Kort svar: Midnattsmässa är en gudstjänst som hålls kring midnatt och syftar nästan alltid på den mässa som genomförs med början en stund innan midnatt på julaftonskvällen. Teve-sändningen börjar runt 21.30 sedan ett antal år tillbaka.
Nationalencyklopedin definierar en midnattsmässa som ”nattvardsgudstjänst vid midnatt, särskilt på julnatten /../ men även på påsknatten”. Själva gudstjänsten inleds vanligen en kort stund före eller några timmar före midnatt. Den första radiosända midnattsmässan i Sverige kunde höras 1945 och började då precis vid midnatt. När den första midnattsmässan sändes i svensk teve 1958 började sändningen 23.55 och pågick fram till 01.15.
Skärmdump från SVT
Fram till 2008 började teve-sändingen från midnattsmässan strax före midnatt, men mellan 2009 och 2013 hade starttiden flyttats fram till 22.00. Därefter börjar midnattsmässan på teve kl 21.30, förutom ett undantag från 2021 då mässan sändes från Linköpings domkyrkan med start kl. 21.30.
Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare och traditionsexpert (2025-04-22)
Kort svar:Sedan starten 1958 har midnattsmässan sänts från flera olika kyrkor och länder, men sedan början på 1980-talet har det varit Peterskyrkan i Rom som varit det absolut vanligaste.
Att kristna firar jul beror på Jesus födelse. Historiskt har den vanligaste kyrkogångsdagen i samband med julen varit julottan på juldagens morgon, men från senare delen av 1900-talet har dock julottetraditionen utmanats av midnattsmässor.
Efter 1958 har svensk teve sänt midnattsmässa varje år. Under de första årtiondena var det från olika kyrkor i västra Europa, men sedan 1981 har det (förutom vid två tillfällen) varit midnattsmässan från Peterskyrkan i Rom som sänts.
Här är en lista över samtliga midnattsmässor som sänts i svensk teve:
Kort svar: En majgreve var under medeltiden en utklädd och smyckad huvudfigur i majfirandet som ledde festligheter som majridning.
Under medeltiden var 1 maj en viktig dag att fira. Dels fanns det ett folkligt firande knutet till att det var sommarens första dag och dels fanns det ett firande av 1 maj hos städernas gillen eftersom det var den första dagen på den nya administrativa året. Till 1 maj knöts därför en lång rad traditioner – bland annat majbrasor, majstång, papegojskjutning och majgrevar.
Kamp mellan majgreven och kung vinter. Ur Olaus Magnus 1555
En majgreve var utsmyckad med en stor krans av löv och ett band eller bälte om livet. Hans främsta uppgift var att leda majfirandet. Så här skriver Medeltidsmuseet:
Majgreven bekransades, hans bostad lövades och smyckades med ett majträd; ett lövat träd som var kvistat upp till toppens lövruska.
Belägg för att man i städerna valt en majgreve som ett led i firandet går att finns från senmedeltiden. Till skillnad från papegojkungen som fick sin titel genom prestation var majgreve något man just valdes till. Så här beskriver Gerward det hela:
Anseende och förmögenhet tillmättes stor vikt. Papegojkungen, en annan av majfestens aktörer, vann sin titel i en skyttetävlan, men rollen som majgreve var så betydelsefull för gilleslaget, att utnämningen inte kunde överlåtas åt slumpen.
Majgrevens uppgift var att leda gilleslaget in i städerna i procession. Därefter skulle han betala för drickandet vid festen på rådhuset vilket betydde att man var tvungen att välja någon med gott om pengar. Även i studentsammanhang och i byarna hade man val av majgreve. Där var dock de ekonomiska förutsättningarna att bekosta hela festen sämre så då blev majsjungning och kringridning ett sätt att få in medel till festen.
Hos köpmännen verkar traditionen med att välja majgreve ha försvunnit runt slutet av 1500-talet, men den fortsatte att praktiseras bland andra samhällsgrupper såsom hantverkare, bönder, studenter, djäknar och tjänstefolk.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-14
Kort svar: Papegojskjutning är prickskytte på en måltavla föreställande en papegoja. Detta förekom särskilt kring första maj och lever idag kvar i Knutsgillen.
Alltsedan medeltiden har 1 maj varit en dag då man i Sverige firat vårens ankomst. Ett vanligt sätt att förr dela in året var att ha ett vinterhalvår från 1 november till sista april (valborgsmässoafton) och ett sommarhalvår från 1 maj till sista oktober). Med den uppdelningen blir 1 maj sommarens första dag. Som sommarens första dag har Valborgsdagen (1 maj) firats på olika sätt – t.ex. med majstänger, majbrasor, majgrevar och papegojskjutning.
Högst upp på järnstången ”en konstgjord papegoja”
Papegojskjutning går ut på att man fäster en bild av eller ett föremål som liknar en papegoja uppe på en hög stång. Deltagarna sköt sedan prickskytte med pilbåge eller armborst på ”papegojan” och den som vann tävlingen blev utsedd till papegojkung. Så här beskrivs det hela av Olaus Magnus 1555:
för de kraftigaste armborsten utgöres målet af en konstgjord papegoja, som sitter högt uppe på spetsen af en järnstång och är rörlig; denna söker man med trubbiga pilar skjuta loss, så att hon faller ned.
Senare övergick stadens köpmän till att skjuta med bössa mot en måltavla uppe på stången. Även om papegojskjutningen tydligast är förknippad just med 1 maj så förekom det även kring fastlagen och pingst.
Det äldsta belägget för papegojskjutning är från Schweidnitz i nuvarande Polen år 1286. Via tyska köpmän kom traditionen till Norden under senmedeltiden. Papegojskjutning finns beskrivet i bland annat Uppsala, Stockholm, Västerås, Linköping, Visby och Lund. Så här beskriver Bringéus det hela:
Dealjerade föreskrifter för hur papegojskjutning skulle gå till ingår bl.a. i skråordningen för Knutsgillet i Lund från år 1586, Den som blev fågelkung fick under det följande året bära gillets silverpapegoja.
Och det är just i Lund som papegojskjutningen som tradition lever kvar. Första helgen i juni varje år anordnar Knutsgillet i Lund papegojskjutning.
Skrivet av Mattias Axelsson, författare och gymnasielärare i samhällskunskap, religion och historia. (2025-04-14)
Kort svar: Riksdagens båda kamrar röstade den 23 mars 1938 igenom regeringens förslag om att göra 1 maj till den första icke-kyrkliga helgdagen i svensk historia.
Första gången som det i modern tid tillfördes en ny helgdag i Sverige var när riksdagen 1938 bestämde att 1 maj skulle vara helgdag. Då hade förvisso 1 maj varit helgdag, dels som helgondag och dels som apostladag, fram till 1772.
Bakgrunden till att idéer om 1 maj som helgdag började växa fram under första delen av förra seklet var ett beslut 1889 om att dagen skulle vara en internationell demonstrationsdag. Sålunda fylldes svenska städer av demonstrerande arbetare 1 maj 1890 som krävde 8 timmars arbetsdag. Under följande år återkom 1 maj som demonstrationsdag med krav på just 8 timmars arbetsdag, men också på allmän och lika rösträtt.
Första maj demonstration, Stockholm 1899
Med beslutet om 8 timmars arbetsdag 1919 och rösträtten 1921 så hade arbetarrörelsen vunnit två av sina viktigaste segrar. Med allmän och lika rösträtt ökade också stödet för det socialdemokratiska partiet som från 1930-talet kunde bilda stabila och långvariga regeringar under Per-Albin Hansson. Med ett starkt stöd i riksdagen genomförde man reformprogram inom bland annat socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. Men man skulle också genomföra beslutet att göra 1 maj till helgdag.
Det första förslaget om att göra 1 maj till helgdag kom dock inte från politiska håll. Den 16 april 1926 föreslog Generalpoststyrelsen att göra 1 maj till heldag med följande argumentation:
Den 1 maj hade alltmer kommit att betraktas som en arbetsfri dag. Inom åtskilliga verksamhetsområden hade arbetet denna dag helt inställts eller i hög grad inskränkts. Dessa driftsinskränkningar hade utövat inverkan även på poströrelsen, och behovet av postordningarnas tillgänglighet kunde icke anses vara lika stort den 1 maj som under vanliga söckendagar.
En bit in på förra seklet hade alltså 1 maj redan kommit att betraktas och praktiseras som en arbetsfri dag inom många sektorer. Praktiskt taget alla arbetare inom industri och hantverk, däribland transport- och byggnadsarbetare, hade genom kollektivavtal fått 1 maj som ledig dag.
Utifrån den förda debatten och det faktum att många redan var lediga 1 maj utarbetade socialdepartementet 1937 en promemoria om ”införande av lagbestämmelser rörande den 1 maj såsom arbetsfri dag”. Slutsatsen i promemorian var att:
med hänsyn till ifrågavarande sedvänja, tiden nu syntes vara inne att förläna den 1 maj karaktär av obligatoriskt arbetsfri dag i samma utsträckning, som för närvarande vore förhållandet i fråga om sön- och helgdagar.
Bland remissinstanserna som yttrade sig om förslaget att göra 1 maj till helgdag fanns ett tydligt stöd från sociala myndigheter, fackliga organisationer och vissa statliga verk, såsom Socialstyrelsen, LO, Kooperativa förbundet, Generalpoststyrelsen och flera länsstyrelser. Dessa betonade att 1 maj redan i praktiken var en arbetsfri dag genom kollektivavtal och sedvänja, särskilt inom industrin, och att en legalisering skulle stärka arbetsfreden och tydliggöra reglerna utan att medföra större ekonomiska förluster.
Motståndet kom främst från arbetsgivarsidan – däribland Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och Lantarbetsgivarföreningen – samt flera handelskamrar. Deras kritik fokuserade på risken för produktionsbortfall, särskilt inom jordbruket under vårbruket, att 1 maj låg för nära redan befintliga helgdagar samt att frågan borde ses i samband med andra reformer som semesterlagstiftning eller indragning av kyrkliga helgdagar.
Men trots ett visst motstånd la regeringen 11 februari 1938 fram proposition 93 ”med förslag till lag om den 1 majs likställande i vissa hänseenden med allmän helgdag”. Propositionen debatterades och beslutades om i riksdagens två kamrar onsdag 23 mars 1938 långt in på småtimmarna.
I riksdagens andra kammare debatterade både statsministern, socialministern och jordbruksministern för propositionen och vid omröstningen vann regeringens linje med 114 röster för och 40 röster emot (11 avstod och 64 var frånvarande). Även i första kammaren bifölls propositionen. Här med 57 röster för och 42 emot (5 avstod och 45 var frånvarande).
Tidningsrubrik DN 1938-03-24
I och med riksdagens beslut så blev 1 maj därmed helgdag från och med våren 1939.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-14
Kort svar: Bakgrunden till att valborgsmässoafton firas stort i studentstäder som Lund och Uppsala var att djäknarna (den tidens studenter) förr i tiden gick sockengång för att samla in medel till sin skolgång just kring Valborg.
Valborgsmässoafton och första maj är tillsammans två dagar som på olika sätt har firats i Sverige sedan medeltiden. Skiftet mellan april och maj har traditionellt räknats som skiftet mellan vinter och sommar och har därför firats brett. Men särskilt intensivt är firandet i studentstäderna Uppsala och Lund.
Bakgrunden till studenternas firande av valborgsmässoafton går att spåra tillbaka till medeltiden. För parallellt med det folkliga firandet som bland annat inbegrep papegojskjutning, majgrevar, majbrasor och majstänger så fanns det en tradition att den tidens studenter (djäknar) gjorde uppsluppna tåg genom stiftsstäderna. Dessutom så kunde studenter vid den här tiden på året gå sockengång för att samla in medel till sin skolgång.
Att just dagarna kring Valborg passade för studenterna att göra dessa upptåg beror att det var precis före fastan på korsmässodagen (3 maj) så då kunde man använda dagarna som en fastlag (alltså fest före fastan).
Sedan är det under 1800-talet som firandet i studentstäderna får fastare former. Det finns belagt från de första åren av seklet att studenter i Uppsala den sista april gick upp på Slottsbacken för att beskåda eldarna på fälten samt utbringa ett leve för kungen och fosterlandet och hålla ett tal till våren. Även i Lund är det just på 1800-talet som valborgsmässotraditionerna den siste april tar form.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-13
Kort svar: I den nuvarande svenska namnlängden, som sedan 2001 bestäms av Namnlängdskommittén, finns för närvarande (april 2025) 627 namn totalt – 310 kvinnonamn och 317 mansnamn. Namnlängden kommer utökas med sex nya namn från och med år 2027.
Att fira namnsdagar är ett bruk som i Sverige går tillbaka till den svenska reformationen på 1500-talet. Från 1749 till 1972 var det Kungliga Vetenskapsakademin som hade ensamrätt att ge ut almanackor och därmed bestämde över namnlängden i Sverige. Numera får vem som helst ge ut almanackor men de flesta följer den namnlängd som Namnlängdskommittén har.
strukit mer än 150 namn, ändrat på 28 och infört hela 177 nya namn. Kvinnonamnen hade ökat från 79 till 134 men utgjorde fortfarande bara en dryg tredjedel av namnlängden.
När Kungliga Vetenskapsakademin blev av med sitt privilegium kom det under några årtionden flera konkurrerande namnlängder. Den som lanserades 1986 hade 719 namn och en som lanserades 1993 hade över 1000 namn. År 2001 styrde man upp genom att skapa en Namnlängdskommitté.
I namnlängden från 2001 fanns både ennamnsdagar och tvånamnsdagar. Totalt omfattade den 616 namn, varav 300 (49 %) kvinnonamn och 316 (51 %) mansnamn. Sedan namnlängden infördes 2001 har några namn tagits bort och några har lagts till – vilket gör att det just nu (våren 2025) finns totalt 627 namn i en vanlig svensk almanacka, 310 namn som oftast bärs av kvinnor och 317 namn som oftast bärs av män.
Namnsdagar i januari
I början av 2025 annonserade Namnlängdskommittén att man från och med år 2027 ska införa sex nya namn i sin namnlängd: Cassandra, Eira, Flora, Mio, Vilgot och Zackarias.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-04-01
Kort svar: Före industrialiseringen och urbaniseringen i slutet av 1800-talet var midsommarhelgen ingen stor matfest och det fanns egentligen ingen specifik mat knuten till helgen. Färskpotatisen, sillen och gräddfilen slår igenom brett först under förra seklet.
Dock inföll midsommarhelgen nästan tio månader efter den senaste skörden och åtta månader efter höstslakten. Således var matförråden så gott som tomma. Detta betyder att midsommar förvisso har firats långt tillbaka i tiden, som en av årets ljusaste nätter, men att det samtidigt varit en helg som saknade särskilda inslag av festmat.
Om man jämför med helgen som infaller ett halvår tidigare – julen – så har det historiskt varit en helg av frossa. Då har man slaktat en särskild gris, då har förråden fortfarande varit fyllda och då har det funnits att ta av. För midsommar har det i princip varit tvärtom. Så här skriver Richard Tellström
I historien så ansågs det som en synd att skörda något som inte vuxit färdigt, oavsett om det var växter eller djur. Bönderna grävde inte upp nypotatis. Den skulle ju tvärtom växa till sig och bli stor, skördas i september och sedan räcka till nästa skörd. De små grönsaksbestånden av kål, rovor och morötter kunde inte heller skattas i förtid. Men för herrgårdars besuttna gällde andra regler. Där kunde växthusprimörer finnas på borden redan i april och maj, och definitivt till midsommar.
Under slutet av 1800-talet finns det exempel på mer flådiga menyer från midsommarhelgen. Men det är sällan som de liknar dem vi har idag. Ett exempel är midsommarmaten 1891, som jag tyvärr inte minns ursprungskällan för:
Midsommarafton: Juliensoppa: rökt grishuvud med brynt potatis, ärtskidor och hufvudsallad. Midsommardagen: Mockturtlesoppa; kalflefverpastej med skarpsås; färstek som vildt med spenatpudding, sallad och pressgurkor; smultronvisp med bakelser.
När SvD ska beskriva traditionell midsommarmat 1950 är det ”lax, kyckling och jordgubbar” som räknas upp. Under det fortsatta 1950-talet finns sill med som en av många olika rätter på midsommarbordet med det är egentligen först i slutet av decenniet som sill och potatis blir givet. Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-03-27
Kort svar: De elektriska våffeljärnen lanserades under 1920-talet, även om det förmodligen finns belägg för elektriska våffeljärn redan 1918.
Våfflor har funnits i Sverige sedan åtminstone 1600-talet, det är åtminstone så långt tillbaka i tiden som ordet kan beläggas. Under andra halvan 1800-talet lanserades vedspisen, också kallad järnspisen, brett i landet vilket medförde att våffeljärnen blev populära. Dock var våffeljärn en lyxvara eftersom järn inte fanns i överflöd och således blev våffeljärn en mycket onödig produkt för en bonde att tillverka av järnet.
Elektriciteten hade börjat användas ungefär samtidigt som ovan nämna järnspis, men det är först under förra seklets första decennium som elen gör sitt stora framgångståg in i svenska hem. Till exempel så lanserades elektrisk julgransbelysning redan under 1880-talet men det var först under mellankrigstiden som den slog igenom.
En viktig förändring i svensk våffelhistoria är när det elektiska våffeljärnet gör entré. Det äldsta belägget i tidningsdatabaser som jag hittat där någon skriver om elektriska våffeljärn är från 1918. Där är en affär i Luleå som annonserar om bland annat elektriska ”strykjärn, prässjärn, kaffe- och thepannor, stekpannor, , våffeljärn, brödrost, hårtångsvärmare, värmekaminer, zreonatiska desinfektionsapparater, dammsugare till förmånliga priser”
Efter det här första belägget blir de elektriska våffeljärnen allt vanligare när mellankrigstiden fortskrider.
Elektriskt våffeljärn
Förutom det elektriska våffeljärnet har under 1900-talet även den färdiga våffelsmeten tillkommit som en förändring av våffeltraditionen i Sverige.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-03-20
Våfflor var länge något av en lyxvara, inte på grund av dyra ägg eller dyrt mjöl, utan för att våffeljärnet sågs som dyrbart. Så här skriver Richard Tellström:
Det dyrbara var i stället själva våffeljärnet – ofta en både gjuten och smidd järnkonstruktion, och därmed förbehållen borgerskapet och de högre samhällsklassernas matkultur. Järn var en bristvara och våffeljärn var nog det mest onödiga en bonde kunde göra med järn.
För runt hundra år sedan så kom det elektriska järnet samtidigt som vispgrädden. En annan viktig förändring sker sedan under den svenska efterkrigstiden – den färdiga våffelsmeten gör entré.
Det äldsta belägget som jag funnit i tidningsdatabaserna där ett företag gör reklam för färdig våffelsmet är Vato-mat 1949. I sin annons skriver man:
De amerikanska husmödrarna, som vet att ordna det bekvämt för sig, använder i mycket stor utsträckning färdiga ”mixer” för våfflor, pannkakor, muffins, sockerkakor, småbröd o.dyl. I Sverige är Vato den första fabrik, som tagit upp denna tillverkning för att göra husmödrarnas arbete lättare. Köp till ”våffeldagen” Vato våfflor, som ger 8 härliga laggar för 95 öre!
Annons i SvD 1949-03-23
Numera finns det ett stort utbud av olika former av våffelmix i butikerna.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2025-03-20