Kort svar: Senapen fanns med redan när julskinkan blev en del av julmaten på slutet av 1800-talet.

Julskinkan har länge varit det viktigaste för de flesta svenskar på julbordet. Som julmat populariserades skinkan under slutet av 1800-talet. Det var när borgerligheten under sitt julfirande, i nationalromantikens namn, skulle återuppväcka gamla bondeseder som idén med julskinka. Julskinkan gjorde sig bra på bild – särskilt när den var pyntad och griljerad och den fanns en koppling till bondesamhällets ätande av gris.

Redan under slutet av 1800-talet, när julskinkan alltså var relativt ny som julmat, finns senap med som ett tillbehör. Så här beskrivs julmaten i SvD 1884:

Idag får ej dukas middagsbord i salen – nej, i köket på gammal svensk julsed, med dopp i grytan, med skinka och senap och extra julöl. Åh, vad det smakar

I Göteborgs Aftonblad annonserar t.ex. Winborgs 1894 att deras senap passar till ”grishufvud och julskinka”.

I Aftonbladet finns följande citat med i en lördagsföljetong 1900:

senap och skinka äro som man och hustru… gutår på halfvan… lycka till god jul och godt slut på året.

Slutsatsen måste alltså bli att senapen finns med som ett tillbehör till julskinkan redan från början.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-11-20

Källor:

SvD 1884-12-22

Göteborgs Aftonblad 1894-12-19

Aftonbladet 1900-04-28