Hur har semlan förändrats genom historien?

Kort svar: Semlan har förändrats radikalt från medeltidens enkla vetemjölsbullar. Under olika perioder har övriga ingredienser (sockret, mandelmassan, vispgrädden och florsockret) lagts till.

En semla är från början ett fastlagsbröd bakat på fint vetemjöl – därav namnet som kommer från latinets ”simila” och tyskans ”semel”, som betyder fint vetemjöl. Brödet åts under fastlagen tillsammans med bl.a. fläsk och mjölkprodukter. Så här skriver Institutet för språk och folkminne:

[Under] den katolska fastlagen /passade man på/ att äta mycket och gott dagarna innan fastan inleddes. För att stå sig över fastan skulle man nu passa på att äta ”vitmat” som fisk, fläsk, ägg, mjölkprodukter och bröd bakat på fint vetemjöl.

Fastlagsbrödet åts tillsammans med varm mjölk eller varmt smör och deras tyska föregångare var kors- eller kilformade. Därifrån kommer namnet ”hetvägg”. Ordet är en översättning av tyska Heisswecken som betyder ”varma kilar”.

Socker på 1700-talet

De tidigaste fastlagsbröden var ganska små och bakades på vetemjöl men utan socker eftersom det var dyrt. Men när tiderna på 1700-talet blev bättre så växte bullarna och ändrade form. Dessutom fanns socker nu till ett mer rimligt pris och blev en del av vetedegen i början av 1700-talet.

Att semlan blev rund och sötad beror alltså på ekonomiska förändringar i samhället. Dock skall det påpekas att seden att äta semlor eller fastlagsbullar inte var någon allmänt förekommande sed i Sverige på 1700-talet, förutom i de sydliga landskapen där tillgången på vete var större.

Mandelmassa på 1800-talet

Mia Öhrn – författaren till boken Semlor – menar att mandelmassan introducerades i Sverige av schweiziska bagare vid sekelskiftet 1800. Under åren kring sekelskiftet kom de flesta bagare från Schweiz och de förde med sig kunskap om hur man tillverkar mandelmassa. Öhrn skriver:

Troligtvis insåg sedan svenska sockerbagare att denna utsökta delikatess skulle passa som fyllning i våra semlor.

Ett exempel på hur mandelmassan började användas under 1800-talet är när Fredrika Bremer 1867 skriver följande:

att vi hvar tisdag till andra rätten vid middagen få hvar sin stor semla, fylld med mandelmassa och som ätes med varm mjölk, socker och kanel.

Att hon skriver ”hvar tisdag” beror på en äldre tradition att äta fastlagsbullar varje tisdag under fastan.

Vispad grädde på 1900-talet

Vispgrädden börjar introduceras i recepten under slutet av 1800-talet men då som ”hårt skummad grädde [som] blandas med inkråm och mandelmassa”. Vispgrädden var alltså inte något man la under locket. Istället blandade man ner den i semlan. Ett annat exempel är från SvD 1926:

Den skållade och rivna mandeln tillsättes och så mycket äggvita, något uppvispad, nedröres. /../ Istället för äggvita kan grädde användas. Massan fylles i semlorna, locken påläggas och bullarna uppvärms innan de serveras.

Året därefter, 1927, har grädden SvD:s recept en annan funktion:

Varje bulle fylls med en del av mandelmassan, en klick av grädden lägges ovanpå, locket läggs över och tryckes till så att grädden syns som en ring runt omkring densamma.

Vissa kokböcker hade inte alls med vispgrädde i recepten en bra bit in på 1900-talet, men det är under 1900-som vispgrädde blir vanligare. Och det var nu som grädden skulle vispas och läggas ovanpå. 

Florsocker på 1930-talet

Det senaste tillskottet på den ”traditionella semlan” torde florsockret vara. Florsocker förekommer förvisso i Iduns kokbok redan 1911 men då som en ingrediens för att förlänga hållbarheten i mandelmassan.

Prinsessornas kokbok från 1930-talet finns ett recept på semlor där det står att:

Semlorna siktas över med vanilj- eller florsocker och läggs upp på en servett.

Det äldsta belägget i SvD för florsocker som en garnering ovanpå locket är från 1938.

Florsocker omnämns också i kokboken Vardagsmat med helgdagssmak från 1939: ”För utseendets skull sikta lite florsocker över bullarna.” Även Stora kokboken från 1940 skriver i slutet av receptet: ”Lägg på locken och pudra till sist över litet florsocker”.

Nya varianter på 2000-talet

En variant av semlan som har funnits nästan lika länge som vispgrädden och florsockret är vaniljsemlan – alltså att man byter ut (eller kompletterar) fyllningen av mandelmassa mot vaniljkräm. Redan fettisdagen 1951 föreslog SvD under rubriken ”Dagens mat” att man efter fiskfilén med tyrolersås kunde är ”semlor fyllda med vaniljkräm”.

Dock skulle det dröja fram till 2010-talet innan det fullständigt exploderade med nya varianter av den klassiska semlan. Bland de första att lansera en helt ny variant av semlan var Mattias Ljungberg på Tössebageriet som 2015 lanserade semmalwrapen. Något tidigare (2012) kom dock nutellasemlan. Andra exempel på den här trenden är tacosemlan, prinsessemlan, och korvbrödssemlan.

Men trots alla dessa nya varianter av semlor så vet vi att det säljs miljontals traditionella semlor i Sverige varje år.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2023-02-03

Källor

I:224 (Ett år hos Fredrika Bremer)

SvD 1926-02-20

SvD 1927-02-27

Iduns kokbok (1911)

Vardagsmat med helgdagssmak från 1939:

Stora kokboken från 1940

SvD 1951-02-06 

SvD 1951-02-20

När kom den första vaniljsemlan?

Kort svar: Det äldsta belägget för en semla med vaniljkräm som fyllning som jag funnit är från fettisdagen 1951.

En ”traditionell semla” är sedan mitten av 1900-talet en bulle som fyllts med mandelmassa, med vispgrädde ovanpå och florsocker på toppen. Förutom den traditionella semlan så finns det en hel rad nyare varianter av semlan, t.ex. semmelwrapen från 2015.

En variant som däremot har funnits nästan lika länge som vispgrädden och florsockret är vaniljsemlan – alltså att man byter ut (eller kompletterar) fyllningen av mandelmassa mot vaniljkräm. Redan fettisdagen 1951 föreslog SvD under rubriken ”Dagens mat” att man efter fiskfilén med tyrolersås kunde är ”semlor fyllda med vaniljkräm”:

Fyll bullarna som omväxling med med mandelmassa, med vaniljkräm eller med inkråmet uppblött i mjölk och med hackad mandel och socker.

Semlor med vaniljkräm återkommer sedan den andra fettisdagen samma år eftersom man åt semlor under samtliga tisdagar i fastan. Vaniljsemla kan också syfta på en semla där man byter ut vispgrädden mot vaniljkräm.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2021-02-09

Källor: SvD 1951-02-06 samt SvD 1951-02-20

Kunde man få böter för att man sålde semlor för tidigt förr i tiden?

Kort svar: Enligt en notis i GT från 1952 ska de ha utdelats böter för semlor som såldes för tidigt. Exakt vilka regler som gällt är osäkert, men orsakerna till förbudet är troligen restriktioner efter andra världskriget.

En notis från GT 23 januari 1952 som cirkulerar på nätet sedan ett antal år tillbaka påstår att en Malmöbagare fick böter för att han sålde fastlagsbullar för tidigt. Exakt hur och varför dessa regler fanns är inte helt enkelt att reda ut.

Bildresultat för böter semlor"

Under andra världskriget hade jordbruksproduktionen och importmöjligheterna minskat, vilket ledde till brist på många varor. Därför hade vi ett system där Jordbruksnämnden reglerade priserna på jordbruksvaror och fiske i Sverige. Tidningen ATL har pratat med Jordbruksverket och konstaterar följande:

När det gäller semlor kan man tänka sig att både grädde och marsipan kunde vara varor som det rådde stor knapphet på. Möjligen även socker och mjöl.

Nedanstående notis från Svenska Dagbladet samma år (1952) som notisen i GT är ett exempel på prisregleringen av semlor:

Image

Dels finns det en tid då semlorna får säljas (28 januari – 30 april) och det finns reglering hur mycket fyllda (2 öre för stora och 1 öre för små) respektive ofyllda semlor (kaffebrödspriser plus 1 öre).

Att bagarna från Malmö fick böter har alltså inte med några religiösa eller moraliska aspekter på semlor före fettisdagen att göra. Att äta semlor och sälja dem tidigare än fettisdagen förekom utan tvekan under första halvan av förra seklet. Åtminstone 1950-talet har det klagats på att försäljningen av semlor ”tjuvstartar”. Sedan 1970- och 1980-talet är det ett väl etablerat faktum att semlor börjar säljas i början av januari. Även Mia Öhrn skriver om detta:

Harriet som står i butiken på Dalpojken berättar att de har börjat med semlor på annandagen ända sedan 1960-talet. Nu för tiden är det sällan kunderna blir upprörda över detta angrepp på traditionerna.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-14

Källor: 

Då gällde andra bullar” ATL Lantbrukets affärstidning 2018-01-11

Axelsson, Mattias (2011) Semla och samhälle – En studie om semlans förändring 1895-1955 opublicerad b-uppsats i historia.

Bringéus, Nils-Arvid. ”Fastlagsbullarna och deras föregångare”. Ur Gastronomisk kalender 1978. Årgång 18. Stockholm. Nordstedts 1977.

Öhrn, Mia (2006) Semlor Natur&Kultur

Vad innehåller en ”traditionell semla”?

Kort svar: En semla har sedan mitten av 1900-talet varit en söt bulle med mandelmassa inuti och vispgrädde mellan bulle och lock samt florsocker på toppen.

Vad som är en ”traditionell semla” beror på hur lång tillbaka i tiden man vill gå. Fastlagsbrödets historia går att spåra tillbaka till katolicismens påskfasta drygt fyrtio dagar inför påsken.

Under fastlagen (tre dagar före påskfastan) var det fest och då åt man olika former av fastlagsbröd (bakade på det fina vetemjölet) fram till och med fettisdagen. Att ordet ”semla” kommit att totaldominera som ord (istället för ex. fastlagsbulle, fettisdagsbulle och fastlagsbröd) beror troligen på att konditorierna ville utöka tiden då de kunde sälja dem.

Den tidigast kända föregångaren till våra semlor är tyska Heisswecken från 1400-talet. Heisswecken var kil- eller korsformade bröd som åts varma och/eller med varm mjölk (alternativt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades utan socker eftersom det var dyrt och tiderna. Det fanns alltså vare sig socker, mandelmassa, vispgrädde eller florsocker på de äldsta fastlagsbröden.

Men när tiderna blev bättre blev bullarna större och ändrade form. Så här skriver Widell:

Den runda större bullen  kom till när tiderna var bättre och tillgången på vetemjöl ökat. Sockret fanns nu till ett mer rimligt pris och ingick i vetedegen i början av 1700-talet.

Att semmelbullen blev rund och sötad beror alltså på ekonomiska förändringar i samhället. Dock skall det påpekas att seden att äta semlor eller fastlagsbullar inte var någon allmänt förekommande sed i Sverige på 1700-talet, förutom i de sydliga landskapen.

Mia Öhrn – författaren till boken Semlor – menar att mandelmassan introducerades i Sverige av schweiziska bagare under slutet av 1700-talet. Under åren kring sekelskiftet kom de flesta bagare från Schweiz och de förde med sig kunskap om hur man tillverkar mandelmassa. Öhrn skriver:

Troligtvis insåg sedan svenska sockerbagare att denna utsökta delikatess skulle passa som fyllning i våra semlor.

Vispgrädde som ingrediens kom under slutet av 1800-talet. De första recepten med vispgrädde beskrev tillagningen så här:

hårt skummad grädde /../ blandas med inkråm och mandelmassa

Vissa kokböcker hade inte alls med vispgrädde i recepten en bra bit in på 1900-talet. Runt mitten av 1900-talet blev vispgrädde vanligare. Och det var nu som grädden skulle vispas och läggas ovanpå. Så här skrev Handbok för bagare från 1953:

I semlorna kan också läggas en bit mandelmassa och sedan vispad grädde ovanpå. Mandelmassan kan ev. ha något med vaniljkräm, så att den blir spritsbar.

Från 1950 och framåt är den helt dominerande varianten att vispgrädde vispas och spritsas ovanpå mandelmassan och att locket på bullen läggs ovanpå grädden.

Under åren i början av 2010-talet har det kommit en lång rad nya varianter av semlan. En av de första var semmelwrapen som introducerades 2015 av Mattias Ljungberg på Tössebageriet. Åren därefter har bl.a. tacosemlan, prinsessemlan, pizzasemlan och korvbrödssemlan skrivits om i tidningarna. Det är dock tveksamt hur stort genomslag dessa nya varianter fått i praktiken.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2019-01-30, uppdaterad 2020-02-03) 

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Öhrn, Mia (2006) Semlor Stockholm:Natur & Kultur

Axelsson, Mattias (2011)  Semla och samhälle – en studie om semlans förändring 1895-1955. Opublicerad b-uppsats i historia.

Varför ser semlor ut som de gör?

Kort svar: Den moderna semlan har nästan inget gemensamt med de äldsta kända fastlagsbröden. Under århundradena har de äldsta fastlagsbröden successivt förändrats (t.ex. introducerades mandelmassan på 1800-talet och vispgrädden i början av 1900-talet) för att bli den moderna semla vi idag äter kring fettisdagen.

Den tidigast kända föregångaren till våra semlor är tyska Heisswecken från 1400-talet. Heisswecken var kil- eller korsformade bröd som – vid fastlagen – åts varma och/eller med varm mjölk (alternativt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades utan socker eftersom det var dyrt. Sedan dess har semlan förändrats radikalt.

2013-11-06 15.21.35

Men när tiderna blev bättre blev bullarna större och ändrade form. Så här skriver Widell:

Den runda större bullen kom till när tiderna var bättre och tillgången på vetemjöl ökat. Sockret fanns nu till ett mer rimligt pris och ingick i vetedegen i början av 1700-talet.

Att semmelbullen blev rund och söt beror alltså på ekonomiska förändringar i samhället. Dock skall det påpekas att seden att äta semlor eller fastlagsbullar inte var någon allmänt förekommande sed i Sverige på 1700-talet, förutom i de sydliga landskapen. I övriga Sverige var det främst en sed för de högre klasserna. Så här skriver Bringéus:

Att fettisdagsbullar, bakade av vetemjöl, inte förekom i övre Sverige är naturligt. Vete odlades främst i de sydsvenska slättbygderna och även där i obetydlig utsträckning.

I norra Sverige var det kornmjölet som var dominerande och på det kan man inte baka bullar eftersom det innehåller för lite gluten. Därför bakades inga vetebullar i de breda folklagren.

Mandelmassa – ny ingrediens på 1800-talet

Under 1800-talet tillkom mandelmassan. Mia Öhrn menar i boken Semlor att mandelmassan introducerades i Sverige av schweiziska bagare under slutet av 1700-talet. Under åren kring sekelskiftet 1800 kom de flesta bagare från Schweiz och de förde med sig kunskap om hur man tillverkar mandelmassa.

När man åt semlor på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet var det främst som en del i en typ av mjölksoppa. Flera recept på semlor från början av 1900-talet kategoriseras inte semlorna som bakverk utan som ”Soppor och gröt av mjölk, gryn eller mjöl”.

Vispgrädde under locket – nyhet på 1900-talet

Vispgrädden har använts till semla sedan åtminstone slutet av 1800-talet. Men då var grädden en del av fyllningen tillsammans med mandelmassan. Under 1930- och 1940-talet skedde en förändring av sättet att äta semlan. Från att ha ätits varm som en efterrätt börjar men under mitten av 1900-talet istället att äta semlan kall till kaffet. Vispgrädden flyttar då upp och blir en del av garneringen och dessutom introduceras florsockret.

Foto: http://www.fotoakuten.se

Från 1950-talet och framåt är kokböckernas semmelrecept entydiga – semlan ska vara en slät vetebulle som öppnas, fylls med mandelmassa och garneras med vispad grädde och florsocker på locket.

Nya traditioner på 2000-talet

Under åren i början av 2010-talet har det kommit en lång rad nya varianter av semlan. En av de första var semmelwrapen som introducerades 2015 av Mattias Ljungberg på Tössebageriet. Åren därefter har bl.a. tacosemlan, prinsessemlan, pizzasemlan och korvbrödssemlan skrivits om i tidningarna. Det är dock tveksamt hur stort genomslag dessa nya varianter fått i praktiken.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2012-02-13, uppdaterad 2018-02-11) 

Källa: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Öhrn, Mia (2006) Semlor Stockholm:Natur & Kultur

Axelsson, Mattias (2011)  Semla och samhälle – en studie om semlans förändring 1895-1955. Opublicerad c-uppsats i historia.

Varför är det mandelmassa i semlor?

Kort svar: Mandelmassan som en del av semlan är känd sedan 1800-talet. Troligtvis kom de via schweiziska bagare till Sverige.

Semlan som vi äter nuförtiden – runda bullar fyllda med mandelmassa, toppade med grädde och beströdda med florsocker – har nästan inget gemensamt med de första fastlagsbröden.

Fastlagsbröd som de åts i Tyskland på 1400-talet kallades Heisswecken och var kil- eller korsformade bröd som åts varma och/eller med varm mjölk (alternativt varmt smör). Formen hade troligtvis religiös innebörd. Bröden var ganska små och bakades utan socker eftersom det var dyrt. Den runda formen och sötman var en konsekvens av sjunkande priser på socker och mjöl under 1700-talet.

Foto: http://www.fotoakuten.se

Från fastlagen hos Fredrika Bremer 1867 finns följande beskrivning:

att vi hvar tisdag till andra rätten vid middagen få hvar sin stor semla, fylld med mandelmassa och som ätes med varm mjölk, socker och kanel.

Men när och hur kom mandelmassan in i semlan? Mia Öhrn – författaren till boken Semlor – menar att mandelmassan introducerades i Sverige av schweiziska bagare under slutet av 1700-talet. Under åren kring sekelskiftet kom de flesta bagare från Schweiz och de förde med sig kunskap om hur man tillverkar mandelmassa. Öhrn skriver:

Troligtvis insåg sedan svenska sockerbagare att denna utsökta delikatess skulle passa som fyllning i våra semlor.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2010-02-08) 

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar Stockholm:Carlssons Bokförlag

Öhrn, Mia (2006) Semlor Stockholm:Natur & Kultur

Axelsson, Mattias (2011)  Semla och samhälle – en studie om semlans förändring 1895-1955. Opublicerad c-uppsats i historia.