Varifrån kommer egentligen halloween?

30 oktober , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Halloween kommer ursprungligen från den keltiska festen Samhain. Irländare tog med sig seden till USA på 1800-talet. Där blandades den med andra traditioner och blev halloween såsom vi känner den. Halloween kom till Sverige i större skala i mitten av 1990-talet.

Halloween är en sammanskriving av All Hallow’s eve (alla helgons afton på svenska) och firas 31 oktober, alltså kvällen före allhelgonadagen.

Firandet av halloween har sitt ursprung på Irland, även om det är tveksamt att dra direkt paralleller mellan våra tiders firandet och det förkristna på Irland. I vilket fall som helst vet vi att kelterna firade en fest kvällen den 31 oktober.

Festen – Samhain – var en av fyra kvartalsfester och firades då naturen dog och sommarhalvåret gick över till vinterhalvår. Precis som andra fester vid brytningstider (ex. valborg och midsommar) var natten mellan oktober och november fylld av demoner, spöken och andra övernaturliga krafter som fanns i den irländska traditionen.

Precis som man i östra Sverige eldade under valborgsnatten så skulle man på Irland tända hushållseldar, men då var det med eld som druider hade tänt. Man ansåg att elden renade luften. Senare kom traditionen att tända Jack O’lanterns – alltså rovor som man gröpt ur och sedan satt ljus i. Jack, som gett namnet åt rovorna, var en smed som lurade djävulen vid tre tillfällen och sedan dess irrar omkring på jorden med en rova som enda ljus.

Irland kristnades redan på 400-talet, men festen Samhain fortsatte att firas. När sedan irländska migranter tog sig till USA under 1800-talets mitt så följde traditionerna kring Samhain med. I USA blandades de irländska halloweentraditonerna med redan existerande traditioner, t.ex. det mexikanska Dios de los muertos och engelsmännens Guy Fawkes day. Dessutom hade spanjorer, tyskar holländare och alla andra sina respektive sätt att fira de döda.

Det typiskt irländska fanns kvar med blandades upp. Pumpan var en attiralj som tillkom då den förmodligen sågs som pampigare än den mindre rovan.

Under 1900-talet förändrades det amerikanska halloweenfirandet. Från början hade firandet skett främst i de övre klasserna men en 1920-talet blir det en fest för alla och för barn och ungdomar i synnerhet. I och med spridningen blev det också stökigare kring firandet, vilket bekymrade många föräldrar och kyrkor. Under firandet i Queens i New York krossades över tusen fönsterrutor 1939. Under 50-talet återupptogs ”trick or treat” (”bus eller godis” på svenska), vilket legat nere under en längre tid.

Idag är halloween en av USA:s viktigaste högtider och de flesta svenskar hade garanterat hört talas om den redan innan den kom till Sverige i mitten av 90-talet. Redan runt år 1990 gjordes de första försöken från Hard Rock Cafe i Stockholm tillsammans med Buttericks att få svenskar att fira halloween. Men det var först i slutet av 1990-talet som firandet (eller åtminstone affärernas annonsering kring firandet) exploderade.

Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) 2007-10-30 (uppdaterad 2021-10-29)

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.

Varför firas de döda i början på november?

28 oktober , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Att många kulturer har traditioner som firar de döda just i skiftet oktober/november beror på att det varit en markering för övergången mellan sommar och vinter samt att ”naturen dör” ungefär nu, vilket gör att det passar sig att fira de döda.

Allhelgonadagen infaller 1 november. I Sverige är (sedan 1953) alla helgons dag på lördagen i den veckan och det är då man tänder ljus på gravarna och minns de döda. Men varför är det just i början på november som vi firar och minns döda vänner och släktingar?

Det är inte bara i Sverige som början på november är en dag att minnas de döda. Troligen var det på 800-talet som 1 november blev ”alla helgons dag” och till Sverige vet vi att helgdagen kom med kristendomen på 1100-talet. Dock är det först på 1900-talet som seden att tända gravljus har börjat.

Ett annat känt exempel på kopplingen mellan oktober månads slut och döden är Halloween som delvis har sitt ursprung i den keltiska festen för dödsguden Samhain just 31 oktober. I Mexico firas Dia de los muertos (De dödas dag) – vilket är en blandning av indianska och katolska traditioner – 1 november.

I Sverige har 1 november under lång tid setts som vinterns första dag. Och när vintern kom så var det att se till så att alla praktiska göromål som slakten, båtupptagning, bärgning av hö och så vidare var klart. I folkmun kallades dagen för häljamäss (helgamäss) och det var främst en fest för ungdomarna. Man åt korv, lekte, dansade och stojade.

Även på de brittiska öarna delade man upp året i ett sommar- och ett vinterhalvår som började 1 novembver. Och i brytningstider (som ex. sommarhalvår och vinterhalvår) uppkommer så gott som alltid olika former av firande.

Att det på de flesta håll är olika former av dödstema har med all säkerhet den naturliga förklaringen att naturen håller på att dö. Träden avlövas, växter förmultnar och djuren går i ide. När naturen dör blir det också naturligt att fira de släktingar som är döda.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-10-28, uppdaterad 2022-10-07)

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet

Vilken dag bör vi fira halloween i Sverige?

26 oktober , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: I USA firas halloween alltid 31 oktober, men eftersom alla helgons dag i Sverige alltid är på en lördag (oavsett datum) finns det de som firar ”svensk halloween” på fredagen före alla helgons dag.

Halloween infaller enligt traditionen den 31 oktober eftersom halloween är en sammandragning av All Hallow’s eve (Alla helgons afton). Allhelgonadagen har, sedan tidig medeltid, firats i den katolska kyrkan 1 november och således blir aftonen den sista oktober.

Problemet när halloween skall överföras i en svensk kontext (vilket det börjades med runt 1990) är att vi i Sverige inte längre firar allhelgonadagen den 1 november, utan alla helgons dag den lördag som infaller mellan 31 oktober och 6 november. Under vissa år kan allhelgonadagen och alla helgons dag infalla samma dag (de år då alla helgons dag infaller 1 november).

Den ”riktiga” (då barn går och frågar om ”bus eller godis”) halloween är således alltid 31 oktober, men många skolor och föreningar väljer att anordna halloweenfester och halloweendiscon på fredagen i allhelgonaveckan – alltså den svenska alla helgons afton.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-10-26, uppdaterad 2013-10-07)

Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors dag och Halloween. Festseder i förändring. Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.

Varför firar man mickelsmäss?

28 september , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Mickelsmäss är den folkliga benämning på den helige Mikaels dag 29 september och räknades förr som sommarens slut. I bondesamhället var mickelsmäss en av årets viktigaste festdagar. Mickelsmäss var nämligen inledningen på årets enda lediga vecka för allmogen.

Ett vanligt sätt att dela in ett år är att dela det i fyra kvartal om tretton veckor var. Förr kallades en sådan period om tretton veckor för en räppa. Varje räppa började med en räppadag och dessa var juldagen (25 december), Jungfru Marie bebådelsedag (25 mars), midsommardagen (24 juni) samt den helige Mikaels dag (29 september).

Den helige Mikaels dag infaller 29 september (sedan 1772 firas dagen dock närmast följande söndag) och markerade i det gamla bondesamhället sommarens slut. Dagen har i folkmun kallats mickelsmäss eller kärrmäss (en förvanskning av ordet kyrkomässa) och var länge en av årets största högtider.

Eftersom Sverige är ett avlångt land med mycket olika förutsättningar för att driva jordbruk i norr respektive i söder har också en dag som mickelmäss firats olika i olika delar av landet. Så här skriver Swahn:

I området norr och den s.k. fäbodgränsen, som löpte från norra Bohuslän över de stora mellansvenska sjöarna till norra Uppland, var Mikaeli en tid då man tog hem sina djur från betet uppe i bodarna /../

Söderut, framför allt i södra Svealand och norra Götaland, var Mickelsmäss de stora skördekalasens tid. Nu skulle all gröda vara under tak och mickelsmässölet kunde bryggas lika starkt som julölet

Att mickelsmäss var en stor festhelg bland allmogen hänger samman med att mellan 1723 och 1819 var Mikaeli lagstadgad flyttdag. I bondesamhället kunde tjänstefolk nämligen inte byta jobb hur som helst utan var två månader före Mikaeli tvungna att säga upp sig från sin nuvarande tjänst. Eftersom skördearbetet skulle vara slutfört till 29 september passade dagen bra som flyttdag. Dessutom hade de anställda rätt till en veckas ledighet och man fick då ut sin årslön samt en peng inför det kommande anställningsåret. Och häri ligger förklaringen till att så många marknader hölls kring tiden för mickelsmäss. Swahn igen:

Det var ingen tillfällighet att antalet marknader kulminerade under månaden kring Mickelsmäss – det var gott om pengar i omlopp.

Eftersom Sverige 1753 införde ”den nya stilen” och elva dagar försvann från kalendern passade 29 september inte längre som flyttdag eftersom skördearbetet ofta inte var slutfört då. Istället bestämde riksdagen att 24 oktober skulle vara flyttdag. Många av traditionerna kring 29 september flyttade med till det nya datumet och så även namnet mickelsmäss i vissa fall.

Sedan fäbodväsendet upphört i och med jordbrukets mekanisering fanns inte varken de materiella förutsättningarna eller de mänskliga behoven av att fira mickelsmäss längre. En anledning till att mickelsmäss inte lyckats leva kvar har att göra med avsaknaden av en central maträtt eller centralt festmoment, menar Bringéus (med hänvisning till Tordis Dahlöf). Mårtensgås har sina gäss, lucia har sin ljusdrottning och påsken har t.ex. ägg och lamm. Mickelsmäss däremot var bara en tidpunkt och inte förknippad med någon särskild maträtt eller händelse.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-09-28, uppdaterad 2012-04-05)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner, Ordalaget

P:n Nilsson, Martin, (1936) Årets folkliga fester, Hugo Gebers förlag

Bringéus, Nils-Arvid (2006) Årets festdagar, Carlsson Bokförlag

Är midsommarstången en uråldrig och hednisk fallossymbol?

21 juni , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Nej, midsommarstången är inte en forntida fallossymbol. Förmodligen kom den till Sverige via tyska köpmän på 1400-talet. Formen som kan liknas vid en upp och nedvänd fallos spreds först under förra seklet.

Kring midsommar i allmänhet och midsommarstången i synnerhet finns det en mängd föreställningar som är direkt felaktiga. Den allra vanligaste är att midsommarstången skulle vara en hednisk fallossymbol. Vilket den alltså inte är.

Vad vi vet är att midsommarstången eller majstången som den också kallas kom till Sverige från Tyskland för dryga sju sekel sedan. Så här skriver Mai Fossenius:

Även om majstångstraditionen med stor sannolikhet introducerades i Sverige med den våg av tyska kulturimpulser som sköljde över landet under företrädesvis 1300-talet och 1400-talets första hälft, äro några som helst säkra belägg för bruket i fråga icke kända förrän vid 1600-talets mitt.

Att använda löv och träd för att pynta vid festliga tillfällen är en mycket gammal tradition. Ett sådant tillfälle var första maj. Fossenius igen:

Troligtvis har det gamla romerska bruket att dekorera med trädgrönt vid det nya årets början också anknutits till 1 maj i och med att dagen alltmer fick karaktär av ingress till ett nytt tidsavsnitt, och just i Västeuropa kunna vi räkna med speciellt traditionsbevarade förutsättningar efter Romarrikets fall.

När tyska köpmän under medeltiden verkade i Sverige tog de naturligtvis med sig traditionen att klä grönt vid festliga tillfällen. Att vi i Sverige snarare knutit traditionen till midsommar torde ha med vårt bistrare klimat att göra. Vid maj månads början var det helt enkelt inte säkert att löv fanns att tillgå.

När midsommarstången kom var det först i de större städerna som den vann framgång. Och så sent som i början av 1900-talet var stången ännu inte spridd över hela Sverige. Även i vissa socknar i Dalarna, som idag är att betrakta som ett centrum för midsommarfirande i Sverige, var midsommarstången okänd.

Under 1700-talet var det vanligt att midsommarstängerna satt upp året runt och Linné skrev den 7 mars 1753:

Majstänger med blad utsirade, stodo vid alla gårdar dem de dansa kring midsommarnatt.

Eftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung. Vårt midsommarfirande har få beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Fossenius skriver:

Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligen även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.

Sedan slutet av 1600-talet förekom olika former av förbud mot midsommarstänger eftersom det ansågs ge upphov till olika former av anstötligt beteende. I vissa kyrkor fanns det dock små bärbara midsommarstänger. På Gotland togs stängerna ut ur kyrkan under midsommar och kläddes om och sattes därefter tillbaka.

Midsommarstångens utseende har inte alltid varit som den ser ut idag – ett kors med en cirkel på varje arm. Istället har det många olika, lokala variationer.

Det är först förra århundradet som vi fått en midsommarstång som med viss fantasi kan liknas vid en upp och ned vänd fallos. Tolkningen att midsommarstången skulle vara någon form av fruktbarhetssymbol är alltså ytterst tveksam. Etnologen Jonas Engman skriver:

Midsommarstången har funnits med oss länge – men någon fallossymbol är det knappast frågan om, varken nu eller förr!

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-01-18)

Källor: Fossenius, Mai (1951) Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie Lund:Gleerup

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Engman, Jonas ”Midsommarstången är ingen fallossymbol” – SVT Debatt 2012-06-24

Hur länge har vi ätit sill och potatis på midsommar?

20 juni , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Sill och potatis som midsommarmat växte fram under andra halvan av 1900-talet.

Till skillnad från påskens och julens överdåd av maträtter är midsommaraftonens bord enkelt dukat – sill midsommar, färskpotatis, gräddfil och gräslök. Och till efterrätt jordgubbar som kan inmundigas på olika sätt. Tidningen Populär Historia beskriver det så här:

Idag äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar med grädde samt dricker öl och brännvin, en standardmeny som har vuxit fram under 1900-talet.

Så länge Sverige huvudsakligen var ett jordbruksland så var midsommarhelgen ingen stor matfest. Midsommarens mat såsom vi känner den idag är istället en produkt av förra seklet. Om man studerar arkiven så ser man att det framförallt är under andra halvan av 1900-talet som sill och färskpotatis blir given mat på midsommar.

Att äta färskpotatis betraktades förr som ett stort slöseri. Jan-Öjvind Swahn skriver:

Att man skulle äta färskpotatis var förr fullkomligt uteslutet hos vanligt folk, det var ett slöseri med Guds gåvor på en tid där missväxt kunde drabba landet.

Istället skulle potatisen få ligga i jorden tillräckligt länge så att den skulle kunna växa till sig. Potatis nämns i och för sig som midsommarmat i äldre tider, men då är det inte färskpotatis utan potatis från det förra årets skörd. Att kunna visa upp att man hade fyllda förråd gav nämligen status. Enligt en artikel i SvD ska den första färskpotatisen till midsommar ha börjat säljas år 1898 i Skåne.

Sill var förr att betrakta som vardagsmat och fanns i de flesta hem. Just därför fanns det ingen anledning att äta den särskilt vid festliga tillfälle. Just kombinationen sill och potatis beskrivs så här av Fiskeriverket:

Intill sen tid var sill och potatis det som höll svälten borta för stora delar av ett fattigt land.

Så här beskrivs saken i boken Natur och arbetsliv i svenska bygder från 1910:

Ty salt sill utgör, som vi veta, en mycket viktig del av det svenska folkets föda, och många fattiga leva nästan endast av salt sill och potatis.

Sill och potatis var alltså fortfarande i början av 1900-talet vardagsmat som inte alls förknippades med fest och det är egentligen först under andra halvan av seklet som sillen blir given midsommarmat. Tidigare ser man det mer som ”sommarmat”.

Istället är det faktiskt gräddfilen (eller egentligen varianter av mjölkmat) som är det äldsta festliga inslaget på midsommarbordet. Så här beskrivs ”Johannesfil” i kokboken Iniököket:

På Johanne [alltså midsommar] måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden, trodde man. Värdinnorna i byn förde därför ”johannefil” dvs. mjölk till fil, åt den som inte hade en egen ko.

Andra typer av mjölkmat (ex. nyystad ost och mjölkvälling) fanns med på äldre tiders midsommarbord. Anledningen är att korna under vintern inte hade någon mjölk, men runt midsommar:

hade de kalvat och mjölken hade börjat rinna till igen, och då kunde den bearbetas till de traditionella läckerheterna som man nu kunde kosta på sig i helgyran. [Swahn 2000, s. 53]

Inför midsommarhelgen 1937 skrev Konsum i en annons : ”sill och färsk svensk potatis naturligtvis – det hör absolut till en äkta svensk midsommarfest”. Men det förekommer parallellt andra exempel på midsommarmat. När SvD skulle beskriva traditionell midsommarmat 1950 var det ”lax, kyckling och jordgubbar” som räknades upp. Under det fortsatta 1950-talet finns sill med som en av många olika rätter på midsommarbordet och det är egentligen först i slutet av decenniet som sill och potatis blir givet. År 1968 är dock ”sill och potatis” självklart.

Från 1960-talets slut och framåt är sill, färskpotatis och gräddfil eller sur grädde självklara rätter under midsommarafton.

Det är alltså i början av 1900-talet som ”sill och potatis” långsamt började leta sig in på de svenska matborden som midsommarmat. Ordentligt genomslag fick det inte dock förrän vid seklets andra halva, någon gång när midsommardagen flyttades till att alltid infalla på en lördag.

Ungefär samtidigt som firandet centrerades till en helg slutade sill och färskpotatis att vara vardagsmat. Andra världskriget var över sedan flera år tillbaka och plötsligt hade svenskarna råd att äta annat på vardagarna. Sill och potatis blev i stället något unikt som man kopplade till sommarfirande.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-06-20, uppdaterat 2021-06-15)

Källor:

Swahn, Jan-Öjvind (2000) Folk i fest – traditioner i Norden Höganäs: Globograf

Swahn, Jan-Öjvind (2007) Svenska traditioner Bromma: Ordalaget Förlag

Wall, Tora ”Den svenska midsommartraditionen” Populär Historia 2009-05-21

Westerberg, Håkan och Lars Ask red (2011) Staten och fisket– nedslag i fiskeriförvaltningens historia Göteborg:Fiskeriverket

”100-årigt potatispris står sig” Svenska Dagbladet 2007-06-22

”Därför firar vi midsommar” Aftonbladet 2011-06-23

matsedlar från SvD

Varför är 6 juni svensk nationaldag?

5 juni , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Att 6 juni blev svensk nationaldag beror på att Artur Hazelius och Skansen från slutet av 1800-talet skickligt propagerade för att ha nationaldagen på detta datum. Den historiska kopplingen är dels att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 och att regeringsformen antogs 6 juni 1809.

Sveriges nationaldag är den yngsta helgdagen i Sverige ur två perspektiv. För det första är det den dag som senast fått status av allmän helgdag i Sverige (sedan 2005) och för det andra så är det den helgdag som har firats under kortast historisk tid (sedan slutet av 1800-talet).

I någon mening var det ett regnoväder som gjorde att just 6 juni valdes som nationaldag. År 1891 hade Artur Hazelius öppnat friluftsmuseet Skansen i Stockholm. Syfte med Skansen var att:

visa hur människor bott och verkat i olika delar av Sverige under äldre tid. Hazelius ville visa byggnader, växter och djur från hela Sverige – från norr till söder.

Bakom Skansen fanns också en nationalistisk tanke. Under slutet av 1800-talet hade idén om nationen och behovet av att hitta enande symboler för nationen börjat växa fram. År 1893 skulle Skansen ha en vårfest under några dagar (onsdag 31 maj till söndag 4 juni). När festen skulle invigas 31 maj öste dock regnet ner över landets huvudstad. SvD rapporterade så här:

Man har anmodat oss meddela, att till följd af det hela gårdagen ihållande regnet, hvilket lagt stora hinder i vägen för ståndens inredning och andra viktiga anordningar, har det ansetts nödvändigt att till nästa vackra dag uppskjuta öppnandet av Skansens vårfest.

Vårfesten fick alltså skjutas fram och startade istället 1 juni. Den misslyckade starten fick Arthur Hazelius att istället vilja få till en hejdundrande avslutning. Istället för att avsluta på söndagen 4 juni som man planerat förlängdes festen till 6 juni. I annonsen skrev man ”Vårfestens sista dag och på samma gång stor nationalfest till firande av våra historiska minnen i morgon tisdag den 6 juni (Gustafsdagen).”

Annons i SvD 1893-06-06

Att den första stora nationalfesten hölls 6 juni 1893 beror alltså (troligen) på ett regn i maj samma år. Så här skriver Mats Rehnberg:

Hittills har det icke gått att utröna, hur Hazelius ursprungligen erhållit tanken på nationaldagfirandet. Närmast ser det ut som om det berodde på att det olycksaliga vårregnet den 31 maj 1893 förstörde hans invigning och därför tvingade honom att förlänga sin fest en dag.

I årsredogörelsen för Nordiska museet och Skansen 1893-1894 skriver Artur Hazelius:

Såsom en de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustafsdagen, hvilken där firats och hädanefter kommer att firas såsom svensk nationaldag.

Att 6 juni kallades Gustafsdagen är något som Gustav III ligger bakom. Efter statskuppen 1772 placerade kungen sitt namn på den dag då Gustav Vasa valdes till kung 1523. Tidigare hade bl.a. Artemius, Benevolus, Benignus och Candida förekommit. Gustaf förekom antingen självständigt eller i kombination med Adolf den 6 november.

En svensk nationaldag har funnits som idé sedan slutet av 1800-talet. Dock fanns ingen dag som kändes given och förslagen var många. Från vissa grupper kom förslag att midsommardagen skulle bli nationaldag dels pga dess historia men också för att det redan var en stor festdag vid regementena. Men som Rehnberg skriver:

Då regementena vid denna tid även började lämna övningshedarna och flytta in i garnisonsstädernas nybyggda kaserner, levde icke länge samma midsommartraditioner hos truppen eller bygdens befolkning.

Även dödsdagarna för Karl XII (30 november) respektive Gustav II Adolf (6 november) fanns med bland förslagen. Att just 6 juni vann de flestas gillande berodde på två händelser som inträffat 6 juni – Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 och regeringsformen antogs 6 juni 1809.

Under första världskriget ökade flaggans betydelse som nationell symbol (vilket den för övrigt bara varit under ett par årtionden). År 1915 hade grosshandlaren Nils Ljunggren burit den svenska flaggan genom en marsch i Stockholm och ingen hade tagit av hatten för flagga. Då fick Ljunggren idén om att organisera en svenska flaggans dag. Det första förslaget var att anordna en flaggfest redan 1 november 1915 men därtill var tiden alltför kort, istället enades man om 6 juni 1916. Den 7 april 1916 skriver SvD:

Till en verklig svensk nationaldag som skall kunna firas af alla och en hvar i vårt land, är det meningen att från och med i år gör det den 6 juni. Dagen skall hädanefter kallas för och hedras som den svenska flaggans dag.

Uppslutningen kring den svenska flaggans dag var stor. Tidningarna hade stora uppslag dagarna innan 6 juni.

Ur SvD 1916-06-04.

Allt detta ledde till att svenska flaggans dag första gången firades 6 juni 1916 på Stadion i Stockholm med militärparader och flaggutdelning.

Ur SvD 1916-06-07

År 1963 flyttades firandet tillbaka till Skansen där det fortfarande hålls. Bestyrelsen för svenska flaggans dag låg också bakom rekommendationen 1939 vilka dagar som skulle vara flaggdagar något som sedan regeringen fattade ett beslut om 1982.

Svenska flaggans dag blev 1983 officiell nationaldag men lyckades ändå inte bli någon folkfest. Förklaringen är förmodligen att nationaldagen enbart är en produkt uppifrån. Att Gustav Vasa blev kung (1523) eller att Sverige fick en ny grundlag (1809) är knappast något som berör svenskar särskilt djupt.

År 2004 beslutade riksdagen att nationaldagen skulle bli röd dag vilket också innebar att annandag pingst inte längre var det.

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-06-05, uppdaterad 2018-05-20)

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag: Stockholm

Biörnstad, Arne (1993) Den svenska flaggans dag. I Från fälttåg till folksfest – nordiska flaggor, fanor och symboler Jonsson, Leif (red)

Rehnberg, Mats (1944) Den 6 juni – ett halvsekelsminne. Ord & Bild

Swahn, Jan-Öyvind (2007) Svenska traditioner Ordalaget: Bromma

Varifrån kommer uttrycket ”hänryckningens tid”?

26 maj , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Uttrycket ”hänryckningens tid” om pingsten kommer från dikten ”Nattvardsbarnen” av Esaias Tegnér.

Att kalla pingsten för ”hänryckningens tid” är vanligt. Uttrycket kommer från dikten Nattvardsbarnen av Esaias Tegnér.

Pingst, hänryckningens dag, var inne. Den landtliga kyrkan stod hvitmenad i morgonens sken. På spiran af tornet, prydd med en tupp af metall, vårsolens vänliga lågor glänste som tungor af eld, dem apostlarna skådade fordom. Klar var himlen och blå, och Maj med rosor i hatten

Tegnér skrev dikten Nattvardsbarnen 1820 och han är mycket influerad av den tyske poeten Johann Wolfgang von Goethe.

Inledningsraden i dikten (den om pingsten som hänryckningens tid) är inspirerad av Goethes dikt Reineke Fuchs (Rävsagan) vilken börjar med raden ”Pfingsten, das liebliche Fest, war gekommen!”

Skrivet av Mattias Axelsson (2007-05-26, uppdaterad 2013-05-18)

Källa: Böök, Fredrik (1946). Esaias Tegnér. En levnadsteckning utarbetad på uppdrag av Svenska akademien. Stockholm: Bonniers (s. 300)

Vad betyder ordet pingst?

26 maj , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Ordet pingst kommer från det grekiska ordet pentekoste (Πεντηκοστή) som betyder ”femtionde” och det syftar på att pingsten firas femtio dagar efter påsk.

Tillsammans med julen och påsken är pingsten kristendomens viktigaste högtid. Inom kristendomen firas pingst för att den helige Anden kom till lärjungarna (enligt Apostlagärningarna 2)

Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

Ordet pingst är en försvenskning av det grekiska ordet pentekosté som betyder ”den femtionde”. Från början syftade ordet på hela femtiodagarsperioden mellan påsk och pingst, men idag är det helgen sju veckor (50 dagar) efter påskhelgen som åsyftas. Pingst kallas också för ”hänryckningens tid”. Att kalla pingsten för ”hänryckningens tid” kommer från dikten Nattvardsbarnen av Esaias Tegnér.

Källa: Flickr

Liksom de allra flesta högtider som firas av kristna finns föregångare inom andra religioner. Tidpunkten för pingstens firande sammanfaller nämligen med den judiska veckohögtiden, kallad shavuot. Shavuot var från början en skördehögtid som firades i övergången mellan vår och sommar, men har senare kommit att firas som den dagen då judarna fick Toran av G-d vid berget Sinai.

Skrivet av Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia och religionskunskap.

Källor: Bringéus, Nils-Arvid (1999) Årets festdagar Carlssons Bokförlag:Stockholm

Hur länge har man firat Kristi himmelsfärdsdag?

17 maj , 2007 av Mattias Axelsson

Kort svar: Exakt när man började fira Kristi himmelsfärdsdag är oklart, men uppgifter talar för att det inom kristna församlingar firats sedan 300-talet. Till Sverige kom det i och med kristendomen någon gång kring 1100-talet.

Den fyrtionde dagen i påsktiden infaller Kristi himmelsfärdsdag. Eftersom dagens placering i almanackan är knuten till påsken så kan den infall alltifrån 30 april till 3 juni, men det är alltid på en torsdag.

Obereschach_Pfarrkirche_Fresko_Fugel_Christi_Himmelfahrt_crop

Att man firar Kristi himmelsfärdsdag fyrtionde dagen i påsktiden har att göra med följande texter ur Apostlagärningarna att göra.

Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. …/
När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn.

Antagandet är alltså att Jesus först visade sig under fyrtio dagar (påskdagen inräknad) och på den fyrtionde dagen for upp till himlen. Firandet av Kristi himmelsfärd går långt tillbaka, till de första århundradena. Martin Modéus skriver i boken Tradition och liv (s. 143)

Ända sedan 300-talet har man 40 dagar efter påsk firat Kristi himmelsfärd, dagen då den uppståndne Jesus lämnade den synliga tillvaron på jorden.

Eftersom det – till skillnad från ex. jul och midsommar, inte finns någon koppling mellan Kristi himmelsfärd och det naturliga året var det först i och med kristendomens utbredning som dagen började högtidlighållas i Sverige.

Under medeltiden genomfördes himmelsfärdsspel och i Visby domkyrka finns en Kristusbild från den tiden som man troligtvis brukade hissa upp genom taket under mässan. Vidare kastades blommor eller bröd ner genom hålet.

I vissa delar av Sverige (sydvästra Småland, Värmland och Närke) fanns en tradition att på Kristi himmelsfärdsdag vandra i grupp till någon närbelägen kyrka. Eftersom ett av skälen till vandringarna var att man på kyrkbacken träffade andra ungdomar och inledde romanser fanns ett motstånd hos prästerskapet. De ville hellre att ungdomarna höll sig i sina egna socknar eftersom det då var lättare att kontrollera dem.

En annan, mer profan tradition, var att Kristi himmelsfärdsdagen räknades som den första metardagen för året. Dessutom fanns det en rad andra traditioner vilka många idag har försvunnit.

Kristi himmelsfärdsdags status som helgdag har varit föremål för mycket diskussioner. År 1815 yrkades det i riksdagen på att Kristi himmelsfärdsdag inte längre skulle ha status som helgdag, men yrkan avslogs. Senare under 1800-talet kom flera gånger förslag att flytta dagen till nästföljande söndag och 1968 föreslog 1963 års arbetstidskommittén att flytta dagen till lördagen.

Men än så länge är Kristi himmelsfärdsdag en av de dagar vi har som ledig dag i Sverige.

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-02-14)

Källor: Tradition och liv av Martin Modéus,

Svenska traditioner av Ebbe Schön

Årets festseder av Nils-Arvid Bringéus.

Högtider och traditioner

Om svenska och andra högtider och traditioner. Varför och hur firar vi?

Författararkiv: Mattias Axelsson