Varför äter vi lutfisk vid jul?

Kort svar: Lutfisken är en rest från den tid då Sverige var katolskt och man fastade inför jul. Kött var då förbjudet, men fisk kunde man äta – därför blev lutad fisk populärt (dock inte enbart till jul)

När Sverige blev kristet var det den katolska varianten av kristendomen som introducerades i landet. Med katolicismen följde en rad traditioner och helgdagar som svenskarna inte firat tidigare – bl.a. fastan inför påsk och fastan inför jul. Exakt när fastan inför jul började varierar – vissa säger advent medan andra säger lucia. I vilket fall som helst var dagarna och veckorna innan jul en tid då kött inte var tillåtet att äta.

Lutfisk

Däremot kunde man äta fisk. Under årets kalla månader var det dock svårt att fånga färsk fisk på grund av isarna. Istället fick befolkningen nöja sig med insaltad eller torkad fisk och eftersom saltet var dyrt var det snarast den torkade varianten som dominerade.

Att ”luta fisken” innebär att man badar fisken i en basisk lösningen för att mjuka upp den. Ett gammal talesätt säger:

Tre dar i vatten, tre dar i lut, tre dar i lutvatten och sen vattnar man ut

Den process skulle påbörjas på Annadagen (9 december) för att lutfisken skulle vara perfekt konsistens på julaftonen. Traditionen att äta lutad fisk försvann alltså inte i och med reformationen. Istället flyttade den från fastan innan jul till själva julfirandet.

Skrivet av Mattias Axelsson

Vem är ”Anna med kanna”?

Kort svar: ”Anna med kannan” är en folklig benämning på Annadagen (9 december) då lutfisken skulle läggas i blöt och julölet skulle börja bryggas eller vara färdigbryggt (det finns olika traditioner om det).

I det gamla bondesamhället var dagarna och veckorna innan jul en lång förberedelsetid. Julens mat och dryck skulle göras i ordning och till olika dagar finns det knutet olika traditioner – t.ex. Annadagen 9 december.

Anna selbdritt westdeutsch 16Jh

Annadagen 9 december har sitt namn från jungfru Marias mamma Anna. Anna finns inte med i något av de kanoniska evangelierna, istället finns legender om henne i en bok som kallas Jakobs protoevangelium. Där står det bl.a.:

När dagarna hade gått, renade sig Anna och gav barnet bröstet. Och hon gav det namnet Maria.

I Sverige började man fira Annadagen den 9 december under medeltiden, i och med att kristendomen kom till Sverige. Likt flera andra dagar i december kom Annadagen att bli en dag som uppmärksammades för olika typer av julförberedelser – i första hand lutfisken och julölet. Så här skriver Swahn:

Än idag minns nog en del husmödrar den gamla regeln att det är på Annadagen som man skall lägga lutfisken i blöt /../ och för forna tiders husfäder var det nog väl så väsentligt att den 9 december var den dag då julölet borde vara färdigt för en första avsmakning

De flesta böcker om julen skriver, likt Swahn, att det första julölet skulle vara färdigt till Annadagen – därav uttrycket ”Anna den granna, som kommer med kanna”. Dock finns det de som menar att Annadagen var av annan betydelse för julölet – ex. Svensson:

Från olika landskap omtalas också, att vid Annadagen var det tid att brygga julölet.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-10-07)

Källor: Swahn, Jan-Öyvind (1993) Den svenska julboken Bra Böcker

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag