Etikettarkiv: första sommardagen

Vad är speciellt med Tibutriusdagen den 14 april?

av

Kort svar: Tiburtiusdagen den 14 april räknades förr som den första sommardagen i södra Sverige. Det bygger på en äldre indelning av året i ett vinter- (14 oktober – 13 april) och ett sommarhalvår (14 april – 13 oktober).

Det går att dela in ett år på flera olika sätt. Numer torde det vanligaste vara att göra det i form av fyra årstider (vinter, vår, sommar och höst), men det går att göra på andra sätt. I äldre tider fanns det en alternativ indelning då man helt enkelt klöv året på mitten i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår.

Vinterhalvåret löpte då från 14 oktober (Calixtusdagen) till 13 april. Den 14 april var Tibutriusdagen och då började sommarhalvåret, åtminstone i södra Sverige.

1430575_67545122

Det finns en hel del minnesregler som vittnar om att den varmare årstiden var i annalkande. Från Jämtland berättas:

Den dagen [Tiburtius] stiger björnen ur idet, men är det snöigt och styggt, så går han och lägger sig fjorton dagar till.

Från Västergötland berättas:

När Tiburtius kommer, får sjön lov att gå upp antingen den vill eller inte.

Så här skriver Topelius om Tiburtiusdagen:

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Skrivet av: Mattias Axelsson (2014-04-02)

Källor:

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

Vilken dag är den första sommardagen?

av

Kort svar: Meteorologiskt är den första sommardagen då det varit varmare än 10 grader fem dagar i följd. Enligt den gamla bondekalendern finns olika dagar som räknas som första sommardagen, bl.a. Tiburtiusdagen (14 april) Valborg (1 maj) och Urbanusdag (25 maj).

Sverige är ett land med mycket tydliga årtidsväxlingar, allra helst märks det i samband med äldre tiders jordbruk. Under den mörka och kalla vintern låg allt arbete nere men när våren och försommaren kom blev det hög aktivitet bland bönderna. Därför har det alltid varit av intresse att fastställa när sommaren börjar och när den första sådden skulle i jorden.

P1060411

Nu för tiden använder vi ofta SMHI:s meteorologiska definition av sommar att dygnsmedeltemperaturen ska vara 10 grader eller högre fem dygn i följd. När Sverige var ett jordbrukarland – fram till och med början av 1900-talet – var sådana definitioner dock inte mycket att komma med. Istället användes särskilda märkesdagar kopplade till namnsdagar i kalendern.

Tiburtiusdagen – 14 april

Enligt en äldre indelning av året så räknade man i ett vinterhalvår och ett sommarhalvår. Vinterhalvåret varade då ifrån Calixtusdagen (14 oktober) till Tiburtiusdagen (14 april) (och därmed blev för övrigt midvintern är runt 14 januari). Tiburtius var alltså första dagen på sommarhalvåret. Så här skriver Topelius (s. 61)

I folktraditionen har alltid Tiburtiusdagen kallats den första sommardagen, sen må aprilvädret vara hur nyckfullt som helst. /../ Att sommaren skulle komma redan i mitten av april beror på, att man i gamla tider hade en enklare årsindelning med två och inte fyra årstider.

Valborg – 1 maj

En senare indelning, inspirerade av indelningar som förekommit på kontinenten, av året i två delar lägger vinterhalvåret från 1 november till sista april (valborgsmässoafton).

I  keltisk tradition har 30 april firats som vinterns sista dag – Beltane. Ordet tros komma från Baal (Gud) och ett keltiskt ord för eld. Även i Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag (varpå man sjunger ”Vintern rasat ut..”) och således en dag då man firar ut det gamla och in det nya halvåret.

Med den uppdelningen blir Valborgsdagen (1 maj) vara sommarens första dag och har därför firats på olika sätt – t.ex. med papegojskjutningen, majgrevar, majbrasor och majstänger. Så här skriver Gerward:

Majdagen ansågs officiellt vara sommarhalvårets första dag och innebar att det var flyttdag för arrendebönder.

Urbanus – 25 maj

Den 25 maj har Urban namnsdag. Från medeltiden fram till år 1901 var det den äldre namnformen, Urbanus, som gällde. I de södra delarna av landet har Urbanusdagen ibland kallats den första sommardagen och följande minnesregel återges av Svensson (s. 105):

Urban, Vilhelmina och Beda,
de tre skola sommaren leda

Topelis citerar Vilhelm Moberg som skriver att ”25 maj är i allmänhet vårsådden avklarad” och att dagen ”betecknar en gräns mellan vår och sommar”.

Skrivet av Mattias Axelsson (2013-05-29)

Källor:

Gerward, Gullan (1996) Majgrevefesten: en kulturhistorisk analys. Stockholm: Carlssons Bokförlag

Svensson, Sigfrid (1945) Bondens år. Stockholm:LT Förlag

Topelius, Christer (1989) En årsrunda – 75 helgerm högtider och gamla bemärkelsedagar Kristianstad:Tiden Förlag

När börjar sommaren?

av

Kort svar: Svaret på frågan när sommaren börjar beror på vilken definition du använder. Enligt den meteorologiska är det sommar när det är varmare än 10 grader i snitt medan den kalendarisk och astronomiska lägger sommarens början i maj eller juni månad.

Årstidernas växlingar är det som givit upphov till många av de högtider och traditioner som vi firar i Sverige. Vi firar valborgsmässoafton när vinterhalvåret är slut, vi firar halloween när sommarhalvåret tar slut och vi firar midsommar när sommarnatten är som ljusast.

Sverige är ett land som ligger ohygglig långt norrut. På samma breddgrad som Uppsala ligger t.ex. ”norra Kanadas tundra, Alaska, norra Kamtjaka och Sibiren”. Att vinterhalvårets nätter då är kalla och mörka råder det inget tvivel om vilket gör sommaren extra efterlängtad. Men när börjar egentligen sommaren? Det beror helt enkelt på vad vi menar med sommar.

P1060411

1. Meteorologisk sommar

Den meteorologiska definitionen är knuten till dygnsmedeltemperaturen. Så här skriver SMHI:

Om dygnsmedeltemperaturen är 10,0°C eller högre fem dygn i följd, säger vi att sommaren anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till lägre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som sommar.

När sommaren kommer beror då helt enkelt på när temperaturen stiger tillräckligt. För Västergötland brukar det innebära i mitten av maj medan det i Norrlands fjälltrakter kan dröja ända till sommarsolståndet.

2. Astronomisk sommar

Ett andra sätt att definiera sommaren på är med kopplingen till jordens rörelse kring solen.

Från jorden ser det ut som om solen rör sig över himlavalvet – från öster till väster och vid middagstid står den rakt i söder – med en hastighet av 15 grader per timme. Rörelsen i vertikal riktning är betydligt långsammare – en kvartsgrad per dygn.

Solens placering på himlavalvet mäts i i förhållande till himmelsekvatorn (en tänkt storcirkel på himlavalvet som utgår ifrån jordens ekvator). Avståndet från himmelsekvator kallas deklination. När solens når sin högst deklination (c.a. N.23) betyder det att solens står som allra högst på himlen – och det är vid den exakta tidpunkten som sommarsolståndet inträffar.

Vid sommarsolståndet infaller midsommar och således skulle vi kunna se det som att sommarsolståndet infaller mitt på sommaren. Givet att varje årstid är cirka tre månader borde då sommaren börja under första hälften av maj månad.

3. Kalendarisk sommar

Förutom de två ovan nämnda definitionerna menar jag att det också är lämpligt att tala om en kalendarisk sommar. Även SMHI är inne på den linjen:

Det finns även en kalendarisk definition av sommar, som säger att den omfattar månaderna juni, juli och augusti.

När Sverige i huvudsak var ett bondesamhälle fanns det dessutom några olika märkesdagar som var den första sommardagen – bl.a. Tiburtiusdagen (14 april), Valborg (1 maj) och Urbanusdag (25 maj).

Skrivet av Mattias Axelsson (2008-06-01, uppdaterad 2013-05-29)

Källa: ”Sommar” smhi.se 2011-10-28