Kort svar: Nej, midsommarstången är inte en forntida fallossymbol. Förmodligen kom den till Sverige via tyska köpmän på 1400-talet. Formen som kan liknas vid en upp och nedvänd fallos spreds först under förra seklet.

Kring midsommar i allmänhet och midsommarstången i synnerhet finns det en mängd föreställningar som är direkt felaktiga. Den allra vanligaste är att midsommarstången skulle vara en hednisk fallossymbol. Vilket den alltså inte är.

Vad vi vet är att midsommarstången eller majstången som den också kallas kom till Sverige från Tyskland för dryga sju sekel sedan. Så här skriver Mai Fossenius:

Även om majstångstraditionen med stor sannolikhet introducerades i Sverige med den våg av tyska kulturimpulser som sköljde över landet under företrädesvis 1300-talet och 1400-talets första hälft, äro några som helst säkra belägg för bruket i fråga icke kända förrän vid 1600-talets mitt.

Att använda löv och träd för att pynta vid festliga tillfällen är en mycket gammal tradition. Ett sådant tillfälle var första maj. Fossenius igen:

Troligtvis har det gamla romerska bruket att dekorera med trädgrönt vid det nya årets början också anknutits till 1 maj i och med att dagen alltmer fick karaktär av ingress till ett nytt tidsavsnitt, och just i Västeuropa kunna vi räkna med speciellt traditionsbevarade förutsättningar efter Romarrikets fall.

När tyska köpmän under medeltiden verkade i Sverige tog de naturligtvis med sig traditionen att klä grönt vid festliga tillfällen. Att vi i Sverige snarare knutit traditionen till midsommar torde ha med vårt bistrare klimat att göra. Vid maj månads början var det helt enkelt inte säkert att löv fanns att tillgå.

När midsommarstången kom var det först i de större städerna som den vann framgång. Och så sent som i början av 1900-talet var stången ännu inte spridd över hela Sverige. Även i vissa socknar i Dalarna, som idag är att betrakta som ett centrum för midsommarfirande i Sverige, var midsommarstången okänd.

Under 1700-talet var det vanligt att midsommarstängerna satt upp året runt och Linné skrev den 7 mars 1753:

Majstänger med blad utsirade, stodo vid alla gårdar dem de dansa kring midsommarnatt.

Eftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung. Vårt midsommarfirande har få beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Fossenius skriver:

Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligen även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.

Sedan slutet av 1600-talet förekom olika former av förbud mot midsommarstänger eftersom det ansågs ge upphov till olika former av anstötligt beteende. I vissa kyrkor fanns det dock små bärbara midsommarstänger. På Gotland togs stängerna ut ur kyrkan under midsommar och kläddes om och sattes därefter tillbaka.

Midsommarstångens utseende har inte alltid varit som den ser ut idag – ett kors med en cirkel på varje arm. Istället har det många olika, lokala variationer.

Det är först förra århundradet som vi fått en midsommarstång som med viss fantasi kan liknas vid en upp och ned vänd fallos. Tolkningen att midsommarstången skulle vara någon form av fruktbarhetssymbol är alltså ytterst tveksam. Etnologen Jonas Engman skriver:

Midsommarstången har funnits med oss länge – men någon fallossymbol är det knappast frågan om, varken nu eller förr!

Skrivet av Mattias Axelsson (uppdaterad 2013-01-18)

Källor: Fossenius, Mai (1951) Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie Lund:Gleerup

Schön, Ebbe (1996) Folktrons år Prisma

Engman, Jonas  ”Midsommarstången är ingen fallossymbol” – SVT Debatt 2012-06-24