Profilbild för Okänd

Vilka dagar är gångdagar?

Kort svar: Som gångdagar räknas de tre dagarna (måndag – onsdag) som infaller mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag.

Genom den svenska historien har det funnits betydligt fler helgdagar än vad det gör idag. Under medeltiden kunde uppemot en tredjedel av årets dagar vara helgdagar.

Tre dagar som var helgdagar fram till ”den stora helgdöden” 1772 är de tre gångdagarna (eller gångedagarna som det ibland skrivs) som infaller måndag, tisdag och onsdag mellan bönsöndagen och Kristi himmelsfärdsdag.

Eftersom gångdagarna infaller beroende på Kristi himmelfärd, som i sin tur är beroende på när påsken infaller kan gångdagarna som tidigast infalla 27-29 april och som senast 31 maj till 2 juni.

Det man gjorde på gångdagarna var att på olika sätt be för god skörd kommande år. Så här skriver Swahn (s. 174):

De [gångdagarna] fick sitt namn av att församlingen under psalmsång då gick i procession med kors, helgonbilder och vigvatten kring åkrar och ängar medan man bad om god årsväxt och om förskoning från krig och oväder.

Även om traditionerna som förknippades med gångdagarna bär tydligt katolsk prägel överlevde de som helgdagar reformationen på 1500-talet. Vid reduktionen 1571 lade man dock den första av gångdagarna på en söndag vilket i praktiken gjorde ett det blev en helgdag mindre därefter.

Det var först i och med den stora helgdagsreduktionen som Gustav III genomfördes 1772 som alla de tre dagarna försvann som helgdagar.

Ordet ”gångdag” kunde också betyda de helgdagar på våren, ex. pingst och Kristi himmelsfärd, då ungdomar gick till mässan i andra kyrkor än sina egna. Så här beskriver Schön (s. 64) det hela:

Det granna kvinnfolket tilldrog sig förstås pojkarnas intresse, och åtskilliga stod utefter vägarna för att betrakta ”Kristi Torsdagstöser” när de drog förbi.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-05-07

Källor: Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Bromma : Ordalaget

Profilbild för Okänd

Vilken dag är Kristi förklarings dag 2026?

Kort svar: Kristi förklarings dag firas femton veckor efter påsk i Sverige. År 2026 är det söndagen 19 juli.

Bland helgdagarna i kristna länder har Kristusdagarna en särställning. De viktigaste är givetvis påsk (till minne av Jesus död och uppståndelse) och jul (till minne av Jesus födelse), men därtill finna en rad andra Kristusdagar – bl.a. Kristi förklarings dag som i Sverige firas söndagen femton veckor efter påsk.

Eftersom påsken är en rörlig helg så är också Kristi förklarings dag rörlig – den kan infalla som tidigast 5 juli och som senast 8 augusti.

Kristi förklaring refererar till en händelse, berättad i evangelierna, som Religionslexikonet beskriver så här:

Den i evangelierna omtalade händelsen då Jesus messianska värdighet uppenbarades på ett berg och hur hans gestalt förvandlades, ”förklarades” och blev lysande.

Katolska kyrkan firar Kristi förklaring den 6 augusti sedan slutet av medeltiden men i Sverige har dagen sedan reformationen firats söndagen femton veckor efter påsk eller sju söndagar efter trefaldighetssöndagen.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i religion, historia och samhällskunskap. (2018-07-15, uppdaterad 2025-01-07)

Källa: Religionslexikonet (1996) uppslagsord: ”Kristi förklaring”

Profilbild för Okänd

När är jungfru Marie besökelsedag?

Kort svar: Jungfru Marie besökelsedag infaller den 2 juli i Sverige och var en helgdag fram till 1772.

Näst Kristusdagarna (som jul och påsk) har Mariadagarna värderats högt inom både kristna kyrkan och inom folktron. De Mariadagar som har firats mest i Sverige är bebådelsedagen (25 mars), kyndelsmässodagen (2 februari), Marie besökelsedag (2 juli) Marie himmelsfärdsdag (15 augusti) och Marie födelses dag (8 september).

Under sommaren – den 2 juli – infaller jungfru Marie besökelsedag. Dagen firas till minne av Marias besök hos Elistabeth (Johannes döparens mor) såsom det beskrivs i Lukas 1:36. Till skillnad från ovan nämnda Mariadagar är besökelsedagen en fest med ursprung i medeltiden. Det var först år 1389 som påven Urban VI la till besökelsedagen som en helgdag i den katolska kalendern.

I Sverige fick besökelsedagen behålla sin helgdagsstatus vid de första reduktionerna av helgdagar. I den kyrkoordning som antogs 1572 stadgas det vilka dagar som ska vara helgdagar och tre Mariadagar får vara kvar:

Sedhan tree wårfru dagar, som äro Kyndermessa, Marie bebodelse som faller j Longfastonne, och Visitationis, thet är Marie besökelse,

Det var först i och med ”den stora helgdöden” 1772 som Marie besökelsedag tillsammans, med en hel rad andra helgdagar, drogs in.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-05-07

Källa: Nordisk familjebok ”jungfru Marie besökelsedag

Profilbild för Okänd

Vad är ”siste april”?

Kort svar: ”Siste april” är en lundensisk benämning på valborgsmässoafton (30 april).

Valborgsmässoafton och första maj är tillsammans två dagar som på olika sätt har firats i Sverige åtminstone sedan medeltiden. Skiftet april/maj har traditionellt räknats som skiftet mellan vinter och sommar och, främst i östra Sverige har man firat med att tända valborgsmässoeldar.

Men i de två stora studentstäderna – Lund och Uppsala – har firandet av valborgsmässoafton utvecklats med helt egna typer av traditioner och firanden. Där kallas dagen dessutom snarare ”sista (Uppsala) /siste (Lund) april” än valborg.

Firandet i Lund har anor tillbaka till 1600-talet enligt studenttidningen Lundagård:

Det första siste april-firandet i Lund skedde redan 1668. Universitetet hade då bara funnits i två år och hade inte ens egna undervisningslokaler, men studenterna, en grupp på ett runt 80 män, firade alltjämt valborg.

Under 1800-talet utvecklas firandet av ”siste april” i Lund till en stor gemensam fest:

Där kombinerades spontana dryckeslekar och snapsvisor med några återkommande upptåg, som efter hand kom att bli traditioner.

Den 30 april kallas inte i någon större utsträckning för valborgsmässoafton, vare sig i Lund eller Uppsala, utan lystrar där till namnet ”siste” eller ”sista april”. Så här skriver man i Aftonbladet 1934:

i Lund heter det inte valborgsmässoafton utan siste april

Numera är siste april en tradition där människor samlas i tusental i framförallt stadsparken i Lund.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-13

Källa:Där ute står majnatten blånande blå…” Lundagård 2015-04-29

Profilbild för Okänd

Vad är ”sista april”?

Kort svar: Sista april är en benämning som främst används i Uppsala för valborgsmässoafton.

Valborgsmässoafton (30 april) har på olika sätt firats i Sverige, särskilt de östra delarna, med bl.a. valborgsmässoeldar sedan åtminstone medeltiden. Särskilt intensivt är firandet i studentstaden Uppsala där en rad traditioner – studentsånger, mösspåtagning etc. – utvecklades under 1800-talet.

”Sista april”-firande i Odinslund, Uppsala cirka 1905.
Fotograf: Ossian Wallin

Valborgsmässoafton kallas i Uppsala oftast för ”sista april” och det är en äldre benämning än Valborg. UNT skriver:

Sista april är den äldre benämningen, medan valborg har använts sedan 1950-talet, säger Mats Wahlberg på Institutet för språk och folkminnen.

 Så här säger historieprofessorn Torkel Jansson från Uppsala:

“Sista april” är det naturliga att säga i Uppsala. Detta för att skilja dagen från “första maj”. Officiellt-traditionellt heter ju 30 april valborgsmässoafton, då ju första maj har valborg som namnsdag. Men “första maj” har, som bekant, “tagit över”, konkurrerat ut, “valborgdagen”, och då är det mer logiskt att tala om 30 april som “sista april”. 

Motsvarande tradition finns i en annan svensk studentstad – Lund. Men där kallas dagen istället ”siste april”.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-28

Källor:Valborg eller sista april – därom tvista de lärde” ergo.nu 2010-04-27

Valborg eller sista april?” UNT 2016-04-26

Profilbild för Okänd

Varför började vi dricka julmust i Sverige?

Kort svar: Julmust uppfanns i Sverige i början av 1900-talet som ett alkoholfritt alternativ till julöl.

Varje år dricker vi c.a. 50 miljoner liter must i Sverige. Julmusten är en svensk dryck som har sitt ursprung i Örebro och familjen Roberts. Det var i början av 1900-talet som Robert Roberts och hans son Harry grundade familjeföretaget Roberts.

Robert Roberts var aktiv både i nykterhets- och frikyrkorörelsen och var därmed fast besluten om att minska drickandet av alkohol, t.ex. julöl. Han skulle göra något som såg ut som och till viss del smakade som öl. Så här beskrivs det i tidningen Dagen 2015:

Då han var frikyrklig ville han skapa ett alternativ till öl och brännvin. Det var han som laborerade fram den mustiga tillsatsen. Den skulle likna svagdricka till utseendet.

Julmusten lanserades på 1920-talet om man får tro annonsering i tidningarna, där den första annonsen för julmust kan hittas till julen 1923.

Annons i Göteborgs Aftonblad 1924-12-06

Även om Roberts inte själva gör någon must längre så spelar de ändå roll vid påsk och jul (även om försäljning börjar redan i september). Så gott som all must som produceras i Sverige får nämligen sina smakämnen ifrån just företaget Roberts i Örebro. Dess popularitet beror troligen på att smaken passar mycket bra ihop med den svenska högtidsmaten.

Under julen är julmust utan konkurrens den populäraste drycken och det säljs miljoner liter. Sedan 2025 är 24 november dessutom ”julmustens dag”.

Källor: ”Påsk- och julmust skulle vara ett alternativ till öl” Dagen 2012-04-15

Profilbild för Okänd

Hur firades 1 maj i Sverige under medeltiden?

Kort svar: 1 maj räknades förr som den första sommardagen och olika typer av fester hölls.

Sedan ett drygt sekel är 1 maj en dag som främst förknippas med demonstrationer och dagen har varit en borgerlig helgdag sedan 1939. Dagen har dock firats långt tidigare, men då på andra sätt än idag,

Första sommardagen – 1 maj

Ett sätt att dela in året är att se det som ett vinterhalvår från 1 november till sista april (valborgsmässoafton) och ett sommarhalvår (1 maj till 31 oktober). Då blir 1 maj sommarens första dag. Så här skriver Gerward:

Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.

Som sommarens första dag har Valborgsdagen (1 maj) firats på olika sätt – t.ex. med papegojskjutningen, majgrevarmajbrasor och majstänger.

Majstång i Skara avbildad av Erik Dahlbergh i slutet av 1600-talet. Stången syns till höger i bilden.

Som första sommardag används 1 maj också som en dag att lösa praktiska bestyr:

Byalaget valde ålderman och gemensamt tog man ansvar för räkenskaper, gjorde översyn av gärdsgårdar och inhägnader. Dagen avslutades med att ”dricka märg i ben” för att få kraft. 

Men 1 maj fungerade även som apostladag under lång tid.

Apostladag

De kristna apostlarna är de som populärt kallas ”Jesus tolv lärjungar”. De omnämns i Bibeln (bl.a. Mark 3:16-19) och alla (förutom Judas Iskariot) har fått en särskild dag att firas. Gerward igen:

Under medeltiden var första maj en kyrklig helgdag tillägnad de båda apostlarna Filip och Jakob. Som apostladag hade majdagen en hög festgrad.

Under senmedeltiden (alltså runt 1400-talet) fick 1 maj en lägre festgrad i många stift då dagen istället tillägnades helgonet Valborg.

Jesus och hans tolv apostlar.

På de flesta håll var det dock som apostladag 1 maj fortlevde fram till 1772 och då det dessutom var två dagar före fastan på korsmässodagen (3 maj) så kunde man använda 1 maj som en fastlag (alltså fest före fastan). Så här beskrivs firandet av Nordiska museet:

Traditionellt innebär fastlagen ätande, gyckel och upptåg. Hantverkslag och köpmannagillen flyttade årets stora sammankomst från fastlagen före påsk till valborgsdagen. Under 1500-talet gick djäknarna (studenterna) sockengång och uppförde sång och gyckelspel på första maj.

Under tidigmodern tid minskade antalet helgdagar successivt i Sverige, vilket gjorde att t.ex. apostladagarna togs bort som helgdagar.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-21

Källor: Årets dagar – Första maj” Nordiska museet

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Profilbild för Okänd

När är valborgsmässoafton?

Kort svar: Valborgsmässoafton infaller alltid den 30 april.

Valborg har sedan 1901 namnsdag den 1 maj. Före henne var dagen en apostladag till minne av apostlarna Filippos och Jakob. Apostladagarnas status som helgdag togs dock bort redan 1772.

Helgonet Valborg har dock haft sin helgondag 1 maj alltsedan tidig medeltid, även om hon inte haft någon större betydelse som helgon i Sverige. Istället är det kvällen före – 30 april – som dragit till sig uppmärksamhet i form av valborgsmässoafton (alltså kvällen före Valborgs mässa) eller ”sista april” som det kallas i Uppsala eller siste april i Lund.

Valborgsmässoeld.

I Tyskland har 30 april firats som Walpurgisnacht – den natt då häxorna for till Blocksberg (motsvarande vår skärtorsdag då häxorna far till Blåkulla). Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Valborgsmässoafton infaller alltså alltid den 30 april oavsett veckodag och det är i allmänhet ingen röd dag (dock flaggdag) till skillnad från 1 maj som är det sedan 1939.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-21

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Profilbild för Okänd

Hur länge har vi ätit påskskinka i Sverige?

Kort svar: Före 1800-talet var rimmad skinka något man åt under vårens högtider (ex. påsk). Modern ”påskskinka” lanserades i Sverige under mitten av 1900-talet.

Fläskkött har funnits i det svenska köket i flera tusen år. I det gamla bondesamhället slaktades grisarna i oktober och december för att sedan saltas in så att det skulle räcka till nästa slakt. En eller ett par grisar sparades dock till lucia då de slaktades för att man skulle få färskt kött till julfirandet.

Man skulle kunna tro att julskinkan är en rest från detta, men som Ebbe Schön skriver (s. 16):

Julskinkan har dock inte så värst gamla anor. I regel åt man andra delar av grisen vid jul – skinkan brukade man salta ner och spara till våren.

Att äta skinka är alltså traditionellt (före mitten av 1800-talet) inte något som förknippats med jul utan snarare med vårens högtider. Mathistorikern Richard Tellström menar att de rimmad (alltså saltad) skinka var något som man i Sverige åt främst på vårkanten och sommaren. Det var skinkorna som saltades in i samband med luciaslakten som man åt då.

Den absolut viktigaste högtiden under våren sedan Sverige kristnats var givetvis påsken. Under fyrtio dagar före påskhelgen var det dessutom under katolsk tid fasta, vilket gjorde att både kött och ägg var otillåten mat. Därför är det inte en orimlig tanke att den rimmade skinkan förr var en del av påskens måltid.

Modern påskskinka

Under slutet av 1800-talet, i samband med nationalromantikens försök att återuppliva en gammal svensk bondekultur, blev den kokta julskinkan vanlig på julborden, däremot inte på påskborden. Tellström menar att:

påskskinka, en rimmad skinka (ibland lättrökt) till påskfirandet och såld under namnet ”påskskinka”, först uppträder på 1940-talet med blir vanligt förekommande först under 1960-talets andra hälft.

Dagen Nyheter 8 april 1941

Det finns annonser från 1930-talet där det står att ”rökt skinka – fin påskmat” även om det inte uttryckligen kallas för påskskinka. Begreppet påskskinka lanseras på 1940-talet.

Frekvensen av annonser ökar sedan tydligt under 1960-talet. Dock är påskskinkan inte en rätt som ens har nått i närheten samma popularitet som julskinkan, som påskmat är det ägg, sill och lax som dominerar. Även om man inom dagligvaruhandeln försökt lansera både advents- och helgskinka under lång tid.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-04-13

Källor:

e-postintervju med Richard Tellström

Schön, Ebbe (1998) Svenska traditioner Semic : Sundbyberg

Swahn, Jan-Öjvind (2017) Matens historia. Från A till Ö. Ordalaget förlag _ Bromma

SvD 1931-03-28

SvD 1936-04-09

Profilbild för Okänd

Vad äter man på midsommar i Sverige?

Kort svar: På midsommar äter de flesta svenskar sill av olika slag, färskpotatis och gräddfil.

Midsommarens mat skiljer sig i stor utsträckning ifrån påskens och julens mat. Där julens mat är en överdådig köttorgie med skinka, prinskorvar, köttbullar, revbensspjäll och så vidare och påskens mat inte ligger långt efter så är midsommarens mat mer sparsmakad.

Så länge Sverige huvudsakligen var ett jordbruksland så var midsommarhelgen ingen stor matfest. Det fanns helt enkelt ingenting att ta av i förråden. Det är alltså först under förra seklets andra hälft som vi får den standardmeny vi tänker oss idag – med kokt färskpotatis, inlagd sill, gräddfil och jordgubbar.

Färskpotatis

Enligt en undersökning så är det färskpotatisen som är det viktigaste inslaget på midsommarbordet:

97,6 procent av de tillfrågade svarar att färskpotatis ska finnas på bordet när midsommaren firas,

Sill

Även sillen är ett givet inslag på mångas midsommarfirande. Enligt ovan nämnda undersökning var det 92,4 procent som ville ha ”sill eller strömming, eller eventuellt ansjovis”.

Sill

Sillen har en given plats även på påsk och jul men midsommar är ändå sillens huvudhögtid.

19 procent av all sill i ICA-butiker säljs under vecka 24 och 25. Just midsommarveckan sticker ut från andra veckor under året då försäljningen går upp med nästan 600 procent jämfört med en vanlig sommarvecka. 

Det finns olika sorters sill och de har olika popularitet i olika grupper. Senapssill och skärgårdssill är populärast bland yngre, medan smörgåssillen och matjessillen går hem mer hos de äldre. Mest populär är matjessillen som står för närmare hälften av all sill som säljs under veckan kring midsommar.

Gräddfil

Det äldsta inslaget i det svenska midsommarmaten är faktiskt gräddfilen eller ”Johannesfil” som det har kallats. Även andra typer av mjölkmat (ex. nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord. Gräddfilen introducerades på 1950-talet och blev det som ersatte äldre tiders varianter av mjölkmat på midsommarbordet.

Inte mindre än 88 procent anser att det ska vara gräddfil till sillen. Dessutom kan man se att försäljningen av gräddfil ökar med över 300 procent under midsommar.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-03-11

Källor:

Potatisen viktigast på midsommarbordet” svt.se 2010-06-21

Inte mycket nytt under midsommarsolen” Ica 2016-06-21