Kort svar: Att kalla julafton för dopparedagen (alt. dopparedan) kommer av en äldre sed att under julaftonsdagen doppa bröd i skinkspadet medan man gjorde de sista sysslorna på gården inför julfirandet på kvällen.
När vi i Sverige räknar ner till julaftonsfirandet brukar vi ofta säga ”dan före dan före dopparedan”. Att kalla julafton för dopparedagen är ett bruk som går tillbaka till 1830-talet och något som är unikt för Sverige. Själva traditionen att doppa bröd på julafton finns dock även på andra platser.
Bröd förr i tiden var generellt mycket hårdare och mer svårtuggat än dagen mjuka limpor eftersom brödet lagrade under mycket längre tid. Att doppa det hårda brödet i grytan för att mjuka upp det var därför inte nödvändigtvis ett bruk enbart kopplat enbart till julafton.
När man doppade i grytan förr i tiden var det inte som den del av den stora julmiddagen utan något som gjordes i samband med förberedelserna inför julfirandet. Kött av olika slag (skinka och korv t.ex.) kokades och spadet som blev över kryddades till en doppspad. Häri sänkte man ner brödet ordentligt och fiskade sedan upp det med en slev.
Så här skriver Lena Kättström Höök:
På julafton var det praktiskt att i all hast doppa lite bröd i köttspadet, som ändå stod på spisen, medan sista handen lades vid julförberedelserna. Vanligen doppade man i grytan mitt på dagen vilket går tillbaka till medeltidens julfasta som varade fram till julaftons kväll. (s. 46)
Julfastan innebar ett förbud mot att äta kött (härav lutfiskens betydelse på julbordet), men genom att doppa lite bröd i köttspadet kunde man ändå få en smak av köttet utan att bryta fastan. Hur många som har dopp i grytan på julbordet idag finns det inga exakta siffror på, men många undersökningar visar att det främst är bland äldre som rätten fortfarande anses var en del av det traditionella julbordet. Dessutom visar de flesta undersökningar att dopp i grytan tappat i popularitet under 2000-talet.
Skrivet av Mattias Axelsson (2012-12-22) (tack till Lise Blomqvist för bra kommentarer)
Källa: God Jul! av Lena Kättström Höök (1995), Nordiska Museets förlag.
Högtider och traditioner 
Det bör nog påpekas att det är skinkspadet/buljongen som används. Att det står på spisen på julafton visar också att helgförberedelserna förr avslutades på julafton, granen stod t ex inte klädd en dag före.
Brödet ”doppas” inte i nutida bemärkelse, utan man lägger ned hela brödstycket så att det blir helt igenom blött och tar sedan upp det med en slev.
Att brödet var hårt beror på att baket var ett stort arbete och gjordes ganska sällan, färskt bröd i nutida bemärkelse fanns inte ofta. Plastpåsar och frys var ju heller inte uppfunna.
Doppet var också ett sätt att ta tillvara den näring som finns i skinkspadet.
Bra påpekande. Jag har försökt förtydliga i texten-
Jag vill vara den förste att gilla det här.
Samme skikken i Norge, men da kaller vi måtidet for ”Mølje”!
(Og selvsagt med øl og akkevitt!)
Pingback: Semester och nya bord! - Moonke - Jasminas Blogg!
Pingback: Dagen före dopparedagen! | annsmode – Mode & skönhet
Varför säger man ”dan före dan” om den 23? Jag har alltid trott det är en förkortning av ”dan före dan före dopparedan” och att den egentliga dopparedan är den 25. Men givet din förklaring verkar det ju snarare som att man bara förkortat bort ”doppare” ur uttrycket. Har du någon förklaring? God Jul förresten
Jeg er nordmann og kjenner ikke til det. Må være noe lokalt.
Man åt dopp i grytan dagen före så klart av skinkspadet den 24 den, 25 är det ju jul.
Verkar vara olika uppfattning vilken dag som ÄR dopparedan.Torde dock vara julafton,då doppade man det torra brödet i skinkspadet. Gott och uppmjukande av det torkade brödet.