Kort svar: ”Siste april” är en lundensisk benämning på valborgsmässoafton (30 april).

Valborgsmässoafton och första maj är tillsammans två dagar som på olika sätt har firats i Sverige åtminstone sedan medeltiden. Skiftet april/maj har traditionellt räknats som skiftet mellan vinter och sommar och, främst i östra Sverige har man firat med att tända valborgsmässoeldar.

Men i de två stora studentstäderna – Lund och Uppsala – har firandet av valborgsmässoafton utvecklats med helt egna typer av traditioner och firanden. Där kallas dagen dessutom snarare ”sista (Uppsala) /siste (Lund) april” än valborg.

Firandet i Lund har anor tillbaka till 1600-talet enligt studenttidningen Lundagård:

Det första siste april-firandet i Lund skedde redan 1668. Universitetet hade då bara funnits i två år och hade inte ens egna undervisningslokaler, men studenterna, en grupp på ett runt 80 män, firade alltjämt valborg.

Under 1800-talet utvecklas firandet av ”siste april” i Lund till en stor gemensam fest:

Där kombinerades spontana dryckeslekar och snapsvisor med några återkommande upptåg, som efter hand kom att bli traditioner.

Den 30 april kallas inte i någon större utsträckning för valborgsmässoafton, vare sig i Lund eller Uppsala, utan lystrar där till namnet ”siste” eller ”sista april”. Så här skriver man i Aftonbladet 1934:

i Lund heter det inte valborgsmässoafton utan siste april

Numera är siste april en tradition där människor samlas i tusental i framförallt stadsparken i Lund.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-13

Källa: ”Där ute står majnatten blånande blå…” Lundagård 2015-04-29