Kort svar: I vissa delar av landet räknades Urbanusdagen den 25 maj som den första sommardagen.
I den svenska traditionen finns det gott om dagar som på olika sätt markerar övergången mellan olika årstider. Det finns t.ex. flera dagar som räknas som ”första sommardagen”. En av dessa är 25 maj som sedan 1901 har Urban som namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. Att det var just Urbanus beror på påven Urban I blev helgonförklarad just detta datum.
I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):
Urban, Vilhelmina och Beda, de tre skola sommaren leda
När sommaren började så skulle man vara färdig med allt vårbruk, t.ex. skriver man 1881 att ”nästa onsdag är Urbanusdagen då såningen bör vara verkställd”.
Källor: Nya Wermlandstidningen1881-05-24
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Numera är Kristi himmelsfärdsdagen en helgdag som inte uppmärksammas i någon större utsträckning, men längre tillbaka i tiden fanns det flera olika traditioner kopplade till dagen. Det religiösa inslaget, kopplar till att Jesus for upp till himlen, har varit sparsamma. Snarare har det firats som en ledig dag och det var förr vanligt att ungdomar ”i stora flockar ställde färden till någon grannkyrka”. Från Småland berättas att:
På 1840-talet var det så mycket främmat folk vid Vislanda kyrka på Helig torsdag så icke allenast kyrkan var överfylld med folk utan hela kyrkogården sockenstugugården och långt ut i Lindås hage. De sade att denna kyrkodag liknade en marknadsdag
Dagen räknades också ibland som första sommardagen, även om den har det epitetet i konkurrens med flera andra dagar bl.a. Tiburtius och första maj. Då det var första sommardagen kunde man från och med nu som kvinna gå barärmad och man kunde lägga undan vinterkläderna.
Kristi himmelsfärdsdagen har också kallar för ”första metardagen” eftersom man nu kunde påbörja sommarmetet. Så här förklarar Bringéus (s. 75) traditionen:
Även om fisken leker vid denna tid, förefaller det snarare ha funnits en rituell än en rationell anledning till första metardagen. Jag förmodar att det funnits ett samband med den medeltid vigningen av fiskedon denna helg.
Enligt traditionen skulle man meta från tidig morgon till sen kväll för att se när på dygnet det nappade som bäst. Vid den tidpunkten skulle det nämligen nappa som bäst även resten av året.
En annan tradition som numera är helt försvunnen är Kristi himmelsfärdseldar som förekom i sydvästra Skåne och västra Västergötland samt norra Dalsland och sydvästra Värmland. Förklaringen till eldarna var dels desamma som för valborgsmässoeldarna – att de hjälpte till att skrämma bort vargar och dels hängde det samman med en annan tradition – att fånga rävungar. Rävungarna som föds i mars har i maj och juni nämligen lämnat grytet och var då ett lätt byte. Eldarna var delvis till för att locka fram ungarna ur grytet.
När arbetarrörelsen växte fram under slutet av 1800-talet blev det vanligt att man anordnade gökottor, ”tidig picknick en vårmorgon”, på Kristi himmelsfärdsdagen. Så här skriver Nordiska museet:
Arbetarsympatisörer uppmanades via annonser i dagstidningar att ta med utflyktskorgar till en gökotta vid Liljeholmen. I själva verket var gökottan ett politiskt möte. August Palm, känd för sin uppfinningsrikedom, lyckades på detta sätt kringgå förbudet mot politiska möten som i praktiken rådde i staden.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2022-05-25
Ett sätt att dela in året är att se det som ett vinterhalvår från 1 november till sista april (valborgsmässoafton) och ett sommarhalvår (1 maj till 31 oktober). Då blir 1 maj sommarens första dag. Så här skriver Gerward:
Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.
Som första sommardag används 1 maj också som en dag att lösa praktiska bestyr:
Byalaget valde ålderman och gemensamt tog man ansvar för räkenskaper, gjorde översyn av gärdsgårdar och inhägnader. Dagen avslutades med att ”dricka märg i ben” för att få kraft.
De kristna apostlarna är de som populärt kallas ”Jesus tolv lärjungar”. De omnämns i Bibeln (bl.a. Mark 3:16-19) och alla (förutom Judas Iskariot) har fått en särskild dag att firas. Gerward igen:
Under medeltiden var första maj en kyrklig helgdag tillägnad de båda apostlarna Filip och Jakob. Som apostladag hade majdagen en hög festgrad.
Under senmedeltiden (alltså runt 1400-talet) fick 1 maj en lägre festgrad i många stift då dagen istället tillägnades helgonet Valborg.
På de flesta håll var det dock som apostladag 1 maj fortlevde fram till 1772 och då det dessutom var två dagar före fastan på korsmässodagen (3 maj) så kunde man använda 1 maj som en fastlag (alltså fest före fastan). Så här beskrivs firandet av Nordiska museet:
Traditionellt innebär fastlagen ätande, gyckel och upptåg. Hantverkslag och köpmannagillen flyttade årets stora sammankomst från fastlagen före påsk till valborgsdagen. Under 1500-talet gick djäknarna (studenterna) sockengång och uppförde sång och gyckelspel på första maj.
Under tidigmodern tid minskade antalet helgdagar successivt i Sverige, vilket gjorde att t.ex. apostladagarna togs bort som helgdagar.
Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2020-01-21
Kort svar: Tiburtiusdagen den 14 april räknades förr som den första sommardagen i södra Sverige. Det bygger på en äldre indelning av året i ett vinter- (14 oktober – 13 april) och ett sommarhalvår (14 april – 13 oktober).
Det går att dela in ett år på flera olika sätt. Numer torde det vanligaste vara att göra det i form av fyra årstider (vinter, vår, sommar och höst), men det går att göra på andra sätt. I äldre tider fanns det en alternativ indelning då man helt enkelt klöv året på mitten i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår.
Det finns en hel del minnesregler som vittnar om att den varmare årstiden var i annalkande. Från Jämtland berättas:
Den dagen [Tiburtius] stiger björnen ur idet, men är det snöigt och styggt, så går han och lägger sig fjorton dagar till.
Från Västergötland berättas:
När Tiburtius kommer, får sjön lov att gå upp antingen den vill eller inte.
Så här skriver Topelius om Tiburtiusdagen:
I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.
Skrivet av: Mattias Axelsson (2014-04-02)
Källor:
Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag
Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag
Kort svar: Meteorologiskt är den första sommardagen då det varit varmare än 10 grader fem dagar i följd. Enligt den gamla bondekalendern finns olika dagar som räknas som första sommardagen, bl.a. Tiburtiusdagen (14 april) Valborg (1 maj) och Urbanusdag (25 maj).
Sverige är ett land med mycket tydliga årtidsväxlingar, allra helst märks det i samband med äldre tiders jordbruk. Under den mörka och kalla vintern låg allt arbete nere men när våren och försommaren kom blev det hög aktivitet bland bönderna. Därför har det alltid varit av intresse att fastställa när sommaren börjar och när den första sådden skulle i jorden.
Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av sommar att dygnsmedeltemperaturen ska vara 10 grader eller högre fem dygn i följd. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.
Tiburtiusdagen – 14 april
Enligt en äldre indelning av året så räknade man i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. Vinterhalvåret varade då ifrån Calixtusdagen (14 oktober) till Tiburtiusdagen (14 april) (och därmed blev för övrigt midvintern är runt 14 januari). Tiburtius var alltså första dagen på sommarhalvåret. Så här skriver Topelius (s. 61)
I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.
I keltisk tradition har 30 april firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld. Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.
Med den uppdelningen blir Valborgsdagen (1 maj) vara sommarens första dag och har därför firats på olika sätt – t.ex. med papegojskjutningen, majgrevar, majbrasor och majstänger. Så här skriver Gerward:
Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.
Urbanus – 25 maj
Den 25 maj har Urban namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):
Urban, Vilhelmina och Beda, de tre skola sommaren leda
Topelis citerar Vilhelm Moberg som skriver att ”25 maj är i allmänhet vårsådden avklarad” och att dagen ”betecknar en gräns mellan vår och sommar”.
Kristi himmelsfärdsdagen – 30 april till 3 juni
Även Kristi himmelsfärdsdagen, som infaller mellan 30 april och 3 juni beroende på när påsken infaller, har i vissa trakter räknats som första sommardagen. Från Kristi himmelsfärdsdagen kunde man som kvinna gå barärmad och man kunde lägga undan vinterkläderna.
Kort svar: Svaret på frågan när sommaren börjar beror på vilken definition du använder. Enligt den meteorologiska är det sommar när det är varmare än 10 grader i snitt medan den kalendarisk och astronomiska lägger sommarens början i maj eller juni månad.
Sverige är ett land som ligger ohygglig långt norrut. På samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Att vinterhalvårets nätter då är kalla och mörka råder det inget tvivel om vilket gör sommaren extra efterlängtad. Men när börjar egentligen sommaren? Det beror helt enkelt på vad vi menar med sommar.
1. Meteorologisk sommar
Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltemperaturen. Så här skriver SMHI:
Om dygnsmedeltemperaturen är 10,0°C eller högre fem dygn i följd, säger vi att sommaren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som sommar.
När sommaren kommer beror då helt enkelt på när temperaturen stiger tillräckligt. För Västergötland brukar det innebära i mitten av maj medan det i Norrlands fjälltrakter kan dröja ända till sommarsolståndet.
2. Astronomisk sommar
Ett andra sätt att definiera sommaren på är med kopplingen till jordens rörelse kring solen.
Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.
Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination. När solens når sin högst deklination (c.a. N.23) betyder det att solens står som allra högst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som sommarsolståndet inträffar.
Vid sommarsolståndet infaller midsommar och således skulle vi kunna se det som att sommarsolståndet infaller mitt på sommaren. Givet att varje årstid är cirka tre månader borde då sommaren börja under första hälften av maj månad.
3. Kalendarisk sommar
Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk sommar. Även SMHI är inne på den linjen:
Det finns även en kalendarisk definition av sommar, som säger att den omfattar månaderna juni, juli och augusti.
Högtider och traditioner 
