rätter på julbordet ökade markant.

Det är alltså under första delen av förra seklet som idén om vad ett ”julbord” ska innehålla formas och där ingår bl.a. julskinka, sillsallad, grisfötter, revbensspjäll, syltor och inlagd sill.

Den inlagda sillen började alltså som en del av borgarklassens smörgåsbord som en förrätt. Till huvudrätt åt man t.ex. kalkon, stek eller gås. För drygt ett sekel sedan blev den inlagda sillen också en del av det allmänna julbordet.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-06-20

Källor:

Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson  Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker