När kom prinskorv på svenska julbord?

Kort svar: Prinskorven slog igenom ordentligt på svenska julbord först under 1980-talet, även om det funnits långt tidigare.

Ett svenskt julbord kan innehålla en rad olika rätter. Populärast är julskinka, sill och köttbullar, men för runt 15 procent är det prinskorven som är viktigast.

Nedanstående bild är tagen ur Bonniers Kokbok (1960). Här kan man se de rätter som var typiska för sextiotalets julbord – julskinkadopp i grytan (anledning till att vi säger dopparedan), olika slags korvar, syltor och en hel del annat. De flesta av de rätter som är populära idag finns med, dock varken köttbullar eller prinskorv.

Julbord 1960 - ur Bonniers kokbok

Som julmat har prinskorven förekommit åtminstone sedan tidigt 1900-tal. Det finns flertalet annonser för tiden kring första världskriget där prinskorv nämns som en (av många) julrätter.

svd1911217.png
Annons i SvD 1918-12-15

Även 1924 förekommer liknande annonser, nu från NK:

svd1924.png
Annons i SvD 1924-12-22

Fjellström och Liby skriver i boken Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 att prinskorven inte förekommer före andra världskriget, vilket (som visats ovan inte stämmer). Vidare skriver man

Troligen började enskilda enstaka hushåll servera prinskorv på 50-talets julbord. /…/ Ännu i slutet av 1970-talet finns den inte med i mattidningarnas eller kokböckernas uppdukade julbord.

Fjellström och Liby lägger fram idén att prinskorven blev populär på julbordet först när restaurangerna började anpassa sin julbord även för barn under 1980-talet. De skriver vidare:

Det skulle förklara varför Husmoderns köksalmanacka nämner prinskorven som ett naturligt inslag på julbordet första gången 1985.

Så även om prinskorven nämnts som julmat i enstaka annonser redan under tidigt 1900-tal är det först i slutet av samma sekel som korven tar sin givna plats.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-12-10)

Källa: Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson  Bokförlag

Varför kallas julafton för dopparedan?

Kort svar: Att kalla julafton för dopparedagen (alt. dopparedan) kommer av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinskspadet medan man gjorde de sista sysslorna på gården inför julfirandet på kvällen.

Dop i grytanNär vi i Sverige räknar ner till julaftonsfirandet brukar vi ofta säga ”dan före dan före dopparedan”. Denna benämning på julafton (dopparedan) är unik för Sverige, dock inte själva traditionen att doppa bröd på julafton.

Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid, färskbröd bakades i princip bara till högtider. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.

Men julaftonens dopp i grytan är det som levt kvar i vår tid, även om det idag är färre och färre som faktiskt doppar till julbordet (28 procent i en undersökning från ICA 2012).

När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.

Så här skriver Lena Kättström Höök:

På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)

Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan.

Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)

Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.

Vad är viktigast på julbordet för svenskar?

Kort svar: Julskinka

De flesta av årets högtider är förknippade med mat – ägg och lamm vid påsk, sill och potatis vid midsommar och kräftor och surströmming på sensommaren. Inte minst är julhelgen en stor mathelg.

Ursprunget till de olika rätter som står på våra julbord är olika. En del, som lutfisken, är sekelgamla – andra, som köttbullarna, hamnade på julbordet under andra hälften av 1900-talet. Men vilka är egentligen de populäraste rätterna?

Samtliga de undersökningar som jag läst visar att julskinkan är ohotad etta. Mellan 84 och 97 procent anger att de har julskinka på julbordet. Som tvåa kommer sill och köttbullar – olika vem som kommer två respektive trea på olika listor.

Synovate/Temo gjorde 2006 en undersökning där 1022 svenskar intervjuades om olika julrelaterade saker. På frågan ”Kommer julbordet innehålla något av följande?” svarade:

  1. Julskinka – 96 procent
  2. Köttbullar – 94 procent
  3. Sill – 92 procent
  4. Korv – 87 procent
  5. Risgrynsgröt – 74 procent
  6. Lax – 70 procent
  7. Kål (röd, brun eller grön) – 67 procent
  8. Revbensspjäll – 53 procent
  9. Lutfisk – 36 procent

Yougov genomförde hösten 2012 1 402 intervjuer om vilka sju rätter som var viktigast på julbordet:

  1. Skinka – 84 procent
  2. Köttbullar – 76 procent
  3. Sill – 68 procent
  4. Janssons frestelse – 59 procent
  5. Lax – 48 procent
  6. Revbensspjäll – 35 procent
  7. Julkorv – 29 procent

I december 2002 tog Vår Bostad hjälp av Sifo för att ta reda på vad som var viktigast på julbordet:

  1. julskinka – 83 procent
  2. sill – 36 procent
  3. köttbullar – 30 procent
  4. Janssons frestelse – 20 procent
  5. prinskorv – 17 procent
  6. risgrynsgröt – 15 procent
  7. lutfisk – 14 procent
  8. lax – 6 procent
  9. revbensspjäll – 5 procent
  10. dopp i grytan – 5 procent

Lui marknadsinformation och Temo frågade 2003 vilken som var favoritmaten på julbordet:

  1. julskinka – 66 procent
  2. sill -39 procent
  3. köttbullar -22 procent
  4. Janssons frestelse -20 procent
  5. prinskorv -14 procent
  6. lutfisk -10 procent
  7. lax -10 procent
  8. gröt -8 procent
  9. revbensspjäll -8 procent
  10. sylta -7 procent

Notera att frågorna som ställts i de olika undersökningarna varierar, men tydligt är att julskinkan, sillen och köttbullarna är det absolut mest centrala på svenskens julbord. Därefter kommer ofta Janssons frestelse, korv av olika slag och lax.

Källor: Artiklarna som länkas till vid respektive topplista.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-10-28)

När började man ha köttbullar på julbordet?

Kort svar: Köttbullar introducerades på svenska julbord i början av 1970-talet.

Ett svenskt julbord kan innehålla en rad olika rätter, men när olika undersökningar gjorts för att se vilka rätter som är vanligast är det – förutom julskinkan och sillen – köttbullarna som hamnat i topp. Att just köttbullarna är så populära kan tyckas märkligt med tanke på att de introducerades på det svenska julbordet så sent som i början av sjuttiotalet.

Nedanstående bild är tagen ur Bonniers Kokbok (1960). Här kan man se de rätter som var typiska för sextiotalets julbord – julskinka, dopp i grytan (anledning till att vi säger dopparedan), olika slags korvar, syltor och en hel del annat. De flesta av de rätter som är populära idag finns med, dock inte köttbullarna.

Julbord 1960 - ur Bonniers kokbok(ur Bonniers Kokbok – 1960)

Köttbullarna är en rätt som ofta uppfattas som ”typiskt svensk” (läs t.ex.  Jonathan Metzgers avhandling I köttbullslandet: Konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet. Däri citeras bl.a. kokboken Mammas köttbullar från 1964: 

köttbullar /../  är en rätt som är hela svenska folkets egendom. Från norr till söder i hela vårt avlånga land lagas det någon gång i veckan köttbullar i vartenda kök… Drömmen om mammas goda köttbullar finns kanske hos de flesta av oss. (citerat i Metzgers, s. 32)

Men även om köttbullarna varit en del av det svenska köket under en lång tid skulle det dröja innan de tar plats på julbordet. Att enskilda familjer kan ha haft köttbullar som en del av sitt julbord redan före sjuttiotalet är uppenbart men det stora genomslaget kom när ”Husmoderns köksalmanack” i sin utgåva 1970 föreslog köttbullar som en del av julbordet.

Köttbullar /../  är mycket nyare på julbordet än man kan tro. I ”Husmoderns köksalmanack”, som utkommer årligen, nämns inte köttbullar som en naturlig rätt på julbordet förrän 1970 (ne.se)

Under de kommande åren blev köttbullarna populärare och populärare och idag utgör köttbullarna, tillsammans med julskinkan och sillen, det som svensken i allmänhet anser vara det viktigaste på julbordet.

Källor: 

Julbord – dukat för frossa – Populär Historia 2006

Moderna julbord: Allt är inte så traditionellt som vi tror – Nationalencyklopedin

Metzger, Jonathan (2005) I köttbullslandet: Konstruktionen av svenskt och utländskt på det kulinariska fältet. Doktorsavhandling vid Stockholms universitet.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2012-12-03)

Varför äter vi julskinka på julafton?

Kort svar: Kring jul var enda tiden på året då man förr åt färskt kött, därför dominerades julmaten av färskt fläskkött. Den griljerade julskinkan blev populär i slutet av 1800-talet då den passade bra in i den nationalromantiska bilden av julen.

Ordet jul är ett mycket gammalt och förkristet ord. Därmed kan vi dra slutsatsen att jul är en mycket gammal och förkristen fest. Dock kan vi inte dra slutsatsen att sättet som julen firades på i förkristen tid på något sätt liknar våra tiders jul. Vi vet helt enkelt för lite om forna tiders jular, om vi med forna tider menar före medeltiden.

Att fläsk har spelat en stor roll i svenska hem under hundratals år kan vi vara säkra på. Där finns förmodligen också förklaringen till att grisen spelar så stor roll på våra julbord. Så här skriver Jan-Öyvind Swahn:

Fläsk har hos oss varit i var mans mun ända sedan stenåldern. Det är ingen tillfällighet att vårt ord ”fläsk” är identiskt med engelskans ”Flesh” och tyskans ”Fleisch”, som bägge betyder ”kött i allmänenhet”

Innan kylskåpet gjorde entré i de svenska hushållen var saltning den enda konserveringsmetoden. Eftersom grisarna slaktades när de var  som fetast (oktober/november) så åt våra förfäder salt fläsk under större delen av året.

Dock sparade man en eller några grisar som slaktades kring tiden för lucia. Och dessa tillreddes under de följande dagarna för att bli de rätter som förekom på det lokala julbordet såsom olika korvar, revbensspjäll och liknande.

Att julskinkan skulle vara en rest från någon form av förkristet bruk, såsom slakten av Särimer stämmer dock inte. Swahn igen:

Mången tror att [julskinkan] /../ hänger ihop med den mytiske asagrisen Särimner. Fullt så romantiskt är det dock icke.

Nils-Arvid Bringéus skriver i Årets festdagar:

Tvärtemot vad det flesta tror är den kokta (och i sydligaste Sverige även lättrökta) julskinkan dock ingen särskilt gammal julrätt /../ Först i slutet av 1800-talet blev det vanligt bland gemene man med kokt skinka på julbordet.

Det var alltså när borgerligheten i nationalromantikens namn skulle återuppväcka gamla bondeseder som man kom på idén med julskinkan. Så här skriver Dick Harrison:

Julskinkan gjorde sig bra på det nationalromantiska julbordet: den såg pampig ut på bild, särskilt om den var griljerad och pyntad, och folk tog till sig smaken. På 1900-talet drev den successivt ut revbensspjällen till marginalen och blev närmast synonym med svensk julmat.

Idag är julskinkan det som allra flest svenska anser vara viktigast på julbordet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2009-12-24, uppdaterad 2018-12-08)

Källor:

 

Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Fjellström, Christina och Håkan Liby (2000) Det svenska julbordet . Rötter, riter, rätter från år 1000 till 2000 Carlsson  Bokförlag

Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra BöckerÅrets festdagar av Nils-Arvid Bringéus

När blev julskinkan en tradition?” SvD 2015-12-27