Etikettarkiv: jul

Vilket år saknades Robin Hood på julafton?

av

Kort svar: På julafton 1998 saknades ”Robin Hood” som ett inslag i ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul”.

Det populäraste programmet på julafton (och ofta bland de mest populära under hela året) är Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Programmet har sänts sedan 1960 och har genom åren genomgått en rad förändringar.

Första gången som programmet förändrades var 1967 då Bambi på isen, Pinocchio och Kalle Anka och nötkriget plockades bort. Störst proteststorm blev det 1982 då SVT planerade att visa Den fula ankungen istället för Tjuren Ferdinand. Protesterna blev så stora att Tjuren Ferdinand visades efter ordinarie sändning.

Korta och osammanhängande klipp från filmen Robin Hood kom med första gången på julafton 1974. Filmen hade haft svensk biopremiär i november samma år vilket givetvis är anledningen till att Disney ville ha med inslaget på julafton.

Robin Hood har sedan varit med alla julaftnar förutom 1998. Just det året hade SVT:s licens på just den filmen gått ut vilket gjorde att teve-tittarna på julafton 1998 inte fick se Ŕobin Hood. Avsaknaden av Robin Hood ledde bl.a. till att flera tittare ringde SVT och frågade vad som hade hänt. Året därefter var inslaget tillbaka och har varit så sedan dess.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-11-11

Källor: ”Ingen jul utan Kalle Anka” av Robert Andersson i boken Från oss alla till er alla…

Arbetet Nyheter 1998-12-27

Vem var julvärd i SVT 1988, 1989 och 1990?

av

Kort svar: Åren 1988, 1989 och 1990 var det Björne från Björnes magasin som var julvärd.

Alltsedan televisionens genombrott i Sverige i slutet av 1950-talet har just teve varit centralt i svenskt julfirande. Kalle Anka och hans vänner önskar god jul lockar fortfarande miljonpublik liksom andra program.

Numera är det en nya person som agerar julvärd i SVT men från år 1972 fram till och med 2002 var det Arne Weise hade det prestigefyllda uppdraget förutom ett fåtal år (1978, 1979, 1988, 1989 och 1990).

DN i december 1988.

På julafton 1988 var det ingen mindre än Björne (spelad av Jörgen Lantz) som fick vara julvärd. Detta gjorde han så bra att han även åren därefter (1989 och 1990) fick uppdraget.

Därefter (1991) var dock Arne Weise tillbaka som julvärd. Egentligen var det tänkt att SVT skulle banda julvärden (Marianne Moll) det året. Men sedan SvD uppmärksammat SVT:s planer så blixtinkallades Weise för att, mot sin vilja troligen, ställa upp som julvärd.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2019-11-11

Källor:
”Björne är julvärd” DN 1988-12-18
”Björne julvärd i Kanal 1” DN 1990-10-27
”Julafton i studion för Weise” SvD 1991-12-20

Varför heter det Janssons frestelse?

av

Kort svar: Det finns olika förklaringar till att rätten Janssons frestelse heter som den gör. De två vanligaste är dels att den fått namn efter operasångaren Per Adolf ”Pelle” Janzon och dels att den fått namn efter filmen med samma namn.

Janssons frestelse är en populär rätt både till påskbordet och till julbordet. En klassisk Janssons frestelse är en gratäng som görs på potatis, ansjovis, lök och grädde. Den bygger på de klassiska ansjovislådorna från 1800-talet, men när potatis blev billigare än ägg så blev gratänger med Jansson-karaktär vanligare.

8350547256_3aa9f9714e_b
Källa: Flickr

Men varför heter den just Janssons frestelse? Det finns två olika förklaringar som förs fram av olika personer.

1. Operasångaren Pelle Janzon

Enligt en förklaring ska rätten Janssons frestelse ha fått sitt namn efter operasångaren Per Adolf ”Pelle” Janzon som var verksam i Stockholm i slutet av 1800-talet. Enligt förklaringen ska det ha gått till så här:

en gång bjöd [Janzon] hem några goda vänner och vid hemkomsten upptäckte att det enda han hade hemma var potatis, ansjovis, lök och en skvätt grädde. Själv har jag experimenterat med ett flertal varianter av Jansson.

Det som talar emot denna förklaring är att namnet Janssons frestelse dyker upp i kokböcker och tidningar långt efter Janzons död 1889. Till exempel så saknas den helt i Iduns kokbok från 1911 där det däremot finns en hel rad andra rätter med ansjovis.

Första gången som rätten omnämns i SvD är en artikel från 1938 då den beskrivs som ”en ansjovislåda à la ‘Janssons frestelse‘”.

Troligare än att en operasångare gett namn åt rätten är att namnet uppkommit senare – i början av 1900-talet.

2. Filmen Janssons frestelse

Enligt den andra förklaringen ska namnet på rätten istället ha kommit från en film med samma namn som hade premiär 1928.

Det var Stockholmsfrun Elvira Stigmark som efter en biokväll med väninnorna bjöd på en liten vickning bestående av en varm smörgås med kokt potatis, ett ägg och två korslagda ansjovisfiléer. Filmen de såg hette just Janssons frestelse.

Denna varma smörgås ska senare ha utvecklats till den Jansson vi känner idag – en gratäng med potatis, ansjovis, lök och grädde.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2019-04-25)

Källor:

”Janssons Frestelse” SR Meny 2006-10-12

”Folklig föda” Populär Historia 2006-09-20

Vad betyder ”menlös” (som i menlösa barns dag)?

av

Kort svar: En ursprunglig betydelse av ordet ”menlös” är ”oskyldig” eller ”ej fördärvad av världens ondska”. Idag är ordet ersatt av ”värnlös” för den 28 december.

Fjärdedag jul (28 december) kallas numer för ”värnlösa barns dag” men fram till år 2000 gick dagen under beteckningen ”menlösa barns dag”. Att man bytte namn beror på att ordet ”menlös” fått en alltför negativ klang. Men vad betyder ordet ”menlös”?

Så här förklaras ordet ”menlös” i Saob:

om den som icke vet av eller har några listiga beräkningar, som har ett barnsligt (ofördärvat) sinnelag, som (ännu) icke är fördärvad av världens ondska, oskuldsfull, oskyldig.

Någon som är ”menlös” är alltså en person som är oskyldig eller som inte har något ont i tanken. På svenska finns ordet belagt sedan åtminstone 1500-talet men har i nutid fått en delvis förändrad betydelse – till ”meningslös” eller ”betydelselös”. Därför valde Almanackans namnlängd att år 2000 byta från ”menlösa barns dag” till ”värnlösa barns dag”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2018-12-28)

Källa: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

”Värnlösa barns dag” sprakradet.se (2013-10-13)

Vad är helgskinka?

av

Kort svar: Helgskinka är kokt skinka (typ som julskinka) som säljs vid andra tidpunkter på året än i december.

Julskinkan är den populäraste rätten på det svenska julbordet. Därför kommer det inte som någon större överraskning att svenska slakterier och butiker vill sälja kokt skinka vid andra tillfällen (på samma sätt som man säljer påskmust vid påsk, dock inte midsommarmust).

712024_1.jpg

Så här skriver Scan om sin helgskinka:

Skinka är inte begränsat till julen, tvärtom finns det många speciella tillfällen att förgylla med en smakrik helgskinka.

Försök har också gjorts att lansera specifika produkter som t.ex. påskskinka, adventsskinka och midsommarskinka.

683689_823482_julskinka-adventsskinka_vinkel2.jpg

Men om man tittar på vilken mat som är viktigast för svenska kring påsk så är skinka inte med på topplistorna.

Skrivet av Mattias Axelsson (2018-12-28)

Källor:

”Helgskinka” scan.se (läst 2018-12-28)

Vad är ”dopp i grytan”?

av

Kort svar: Att doppa i grytan var förr i tiden något man gjorde före julmiddagen under förberedelserna på bondgården för att få smak av köttspadet.

Att ”doppa i grytan” och att kalla julafton för dopparedan är en tradition som går tillbaka till det svenska bondesamhället och julfirandet där.

Julbord ur Bonniers kokbok 1960

Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid, färskbröd bakades i princip bara till högtider. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Så här skriver Lena Kättström Höök:

På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)

Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2018-12-20)

Källor: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.

”Svensk brödhistoria”

Vilken dag är ”dan före dan före dopparedan”?

av

Kort svar: Dan före dan före dopparedan är två dagar före julafton – alltså den 22 december.

Julafton kallas ibland för dopparedan (eller dopparedagen). Bakgrunden till det namnet är att det i det gamla bondesamhället fanns en tradition att man på julafton någonstans mitt på dagen doppade bröd i skinskspadet (från grisen) medan man gjorde de sista sysslorna på gården inför julfirandet på kvällen.

Julbord ur Bonniera Kokbok 1960 – med bla. dopp i grytan.

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Dopp i grytan var sedan en av många jultraditioner som följde med från bondesamhället in i 1900-talet, även om det idag verkar vara en tradition på utdöende.

Den 23 december kallas ”dan före dopparedan” och ibland säger man också ”dan för dan före dopparedan” om 22 december.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)

Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.